BLOM!

Efter næsten 50 år i svensk svæveflyvnings tjeneste nærmer pensionen sig for chefinstruktør Anders Blom. Han afløste en legende i jobbet, men har gennem dedikation og talent fået sin helt egen plads i Segelflygets Hall of Fame.

Tekst: Jens Trabolt / Foto: Jens Trabolt og Robert Danewid

Anders blom
Alder 64 år
Uddannelse Skorstensfejare (m.m.)
Job Chefinstruktør i Segelflyget
Klub Skövde Flygklubb
Civilstand Gift med Birgitta
Timer + 5000 timer, + 8000 starter

Anders Blom, Chefinstruktør i Segelflyget.

Personlige erfaringer giver troværdighed; Accept no substitute!

Med mere end 5000 timer i luften og 8200 flyvninger har Anders Blom har prøvet det meste; Siden han selv blev pilot som 16-årig har Anders Blom fløjet mere end 60 forskellige (olika, red.) typer, han har landet ude mere end 150 gange og taget 60 højdevindinger over 3000 meter.

Over 400 timer med motor er det også blevet til, men som han selv siger, så er 300 af timerne i bugsering, hvilket er en god undskyldning (ursäktande, red.) for en rigtig svæveflyver.

Blom har gennem tiden fungereret som både instruktør i akro-flyvning og IMC. Desuden har han ved flere lejligheder været landsholds-leder (landslag, red.) under VM og World Air Games i Spanien, Tyrkiet og Tyskland. Han kan nu tillade sig at se tilbage på en karriere rig på svæveflyve-oplevelser i Segelflygets tjeneste på fuld tid fra 1986.

Anders Blom i max. koncentration under IMC-kurset på Ålleberg i 2013. (foto: Jens Trabolt)

K8, isning og stærkstrøm

De fleste af oplevelserne har været positive, men i ”logbogen” findes også et par situationer, som han mirakuløst overlevede og kunne lære af. Der er ingen mennesker som flyver ambitiøst i 50 år uden at komme for tæt på egne grænser eller uden at overskride de gældende aerodynamiske begrænsninger. Heller ikke unge Anders Blom som i 1969 var ganske tæt på at forulykke totalt.

”Jag har nog havererat fler gånger, men det har varit mindre haverier”, siger Blom og fortsætter:
”De två stora havarier var när jag 1969 flög moln med K8:an i en gammal CB, och efter att legat i moln i mer än en halvtimme i dåligt stig och regn så hade jag isat ned K8:an med decimetertjock is över hela flygplanet”.

Eftersom jag inte hade någon utbildning på instrumentflygning så tappade jag flygplanet till slut och gick i störtspiral från 3000 meter och i och med att farten ökade ganska rejält, så fick jag mellan 6-8 blixtnedslag i K8:an”.

“Ett försök att hoppa ut misslyckades då hela huven var fastfrusen (vilket var tur (heldigt, red.) men innan jag han (nåede, red.) bryta sönder flygplanet så fick jag marksikt och kunde landa på flygfältet något så när hel”.

“Nästa haveri var när jag sträckflygskolade en elev i utelandning. Eleven fick själv välja gärde och utföra landningen. Dock var fältet för kort (vilket jag insåg för sent) dessutom kom han in alldeles för högt (det var höga master i fält-ändan) och jag ingrep alldeles för sent och då vi flög en Bergfalke II/55 så var det ju urkassa luftbromsar på flygplanet, så när fältet som vi kom ned på tog slut så var jag tvungen att groundlooppa flygplanet för att inte rulla in i en hög vägbank”, siger Blom.

”Det jag lärde mig av dessa två haverier var att 1) skaffa utbildning för den flygning som skall genomföras. 2) Se till att när man skall genomföra en utbildning, att de inte är svårare än att den går att genomföra. D.v.s ”tänk efter före”, konkluderer Blom.

Klubkammeraten gennem 40 år, Robert Axelsson mindes også begivenheden; ”Etter incidenten med K8 og blixtnedslag lämnade Blom in en så fantasifull haverirapport, att han fick tillbaka den från KSAK med uppmaningen att skriva mer sanningsenligt …”, ler (skratter, red.) Axelsson og fortsætter:

Blom på Ålleberg, 2013 (Foto: Jens Trabolt)

Et bryskt naturtalent

”Anders var uppväxt på flygfältet, det sägs att han flög i sin pappas knä i mycket ung ålder, och utan flyget hade han blivit en alldeles utmärkt ligist (bølle, vandal, hooligan, red.!). I luften var han en oslipad naturtillgång”, beretter Axelsson.

