Test: ASG 29 Es – Den ultimata bensinturbon?

Turbo, Flautenschieber, Heimkehrhilfe, hemflygningsmotor, self-sustainer, SSG – kärt barn har många namn. På AERO mässan i Friedrichshafen våren 2015 visade Schleicher upp en ny version av ”E”, nu med ett ”s” tillagt - ASG 29 Es. ”s” står för starter, den vanliga SOLO 2350 har försetts med en elektrisk startmotor. Man slipper alltså ”milla” igång motorn. Är det den ultimativa bensinturbon?

Tekst: Robert Danewid Foto: Robert Danewid, Göran Ax og Manfred Münch

ASG 29 Es
NORDIC GLIDING MENER
(Motorsystemet)

+ Enkelt att använda
+ Minimal höjdförlust vid start/stopp
+ Snyggt bygge

– …… hittar inga

Medan Schempp-Hirth har den hopfällbara Oehler-propellern använder Schleicher en tvåbladig fast propeller av egen konstruktion.

Link to automatic translation

Lite turbo-historik. Claus Oehler, professor vid tekniska högskolan i Berlin var en aktiv segelflygare i slutet av 70-talet. Kalla kriget var som kallast. Segelflyga i Berlin gick ju inte utan man fick åka till Västtyskland för att bedriva sin hobby.

Med alla gränskontroller tog det lång tid att köra de 25 milen mellan Västberlin och Braunschweig. Det var ju viktigt att förhindra att tyskar (och andra) flydde från det kapitalistiska Västtyskland till arbetarparadiset i DDR. Bodde man i Berlin och flög i Braunschweig var det därför i praktiken inte möjligt att ge sig ut på sträcka en söndag. En utelandning innebar att man knappast skulle hinna hem till Berlin innan det var dags att gå till jobbet på måndag morgon.

Läge att göra något och enligt devisen ”bra karl reder sig själv” uppfann professor Oehler turbosystemet. En liten tvåtaktare försedd med en hopfällbar propeller som kan fällas upp och så kan man ”puttra” hem och vara på jobb måndag morgon. Oehler kallade systemet för turbo. Vid den här tiden hade man börjat använda turboladdning i bilar och turbo stod generellt för hightech, ”super” eller ”lite mer”, så det var ett bra namn. Ett turbo segelflygplan är alltså ett segelflygplan försett med en liten ”aktersnurra” som man kan ”flyga hem” med, men inte starta från marken.

Oehler presenterade sitt koncept för segelflygplantillverkarna men de flesta var på den tiden renläriga. Nääää, någon hemflygningsmotor behövde ingen ”riktig” segelflygare.

Men Klaus Holighaus, på den tiden chef och ägare av anrika Schempp-Hirth samt visionär, tände på idén, även om han i början var skeptisk till både motor och den högre vingbelastning som motorn innebar. Hans ingenjörer anpassade systemet för serietillverkning och först ut med systemet år 1983 var Ventus. Motorn var en SOLO 2350, som certifierades sommaren 1983, och Oehlers fällbara propeller användes.

Idag flyger det mer än 1 000 turbo-segelflygplan med SOLO 2350 motorer. Solo från Tyskland har tillverkat flygmotorer sedan 1963. Deras första flygmotor, SOLO 560, användes i Motor-Spatz. Motor-Spatz var för övrigt ett riktigt missfoster!

SOLO 2350 är en tvåcylindrig tvåtaktsmotor. Cylindervolymen är 430 cm3 och den väger ca 17 kg inkl ljuddämpare men utan propeller. Effekten är 15 kW eller 20 hk. Bränsleförbrukningen är ca 8.5 l/h.

På senare år har det dykt upp ett par andra motoralternativ som turbo. JS-1 och HpH Shark kan utrustas med en liten jetmotor. Den motor som sitter på JS-1 är en TJ42 utvecklad av M&D Flugzeugbau i Tyskland. Motorn väger bara 3.3 kg. Vid 100 000 rpm ger den en dragkraft av 420 N och bränsleförbrukningen är då ca 60 l/h. Det kan jämföras med SOLOns 8.5 l/h. Ibland sägs det att jetmotorn är en ”fuel to noise converter”.

Men det mest lovande är nog FES systemet från Slovenien. FES står för Front Electric Sustainer och är en elmotor som driver en propeller i nosen. Batterierna väger ca 31 kg och motorn 7.3 kg. Effekten är ca 20 kW eller 27 hk. Själva motorn sitter i nosen och batterierna i kroppen bakom vingarna, där t ex en SOLO skulle suttit. Propellern fälls ut av centrifugalkraften när motorn startar.

