Ålleberg: Svenska segelflygets högborg fyller 80 år

Segelflygskolan på Ålleberg blev uppförd efter förebild i tyska Wasserkuppe efter en nationell insamling för precis 80 år sedan. Robert Danewid berättar här den fascinerande historien om svenska segelflygets högborg.

Tekst: Robert Danewid/ Foto: SSF, Robert Danewid, Jens Trabolt, Ole Steen Hansen m.fl.

Förebilden för Ålleberg är Wasserkuppe, segelflygets vagga. Här på ett foto från 2014 (foto Ole Steen Hansen)

Link to automatic translation

Vid KSAKs (Kungliga Svenska Aeroklubben) riksmöte 1939 hade man på initiativ av segelflygklubben i Norrköping skisserat framtidsplaner för segelflygklubbarna, men resultaten lät vänta på sig. De aktiva segelflygklubbarna kände sig därför lurade av KSAK, vars intresse huvudsakligen var motorflyg. På nyåret 1940 stegade Kalle Svänsson och Georg H Dérantz, båda aktiva segelflygare i Stockholms Segelflygförbund, upp till KSAK för att diskutera praktiska segelflygfrågor. Avskedsrepliken från KSAKs ledning var ”Mina herrar det är krig! Hur tror ni då att vi kan syssla med något sådant som segelflyg?”.

I början på mars 1940 övertalade Svänsson och Dérantz flygjournalisten på Svenska Dagbladet Gunnar Knutsson att skriva en artikel om segelflyg, med bl a en elegant teckning av dåvarande stabschefen i Flygvapnet överste Bengt Nordenskiöld (sedermera legendarisk flygvapenchef) och utbildningschefen överstelöjtnant Birger Schyberg, sittande i en Kranich bland fina cumulusmoln.

Knutsson konstaterade att A- och B-utbildning kunde man bedriva på många ställen i Sverige, men för den högre utbildningen, till C-diplom och högre utbildning, krävdes en central segelflygskola. Knutsson föreslog Borlänge. Övriga pressen var ytterst välvillig i sina kommentarer till Knutssons artikel.

Den 18 maj hälsades representanter för ett 20-tal klubbar välkomna till ett riksmöte. I en lokal på Kungsgatan i Stockholm beslöt mötet att stödja en motion från Stockholms Segelflygförbund som syftade till att (enligt Svenska Dagbladet) ”åvägabringa ett bättre tillgodoseende av segelflygarnas intressen inom Aeroklubben”. Vid KSAKs årsmöte, som hölls senare samma dag, bifölls motionen. I sin ursprungliga form hade den innehållit ett förslag om bildandet av ett fristående segelflygförbund, men detta hade justerats av segelflygarnas egen riksstämma, så det bildades en segelflygkommitté. Det skulle dröja till 1987 innan Svenska Segelflygförbundet bildades. SSF upptogs som sektion i KSAK 1990 och blev ett grenförbund i Svenska Flygsportförbundet.

Styrelsen i KSAK utsåg Bertil Florman till segelflygkommitténs ordförande. Den centrala flygskolan stod högt på riksmötets önskelista. Segelflygkommittén beslöt därför om en hangflygexpedition till platåbergen i Västergötland. Platåbergen såg på kartan ut att kunna svara mot de krav man ställde. Särskilt Mösseberg och Ålleberg verkade intressanta. Man hade så klart tyska Wasserkuppe som förebild.

VM på Wasserkuppe fyller 80 år

Under kapten C O Hugossons ledning drog man iväg till Västergötland. I expeditionen ingick även Sven Åhblom, Johan ”Bollnäs-Johan” Blomberg, Anders Bange (från Chalmers) och Heinrich Kipp (Norrköpings tyskfödde flyglärare). Man startade den 24 juli i en Klemm 35, en Olympia, Chalmers ESG-31 (”Läkerol-flygplanet”) och en vinsch från Norrköping.

