

Tekst: Robert Danewid
”Glasflügel
Eugen Hänle – der Pionier des GFK-Flugzeugbaus”
Författare Wolfgang Binz
Eqip Verlag 2021,
Inbunden, 272 sidor, format 240×300 mm, ca 500 bilder. Pris 59 € (kan köpas direkt från förlaget). På tyska, men engelsk version kommer under tidiga hösten
Normalt det som man förväntar sig av en presentbok, som man bläddrar i lite då och då. Men boken inbjuder till ”sträckläsning”. Den beskriver, förutom alla Glasflügel flygplanen, de personer som genom åren var engagerade i Glasflügel – som konstruktörer, ingenjörer, byggare och piloter, och i många fall, på intervjuer med dem. Binz har jobbat med boken sedan 2016.
Eugen Hänle föddes 1924. Under de sista åren av kriget var han pilot och flög Junkers 88. Han utbildade sig till maskiningenjör. Han hade ett stort intresse för segelflyg och tillsammans med sin segelflygande hustru Ursula (som senare startade sin egen firma, Start+Flug, som byggde bl a Salto) började de på sena 50-talet intressera sig för industriell tillverkning av segelflygplan i glasfiberkomposit.
De byggde en H 30 i ”plast”. H 30 var konstruerad av Wolfgang Hütter i slutet av 40-talet och den gjordes nu om till en ”plastversion” och fick namnet H 30 GFK. Och H 30 GFK utvecklades sedan till H 301 Libelle av Hütter, som blev Glasflügels första serietillverkade flygplan. Det byggde 109 H 301 i serie, den sista kom till Sverige 1969 och blev SE-TIB. Den flyger fortfarande i Skövde. Totalt byggde Glasflügel 1 406 segelflygplan.
Hänle var inte konstruktör utan ingenjör och den som var föregångaren i utvecklingen av tillverkningsmetoder för GFK, eller ”plastflygplan”. Många av de tekniska lösningar Hänle tog fram används fortfarande. Exempel är de automatiska roderkopplingarna, parallellogramspaken, trimknappen på spaken och infästningen av stabilisatorn (används fortfarande i Schempp-Hirths flygplan).
Glasflügel anlitade alltså många konstruktörer genom åren. Det är vanligt att det i olika skrifter står ett ”H” framför typnumret i deras konstruktioner. Jag har mer än 1 000 timmar i Glasflügel 304 och jag skrev alltid H 304 i flygdagboken. Det var Hütter som konstruerade Libellen och Martin Hansen som konstruerade 304, så vad står ”H” egentligen för? Har alltid trott att ”H”et står för Hänle. Efter att ha läst boken vet jag nu att det är bara H 30 och H 301 som har prefixet H, övriga Glasflügel flygplan har inte H i sin typbeteckning, bara numret. Och ”H” i H 301 står alltså för Hütter, inte Hänle. Så det finns t ex ingen H 304, bara 304.
Boken beskriver en mängd personer som var, och en del som fortfarande är, engagerade i Glasflügels flygplan. Förutom hustrun Ursula, t ex bröderna Hütter, Eugen Aeberli, Walter Stender, Hansjörg Streifeneder, Martin Hansen, George Burton, Detlef Kirchner, Dick Butler, Klaus Holighaus, Klaus Hillenbrand och många fler.
Eugen Hänle omkom tragiskt i en flygolycka med en Robin i september 1975. Turerna runt hans firma Glasflügel från 1975 fram till dess den gick i konkurs 1982 är många och platsar i en amerikansk TV-såpa. Under dessa år bytte firman namn flera gånger och delägarna var många.
Boken beskriver initierat alla turerna och författaren Binz är inte nådig i sin beskrivning om varför Glasflügel slutligen, med många beställda 304 i orderboken, 402 på gång, liksom Falcon, gick omkull 1982.
Klaus Holighaus, och framförallt hans kompis Klaus Hillenbrand, framställs som de ytterst ansvariga för ”likvideringen”. Schempp-Hirth hade redan innan Hänles död köpt in sig i firman. Och det är väl därför vi idag ser många av Glasflügels detaljer i SH-flygplanen.
Alla Glasflügels konstruktioner är utförligt beskrivna i boken, liksom deras försäljningsframgångar, brist på försäljningsframgångar och tävlingsresultat m m. Även flygplan som Streifeneders Albatros, som ännu inte flugit, och licenstillverkningen av 304 i Ungern och Tjeckien (HpH) är väl beskrivna.
Alla flygplan redovisas med Glasflügels original treplansritningar. De är tämligen rudimentära. I Binz bok om LS flygplanen använde han Martin Simons utsökta färgritningar. Jag förstår idén med originalritningar, men jag anser att, då boken i övrigt är av så hög kvalitet, förlorar den lite på dessa rudimentära ”skisser”.
Boken är alltså inte bara en torr beskrivning av olika flygplan. Redogörelsen för firman Glasflügel med årsomsättningar, antal årligen tillverkade flygplan, projekt och alla turer efter Hänles död inbjuder till sträckläsning. Faktiskt den enda bok, i mitt tycke, av detta slag som gör det. Naturligtvis fungerar den även väl som uppslagsbok.
Boken är alltså på tyska, men kommer i en engelsk version under sensommaren/tidiga hösten.
Boken rekommenderas varmt!
Det finns en ”Förderverein” för alla Glasflügel fan.