När motorn är avstängd ligger propellern längs med kroppen och gör inte mycket motstånd. Idaflieg har mätt prestanda och man förlorar 1-2 enheter i glidtal, som kan jämföras med att öppen huvventilation ger 0.5 enheter sämre glidtal . Kanske inget för VM-piloten men definitivt för ”vanliga dödliga”.

Systemet är enkelt att använda och blir alltmer populärt. Det sägs att batterierna räcker till att stiga 1 200 m. Flygplan som idag kan fås med FES är LAK-17, LAK-19, HpH Shark, Ventus 2c och Discus 2c plus en rad UL-segelflygplan. I UL-flygplan betyder ”S” i FES Selflaunch, d v s man kan starta från marken. Ur miljösynpunkt är FES klart att föredra.

Räckvidden för de tre beskrivna systemen är ca 100 km i planflykt. Men man flyger normalt sett, åtminstone med SOLO, enligt ”sågtands”-principen. Man stiger, slår av motorn och glider, slår på motorn och stiger o s v. Då blir räckvidden i praktiken ca 300 km för en SOLO-turbo.

Segelflygplan = Motor

De allra flesta segelflygplan byggs idag med någon form av motor, antingen som turbo (SSG) eller som självstartare (SLG).
Turbo med SOLO motor startar man genom att ”milla” igång motorn. Det är väl bara DG-1000T och Antares 18T som har en starmotor och gasreglage.

Problemet när man ska starta en turbo är att man förlorar ganska mycket höjd, någonstans mellan 50 och 100 m, ännu mer om man är ovan vid flygplanet och systemet. Med några små avvikelser är proceduren densamma för alla turbo flygplan. Man börjar med att ta ner farten och fälla upp motorn. När denna är uppe kopplar man bort propellerbromsen (om sådan finns) och dekomprimerar motorn, ökar farten till 120-130 km/h och när propellern snurrar bra släpper man dekomprimeringen och så startar – oftast – motorn.

Det finns inget gasreglage utan motorn går på fullt varv, så man tar ner farten till ca 90 km/h och stiger. Segelflygplan med turbo stiger inte särskilt bra, knappt en meter får man vara glad för.

När man ska stänga motorn tar man ner farten och slår av tändningen, väntar till propellern står stilla, slår till propellerbromsen och ”millar” propellern i rätt läge och så fäller man in motorn. Och då blir det så lugnt och skönt. Visst är det fint med en aktersnurra, men det är ändå någonting som bär emot med en motor i ett segelflygplan och det är alltid lika skönt när man fått in motorn och det blir tyst och skönt. Det är ju då det roliga börjar!

ASG 29 Es på Huhnrain

Motorpanelen sitter på vänstra cockpitsidan

Motorinstrumentet nere till vänster. Displayen visar varvtalet 4 700 och att det är 7 l i tanken

SOLO-motorn. Den runda ”burken” baktill innehåller startmotor, propeller-broms och lite annat.

Ett av de senaste flygplanen med SOLO 2350 är ASG 29 Es från Schleicher i Poppenhausen. Get står för Michael Greiner. Greiner började sin karriär hos Schleicher med att designa vingen till ASW 28-18. 28-18 har även en helt ny tillverkningsmetod/struktur jämfört med vanliga 28an. Nästa steg blev att sätta en turbo motor, SOLO 2350, på 28an – ASW 28-18 E. Denna version flög 2003 och är, m u f en del varianter av ASH 25, Schleichers första turbo kärra.

Medan Schempp-Hirth har den hopfällbara Oehler propellern använder Schleicher en tvåbladig fast propeller av egen konstruktion. Dessvärre har Michael Greiner nu slutat hos Schleicher. Så nya tvåsitsaren ASG 32 blev, förmodligen, den sista Schleicherkonstruktionen från denna lovande konstruktör.

ASG 29 bygger på ASW 27 och ASW 28-18 E och är ett klaffat flygplan i 18m klassen. Den officiella typbeteckningen är ASW 27-18. Den flög första gången 2005. Sin publika debut fick 29an på VM 2006 i Eskilstuna, där ett flertal deltog. Bl a flög Åke Pettersson prototypen. Jag fick själv tillfälle att prova prototypen till 29an på invigningsdagen. Två timmar i fin termik gav mersmak. ASG 29 är ett väldigt fint flygplan! Idag domineras 18 m klassen av ASG 29 och JS-1.