Hugosson i Klemmen och Åhblom i Olympian landade en dag på en åker nedanför det som kom att kallas västhanget på Ålleberg. Kipp och Bange anslöt och man åkte upp på berget för att inspektera platån. Det blåste bra från väst och Åhblom satte sig i Olympian på åkern där han landat tidigare. Efter vederbörligt tillstånd från markägaren startade han i vinsch och flög i fyra timmar längs västhanget.

Man hade funnit platsen för den centrala flygskolan. Betydande markförvärv visade sig ofrånkomliga och KSAK ställdes inför uppgiften att på kort tid få fram pengar till markförvärvet. Hela KSAKs VU fann sig snart engagerade.

Det är huvudsakligen styrelseledamoten och luftfartsinspektören Tord Ångström som vi har att tacka för att Ållebergsplanerna blev av. Han kläckte idén till Ållebergsfonden med de 10 000 stiftarbreven. Ångström fingranskade texten i propagandaskriften ”Segelflyget kallar Sveriges ungdom”. Det var också Ångström, som tillsammans med ordföranden i Falköpings sedermera avsomnade flygklubb Manfried Nilsson (idag finns det en livaktig segelflygklubb i Falköping), fick segelflygskolan att växa fram på Ållebergskalotten.

Detta exemplar av propagandaskriftens lyxupplaga har nr 86 (foto R Danewid)

Ållebergskampanjen blev en lysande framgång. Propagandaskriften trycktes dels i en stor upplaga för massdistribution och dels i en lyxupplaga på extra fint papper i 10 000 exemplar. Utskicket skedde enligt taxeringskalendern.

För säkerhets skull distribuerades även ett handbrev av KSAK ordförande kronprins Gustaf Adolf tillsammans med ”lyxupplagan”. Detta brev var naturligtvis tryckt men det var så välgjort att en del av mottagarna skrev personliga tackbrev till kronprinsen.

Kungen själv rekvirerade fem stiftarbrev, vardera a´ 100 kronor och andra kungliga följde exemplet. I ett uppmärksammat radiotal den 17 november 1940 manade kronprinsen svenska folket att köpa stiftarbrev.

Kronprins Gustaf Adolf, ordförande i KSAK

Dagen efter radiotalet kom de första stiftarbreven och 8 000 kr blev resultatet. Andra dagen steg fonden till 22 000 kronor och efter tre dagar var man uppe i 35 000. När insamlingens första etapp avslutades i december hade man fått in över 140 000 kronor. När insamlingen var avslutad hade man fått in en kvarts miljon kronor. En ansenlig summa på den tiden.

En tidig bild från Ålleberg. Hangaren (nuvarande museet) och restaurangen till vänster. Notera hur lite vegetation det var på ”berget” vid denna tiden (ur SFF arkiv)

Ålleberg i dag (foto Jens Trabolt)

Pengarna räckte till att köpa in stora delar av det då kala berget, en del mark nedanför samt till att börja uppföra en stor hangar (nuvarande museet), startbrygga på västhanget (som revs 1951), trappor (upp för berget, de finns delvis kvar), transportanordningar, en liten restaurang/marketenteri och ett primitivt flygstråk.

Ålleberg är alltså ett resultat av en nationell insamling. Hela svenska folket skänkte pengar för att skolan skulle bli verklighet. Detta är något som fortfarande förpliktar och ett tungt argument för skolans fortlevnad.



I juni 1941 öppnade Ålleberg sin första utbildningssäsong. Stig Fägerblad var skolchef/platschef (det var han fram till 1945) och till sin hjälp hade han instruktörerna Johan Blomberg och Gösta Tärnlund.

Stig Fägerblad, den förste Ållebergschefen 1941-45 (ur Segelflyg 91)

Under de första åren var alla elever förlagda i pensionat eller vandrahem på Mösseberg. Man fick cykla den långa vägen till nordspetsen på Ålleberg varje morgon. Sedan fick man ”klättra” upp för ”berget”. Skolans personal var förlagd dels i Falköping och dels i Saleby gård nedanför Ålleberg. Åt gjorde man i restaurangen på västhanget (som fortfarande finns kvar och är utbyggd flera gånger).

