AS Skunkworks – behind the scenes

Världens äldsta tillverkare av segelflygplan har mycket på gång. Här tar vi en närmare titt "behind the scenes".

Tekst: Robert Danewid / Foto: Robert Danewid, Schleicher, S-Å Bergman och Jens Trabolt

Det är 90 års evolution mellan Rhönadler från 1932 och AS 33 Me från 2022

Link to automatic translation

Alexander Schleicher startade sin firma i Poppenhausen, nedanför Wasserkuppe, 1927, alltså för 95 år sedan. Man kan läsa historien om Alexander (1901-1968) här.

Schleicher är världens äldsta segelflygtillverkare (Schempp-Hirth startade 1935) och har genom åren som gått byggt mer än 9 000 segelflygplan. 1932 började man bygga Hans Jacobs första egna konstruktion Rhönadler, som togs fram på uppdrag av Schleicher som en enklare Fafnir. Rhönadler anses vara det första segelflygplanet i serieproduktion av en tillverkare (AS byggde 65 st), det var dessutom ”state-of-the art” och den första segelflygningen över 500 km gjordes av Ernst Steinhoff i en Rhönadler 1935.

Idag 90 år senare bygger man fortfarande segelflygplan av högsta kvalitet, med högsta prestanda och ”elektroseglaren” AS 33 Me, som väl får anses vara dagens state-of-the art, har nyligen flugit.

Man ligger långt framme i elektrifieringen av segelflyget. Idag erbjuder man tre typer med elektrisk drivlina. Tvåsitsiga ASG 32 El, som är en SSG, AS 34 Me som är en SLG och i september flög alltså AS 33 Me, som har samma drivlina som AS 34.

Sedan knappt två år arbetar Patrick Wenzeck som ansvarig för marknadsföring och han håller på att ge anrika Schleicher en ny och  modernare approach. Nya broschyrer och nya video (kolla YouTube) kommer i en strid ström.  Patrick är en ung passionerad segelflygare och erfaren grafiker och designer.

Vid årets höstresa till Wasserkuppe hade jag i uppdrag av NGs redaktör att provflyga ASW 28 B och gärna även AS 33 Me. Nu var det dessvärre inte möjligt att flyga 33 Me. Det var bara ett par veckor sedan den premiärflugit och EASA tillåter bara att konstruktörerna Tobias Mörsel och Paul Anklam samt firmachefen Ulrich Kremer flyger den innan flygutprovningen är klar.

Schleichers Patrick Wenzeck (t h) i samspråk med NGs utsände (foto S-Å Bergman)

Jag tillbringade ett par soliga hösttimmar en torsdag förmiddag på firmafältet Huhnrain med Patrick Wenzeck, innan jag provflög ASW 28 B. Det verkar gå bra för Schleicher. De senaste åren har de introducerat en rad nya flygplan eller nya versioner. Sedan 2016 har de lanserat ASG 32 El, ASK 21 B, AS 33 Es/Me, As 34 Me och ASW 28 B. Och helt nya AS 35 Mi, som planeras få sin jungfruflygning nästa sommar.

Av dessa är alltså tre försedda med elektriska drivlinor. Något som jag tror är en helt riktig satsning. Framtiden är utan tvekan elektrisk! Vill man läsa mer om Schleichers filosofi om el-segelflygplan kan man kika i den presentation Patrick Wenzeck höll under el-konferensen ElSKÅ på Ålleberg på sensommaren.

Patrick Wenzeck har också en ny approach som säger att ”Schleicher bygger segelflygplan, men säljer drömmar”. Med det menar han att de som köper ett nytt segelflygplan är hängivna entusiaster med drömmar de vill förverkliga. Och gott om kosing!