Snart nog fanns ASG 29 även som ASG 29 E, d v s en turbovariant med SOLO 2350 motorn. Installationen kommer från ASW 28-18 E. Men p g a ”mixern” som mixar skevroder och klaff fick inte bensintanken plats inne i kroppen, så man fick ta bagageutrymmet i anspråk. Inte helt elegant. Det är i o f s enkelt att tanka för man lyfter helt sonika ut tanken och fyller på den. Man kan hänga den på huvsargen eller ta den med sig till bensinanläggningen. När man monterar och demonterar flygplanet måste man också ta ut tanken.

ASG 29 Es: Man lyfter ut bensintanken vid tankning (och montering av flygplanet).
Tanken kan hängas på huvsargen (som på billedet, red.)

Ny ASG 29 Es

På AERO mässan i Friedrichshafen våren 2015 visade Schleicher upp en ny version av ”E”, nu med ett ”s” tillagt – ASG 29 Es. ”s” står för starter, den vanliga SOLO 2350 har försetts med en elektrisk startmotor. Man slipper alltså ”milla” igång motorn. Vidare är hela systemet förfinat. När man slår av tändningen stannar motorn, propellern ställer sig lodrätt och sedan fälls hela paketet automatiskt in.

Enligt Schleichers broschyr förlorar man ca 15 m när man startar motorn mot 100 m med vanliga systemet. Det är alltså en klar förbättring och faktiskt lite av en flygsäkerhetsgrej också. Förutom den nya motorinstallationen har 29an försetts med en rad förfiningar, t ex ”Mückenputzer Garage”.

Mückenputzer Garage på ASG 29 Es

Konstruktören av det nya motorsystemet Dipl. Ing. Paul Anklam

Konstruktören av det nya motorsystemet heter Paul Anklam. Den unge diplomingenjören från tekniska högskolan i Dresden har jobbat hos Schleicher i två år och förutom ”Es”-systemet har han designat motorsystemet i el-varianten av ASG 32 – ASG 32 El. ASG 29 Es fick sitt typgodkännande av EASA sent förra sommaren.

I samband med ”musketörernas” årliga höstresa (Et lystigt team af skånske svæveflyvere, red.) till Poppenhausen hade NORDIC GLIDINGs redaktör Jens ordnat med Schleicher att jag skulle få prova ASG 29 Es. För om reklamen stämmer är ju detta något intressant att skriva om.

NORDIC GLIDING-testpilot

Så en fin höstlördag i början av oktober infann vi oss på Huhnrain, Schleichers firmafält. Även om jag var officiell utsänd testpilot från NG så hade vi nog tänkt oss att alla flygdugliga musketörer skulle få testa ASG 29 Es. D-KLPA stod i vagn så vi fick börja med att montera flygplanet. Ulrich Kremer, som är firmachef och barnbarn till firmagrundaren Alexander Schleicher, berättade att den splitternya 29an tillhör hans döttrar. Jag frågade om successionsordningen i Schleicher var säkrad i fjärde generationen. Hans svar var ett mumlande…..

Sedan sa han att han hade ändrat försäkringen på flygplanet dagen innan så jag kunde flyga den. Alltså jag, och inte mina tappra musketörskamrater. Efterhand som detta uttalande smälte in i musketörshjärnorna såg jag hur deras hittills högt stående mungipor sakta sjönk neråt.

Start från Huhnrain. Det är inte onödigt gott om plats! (foto: G. Ax)

ASG 29 Es skiljer sig alltså inte från en vanlig 29a mer än i några detaljer som t ex ”Mückenputzer Garaget” och så naturligtvis motorinstallationen. Den stora skillnaden är avsaknaden av propellerbromsen och att det finns en ”burk” bak på motorn. Den innehåller startmotor och propellerbroms.
Dimmolnen lättade mer och mer och vid halvtolvtiden startade vi. Uli bogserade mig upp i en glugg bort mot Wasserkuppe. Jag kopplade på 1000 m över Huhnrain och gled omkring en stund och njöt över hur fin 29an är att flyga. Men den här artikeln ska inte handla om ASG 29 utan om Es.

Detalj av motorsystemet.

Motorstart

Så det blev dags att starta motorn. Man slår till ”main switch”. Därefter tycker man upp startbrytaren och motorn fälls ut. Farten ökas till 100 km/h och när motorn är ute och man fått grön lampa på motorinstrumentet, trycker man upp startbrytaren ett hack till (den är fjäderbelastad som en vanlig startmotor i t ex en bil).

Startmotorn går igång och motorn startar. Anledningen till att man ska öka till 100 km/h när man startar motorn är att det behövs lite fartvind för att hjälpa startmotorn. Och det beror på att man ställt motorn så att det inte, av säkerhetsskäl, går att starta motorn på marken. Propellrar och segelflygare är alltid en farlig kombination!

