Bulltofta skrönor del 1: Att rutscha

I segelflygaren och flyghistorikern Knut Ullers (1929-2018) donerade samling hittade vi fem ”skrönor” om segelflyg under kriget och från Bulltofta i Malmö. Författaren til skrönorna är signaturen BS. Bakom BS står Bengt Serwe (1919-2002). Bengt var arkitekt och sedermera även lärare på Pauli skolan i Malmö (Sveriges äldsta tekniska läroverk) där han undervisade i bl a byggteknik. Här kommer första delen: "Att rutscha"

Text: Robert Danewid / Signaturen B.S.

Link to automatic translation

Många äldre byggnadsingenjörer som gick på Pauliskolan minns Bengt Serwe fortfarande. När skrönorna skrivis vet vi inte riktigt. Del 4 är troligen skrivet på 60-talet, de övriga tidigare.

Det kommer fyra skrönor till; en Babystart, hangflygning vid Norra Vram, om olika landningsteknik och den stora flygdagen i Danmark. Tack till Anders Möller (f ö min segelflyglärare och morbror, han lärde sig segelflyga på Bulltofta 1956 i Bergfalke) som samlat ihop materialet. Mycket läsnöje!

Aeroklubben i Malmö, AKM:s hangar på Bulltofta. Bogserbil och i bakgrunden SG 38 (med ägg). Bilden är tagen efter 1945 då AKM bildades ur Aeroklubben i Skåne (ur K Ullers donerade samling)

Bulltofta var Malmös flygplats från 1923 fram till 1972 då den flyttade till Sturup. En gång i tiden var den landets största flygplats när det gällde kommersiell trafik. Tionde flygfottiljen, senare Skånska flygfottiljen F10 var baserade på Bulltofta 1941-45, först med J 8 Gladiator och senare med J 20 Reggiane 2000.

En av piloterna på F10, som flög neutralitetsvakt, var värnpliktige flygföraren Lennart ”Stålis” Ståhlfors (1917-2010), sedermera legendarisk chefsinstruktör för det svenska segelflyget 1955-1983.

Nödlandade amerikanska bombflygplan på Bulltofta. I förgrunden tre B 24 och i bakgrunden en
buklandad B 17 (ur SFF arkiv)

Många B17 och B24 havererade när de försökte landa på Bulltofta. Här en B 24 (ur SFF arkiv)

Mellan juli 1943 och maj 1945 nödlandade 29 B-17 och 33 B-24 samt ett flerta tyska flygplan på Bulltofta. Den ”värsta” dagen var den 20 juni 1944 då 21 amerikanska tunga fyrmotoriga bombare nödlandade i Sverige, de flesta på Bulltofta. Totalt nödlandade under kriget 160 amerikanska bombflygplan med mer än 1 400 besättningsmedlemmar i Sverige.

En amerikansk B 24 besättning, som lyckligt nödlandat på Bulltofta, med några svenska flygofficerare
(ur SFF arkiv)

 

På Bulltofta segelfög under kriget både F10 och Aeroklubben i Skåne.

1923 bildades Kungliga Svenska Aeroklubben (KSAK) i Skåne och 1932 bildades Malmö Flygklubb. 1936 slogs klubbarna ihop och Aeroklubben i Skåne (AKS) bildades. 1941 delades AKS upp i sektioner för motorflyg, segelflyg och modellflyg. 1945 skedde förändringar i Aeroklubben i Skåne som fick till följd att Aeroklubben i Malmö (AKM) bildades.

AKM var organiserad med en huvudstyrelse och sektionsstyrelse för vardera motor- segel- och modellflyg. Aeroklubben i Malmö segelflög på Bulltofta fram till 1959 då man flyttade till Sövdeborg. Där finns verksamheten kvar än idag, sedan 1973 under namnet Malmö Segelflygklubb. 1944-45, vid tiden för skrönorna, bestod AKS segelflygplans park av tre SG 38, en var den i skrönan omnämnda ”Nivella”, och två Grunau Baby II B. 1944 tillkom en Kranich. Vidare hade man två bogserbilar och en vinsch.