Schleicher har ungefär 100 anställa (näststörsta arbetsgivaren i Rhön) och de bygger ca 60 segelflygplan varje år. För 30-40 år sedan byggde man det dubbla antalet med lika mycket personal. Patrick berättade att arbetstiden för att bygga en AS 33 Me är ca 2 800 tim. Det kan jämföras med de 1 500 tim det tog att bygga en Rhönadler för 90 år sedan. Det är fortfarande ett hantverk, de som bygger flygplanen är skickliga hantverkare, och då förstår man att flygplanen kostar. Och en ASK 21 är ju inte billigare att bygga än en AS 33. Även om segelflygplan byggs i serie är det fortfarande ren hantverkstillverkning. Här finns det säkert möjlighet till evolution.

Prototypen till ASG 32 El (foto R Danewid)

ASG 32 har nu byggts i ca 90 exemplar. 2016 kom el versionen ASG 32 El. Den har samma drivlina som används i både AS 34 Me och AS 33 Me. En Emrax 228 motor på 60 kW, men man tar bara ut 25 i SSG versionen. I AS 33/34 tar man ut 35 kW.

NG testade ASG 32 El hösten 2016:

D-7922 är den 1000:e byggda ASK 21 och är en ASK 21 B (foto R Danewid)

ASK 21 B på Wasserkuppes grid. Notera det elegant inbyggda vingspetshjulet (foto R Danewid)

ASK 21 B är den nuvarande versionen av gamla anrika ASK 21. 21 flög första gången 1979 och tillverkas fortfarande. Nyligen levererades serienummer 1000, som fick den passande registreringen D-7922 (79 för 1979 och 22 för 2022). Den levererades till Rhönflug Poppenhausen, en av klubbarna på Wasserkuppe. ASK 21 är därmed ett av de segelflygplan som byggts (seriemässigt, Baby och SG 38 byggdes i fler exemplar men av klubbar etc) i flest exemplar. De som byggts i fler exemplar, som dyker upp i minnet, är Blanik (mer än 3 000 ex), Kranich, Ka 6 och LS 4.

Man bygger även ASK 21 Mi, SLG versionen med wankel motor. Stommen till denna är fortfarande gamla ASK 21 då den större cockpiten i B versionen gör att motorn inte får plats.

ASK 21 B är ett fantastiskt skolflygplan och det finns väl egentligen bara en nackdel; det hade inte gjort något om prestanda varit bättre!

NG testade ASK 21 B fem dagar efter jungfruflygningen 2018:

 

AS 34 Me flög första gången sensommaren 2020 och NG testade den i september 2021:

 

AS 34 Me är ju en intressant skapelse. I botten en mer än 20 år gammal konstruktion, som blivit upphottad med ny cockpit, nya winglets och luftbromsar samt, det viktigaste, den elektriska drivlinan från ASG 32 El. Resultatet är  den första elektriska SLG från en av de ”stora” tillverkarna. AS 34 Me finns med både 15 och 18 m spännvidd, men man kan förmoda att den oftast kommer att flygas med 18 m.

Jag flög den alltså, och skrev om den, för ett år sedan, och gav den idel rosor. Under vår el-segelflygkonferens på Ålleberg deltog Patrick Wenzeck med prototypen. Ett 20-tal segelflygare provade den. Jag hörde bara positiva omdömen. Och Patrick sålde två AS 34 Me under konferensen, en till Sverige och en till Danmark.

Her starter Uppsalas Börje Eriksson i AS 34 Me fra Falköping under el-segelflygkonferensen på Ålleberg i sensommeren 2022.

AS 34 Me med utfälld motor (foto Schleicher)

 En av frågorna är ju om det finns någon marknad för ett nytt flygplan som i grunden är så gammalt. Och enkelt. Då, i september 2021, hade man fyra exemplar i produktion och väntade på typcertifikatet. Det fick man i juli månad i år. Idag har man byggt och levererat 12 exemplar. Det senaste stod på Huhnrain vid vårt besök och skulle leveransflygas innan det packades för vidare transport till sin ägare i Australien. Man har, i oktober 2022, mer än 50 AS 34 Me på orderlistan, varav alltså två till Skandinavien. Så uppenbarligen finns det en marknad för ett bra självstartande segelflygplan, om ej renodlat tävlingsflygplan, med el-motor. Leveranstiden är 3 år och i oktober 2022 kostar en AS 34 Me fritt fabrik exkl moms 154 000 € (och så tillkommer extra utrustning, instrument och vagn).