Det är alltid fullgas som gäller i en turbo och man flyger/stiger i ca 90 km/h. Då varvar motorn ca 4 700 rpm och stiget är knappt 1 m/s (i lugn luft och utan vattenbarlast).

När motorn ska stängas av och fällas ner slår man av tändningen genom att hålla ner farten och trycka ner startbrytaren. Motorn stannar och sedan stannar propellern. Propellern korrigerar sig själv automatiskt så att den står i lodrätt läge. Därefter fälls motorn ner automatiskt.

Selfie tagen under motorgång. Sammanlagt provade jag att köra motorn fem gånger. Systemet är synnerligen lättanvänt och en stor förbättring jämfört med gamla systemet.

Sammanlagt provade jag att köra motorn fem gånger. Och mitt betyg på systemet är att det är synnerligen lättanvänt och en stor förbättring jämfört med gamla systemet. Det börjar likna något! Perfekt för en lat segelflygare i sina bästa år.

Det vanliga ”Mill”-systemet måste man lära sig och träna mycket med för att det ska fungera smidigt. Det behövs knappast med Es-systemet, allt är så enkelt – så länge det fungerar. Med knappen nere till vänster på manöverpanelen kan man ”override” automatiken.

Vid ena motorstarten höll jag inte ner farten när jag stängde av motorn. Då stannade propellern horisontellt och då gick – tack och lov – motorn inte in. Men det gick inte att milla den till lodrätt läge eftersom propellerbromsen inte medgav det. Så det var bara att starta motorn igen och sedan stänga av den i rätt fart. Det var helt klart en felfunktion. Jag berättade detta för Uli och det hade man aldrig upplevt tidigare. Han sa med ett leende att flygplanägarna är deras bästa testpiloter. Hmmmmm…….

Jämförelse mellan E och Es systemet.(ill: Schleicher)

Utdrag ur barogram. Motorstart med ASG 29 Es (rött betecknar at motorn går). Der är 50 m mellan horisontella strecken och 30 sek mellan de vertikala.

Utdrag ur barogram. Motorstart med ASW 28-18 E (rött betecknar at motorn går). Der är 50 m mellan horisontella strecken och 30 sek mellan de vertikala.

Barogrammen här intill visar dels en motorstart vid min flygning med 29an och dels en motorstart tidigare i år med min ASW 28-18 E. Att 28 barogrammet har ”vågor” beror på att det var termik medan 29 barogrammet är i tämligen lugn luft. Höjdförlusten innan motorn är i gång är 15 m i 29an och 70 m i 28an. Medelstiget med motorn är 1.0 m/s i 29an. Med 28an är det 1.6 m/s, men det beror på att det var termik. Det är uppenbart att Es systemet är såväl ”lugnare” som att höjdförlusten vid motorstart är avsevärt mindre än det vanliga motorsystemet. Så Schleichers figur som säger att det tar 12 sekunder för att få igång motorn och att man förlorar 15 m är inte bara reklam!

När jag kom ner under molnen, som nu minskade i omfattning och började övergå i något som antydde konvektion, började jag segelflyga – det som 29an är avsedd för. Som sagt, det är alltid lika skönt när man fått undan eländet bakom ryggen och man kan flyga på riktigt. Dock måste framhållas att motorn i just D-KLPA gick förvånansvärt vibrationsfritt. Uli Kremer säger att det här med vibrationer beror på både motor och propeller. Han menar att Schleichers propellrar är väl balanserade medan Solo motorerna är väldigt individuella vad gäller balansering och därmed hur mycket de vibrerar.

Det visade sig att det var både lite termik och mycket svag våg så det gick alldeles utmärkt att hålla sig i luften utan hjälp av motorn. Rhön är fantastiskt vackert på hösten och hösten 2015 var osedvanligt vacker, med en enorm färgprakt. Det är alltid lika gott för själen att flyga över Wasserkuppe och känna historiens vingslag. Det var här som Kronfeld, Groenhoff, Dittmar och grabbarna skrev in sig i segelflyghistorien för mer än 80 år sedan.

Schleicherfabriken framför vingspetsen och därovan skymtar den korta asfaltbanan, längs med
skogskanten, på Huhnrain.

Efter att ha flugit runt i en och en halv timme såg jag att ASG 32 prototypen startade i flygsläp. Det innebar att man skulle göra flygutprovning med fulla vattentankar och att mina musketörskamrater gått miste om att få sig en tur även i den. Det var härligt att glida omkring över Rhön i en ASG 29 E i den puttriga termiken och titta på höstfärgerna. Och det gick säkert ingen nöd på kamraterna där nere, men de började nog bli sugna på wurst och pilsner på Wasserkuppe, nu när de inte fick flyga. Så jag drog mig neråt.