En SG 38 vinschas upp till platån från åkrarna nedanför berget. (ur SFF arkiv)

Ett gäng elever uppställda framför en SG 38 på A-hyllan. I bakgrunden syns ”rännorna” för att vinscha upp flygplanen till berget (Y Lindgren)

Gummirepsstart med Olympia på Ålleberg i mitten av 40-talet (ur SFF arkiv)

Lärarkurs på Ålleberg 1960. Tre Bergfalke och en L-Spatz (ur SFF arkiv)

Fr o m 1943 anordnade man ett tältläger som förläggning i ”Guldgrävardalen” i södra delen av Ålleberg. 1944 byggdes stugbyn, som fortfarande finns kvar. Stugorna är idag ombyggda från sovsalar till dubbelrum. Vatten fanns bara i en kran utomhus och det var såklart torrdass. Att sköta den personliga hygienen var alltså inte så lätt de första åren. Begreppet ”Ållebergsfötter” härstämmar från denna tiden.

Stugbyn på Ålleberg 1954 (ur SFF arkiv)

Under 40-talet utbildade man segelflygare från A-diplom till S-cert. Man anordnade även s k ”friflyg-kurser” och kurser för instruktörer (EK). I slutet av 40-talet tillkom DK-instruktörskurser, det som idag är lärarkurser.

Den första delen i utbildningen, A-diplom, utfördes nedanför Ållebergs västhang på den s k ”A-hyllan”. Här använde man bilstart för att ”rutscha”, d v s de första flygningarna där man inte kopplade ur bogserlinan.

Redan 1942 anordnade KSAK den första segelflygtävlingen i Sverige och naturligtvis på Ålleberg. Det var en lagtävling. Sex klubbar deltog och Stockholms Segelflygklubb segrade. Alla deltagarna flög Grunau Baby. 1945 arrangerades det första SMet i segelflyg på Ålleberg och med undantag för 1947, då SM anordnades i Örebro, anordnades alla SM fram t o m 1967 på Ålleberg. Då hade ”berget” blivit för litet för att husera SM. Den sista stora tävlingen på Ålleberg blev nordiska mästerskapen 1969.

Den första ”flyginstruktörskursen” gick på Ålleberg 1942 och var en kompletteringskurs, som skulle ge instruktörerna (som alltså var EK instruktörer) mer flygtid. 1943 anordnades en liknande kurs som 1942.

Den första ”riktiga” segelflyginstruktörskursen hölls på Ålleberg 1944. Kursen pågick i tre veckor och de nio eleverna fick flyga SG 38, Grunau Baby, Olympia, Weihe och Kranich. De flesta segelflyginstruktörskurserna gick på Ålleberg, men 1947 gick två av dessa kurser i Norrköping.

Segelflyginstruktörskurser anordnades på Ålleberg ända fram till slutet av 50-talet. Då ersattes de av ”förberedande segelflyglärarkurser”. Kurser som skulle förbereda blivande segelflyglärare om de passade för ”jobbet” och ge dem mer flygtid. Dessa kurser upphörde i mitten av 70-talet.

I maj 1947 genomfördes den första försökskursen på Ålleberg för C-diplom enligt DK-metoden. Enligt vissa källor är detta den första civila DK-kursen i världen (amerikanerna hade utbildat sina lastglidarpiloter i DK). Flygplanet man använde var en amerikansk Schweizer SGU 2-22 med den passande registreringen SE-SGU. Lärare var Bengt C:son Bergman och Lennart Ståhlfors.