En australisk AS 34 Me (de behöver inga registreringar) på firmafältet Huhnrain i väntan på leveransflygning (foto R Danewid)

 

Första serieexemplaret av ASW 28 B på Huhnrain (foto S-Å Bergman)

 ASW 28 B flög första gången i somras. Kort beskrivet är det en AS 34 Me med 15 m spännvidd men utan el motorn. Det är alltså en i botten 20 år gammal standardkärra som fått en ansiktslyftning och som inte lanseras som tävlingsflygplan utan som ”standardklassflygplanet för klubben”. Det är det första som hänt i standardklassen på 20 år och ASW 28 B är ju därför så intressant (kommer den verkligen at sälja?) att flygplanet testats av NG.

90 år efter Rhönadler, AS 33 Me med elektrisk drivlina (foto Schleicher)

Instrumentbrädan i AS 33 Me är samma som i AS 34 Me, med reglagen för drivlinan längst ner (foto Schleicher)

AS 33 Me

AS 33 Es flög första gången 2020 och gick i produktion 2021. Hittills (oktober 2022) har man byggt 52 exemplar, alla i Es versionen, d v s som SSG med Solo motorn. 33:an har klarat sig bra i internationella tävlingar och mästerskap med ett flertal medaljplatser och vinst i Sailplane grand Prix 2021 som främsta merit. Den allmänna uppfattningen idag är väl att AS 33, JS-3 och Ventus 3 är jämbördiga rivaler i 18 m klassen. Som kuriosa noteras att de ju även kan flyga med 15 m spetsar, men i 15 m klassen är Diana 2 utan tvekan det bästa flygplanet, följd av ”gamla” Ventus 2.

NG testade, som första segelflyg magasin AS 33 Es i oktober 2020:

 

Vid vårt senaste besök, några veckor efter jungfruflygningen av AS 33 Me, el-versionen, fick vi, som sagt inte flyga den, och vi fick inte heller fotografera den inuti. Allt var under utprovning och hemligt. Så vi fick bara ta foto med huvkapellet på! Övriga foton har vi fått av Schleicher.

Vi fick bara fotografera AS 33 Me med huvkapell på och motorn infälld! (foto R Danewid)

AS 33 Me är en ”helt vanlig” AS 33 med samma elektriska drivlina som i AS 34 Me. Men då 33 vingen är tunnare är batteripacken också ”tunnare” och följaktligen längre. De tunga batterierna, tomvikten av flygplanet är 415 kg, som kan jämföras med tomvikten av Es med Solo motor på ca 345 kg, gör att vingarna har ett ”häng” även utan vattenbarlast, se foto. Vattentankarna är både framför och bakom batteripacken.

Vingarna på AS 33 Me ”hänger” av batterityngden (foto R Danewid)

Batteripacken i höger vinge installeras (foto Schleicher)

AS 33 Me är alltså relativt tung. Jag frågade Patrick W om han trodde att den ändå attraherade tävlingspiloter, minsta vingbelastning blir ju hög och en nackdel i dåligt väder. Eller är marknaden för 33 Me ”njutare” och sträckflygare? Och i så fall konkurrerar den då inte med AS 34 Me?

Patrick menar att flygplanet redan är populärt bland tävlingspiloter och att den inte konkurrerar med 34, som ju är avsedd för ”njutare”. AS 33 kan utan problem bära den högre vikten, även i svagt väder. Man har många beställda AS 33 Me (varav en till Danmark och en till Norge). Ca 60% av de beställda AS 33 är Me med elektrisk motor.