NGs testpilot landar med 29an på Huhnrain (foto: G Ax)

Det är alltid lika intressant att landa på Huhnrain. Man kan bara, oavsett vind, landa från väster. Medvindslinjen går över en ås och banan ligger tätt intill en trädridå.

Sammantaget är alltså Es systemet en stor förbättring jämfört med gamla motorsystemet. ASG 29 E är dock fortfarande i produktion och merkostnaden för en Es är 5 000 €.

Det har byggts över 300 ASG 29 så många 29 E-ägare funderar säkert på om det går att bygga om E till Es och vad det skulle kosta. Frågan ställdes till Uli Kremer och han sa att när han var uppe i 15 000 € slutade han räkna. Det är alltså alldeles för dyrt och ingen option. (2022-update: NG har kendskab til en ASG 29 som ab fabrik var forberedt for motor, som efterfølgende faktisk er retro-fittet med den nye Es-motor – det kostede cirka 28 000 euro plus moms,red.)

Vad har man då en turbo till? Att undvika utelandning säger nog de flesta. Men man undviker inte utelandning med en turbo, det man undviker är på sin höjd bilkörning på kvällen. Sannolikheten för att en turbo startar är enligt Sakka 50/50. Antingen startar den eller så startar den inte. Under 10 år med en turbo – ASW 28-18 E – har jag fått landa ute skarpt en gång för att motorn inte gick ut.

Sannolikheten för utelandning minskar, men å andra sidan måste man avbryta på högre höjd. Men jag har märkt att man flyger sträcka i alla väder och oftast går det alldeles utmärkt. Kontentan är alltså att med en turbo genereras det mer flygning.

Schleicher ASG 29 Es
(data for 18 m)
Spännvidd 18 m
Vingarea 10,5 m²
Sidoförhållande 30,4
Kroppslängd 6,59m
Max flygvikt 600 kg
Vingbelastning ca. 33,1 – 57 kg/m²
Max fart 270 km/t
Max rough air speed (Vra) 210 km/t
Bästa glidtal 1:50
Motor Turbo SOLO 2350, 2-cyl, 24 hk
Priser 18 m (Inkl. moms) 1.1 Mio DKR/1.4 Mio SEK/NO

Flere test-artikler

NG tester Dynamic WT9.15 GTi

Med Pawnee og Super Cubs som nærmer sig pensionen, er jagten er gået ind på det næste slæbefly. Ikke mindst hos forbundene i Norge og Sverige som har købt Eurofox med 141 hk Rotax. Men Dynamic WT-9 leveres også med samme kraftige motor. Du’r den? NORDIC GLIDING har testet det mod den på papiret mere motorstærke 180 hk Super Cub fra Ålleberg. Resultatet imponerer.
12. oktober 2023/af Jens Trabolt

Eurofox med store muskler – erstatning for Pawnee?

En delegation fra Seilflyseksjonen rejste til England i starten af maj måned. Missionen var klar – at vurdere om slæbeflyet Eurofox med den stærke 141 hk-motor er nogen værdig erstatning for den gode gamle Pawnee.
17. maj 2023/af Jens Trabolt

Test: AS 33 Me – “Dreamglider”

Nordic Gliding har skrivit flera artiklar om Schleichers ”Me-koncept”. Mest av den anledningen att segelflygets framtid är elektrisk och Schleicher ligger långt framme i elektrifieringen av segelflyget. Nu har vi - som första media, testat AS 33 Me som är Schleichers nyaste produkt. Den sofistikerade tekniken i drivlinan och den eleganta integrationen är summan av fabrikens erfarenhet av elektrifiering hittills. AS 33 Me är en fröjd att flyga, rapporterar Robert Danewid.
27. april 2023/af Jens Trabolt

Test: LAK 17C FES – banbrytare med FES, nu med självstart från marken!

Man unnar verkligen de litauiska entusiasterna i LAK all framgång. Möjligen att de tre 3:orna i 18-m klassen - Ventus 3, AS 33 och JS 3 - är marginellt bättre. Men bara ytterst lite. Speciellt de som kanske inte aspirerar på VM-titlar får här ett mycket gott och väl fungerande alternativ till en mer överkomlig kostnad.. Och produkten vi testat, LAK17C FES ger verkligen mycket glädje för pengarna kan vi säga redan från början.
2. marts 2023/af Jens Trabolt