Jag träffade Anders på Hasslumfältet i Skövde hösten 1975 just som jag flyttat till Västergötland. Jag hade börjat segelflyga i Malmö Segel (med Robert Danewid) och ville gärna fortsätta med mitt flygande. Anders hade sånär skrämt bort mig med sitt tämligen bryska uppträdande. Så småningom hamnade jag i alla fall i framsits på en Bergfalke med honom i baksits och fick godkännande att flyga i klubben.”, siger Robert Axelsson.

Tusindvis af andre elever har siden hen profiteret af Bloms indsigt, og han har været en af de bærende figurer i svensk svæveflyvning i nyere tid. Men egentlig var det slet ikke svæveflyvningen som skulle være Bloms øde. Det var jetfuel og Saab-jagerfly med efterbrændere som interesserede alle raske drenge i 60’erne – Anders Blom var ingen undtagelse:

Jet var drømmen

”Min dröm var att bli flygvapenpilot, men jag blev inte antagen av FV, så det gick ju i stöpet. Då jag inte hade något som helst intresse för att studera, så var det hantverk av något slag som jag ville jobba med. Jag slutade skolan 5 juni 1966 och det absolut sista jag ville var att studera. På den tiden fanns ju ingen ungdomsarbetslöshet så mellan 14 års ålder till 19 år så han jag prova på att jobba som varubud, charkuterist, plåtslagare och grushandlare tills jag blev skorstensfejare i januari 1969.”

“Där jobbade jag fram till 1986 då jag började på Segelflyget och så blev det. Segelflyget tog ju all min lediga tid så jag kände mig som segelflygare på heltid i alla fall.”, siger Blom.

King of the Hill

”Lennart Ståhlfors, svenskt segelflygs fader och allsmäktige ledare, var framsynt som få och såg något gott i Blom som kallades till Ålleberg för att bli segelflyglärare – det skulle visa sig vara ett mycket klokt beslut. Anders lugnande ned sig, utsågs till segelflygchef och tog kommandot i klubben.”, beretter Robert Axelsson.

Så i 1986 begyndte Blom på Ålleberg på heltid – som instruktør om sommeren og om vinteren klarede han opgaverne i værkstedet.
1987 blev Blom akro-instruktør og fik dermed alle rettigheder som svæveflyveinstruktør. I 1989 sluttede pioneren Göran Klevstigh, og Blom blev ”king of the hill”, flyvechef på Ålleberg.

”Därefter har jag deltagit i alla lärarkurser och många övriga flygkurser särskilt på IMC som jag tycker är en av de roligaste formerna av segelflygning. Skall man nämna något riktigt ”stolleprov” (Darwin Award, dumdristig handling, red.) från Ållebergs verksamhet så var det väl 2003 när jag flög fyra starter från ”bryggan” och för övrigt de enda som gjordes. Bryggan (Start-rampe bygget af træ ud over hanget på Ålleberg, red.) revs i höstas då den ruttnat upp liksom den föregående bryggan.”, konstaterer Blom.

”Flygningarna från bryggan var ganska odramatiska med undantag för den första starten. Flygplanet jag flög var en Specht (med urkass roderrespons) som är ett ganska värdelöst segelflygplan för övrigt. Den första starten höll på att sluta i en skrothög nedanför bryggan av tre olika (forskellige, red.) anledningar nämligen 1) gubbarna orkade inte spänna repet något vidare, 2) han som höll i utlösnings-anordningen till sporren släppte av alldeles för tidigt (det var Rolf Algottson, dåvarande ordförande i SVS) och 3) det blåste bara ca. 25 km/t sidvind.”

När jag var på väg nedför bryggan så förstod jag att det var bara att ta spaken bakåt när jag närmade mig slutet på bryggan och hoppas att ”skitet” flyger vilket det gjorde i ca 40 km/h och efter att synat hanget under bergsnivån så kunde jag ”hanga” mig upp på ca 150-200 meter och landa på tvärbanan på Ålleberg.