AS 34 Me och AS 33 Me på Huhnrain (foto Schleicher)

Eftersom drivlinan är precis samma som i AS 34 Me finns det väl ingen anledning att tro något annat än om man tar NGs testartikel om AS 33 Es och till den lägger motordelen i artikeln om AS 34 Me så träffar man ganska rätt. Men givetvis står AS 33 Me högt på NGs ”bucket list”.

De första serieexemplaren av AS 33 Me förväntas börja levereras våren 2023. Flygutprovningen pågår för fullt. Priset idag är 186 000 € fritt fabrik utan moms, till det kommer tillval, instrument och transportvagn. Så inklusive moms lär det sluta på bortåt 3 miljoner SEK. Ligger nog något i Patrick Ws talesätt att man säljer drömmar! Och leveranstiden är 3.5 år. Man kan, som med alla flygplan idag, förvänta sig att priset höjs med minst 10% under 2023.

SLG med elektriska drivlinor har utan tvekan en framtid. Det är inte bara Schleicher som bygger sådana, även om de verkar ligga längst fram i utvecklingen. Jonkers JS-3 RES blir troligtvis en stark konkurrent. Och det är nog ingen högoddsare att vi kommer att få se en ”Ventus 3 E”.

Rendering av AS 35 Mi

AS 35 Mi

Förr sa man ofta att en ”riktig” tillverkare ska ha en vinnarkärra i öppna klassen i sin produktpalett. Under 70-talet ända fram till början av millennieskiftet hade Schleicher ASW 17 och ASW 22 och Schempp-Hirth Nimbus 2, 3 och 4, som uppfyllde detta. Världsmästarna under denna epok flög antingen den ena eller den andra. Därefter tog AS fram ASH 30, som inte blivit någon succé, och SH Quintus med samma resultat, även om den vann VM 2012. EB 29 kom 2010 och JS-1 C 21 2012. De två dominerar öppna klassen idag. Så de senaste 10 åren har inget hänt i segelflygets ”högsta” klass. Därför är det ju spännande när Schleicher nu lanserar AS 35 Mi. 35 har 20 m spännvidd och tillhör därför ”lilla” öppna klassen.

AS 35 Mi befinner sig än så länge till stor del på ritbordet för detaljprojektering, även om man börjat bygga prototypen, t ex var man igång med bygget av en helt ny huvramlösning med ny huvtätning när jag var där. 35 bygger på erfarenheterna med AS 33. AS 35an har designats fullt ut med avancerade datorberäkningar. Man använder, det är standard numera,  Compututional Fluid Dynamics (CFD) som verktyg. AS 33 har en max vingbelastning på 60 kg/kvm, AS 35 Mi får lite högre, över 62 kg/kvm. Det har visat sig att med dagens vingprofiler fungerar det även i  europeiskt väder. Flygplanet sjunker, enligt beräkningarna (som numera är tillförlitliga) 2 m/s i 230 km/h. Jämför vi det med en LS 4 så sjunker den 2 m/s vid 180 km/h.

Kroppen är en modifierad ASH 31 kropp med helt ny stabilisator. Det infällbara och styrbara sporrhjulet från ASG 32 är standard och inte längre ett tillval. Detsamma gäller acryl färgen som är standard. Vingen är helt ny men yttervingen kommer från AS 33. Man kan notera att vingkordan ökar invid roten a la Concordia. Det är ju lite spännande varför den gör det. Är det för att den ska passa till ASH 31 kroppen? 35an ska även kunna flygas i 18 m version. Man frågar sig varför och om den kommer att konkurrera med AS 33 då?

Max flygvikt är 730 kg. Teoretiskt sätt kan man gå upp till 850 kg, som är max vikt för en SLG, enligt våra regler. Men vingytan är bara 11.75 kvm i 20 m versionen. Det kan jämföras med ASH 25, som vi skrev om nyligen, som har 16.6 kvm. Det är alltså en ”liten” vinge och det är ju det som ger den höga vingbelastningen, och prestandan.