Test: ASW 28 B – Nygammal standardkärra i ny tappning för klubbruk

Den första ASW 28 B levererades i slutet av juli till Rhönflug Fulda (RFF). I början av oktober besökte jag Poppenhausen. Nordic Glidings chefredaktör hadegett mig i uppdrag att flyga 28 B. För hur man än vänder och vrider på det är ASW 28 B det första som hänt i standardklassen på mer än 20 år, även om flygplanet inte saluförs som ett ”standardklassflygplan”. Frågan är så klart; vem köper ett sådant flygplan?
28. oktober 2022/af Jens Trabolt

Test: ASH 25 vs Nimbus 4D – “There is no substitute for span”

Långa vingar har alltid fascinerat segelflygare. Robert Kronfelds Ku 4 Austria (med öknamnet Elefant) från 1931 hade 30 m spännvidd. Det rekordet stod sig till 2000 då eta med 30.9 m spännvidd flög. Jag tror att de flesta segelflygare någon gång drömt om att få flyga, och kanske äga, ett flygplan i öppna klassen. Det är ju det bästa av det bästa.
Denna artikel handlar om två av de mest byggda och populära flygplanen i öppna klassen, tvåsitsarna ASH 25 och Nimbus 4D. Vad ska man köpa?
3. oktober 2022/af Jens Trabolt

Test: Schempp-Hirth Duo Discus FES

Duo-Discus, en av de vanligaste tvåsitsarna i Danmark, Norge och Sverige, är ett populärt och fantastiskt segelflygplan. Nu har man tagit det naturliga steget och försett även Duo-Discus med FES. Och då kallas den rätt och slätt Duo FES. Naturligtvis har Duo FES stått högt upp på NGs ”test bucket list” i mer än ett år. I mitten av maj fick vi tillfälle att resa till Slovenien och både besöka FES-fabriken och flyga Duo FES. Det ultimativa klubb 2-sitsar?
1. juni 2022/af Jens Trabolt

Test: Grob 109 B ”Able” Rotax

Grob 109 B er et populært motorsvævefly, bygget i cirka 300 eksemplarer. Det er drevet af en 2,5-liters Grob 2500EA 1-motor på 95 hk. De fleste af disse motorer er gamle, og reservedelssituationen er kritisk. Selve flyvemaskinen har masser af liv endnu, så hvad gør man så? Man får producenten Grob til at designe et retrofit af den fuelinjectede Rotax 912IS 100 hk motor med ny MT constant-speed-propel. Vi har prøvet prototypen.
19. november 2021/af Jens Trabolt

Test: Lange Antares 21 E

Antares är en starkt lysande röd superjättestjärna på himlen. I det här sammanhanget även en starkt lysande stjärna när det gäller elektrifierat segelflyg i toppklass. Antares var första el-SLG (Self Launch Glider) i serieproduktion 2004 och firman är fortfarande ledande vågar vi påstå, här i den uppdaterade 21-meter versionen.
11. oktober 2021/af Jens Trabolt

Test: AS 34 Me: ”Man tager vad man haver”

AS 34 Me är den första serietillverkade elektro-seglaren från en av de stora tillverkarna; Härlig att flyga och en drivlina som är det enklaste jag använt och som har goda prestanda, säger NORDIC GLIDINGs testpilot Robert Danewid.
30. september 2021/af Jens Trabolt

Test: Discus B vs LS-4: Standardklasse på budget

Det er ikke alle som har et par millioner i overskud til køb af fly. Vi kigger derfor her på budget-fly konstrueret til datidens standardklasse og som nu flyver i klubklassen: Må vi præsentere 2 evergreens i svæveflyvehistorien; Rolladen Schneider LS4 og Schempp-Hirth Discus B
21. juni 2021/af Jens Trabolt

Test: Duo-Discus vs DG-1000: Showdown i 20-meterklassen

Vilken är bäst? Vad är skillnaden? De ska vi titta närmare på. Att båda flygplanen fortfarande är i produktion efter 28 respektive 21 år och att de egentligen inte har någon konkurrent i sin nisch indikerar ju att det är fina flygplan.
16. juni 2021/af Jens Trabolt

Test: Ventus 3 vs JS 3 – mer lika än olika

Vilken är bäst? Vilken skall jag köpa eller drömma om att jag hade? Svaret är att det beror mer på vem Du är, vilka primära användningsområden du prioriterar, än skillnader i prestanda eller flygegenskaper! Största skillnaden som grund för dina val ligger nog i olika motoralternativ.
11. maj 2021/af Jens Trabolt

Test: AS 33: State of the art i 18 m-klassen?