1948 anordnades den första DK-instruktörskursen på Ålleberg. Den gick som en försökskurs och varade i fyra veckor.  Åtta elever deltog i kursen, en av dem var Karl-Göran ”Klevas” Klevstigh. Som tvåsitsiga flygplan användes Kranich, Slingsby T.21 och SGU 2-22. Bland de ensitsiga flygplanen fanns SGU 1-19, Fi-1, Baby Falk, Olympia och Weihe. De flesta flygningarna gjorde med vinschstart och den normala urkopplingshöjden var 250-300 m. En del av flygningarna gjordes i flygsläp och för första gången i Sverige användes nylonlina. Lärare på kursen var Bengt C:son Bergman, Lennart Ståhlfors och Herje Westrin.

Fi 1 (SE-SCO?) startar under tävlingarna 1944 (Y Lindgren)

Bengt C:son Bergman (chefsinstruktör på KSAK fram till 1955), KG Klevstigh (1e instruktör i många år och Ståhlfors ”vapendragare) och Olle Haglund (Ållebergschef 1955) på Sävare flygplats, Lidköping, vid en DK-instruktörskurs. Olle Haglund omkom i ett haveri i flygvapnet med en Pembroke i Västerås (ur SFF Arkiv)

Lennart ”Stålis” Ståhlfors var Ållebergschef 1952-54 och 1956-81. Bilden är troligtvis tagen någon gång mellan 1952 och 1954 (ur SFF arkiv)

Lennart Ståhlfors (1917-2010), svenskt segelflygs ”grand old man”.
Chefsinstruktör för svenska segelflyget 1956-1981, ordförande i Segelflyget 1966-1986. Mottagare av Lilienthal medaljen och många andra utmärkelser. Här fotograferad på Ålleberg 2004
(foto R Danewid)

Den första kursen för instrumentsegelflyglärare arrangerades på Ålleberg 1964 och varade i 14 dagar. Fem segelflyglärare vidareutbildades till instrumentlärare. Lärare var Ståhlfors och Klevstigh.

1966 blev sista året man arrangerade nybörjar- och F-kurser på Ålleberg. Hädanefter koncentrerade man sig på lärar- och teknikerkurser. Under 90-talet började man arrangera kurser för ungdomar åt Flygvapenfrivilligas Riksförbund (FVRF). Dessa lades ner i samband med att Sverige ”avrustade” runt millenieskiftet men är nu tillbaka.

Under 50-talet anordnade Ståhlfors många publika arrangemang, som flygdagar. Stålis införskaffade en dansbana till Ålleberg. Under många år höll man stora danstillställningar med kända orkestrar, ofta under SM. Den utåtriktade verksamheten avtog i slutet av 60 talet och man koncentrerade verksamheten på Ålleberg till enbart utbildningar i egen regi. Ålleberg blev under flera år, dessvärre, mer slutet.

Ålleberg under SM 1955. Notera den tillfälliga dansbanan till höger om hangaren (ur SFF arkiv)

Redan 1941 startade man en verkstad på Ålleberg. Verkstaden hade två uppgifter, dels att reparera skolans flygplan (på den tiden havererade man ofta) och dels att utbilda klubbarnas byggledare (det som idag kallas segelflygtekniker eller 66L-ingenjörer).

Byggverksamheten (t ex att bygga SG 38) var en viktig del i klubbarnas verksamhet. Förste verkstadschefen var Bertil Ohlsson. Jobbet gick därefter till Birger Nilsson, som tidigare varit chef för AB Flygindustri. 1943 anställdes Yngve Lindgren av Nilsson. Yngve blev sedermera verkstadschef och han ersattes 1952 av Lennart Jensen från Malmö Flygindustri. Lennart Jensen stannade ända fram till 80-talet. Då tog Åke Gustavsson över och han var chef för verkstaden fram till dess den lades ner hösten 1998.

När Bergfalke i mitten av 50-talet infördes som enhetsflygplan för utbildning fick verkstaden ett utökat ansvar. Man blev ansvarig för reservdelar till landets Bergfalkar. Flygklubbarnas Ömsesidiga Skaderegleringskassa (FÖS) bildades 1960 som en gemensam försäkringsfond för landets Bergfalkar och det blev Ållebergverkstadens jobb att ta hand om reparationerna. Verkstaden växte och som mest var det nio anställda.

