Bland nissar, bölger och norrsken

Link to automatic translation

Sista helgen i november är det traditionell säsongsavslutning och nisseflygning på Oppdal, hemvist för NTNU flygklubb. NTNU, som fyllde 90 tidigare i år, inbjuder till flygning och traditionell norsk julmat på kvällen.

Oppdal, ca 120 km söder om Trondheim, är en riktig liten pärla, som kan bjuda på fantastiska segelflygupplevelser. Det var fjärde gången jag deltog, tillsammans med mina norska kompisar.

Læs portræt af NTNU Flyklubb og Oppdal 

Vi skulle haft med oss DG-1001 club neo LN-GOR. Men vädret dagarna innan var eländigt och det var stora trafiksvårigheter när Steinar och Kjetil skulle köra upp från Elverum. Så OR fick lämnas hemma. Men vi fick löfte av NTNU att få flyga deras flygplan. Dock ingen bra början!

Det blåser! Svein och Steinar spjärnar mot vinden. Men himlen är full med lentisar (foto K Nordheim)

På fredagen stämde prognosen med verkligt väder. Blåsigt utav helvete! Vindbyar på 35 kts och dessutom cross wind. Det började med att bildörren på vår Tesla blåste upp på en Polestar, som fick en buckla i sin dörr. 1-0 till Tesla. Och sedan blåste huven till Twinen av. Och allt detta innan briefing!

Huvens gångjärn blev dock svetsade under dagen så den var flygklar till lördagen. Även om himlen var full av fantastiska lenticularis tyckte Steinar och jag att det inte var läge att flyga. Några av de mer flygdesperata flög dock ett par starter i extremvädret. Väl etablerad i vågen är det ju kavlugnt, men flygbogsering och landning var spektakulära, även sett från marken.

Prognosen för lördagen sa lite mindre vind, men fortfarande rejäl och byig. När vi åkte ut till fältet strax innan klockan nio konstaterade vi dock att flaggorna hängde rakt ner. Av någon anledning var vinden svag hela dagen. Tack för det! Det var en fantastisk morgon och fantastiska lentisar stod redan på himlen när solen gick upp. Bara för de församlade nissarna att dra ut flygplanen!

Klockan är 0910 och solen har precis gått upp, fast den har inte kommit över fjälltopparna (foto R Danewid)

Ett av det mest fascinerande med flygning i Oppdal vid denna tid på året är ljuset. Solen går inte upp förrän strax efter nio, men det dröjer till efter tio innan solskivan kommer över fjälltopparna. Och sedan går den ner igen strax efter klockan tre. Före tio är ljuset så dåligt att det knappast går att flyga. Så man har alltså knappt fem timmar på sig att flyga. På morgonen och eftermiddagen blir lentisarna vackert solbeslysta underifrån. Ljuset och färgerna är vidunderliga.

KL 0915, solen står lågt och belyser lentisarna underifrån (foto R Danewid)

Inte en minut att förlora alltså! Himlen var redan full av fina lentisar och strax norr om fältet låg uppenbarligen en fin våg. Den hade varit där redan dagen innan, och förmodligen hela natten också. Jag ”beordrade” fram LN-GCN, NTNUs DG-1000 med 18m spetsar (de flyger sällan med 20m spetsar för då går flygplanet inte in i hangaren) och Steinar i framsits. Kl 1020 var vi i luften. Ulf Hustad, våg-nestor i NTNU, bogserade i Dynamicen och han drog oss perfekt in i vågen där vi kopplade på 1 000 m.

Direkt efter urkoppling på 1 000 m. Vi ligger i våg, tydligt markerad av lentiskanten ovanför oss (foto R Danewid)

Turbulent, rotorer, men väl i vågen är det kavlugnt (foto K Nordheim)

En osedvanligt fin och stabil våg, som gav ett par meter i sekunden, mellan 1 700 och 2 500 m steg det med 3 m/s. Lugnt och stilla, och på cirka 2 500 m var vi uppe i höjd med lentisarna. Utsikten var spektakulär. Över den del av Norge vi kunde se – sikten var fin – var det lentisar och åter lentisar.

LX 7000 i CN fungerade inte, så vi hade ingen el vario och inget ljud. Det var alltså tyst. Till att börja med var det väldigt störande. Varioljudet är ju en så naturlig del av mitt segelflygande. Efter en stund i tystnaden insåg jag dock, att den bidrog till skönheten i flygningen. Det var så vackert, att vi dessutom inte hade mycket att säga till varandra, vågflygning kan vi ju, så den behövde vi inte kommentera. Vi bara njöt.

Klockan är 1045, solen står lågt, på 2 000 m och på väg upp (foto R Danewid)

Nästan uppe i höjd med lentisarna (foto R Danewid)

Skysights vågprognos, överlagd i Naviters Navigator stämmer fantastiskt bra. Vi är mitt i det kraftigaste stiget (foto R Danewid

3 500 m MSL, sett mot sydväst (foto R Danewid)

På väg ner under en fantastisk lentishimmel (foto R Danewid)

På 3 500 m MSL bröt vi (3 000 över fältet). Dels för att vi inte hade med oss syrgas och dels för att fler skulle få uppleva det fina vädret, vi hade ju bara fem timmar totalt att flyga på. Så efter en timmes flygning, en av de bästa timmarna denna usla säsong, landade vi.

På baslinjen till bana 25 på Oppdal (foto R Danewid)

Nisseflygplanet, ”Reindeer One”, en ASK 13 från 1968, ”dyttes” till start av tomtefar och nissar (foto R Danewid)

Nu var det dags för den traditionsenliga nisseflygningen. Denna utförs med ASK 13 LN-GBG, som är byggd 1968 och är NTNUs primära skolflygplan. Den har dessutom rätt färger. Röd och vit. Tomtefar Jan Erik och tomtenisse Kjetil, tillika fotograf, tog plats. GBG har under denna flygning call sign Reindeer One och varje radioanrop inleds med ett ”hohoho”.

Så fick även Reindeer One med tomtefar och nissen en fin flygning i novembervågorna. Jag tror tomtefar var väldigt nöjd.

Nisseflygare. Fred Rune och Svein i DGn, Kjetil och Steinar (foto R Danewid)

Klockan är 1500 och solen håller på att gå ner, men lentisarna står där fortfarande (foto R Danewid)

Totalt gjordes 15 starter och alla var vågflygningar. När vi packade in flygplanen strax efter klockan tre började det mörkna, men lentisarna stod där och man kunde se dem på himlen ända till de doldes av mörkret.

Sedan blev det norsk julmat. Rotmos (kålrabbi), pinnekjött, medisterkakor, norsk julkorv, brysselkål och mandelpotatis. Vedervärdig mat för en skåning!

Kvällen avslutades med norrsken. En fantastisk avslutning på en fantastisk dag.

En fantastisk dag avslutas med norrsken (foto K Nordheim)

Segelflygning i alla former är fint, men frågan är om inte nisseflygning i Oppdals vågor i slutet av november är bland det bästa. Om man bara slapp maten…….

Kort men naggande god vågflygning

Barogram