AS 33 fick sitt typcertifikat för 18m versionen den 29 september och den 1 oktober fick NGs ”utsände”, som första utomstående, tillfälle att flyga AS 33.
11. december 2020/af Jens Trabolt

Test: DG-1001 e neo

Vad är räckvidden? Första 2-sitsaren med FES! Nu har DG lanserat en ny version av DG-1001, nämligen DG-1001e neo med FES och nya neo-vingspetar. DG-1001e neo är den första tvåsitsaren med FES-systemet. Nordic Gliding fick som det första segelflygmagasin prova flygplanet.
8. december 2020/af Jens Trabolt

Test: SH Arcus Turbo 2020-edition

Storsælgeren Arcus fra Schempp-Hirth fejrer 10 året med flere opdateringer som kompletterer en i forvejen yderst vellykket konstruktion. Vi prøver den "lette" turbovariant Arcus T.
23. oktober 2020/af Jens Trabolt

Test: SZD 54-2 Perkoz

NG tester SZD 54-2 Perkoz. Er den alternativ til ASK 21 og co.?
28. december 2019/af Jens Trabolt

Test: Hph 304 ES Shark

HpH 304 ES Shark är en fortsättning på den populära Shark-serien. Den här gången med en FES-elmotor i nosan.
4. oktober 2019/af Jens Trabolt

Test: LS 8 e neo

NG tester LS 8 e neo: Med eller utan FES-installation är LS-8 neo ett utmärkt och enkelt flygplan med fina prestanda även för klubbruk och sällanflygare dessutom med som det verkar, en liten edge över en ”gammel 8:a” och Discus 2.
3. oktober 2019/af Jens Trabolt

Test: Schempp-Hirth Arcus M 2020-edition

Efter 10 år som topsælger i den flappede 20-meterklasse har Schempp-Hirth nu opdateret Arcus med en række forbedringer.
5. september 2019/af Jens Trabolt

Flere nyhedsartikler

“Det bliver i familien”

Danske Rasmus Ørskov og Jørgen Thomsen har købt en Jonker JS3 RES til deling. De er intet dårligt makkerpar, for Rasmus er verdensmester i Klubklassen, og Jørgen kan fikse alt, inklusiv elektrodrivlinjer.  Flyet fik sin ilddåb under det netop overståede DM på Arnborg.
22. maj 2024/af Jens Trabolt

Invitation: ElSKÅ 2 – EL Segelflyg Konferens på Ålleberg 28 – 29 augusti

För två år sedan arrangerade Segelflyget och Nordic Gliding, med Svenska Flygsportförbundet som sponsor, en tvådagars konferens, som vi kallade ElSKÅ på Ålleberg. Ett 40-tal deltagare fick prova AS 34 Me, ASG 32 el, Discus 2 FES, DG-1001e och LAK-17 C FES. Nu följer vi upp denna konferens med en ny, ElSKÅ 2. Denna gång kommer tonvikten att ligga på startmetoder.
17. maj 2024/af Jens Trabolt

Välkomna till Segelflygets kvinnoträff på Ålleberg!

Alla skandinaviska segelflygkvinnor inbjuds till årets SWM, Scandinavian Women Meet 2024 på Ålleberg 7-9. juni samt 23-25. augusti 2024.
Detta året träffas vi två helger under och efter tävlingssäsongen. Du behöver inte ha cert eller ens vara aktiv. Det räcker att du har ett brinnande intresse för segelflyg i alla dess former och är kvinna.
13. maj 2024/af Jens Trabolt

I luften – uden en lyd

Det er en mærkelig oplevelse at se en ASK 21 blive startet af et elektrisk Skylaunch Evo-spil. En elektrisk summen afslører, at noget er i gang, men her er intet rasende V8-brøl. Stigevinklen på flyet indikerer dog, at her er titaniske kræfter i værk. NG har besøgt en nordtysk klub i LSV Grambeker Heide som har taget hul på fremtiden.
6. maj 2024/af Jens Trabolt

Ventus selvstarter elektrisk for første gang!

Schempp-Hirth fløj første gang i går med den fuldt elektrificerede Ventus E på Hahnweide.
Basis er tydeligt Solo-systemet som vi i grove træk også kender fra JS3 RES, men Schempp-Hirth har tydeligvis opgraderet nogle af hovedkomponenterne med henblik på at øge performance og effektivitet i systemet efter deres egne specifikationer.
26. april 2024/af Jens Trabolt

Kan du lande til T’et?