Bergfalke: The swedish connection!

Yngve Lindgren i verkstaden (nuvarande lektionssalar i museet) (Y Lindgren)

I slutet av 1990-talet, när Bergfalken var på väg ut, blev det svårt att upprätthålla sysselsättningen i verkstaden. Man konkurrerades helt enkelt ut av andra aktörer. Så i slutet av 1998 lades verkstaden ner.

Verkstadslokalerna låg i den gamla hangaren (lektionssalarna i nuvarande museum). I början på 60-talet flyttade man in i motorhangaren som hade byggts några år tidigare. En ny motorhangar byggdes (nuvarande ”plastverkstaden”). På baksidan av denna byggdes kontorsutrymmen. Under sena 80-talet och tidiga 90-talet huserade KSAK segelflygavdelnings personal här. Idag är dessa utrymmen lager.

1993 byggdes en ny segelflyghangar med kontorsutrymmen. Segelflygförbundet har sitt kansli i denna byggnad. Under en tid i början av 2000-talet hade även Svenska Flygsportförbundet sitt kansli här.

1984 invigdes segelflygmuseet på Ålleberg. Museet tillkom på initiativ av en grupp entusiaster med Stig Kernell i spetsen. Museet invigdes under pompa och ståt den 25 augusti 1984 i samband med de s k Ållebergsdagarna. Det var första gången sedan 1960 som det hölls en flygdag på Ålleberg. Museet huserar i den gamla hangaren, den första byggnaden på Ålleberg. Den är byggd i dåtida ”flygvapenstil” och den byggnadsintresserade rekommenderas att studera byggnadskonstruktionen (speciellt takbalkarna).

Segelflygmuseet på Ålleberg invigdes 1984. Det huserar i den första byggnaden som byggdes på ”berget” (foto R Danewid)

Segelflygets Veteransällskap (SVS) flyger flitigt från Ålleberg. Från venstre Bernt Hall, Piotr Müller, Göran Jönsson, Olle Eriksson,Håkan Lindström och Manfred Schubert. (foto: Jens Trabolt)

1993 övertog Svenska Segelflygförbundet (Segelflyget) Ålleberg. Idag huserar Segelflyget, som alltså äger Ålleberg, med sitt kansli, flygskola och verkstad på berget.

Aerobatic-kurs på Ålleberg

I början av 2000-talet blev Ålleberg ett naturreservat. Under åren 2015-2018 har Segelflyget sålt av all mark förutom flygstråket och marken runtom byggnaderna. Under 2011 förlängdes stråket så att det är 680 m långt.

Ålleberg 2002. Nederst i bild syns gamla hangaren (nuvarande museet), restaurangen och replikan av startbryggan under uppförande. Överst i bild, förutom flygstråket, syns verkstaden, motorhangaren (nuvarande ”plastverkstaden”) och segelflyghangaren/kontoret (uppfördes 1993) (foto R Danewid

Tre Ållebergsprofiler: fr v Nisse Sjöberg (bogserförare), Anders Blom (chefsinstruktör) och Sakka Havbrandt (förbundschef). Fotot taget 2002 (foto R Danewid)

Förbundschef Henrik Svensson på Ålleberg (foto: Jens Trabolt)

Teknisk chef i Segelflyget Torbjörn Olsson på Ålleberg-kontoret. (foto: Jens Trabolt)

Under 2000-talet har antalet aktörer på Ålleberg ökat väsentligt. Idag huserar såväl häng- som skärmflygare på Ålleberg. Segelflygets Veteransällskap (SVS) flyger flitigt från Ålleberg. KSAKs kurser för UL-lärare arrangeras på Ålleberg.

SVS: Et levende retromiljø på Ålleberg

Förutom dessa driver Segelflyget sina lärar- och teknikerkurser, aerobatic- och molnflygningslärare liksom ett flertal SVEDANOR-kurser (t ex aerobatic och molnflygning). Under sommaren arrangerar Segelflyget en rad ungdomskurser, såväl åt Young Eagles som FVRF.

Moln-flygning? IMC-kurs på Ålleberg

SveDaNor-IMC-Kurs 2014. Anders Blom i framsits.

ASK 21 på IMC-kurs, Ålleberg 2014. Kursisterne Lars-Göran Uhr, VästerDalarnas FK och AnneMarie Loumann, Skövde FK.

Lärarkurs 2019. Henrik Svensson instruerar en blivande segelflyglärare (foto R Danewid)

Ållebergs storhetstid är sedan länge förbi. Ålleberg byggdes upp runt hangflygning, något som blev ganska inaktuellt redan i slutet av 40-talet. Man skulle ju därför, så här i efterhand, kunna konstatera att Ålleberg var en felsatsning.

Under de 80 år som gått sedan Ålleberg invigdes har det plöjts ner åtskilliga miljoner i anläggningen och det kostar att underhålla anläggningen med dess gamla byggnader. Ålleberg är dock det svenska segelflygets ”vagga” och utan ”berget”, med alla dess tillkortakommande, hade svenskt segelflyg aldrig blivit vad det är idag.

Idag är det alltså många fler aktörer på Ålleberg än på 40-talet. Ålleberg är idag ett levande flygsportcenter med en unik och levande historia. Dessutom är Ålleberg ett välbesökt utflyktsmål för allmänheten.

Flygplan på Ålleberg

Kranich SE-SAY på Ålleberg på 40-talet. SAY byggdes 1942 av Jacobs Schweyer och var alltså inte byggd i Sverige. Den kasserades 1959 (ur SFF Arkiv)

Schweizer SGU 2-22 med den passande registreringen SE-SGU. Användes under den först DK-kursen 1947. Idag flyger SVS med en 2-22 på Ålleberg (foto L Ståhlfors)

Bergfalke IV SE-TLT. Totalt användes 14 Bergfalke på Ålleberg mellan 1957-2020 (foto R Danewid)

Duo-Discus XLT SE-URS. På Ålleberg 2008-2011 (foto R Danewid

Segelflygets DG-1001 Club neo med den passande registreringen SE-SSF. Används på Ålleberg sedan 2020. SSF är den andra DG-1000 på Ålleberg. (foto R Danewid)

 

Denna artikel är en omarbetad version av ett kapitel i Svensk Flyghistorisk Förenings årsbok Flyghistorisk Revy 2019 ”Segelflyg igår och idag”. Boken kan köpas Från Ålleberg för 280:-

Källor

  • 60 år i uppvinden, Yngve Norrvi, KSAK Service AB, 1983
  • Segelflyg 1991, Segelflygets årsbok, redaktion Robert Axelsson & Robert Danewid, 1991
  • Segelflyghandboken, Svensk Flygtidning Förlag, 1944
  • Segelflyg igår och idag, FR 2019, Svensk Flyghistorisk Förening, Robert Danewid et al

Udvalgte artikler

Standardklasse på budget

Det er ikke alle som har et par millioner i overskud til køb af fly. Vi kigger derfor her på budget-fly konstrueret til datidens standardklasse og som nu flyver i klubklassen: Kravet er tilstrækkelig performance til strækflyvning og med flyveegenskaber som appellerer til både klub – og privatejere. Må vi præsentere 2 evergreens i svæveflyvehistorien; Rolladen Schneider LS4 og Schempp-Hirth Discus B
21. juni 2021/af Jens Trabolt

”Hvis pengene ikke går til lim og træ, så er det for dyrt”

Formand i DASK, Dansk Svæveflyvehistorisk klub Johannes Lyng har nu givet stafetten videre efter 24 år som formand. Tilbage står hans utrættelige og forbilledlige indsats, som han forleden blev hædret for på Arnborg, hvor også Niels Sundberg skænkede sine Kranich II og SHK-fly til klubben.
14. juni 2021/af Jens Trabolt

NM under opsejling på Starmoen

18 deltagere skal kæmpe om titlen som Norgesmester på Ole Reistad Center i perioden 13-19 juni. Forberedelserne er allerede i gang.
11. juni 2021/af Jens Trabolt

Ålleberg: Svenska segelflygets högborg fyller 80 år

Segelflygskolan på Ålleberg blev uppförd efter förebild i tyska Wasserkuppe efter en nationell insamling för precis 80 år sedan. Robert Danewid berättar här den fascinerande historien om svenska segelflygets högborg.
8. juni 2021/af Jens Trabolt

Barnet fylder 1 år

Danish Air Cadets-samarbejdet mellem DSvU og Flyvevåbnet fylder 1 år – og med cirka 100 DAC’ere er der nok ingen vej udenom at kalde konceptet for en succes for alle parter.
3. juni 2021/af Jens Trabolt

Det danske Flyvevåben skal skole elektrisk

Om få måneder leveres 2 styk Pipistrel Velis Electro til Flyveskolen i Karup. De skal anvendes til at samle erfaring med elektrisk flyvning i grundskoling og status-flyvning. Det betyder, at der er elektrisk flyvning i sigte for de svæveflyvere i Danish Air Cadets som optages på Flyveskolen.
3. juni 2021/af Jens Trabolt

”Begrænsninger er bare noget oppe i vores hoved”.

Det siger den tyske svæveflyver Klaus Ohlmann. Han har sine egne ideer om svæveflyvning og lykkedes med en mega-flyvning d. 17. maj fra Frankring til Grækenland. Flyvningen er summen af mange erfaringer som Klaus Ohlmann har gjort sig i de senere år.
28. maj 2021/af Jens Trabolt

Største DM i mands minde

Svæveflyvere er svære at stille tilfredse: Sidste års Danmarksmesterskab var alt for varmt. Denne gang blev det alt for koldt og ikke mindst vådt. Men 73 fly trodsede vejret, tog ja-hatten på og kæmpede sig til et gyldigt mesterskab.
26. maj 2021/af Jens Trabolt

Over 15 timer i cockpittet

Østrigske Markus Gusenleitner satte 11. maj europæisk vice-rekord, da han fløj 1806 km på 15 timer. ”Det var en let flyvning”, siger han. Det er svært at tro, men ikke desto mindre sandt. Med til historien hører også nyheden fra i går om Klaus Ohlmans endnu ikke-opmålte mega-flyvning fra Frankrig til Grækenland.
18. maj 2021/af Jens Trabolt

Svensk power sikrer DM

Et rekordstort antal DM-deltagere kræver mange slæbefly. Det krævede, at danske Henrik Sylvest og Søren Grum i går fløj til Sverige på pirat-eventyr og ”stjal” Borås SFKs fine Pawnee og bortførte den til svæveflyvecenter Arnborg.
12. maj 2021/af Jens Trabolt

Hvad siger ejerne om Jonker JS3 Rapture og Schempp-Hirth Ventus 3?

Jonker JS3 Rapture og Schempp-Hirth Ventus 3 er fine konstruktioner. NORDIC GLIDINGs Bernt Hall har interviewet 2 af ejerne, Björn Regnström og Börje Eriksson: Hvad siger de, og hvad har motiveret deres valg af type?
11. maj 2021/af Jens Trabolt

Ventus 3 vs JS 3 – mer lika än olika

Vilken är bäst? Vilken skall jag köpa eller drömma om att jag hade? Svaret är att det beror mer på vem Du är, vilka primära användningsområden du prioriterar, än skillnader i prestanda eller flygegenskaper! Största skillnaden som grund för dina val ligger nog i olika motoralternativ.
11. maj 2021/af Jens Trabolt