Jag menar att AS 35 Mi blir en renodlad racer för tävlingsbruk, och troligtvis en vass sådan. Men Patrick säger att den även ska fungera bra för ”njutare” och sträckflygare. Därför fasar man succesivt ut ASH 31 Mi ur produktionen, som ju är en ”njutarmaskin”, dessutom framgångsrik.

Flygplanet förses med wankelmotorn som även finns i ASH 31 och ASG 32 och man använder propellern från ASG 32. Med tanke på satsningen med AS 33 Me och AS 34 Me känns detta ju lite gammaldags. Varför inte en elektrisk drivlina direkt? På den frågan svarar AS att man vill först använda ett beprövat motorsystem för att sedan gå över till elektrisk drivlina. Hmmmm…… möjligtvis är Emrax 228 motorn för svag för en tungviktare som AS 35 Mi, den har ju 130 kg högre MTOW än AS 33 Me.

Planen är att AS 35 ska flyga till sommaren 2023 och man avser få med två flygplan till VM i Uvalde 2024. Man tror stenhårt på att detta är en riktig ”Renner”.

Det kommer att bli intressant att se om detta blir en nytändning i öppna klassen. Samtidigt hoppas vi på att Jonkers får sin JS-5 i luften. Konkurrens är alltid bra!

Naturligtvis står även AS 35 Mi på NG:s ”bucket list” (och inte bara NGs) så fort den kommit i luften.




Flere Alexander Schleicher-artikler

Bag kulissen før Aero

I næste uge starter Aero Messe i Friedrichshafen med et stort opbud af svævefly-producenter. Messen er enorm, og det samme kan siges for den store energi som mange virksomhederne lægger i at deltage. Hos Alexander Schleicher i Poppenhausen har man startet forberedelserne mindst et halvt år forvejen.
12. april 2024/af Jens Trabolt

Nye åbenklasse-hotships: Arven efter ASW 22 og Nimbus 4

Med introduktionen af EB 29-serien, JS1 C 21 m og Schempp-Hirth Quintus sluttede dominansen fra de gamle åbenklasse-typer som ASW 22 og Nimbus 4. Nu står de nye åbenklasse-hotships Jonker JS5 og AS35 M ved døren og banker på. Men hvad er performance-filosofien bag disse fly?
12. december 2023/af Jens Trabolt

Hvorfor valgte Lars og Morten en AS 33 Me?

Danske Lars Sverre Rasmussen og Morten Hugo Bennick fra Polyteknisk Flyvegruppe har delt fly de seneste 24 år. Nu har de efter længere tids research bestilt et nyt svævefly – en AS 33 Me. Her er deres vurdering efter at have prøvet flyet på fabrikken.
28. april 2023/af Jens Trabolt

Test: AS 33 Me – “Dreamglider”

Nordic Gliding har skrivit flera artiklar om Schleichers ”Me-koncept”. Mest av den anledningen att segelflygets framtid är elektrisk och Schleicher ligger långt framme i elektrifieringen av segelflyget. Nu har vi - som första media, testat AS 33 Me som är Schleichers nyaste produkt. Den sofistikerade tekniken i drivlinan och den eleganta integrationen är summan av fabrikens erfarenhet av elektrifiering hittills. AS 33 Me är en fröjd att flyga, rapporterar Robert Danewid.
27. april 2023/af Jens Trabolt

AS Skunkworks – behind the scenes

Världens äldsta tillverkare av segelflygplan har mycket på gång. Här tar vi en närmare titt "behind the scenes".
2. november 2022/af Jens Trabolt

Test: ASW 28 B – Nygammal standardkärra i ny tappning för klubbruk

Den första ASW 28 B levererades i slutet av juli till Rhönflug Fulda (RFF). I början av oktober besökte jag Poppenhausen. Nordic Glidings chefredaktör hadegett mig i uppdrag att flyga 28 B. För hur man än vänder och vrider på det är ASW 28 B det första som hänt i standardklassen på mer än 20 år, även om flygplanet inte saluförs som ett ”standardklassflygplan”. Frågan är så klart; vem köper ett sådant flygplan?
28. oktober 2022/af Jens Trabolt

Selvstart til fartglade individualister

Schleichers nye 15/18-m racer, AS 33 Me, flyver nu med elektrisk drivlinje fra AS 34 Me. Det er godt nyt for de uafhængige ejere.
14. september 2022/af Jens Trabolt

Klub-folk tester AS 34 Me

Lige før påske kørte danske Lars Sverre Rasmussen og Morten Hugo Bennick (forfatteren) fra Polyteknisk Flyvegruppe til Poppenhausen for at prøve den nye AS 34Me. Fungerer den efter hensigten?
Ja, er det korte svar!
19. maj 2022/af Jens Trabolt

Kawa og AS 33 – tanker om performance

Sebastian Kawa fra Polen vandt det 10. FAI Sailplane Grand Prix-finale i St Auban, September 2021. Denne gang i en lånt AS 33 Es. Her er hans tanker om flyets performance og hans egen strategi.
22. marts 2022/af Jens Trabolt

AS 34 Me reducerer støj med 50 %

Schleicher har netop dokumenteret, at deres nye elektrisk selvstartende AS 34 Me larmer cirka halvt så meget som en benzindrevet ASH 31 Mi. Det er gode nyheder i en ganske nær fremtid, hvor flyvesporten kommer til at blive vurderet på evnen til at være fossilfri og støjsvag.
10. november 2021/af Jens Trabolt

Test: AS 34 Me: ”Man tager vad man haver”

AS 34 Me är den första serietillverkade elektro-seglaren från en av de stora tillverkarna; Härlig att flyga och en drivlina som är det enklaste jag använt och som har goda prestanda, säger NORDIC GLIDINGs testpilot Robert Danewid.
30. september 2021/af Jens Trabolt

AS 34 Me: Enkelt betjening, kompleks teknologi.

AS 34 Me er et historisk vigtigt fly. Det er det første certificerede elektriske selvstartende svævefly fra en volumenproducent, og NORDIC GLIDING fik – som det første medie – mulighed for at flyve AS 34 Me på en brugbar septemberdag.
Før testflyvningen brugte vi en halv dag på en længere teknisk gennemgang sammen med design- og konstruktørteamet. Her er de vigtigste muligheder og begrænsninger ved flytypens elektriske motorsystem.
23. september 2021/af Jens Trabolt

AS 34 ME leveres snart til første kunde

Schleicher forventer at levere den første elektrisk selvstartende AS 34 ME til en kunde i slutningen af august, oplyser fabrikken.
3. august 2021/af Jens Trabolt

“AS 35 skal flyve hurtigt. Hele tiden!”

Schleichers nye kompromisløse åbenklasse-raket, AS 35 Mi kommer til at give Jonker og co. lidt at tænke over. En ekstremt høj vingeloading med profil-teknologi fra AS 33 løfter high-speed-polaren direkte op i et territorium, hvor forgængeren ASH 31 Mi, trods sine mange kvaliteter ikke kunne være med.
7. juli 2021/af Jens Trabolt

Drømmen om frihed

En dansk andelsgruppe på 3 piloter har bestilt en selvstartende ASG 32 MI. ”Det skulle altså bare være et Schleicher-fly”, siger Luise Bruen fra Kalundborg Flyveklub om valget.
10. marts 2021/af Jens Trabolt

Status for elektrisk klubfly: So far, so good!

Som den første svæveflyveklub i Norden købte svenske Borås SFK et elektrisk 2-sædet klubfly, en ASG 32 EL. Efter et år gør vi status: Hvad er klubbens erfaringer efter en sæson?
24. februar 2021/af Jens Trabolt

Uli Kremer: “100 km er minimum”

Det siger Schleicher-chefen Ulrich Kremer om rækkevidden i de nye elektrosystemer som lanceres i de nye AS 33 Me og AS 34 Me. Motorteknologien strækkes til det yderste.
17. december 2020/af Jens Trabolt

Peter Eriksen: Fra ASG 29 til AS 33

Formand for den danske Svæveflyver Union Peter Eriksen, mangeårig ASG 29-ejer er en ”first mover” på bestilling af AS 33. Her er hans første indtryk af AS 33 efter besøget hos Alexander Schleicher:
11. december 2020/af Jens Trabolt

Test: AS 33: State of the art i 18 m-klassen?

AS 33 fick sitt typcertifikat för 18m versionen den 29 september och den 1 oktober fick NGs ”utsände”, som första utomstående, tillfälle att flyga AS 33.
11. december 2020/af Jens Trabolt

Nu med video: Grundkonceptet fungerer: AS 34 ME endelig i luften

Schleichers revolutionerende elektriske standardklasse-selvstarter baner vejen for en helt ny klasse af fly.
4. september 2020/af Jens Trabolt

Flere nyhedsartikler

Land i sigte – klokken 7 om morgenen!

Yves Gerster fra Schweiz er ikke bare en kapabel pilot. Han er også nysgerrig, og med et et godt Europa-kort på væggen finder han inspiration til nye imponerende flyvninger. For få uger siden fløj han fra St Auban i Frankrig til Corsica – og retur!
17. april 2024/af Jens Trabolt

Bag kulissen før Aero

I næste uge starter Aero Messe i Friedrichshafen med et stort opbud af svævefly-producenter. Messen er enorm, og det samme kan siges for den store energi som mange virksomhederne lægger i at deltage. Hos Alexander Schleicher i Poppenhausen har man startet forberedelserne mindst et halvt år forvejen.
12. april 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

10. april 2024/af Jens Trabolt

Var med på Ungdomsläger 2024

Häng med på ungdomsläger sommaren 2024 – ett minne för livet!
I sommar anordnar Segelflygförbundet och KSAK åter igen ett utbildningsläger i segel och motorflyg som genomförs 21-26 juli på Ålleberg i Falköping.
8. april 2024/af Jens Trabolt

Morning Glory: Unikt vejrfænomen i ødemarken

“Morning Glory” er en sjælden begivenhed i atmosfæren i det nordlige Australien; En bølge som rejser gennem atmosfæren med cirka 40 km/t. Foran dette fænomen løfter luften sig laminart. Bagved Morning Glory kan der være ekstrem turbulens. Manden bag SkySight-prognosen Matthew Scutter rejste 2500 km hver vej for at opleve at flyve svævefly på Morning Glory.
4. april 2024/af Jens Trabolt

Mod alle fire ror-stop på Wavecamp

Wavecamps med flyvning fra frosne søer er en verdens-unik signatur for den svenske og norske svæveflyvning. Årets lejre i Vågå og Ottsjö er netop afsluttede, mens verdens nordligste i Kebnekaise fortsat pågår.
3. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Mere slæberevolution i Norden

Sidste år erstattede Seilflyseksjonen i NLF og Segelflyget de gamle Pawnee og Supercub med køb af 141 hk-Eurofox. Nu følger flere nordiske klubber trop.
”At NLF valgte flyet efter grundig research var for os en bekræftelse af, at det var det rigtige fly”, fortæller styreleder i Drammen Flyklubbs Seilflygruppe Fredrik Øystese, som netop har bestilt samme fly.
22. marts 2024/af Jens Trabolt

Nye handicaps skal gøre klubklassen mere fair

Den yderst populære klubklasse er konstrueret med henblik på, at ældre og dermed prisbillige fly, der ikke længere er i top, fortsat skal kunne konkurrere i nationale og internationale sammenhænge. Hemmeligheden er handicapkoefficienter som gør det muligt for at holde et mesterskab for en klasse, hvor flyene kan være meget forskellige. I Danmark bliver disse handicaps nu ændret, så konkurrencen bliver mere fair end før.
21. marts 2024/af Jens Trabolt