Ud over Grand Prix og DM i kunstflyvning er DM i præcisionslanding på programmet til DM-ugen på Arnborg. Ambitionen for landingskonkurrencen d. 17 og 18. juni er et festligt event, hvor der er masser af se på og med hurtig afgørelse af points. Tilmelding er fortsat mulig.
25. april 2024/af Jens Trabolt

“Sikke en masse herligt legetøj”

“Umuligt” sagde alle volumenproducenter for 10 år siden, da Nordic Gliding spurgte om det var muligt at producere et selvstartende elektriske svævefly til ”masserne”. På årets Aero-messe som blev afholdt for 30. gang i Friedrichshafen var tendensen klar: Alt indenfor svæveflyvning er efterhånden elektrificeret, og godt legetøj koster…
23. april 2024/af Jens Trabolt

Land i sigte – klokken 7 om morgenen!

Yves Gerster fra Schweiz er ikke bare en kapabel pilot. Han er også nysgerrig, og med et et godt Europa-kort på væggen finder han inspiration til nye imponerende flyvninger. For få uger siden fløj han fra St Auban i Frankrig til Corsica – og retur!
17. april 2024/af Jens Trabolt

Bag kulissen før Aero

I næste uge starter Aero Messe i Friedrichshafen med et stort opbud af svævefly-producenter. Messen er enorm, og det samme kan siges for den store energi som mange virksomhederne lægger i at deltage. Hos Alexander Schleicher i Poppenhausen har man startet forberedelserne mindst et halvt år forvejen.
12. april 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

"Jag var nu på ungefär 150 m höjd och i en svag plané. Då händer det, mitt framför nosen, planets och min, slår en 2 m bred, röd fallskärm ut, svischar till vindrutan och försvinner bakåt, uppåt. Linan som är av stål, hamnar över vänstervingen ungefär en och en halv meter från flygkroppen, där den börjar såga sig igenom vingnäsans fanér."
10. april 2024/af Jens Trabolt

Var med på Ungdomsläger 2024

Häng med på ungdomsläger sommaren 2024 – ett minne för livet!
I sommar anordnar Segelflygförbundet och KSAK åter igen ett utbildningsläger i segel och motorflyg som genomförs 21-26 juli på Ålleberg i Falköping.
8. april 2024/af Jens Trabolt

Morning Glory: Unikt vejrfænomen i ødemarken

“Morning Glory” er en sjælden begivenhed i atmosfæren i det nordlige Australien; En bølge som rejser gennem atmosfæren med cirka 40 km/t. Foran dette fænomen løfter luften sig laminart. Bagved Morning Glory kan der være ekstrem turbulens. Manden bag SkySight-prognosen Matthew Scutter rejste 2500 km hver vej for at opleve at flyve svævefly på Morning Glory.
4. april 2024/af Jens Trabolt

Mod alle fire ror-stop på Wavecamp

Wavecamps med flyvning fra frosne søer er en verdens-unik signatur for den svenske og norske svæveflyvning. Årets lejre i Vågå og Ottsjö er netop afsluttede, mens verdens nordligste i Kebnekaise fortsat pågår.
3. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Mere slæberevolution i Norden

Sidste år erstattede Seilflyseksjonen i NLF og Segelflyget de gamle Pawnee og Supercub med køb af 141 hk-Eurofox. Nu følger flere nordiske klubber trop.
”At NLF valgte flyet efter grundig research var for os en bekræftelse af, at det var det rigtige fly”, fortæller styreleder i Drammen Flyklubbs Seilflygruppe Fredrik Øystese, som netop har bestilt samme fly.
22. marts 2024/af Jens Trabolt

Nye handicaps skal gøre klubklassen mere fair

Den yderst populære klubklasse er konstrueret med henblik på, at ældre og dermed prisbillige fly, der ikke længere er i top, fortsat skal kunne konkurrere i nationale og internationale sammenhænge. Hemmeligheden er handicapkoefficienter som gør det muligt for at holde et mesterskab for en klasse, hvor flyene kan være meget forskellige. I Danmark bliver disse handicaps nu ændret, så konkurrencen bliver mere fair end før.
21. marts 2024/af Jens Trabolt

Skövde flygklubb igår, idag och i morgon

Skövde FK flyttade förra året, då kommunens framtidsplaner för flygfältet i Skövde inte var garanti för fortsatt verksamhet. Klubben har nu fått fotfäste hos vänner på flygplatsen i Falköping och sammanslagningen av resurser har resulterat i en av Europas finaste klubbflottor. Fritt luftrum dessutom! Skövde FK:s Bernt Hall berättar här om de kanske största förändringarna i klubbens snart 90-åriga historia.
20. marts 2024/af Jens Trabolt

Ove Hillersborg får Göta-pokalen

Göta-pokalen, skænket af Aeroklubben i Göteborg, er dansk svæveflyvnings højeste udmærkelse. Den uddeles i år til Ove Hillersborg for hans store indsats i dansk svæveflyvning gennem årene. 
12. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt