32 m/s på Ottsjö!

Link to automatic translation

Ett trettiotal deltagare från fyra flygklubbar med sex flygplan samlades traditionsenligt i Ottsjö den 8:e mars, för två veckors vågflygläger. Lägret har funnits i Ottsjö sedan 1961.

Isen på Ottsjön hade lagt sig tidigt, och kylan höll i sig fram till början av februari, men sedan blev det betydligt varmare med dagstemperaturer på närmare tio plusgrader under nästan två veckor. Snötäcket i västra Jämtland var därför mycket tunt, vilket ju är bra, men skulle snön börja falla så skulle den 30 cm tjocka isen inte bära en 7,5 ton tung traktor som vi brukar använda för snöröjning. Hur det hela avlöpte framgår vidare i texten.

För bogsering var en modifierad Pawnee med V8 och en Rallye inhyrda.

Och här följer mina anteckningar från de två lägerveckorna:

Dag Sollén från Sundsvall bogserade med både Rallye och Pawnee.

Lördag 8/3

Ankommer ca kl 14. Blankt på isen, ingen snö. Vackra lenticularis på himlen, underbart!
Uppsala redan monterat när vi ankommer mitt på dan.

Pawneen startar från Ljusdal men landar igen efter 20 minuter pga motorproblem. Skönt att det gick bra. Rallyen ankommer från Kramfors, drar upp Tor Widman och Pjotr Sobieszek, Vallbovågen bär fint upp till 3000 m.

Ett snyggt upplogat bansystem med banorna 09/27L/R samt bana 18L/R. Fler parallellbanor än både Arlanda och Kastrup!

Blank och fin is på Ottsjön på lägrets första dag. Sen kom snön…

Söndag 9/3

Snöar. Lokal fyrhjuling med schaktblad och snövinge börjar ploga. Två timmar senare har vi ett bansystem med två 09/27 och en bana 18. Fantastiskt!

Måndag 10/3

Fortsatt snöande som avtar. Fyrhjulingen redan vaken när vi går till briefing. En UTV med snöslunga ansluter, och snart har vi ett fungerande bansystem. Härligt med lokala entusiaster, tack till Ottsjöborna Sören och Uno!

Tisdag 11/3

Första flygdagen ägnas åt inflygningar och kontrollstarter. V8-Pawneen anländer, skönt!. Årsmöte i Föreningen Ottsjö Fjällflygläger på kvällen.

Dag Sollén med Per Fornander som satte svenskt höjdrekord i Ottsjö 1986.

Onsdag 12/3

Soligt, ostlig vind. Mer glidarväder, men jag bestämmer mig för att testa hanget på sjöns sydsida. Bogsering till 900 m, och nere på 400 m kan vi hålla höjden. Ibland 1 m/s. Glider fram med Ottfjället utanför vingspetsen i en halvtimme på 300-500 meter.

Även en ordförande vill upp i luften. Tack till Segelflygarna Uppsala som lånade ut sin Discus til Thomas Brandt!

Páll Einarsson leder morgonbriefing, med Stefan Löfgrens specialprognoser.

Pizzabuffé med över 35 deltagare på Ottsjö Wärdshus. Mikael Klintborg får Ottsjökannan för sitt fantastiska job med att fixa en ny husvagn.

Torsdag 13/3

Páll Einarssons prognos på briefing: svaga vindar i hela luftmassan, inga vågor…

Men det visar sig att vinden är mer västlig, och Vallbovågen bär! Uppe på 1800 m med Peter Laiho. Inga fantastiska prestationer, men när det till slut blir våg så är alla överlyckliga.

Tyvärr får vi punktering på vår ASK 21 sent på eftermiddagen, men med lite hoplånade verktyg och besök i Ica-Buas verkstad där Dag Sollén slipar ner en 17 mm hylsa så är hjulet snabbt fixat.

Fredag 14/3

Nordvästlig vind, jag och K-G Hällqvist provar Vallbo men det ger inget. Niclas Wennström från Uppsala meddelar att hanget på Ottfjällets nordsida bär, så vi ansluter och kan flyga fram och tillbaka på hanget upp till molnbasen på 900 meter.

Lördag 15/3

Blåsigt, låga moln i västvinden. Ingen flygning, så det blir våfflor i Vålådalen.

Peter Laiho och K-G Hällqvist från Östra Sörmlands Flygklubb ser till att SE-TZY förtöjs tryggt. Det behövdes!

Söndag 16/3

Västvinden håller i sig med snöbyar, men enligt Pálls väderbriefing skall de minska i omfattning senare på dagen. Med hjälp av vår WhattsApp-grupp drar vi igång kl 13, och första start går strax efter 14. Jag och Martin Alkestrand lyckas i Vallbovågen komma upp till knappt 1400 meter.

Vinden toppar på onsdagskvällen och på kvällen kunde man avläsa 32 m/s på vindmätaren vid husvagnenmitt i sjön!

Måndag 17/3 till Onsdag 19/3

En period med hård västvind och täta snöbyar som gjorde flygning omöjlig under de följande tre dagarna. Det blev istället besök på Tännforsen, Sveriges högsta vattenfall strax väster om Duved.

Vinden kulminerar natten mot onsdag, och på kvällen kunde man läsa av 32 m/s på vindmätaren vid husvagnen mitt på sjön.

Alla flygplan klarade sig bra, tack vare ordentliga förtöjningar och täta kontroller av ansvarskännande deltagare.

Ny pizzabuffé på Wärdshuset.

Torsdag 20/3

Äntligen! Vinden från väst, nästan blå himmel, bansystemet röjt, husvagn och trafikledartorn flyttat till torr plats. Dags för vågflygning på riktigt! Bra stig i Vallbovågen men snöbyar och låga moln gör det besvärligt.
Bäst denna dag lyckas tyske förstagångsbesökaren och medlemmen i Ljungbyheds Flygklubb Dominik Hoff, som med höjdvinsten 2293 m lyckades spränga sig in på andra plats i RST före ett helt koppel från Vågå. Detta blev det bästa resultatet i Ottsjö 2025.

Fredag 21/3

Och nu, på lägrets sista dag kommer den efterlängtade sydvinden! Tyvärr bär det bara upp till ca 1500 meter, så vi flyger runt och njuter av utsikten över fjällvärlden i strålande sol. Min sista flygning blev med en Discus, som Segelflygarna Uppsala välvilligt lånade ut.

Och sen packade vi ihop och åkte hem. Om ett år är det dags igen!