“De tre övriga starterna gjordes under en senare lärarkurs, 1 DK och 2 EK. Gummirepstarten i sig är en enkel men personalkrävande startmetod, problemet var landningen på Ålleberg på den korta tvärbanan eller i sidvinden på ordinarie bana vilket krävde flygkunskaper utöver det vanliga med Spechten.”

“Det var inte så många av SVS medlemar som hade den flytrimmen, så därför släppte jag inte lös dem själva då det med stor sannolikhet hade sluta med haveri. Sammantaget så förstår jag varför de slutade med gummirep redan på fyrtiotalet då det är en alldeles för personalkrävande startmetod som bara kan utföras något så när säkert vid rätt vind och bra landningsförhållande.”, filosoferer Blom.

Til lange forhold

Også privat er Anders Blom til lange forhold; Han har levet med sin Birgitta siden 1972, og de giftede sig for 12-15 år siden. De har ingen børn. Det var det enige (overens, red.) om, at de begge har tidskrævende jobs og hobbies, forklarer han.

”Det var en ganska tragisk anledning till att vi gifte oss för jag fick uppleva hur vår dåvarande Tekniske chef Sven Engelbrektson omkom vid en provflygning av en Piccolo och hans sambo fick inget som helst ekonomiskt stöd, då hans dotter ärvde allt inklusive försäkringspengar”, forklarer Blom om beslutningen.

Primus motor i klublivet

Klublivet har altid betydet meget for Anders Blom – og vice versa. Skövde Flygklubb, som den hed dengang havde to store aktiver: En god infrastruktur og og nærhed til Skövde, bare et par km uden for byen var klubhus med hangar og fin græsbane og langsomt men sikkert blev klubfly-flåden moderniseret – bl.a. med LS-1:

”Överallt vakade Anders. Han tillbringade all sin tid på klubben, på vintern med arbete i bygglokalen, på sommaren skolade han och tävlingsflög däremellan så mycket han kunde. Ett av mina första minnen är en tidig majdag när han flög Skövde-Falun tur och retur i en LS-1f, klubbens första 50-milabana”, mindes Robert Axelsson.

Anders og klubbens medlemmer arbejde hårdt med markedsføring og med at udvikle klubben – nogle år fik Anders tilmed klubbens medlemmer til at sælge julegraner for at tjene penge.

”Under 1980-talet växte Skövde Flygklubb till att bli en av landets mest aktiva segelflygklubbar. Emellanåt fick vi bromsa och skära bland Anders idéer, men vi stöttade honom för det mesta – han hade ju ändå rätt 7 gånger av 10.”, siger Axelsson og fortsætter: ”Men den kanske största insatsen gjorde Anders i samband med flytten till det nya flygfältet strax norr om staden. Här byggde medlemmarna ett stort klubbhus komplett med omklädningsrum och bastu samt en oerhört fin hangar med bygglokal.”

Nye flytyper

Blom var med i 1983, da klubben købte en Janus, den første 2-sædede plast-type i Sverige, og den 9. maj 1987, da Sverige fik sin første åben-klasse-type i form af en Nimbus. Dagen efter landede Blom på flyvepladsen i Falköping (i nærheden af Ålleberg, red.) og fik en spilstart til 500 meter og derefter slutglid direkte tilbage til flyvepladsen i Skövde. Distance 38 km! Det var nok aldrig lykkedes med den K6 eller K8 som Blom lærte flyve-håndværket i, eller i den første flyvning som Blom husker (minns, red.) som 7-årig; En Kranich som blev fyldt op med 4 personer, fløjet af hans far Nils-Erik Blom og urmager Svensson!

Blom på kort finale på Ålleberg: Præstationerne på flyene er blevet bedre, men er plast-typerne bedre for eleverne?
”Både ja och nej”, siger Anders Blom og fortsætter:
”Det är avhängigt vad du har för elever. Om vi tittar på en ASK 21, Twin Astir och liknande så är de ju så pass enkla att alla kan lära sig flyga i dem. De har också bättre sittkomfort och är lättlandade men det går lika bra att utbilda i en Bergfalke III och IV eller ASK-13 till en tiondel av priset för en ”modern” tvåsitsare av de nämnda slagen.”