Skövde flygklubb igår, idag och i morgon

Skövde FK flyttade förra året, då kommunens framtidsplaner för flygfältet i Skövde inte var garanti för fortsatt verksamhet. Klubben har nu fått fotfäste hos vänner på flygplatsen i Falköping och sammanslagningen av resurser har resulterat i en av Europas finaste klubbflottor. Fritt luftrum dessutom! Skövde FK:s Bernt Hall berättar här om de kanske största förändringarna i klubbens snart 90-åriga historia.
20. marts 2024/af Jens Trabolt

Ove Hillersborg får Göta-pokalen

Göta-pokalen, skænket af Aeroklubben i Göteborg, er dansk svæveflyvnings højeste udmærkelse. Den uddeles i år til Ove Hillersborg for hans store indsats i dansk svæveflyvning gennem årene. 
12. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Svæveflyve-piloter inspicerede kandidat til fremtidens elektriske slæbefly

Til weekendens IGC-møde i Toulouse var der indlagt et besøg hos Aura Aero, som har indgået aftale med det franske svæveflyveforbund om at levere fremtidens elektriske slæbefly.
6. marts 2024/af Jens Trabolt

Flyv hurtigere end Ib Braes og vind 10 000 DKK

Modsat golf og tennis er svæveflyvningen normalt ikke en sport, hvor man tjener penge på sine resultater. Og dog! Til mindehøjtideligheden for den danske rekordpilot Ib Braes på Arnborg for kort tid siden blev ”Ib Braes hastighedspokal” offentliggjort. Flyver man hurtigere end han gjorde i 1975 på en 100 km FAI trekant, så er der helt op til 10 000 kroner på højkant.  
5. marts 2024/af Jens Trabolt

Mindeord: Solo-motorpioneren Wolfgang Emmerich 1951-2024

Wolfgang Emmerich gik bort i januar efter længere tids sygdom, men hans signatur kommer til at findes i alle svæveflyveklubber verden rundt i mange år fremover. Han var en drivende kraft i udviklingen og produktion af de små Solo-motorer, som revolutionerede svæveflyvningen.
29. februar 2024/af Jens Trabolt

Svævefly på job og i fritiden

Ulf Ringertz er professor i Flygteknik på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm samt passioneret svæveflyve-pilot. Et af hans mange projekter er en elektrificeret version af det lille svenske 12 m svævefly Windex.
28. februar 2024/af Jens Trabolt

Robert Danewid: “Man måste känna sin historia för att möta framtiden”

C-diplomet och ”måsmärket” fyller 100 år i år. I januari höll jag ett webinar om segelflygutbildningen under 100 år. När jag gjorde researchen till det insåg jag hur mycket av 30-tals strukturerna som fortfarande finns kvar i segelflyget. På gott och ont.
27. februar 2024/af Jens Trabolt

Solformørkelse i TMG – stik den!

Mange piloter har en ”bucket-list”, noget man gerne vil prøve her i livet. Det kan være bølge-flyvning i Norden, hangflyvning i Alperne eller noget helt tredje. Her er en ny ide: Sidste år, d. 20 april, fløj australske Barry Hendy 3500 km fra sin base i Benalla ud til vestkysten af Australien i en Phoenix-TMG for at opleve en total solformørkelse i 15 000 ft. Stik den!
22. februar 2024/af Jens Trabolt

Ny hangar giver flyveglæde i hverdagen

Det er meningsløst at have dyre fly, hvis de er utilgængelige. Nye hangarer giver komfort og smidighed i hverdagen for en række nordiske klubber, senest med byggeprojekt i Midtsjællands SFK.
20. februar 2024/af Jens Trabolt