“Nackdelen med ASK m. flera är ju att de har så dåliga prestanda, så de är ju ur den synpunkten alldeles för dyra skolflygplan, då de flesta klubbarna bara har råd med en plasttvåsittsare. Har man bra lärare och lättlärda elever så är det ju att föredra Janus, Duo-Discus, DG 1000 som är utomordentliga skolflygplan med bra prestanda som gör dem väldigt kompletta för all utbildning, men de kräver som sagt bra flyglärare och lättlärda elever med anlag för flygning”, siger Blom.

Men kan man lære alle at flyve svævefly? Med mindst et par tusind timer som lærer i bagsædet må Blom være den rigtige at spørge?
”Man kan i princip lära alla att segelflyga men det är inte OK att släppa fram de som inte har anlag eller förståelse för flygning. Det utbildats tyvärr för många som inte skall flyga vilket som regel leder till att de havererar förr eller senare. Som tur är så slutar dessa självmant efter någon incident men inte alla.”, konkluderer han.

Post Scriptum:
Anders Blom har været med i den organisatoriske ændring fra at være en svæveflyve-afdeling under Kongelig Svensk Aeroklub (KSAK) til en helt selvstændig organisation, Segelflyget. Han lægger ikke skjul på, at samarbejdet med de ordførende gennem årene har været en fornøjelse:

Det har varit stimulerande att fått deltagit i den utveckling som har varit under dessa år både för vår organisation och flygplansmässigt. Jag har även anledning att tacka många som jag fått förmånen att lära känna i mitt flygarliv som har berikat mitt liv på många sätt. De är många och alla går inte nämna men skall man nämna några av de främsta så är det Torleif Hiort, Kurt Svensson, Robert Axelsson, Sakkari Havbrandt, Bengt Göök och Robert Danewid. Samantaget om dessa är att de också haft stor del i utvecklingen av svenskt segelflyg under flera decennier”, slutter Blom.

‘Selv om pensionen er nær er det ikke helt slut med Anders Blom. Han har lovet at forsætte i 2015 med flyveskolen og være flyvechef i Segelflyget på deltid.

Gear & Gadget: Bengt Göök med nye bog

Guppy feber

Som en flyvende vinge – bare uden livsfare! En Genesis 2 er en hyper-eksotisk flyvemaskine og noget af det nærmeste man kommer på en flyvende vinge. Stefan Björnstam fra Östra Sörmlands FK ejede egentlig en DG 600, men er nu blevet smittet af ”Guppy-feberen”.

Ingo Renner - 37000 timmar segelflygtid!

Ingo Renner, Tocumwal, Caproni Calif: Möt tre ikoniska begrepp i Australiens segelflyg

Fra Twin Astir til Super Hercules

Den 23-årige svæveflyvepilot med pilotnavnet ”ZAB” gik direkte fra svæveflyvningen til en karriere som Hercules-pilot i det danske flyvevåben. ”Som i svæveflyvningen oplever man skulle udnytte vejr og flyvemaskine til det maksimale”, siger han.

Den flyvende læge

Danske Anker Lauridsen er en af cirka 200 nordiske flyvelæger, som holder os på vingerne. Selv kan han se tilbage på en lang karriere som slæbepilot i en svæveflyveklub

Till mig själv

Vilka förmaningar skulle jag vilja ge mig själv som nybörjare? Vad finns det för ”do´s and dont´s”?

Den nordiske forbindelse

Niels Sundberg og Arne Boye-Møller har gennem 20 år delt interessen for svæveflyvning, og gennem de sidste 10 år været dybt involveret i udviklingen af Jonker Sailplanes.

Flyv til Dan-Glide

En af de største svæveflyveværksteder i Norden, Dan-Glide, er flyttet til Vamdrup Flyveplads, tæt på Kolding. Mere plads, nyere faciliteter og en flyveplads uden for døren giver nye muligheder og bestemt mere liv på værkstedet.

Han træner talenterne

Geert Sørensen er DSvU’s nye talenttræner i en ny-oprettet stilling. Han skal spotte de danske talenter og sætte system i deres udvikling.

”En drøm at passe Arnborg”

Centerchefen på Arnborg lover topfaciliteter i Danmarks bedste termikområde.