Tre av F10:s segelflygplan, en Se 104 Weihe, två Se 102 Grunau Baby II B, samt en SG 38 och Sk 11A, DH 82 Tiger Moth, samt en bogserbil uppställda utanför F 10:s segelflyghangar (ur SFF arkiv)

Vem den ”övermodige ynglingen” i berättelsen är vet vi inte. Men instruktören i skinnjackan är Karl-Erik Rosenqvist (1919-1998). Karl-Erik var en legendarisk segelflyginstruktör och på 50-talet övergick han till motorflyget. När jag började segelflyga 1969 var han en stor guru i AK i Malmö, ja i praktiken ”ägde” han klubben.

 

“Att rutscha”

-Signaturen B S-

Året var 1944. Andra världskriget gick mot sitt slut, den enda civila flygningen i Skåne var segelflygningen på Bulltofta och nylonstrumpor hade ännu ej kommit till Sverige. I Malmö tillverkades i stäIlet en damstrumpa av silke vid namn ”Nivella”.

Det var en mulen försommarmorgon jag gjorde mina första lärospån som segelflygare. Jag infann mig kl. 5 utanför vakten pa Bulltofta, tittade mig nyfiket ikring och stegade in genom grindarna, men sedan vakten under revolverhot bryskt övertalat mig att vänta utanför, slog jag mig ned på trottoarkanten och inväntade fortsättningen. Denna, d.v.s. instruktören kom om cirka en halv timma, ikläddd en skinnjacka av hittills oanad elegans.

I baksits den legendariske segel- och sedermera motorflygläraren Karl-Erik Rosenqvist. I framsits Lars Madsén från Radiotjänst, som vid en visit i Malmö under sin ”Nils Holgersson-flygning” med Yngve Norrvi 1951, fick sin första segelflygning med Karl-Erik. Kranichen de sitter i är troligtvis SE-SDA

I sällskap med skinnjackan och skinnjackans bärare forcerade jag nu vakten, varvid jag nogsamt tillsåg att skinnfordralets ägare befann sig mellan mig och den dolskt blickande väktaren av Edens lustgård. Utanför klubbhuset samman­träffade vi med en yngling, vars överlägsna uttryck förkunnade att han redan var invigd i flygningens alla mysterier. (Jag fick sedermera veta att han redan gjort fyra rutschar)

Instruktören plockade ur ett skjul fram en äldre V8 som startade med ett ast­matiskt läte, varefter vi hakade fast en 100 m ling stålwire i bilens bakända. Vi körde ner till stora hangaren och efter en kort men intensiv brottning med portarna kunde vi stiga in i halvdunklet. Där fick jag for första gången vila mina ögon pa en SG 38, det underverk åt vars väIvilja och godtycke jag skulle anförtro mitt liv.

En elev iklädd ”plåthatt” instrueras av instruktören före start. Det skulle kunna vara Karl-Erik och B S,
men det är det inte (ur SFF arkiv)

Det var en särdeles underbar skapelse. I ena änden av ett stycke gärdsgård var en köksstol placerad, ett vingpar balanserade på staketets överdel och alltsammans kröntes av ett stort sjok som kallades spänntorn.

Apparaten, som var omsorgsfullt inlindad i ståltråd, var målad i bjärta röda, gröna och gula färger, mig till skräck , androm till varnagel. Det påmålade ordet “Nivella” var det enda hos hela inrättningen, som hos mig lyckades frammana någon som helst angenäm association.

Sedan vi lotsat ut planet och hakat på den fria ändan av den medhavda wiren inspekterade skinnjackan alltsammans på ett sätt, som tydligt lät framstå, att han sjäIv ingalunda ämnade begagna vehikeln i fråga. Lyckligtvis blev inte heller jag anmodad taga plats i apparaten; det var den övermodige ynglingen, som fick den äran jamte löfte att “nu skulle han få lätta för första gången”. Det övermodiga uttrycket i delikventens anlete smalt hastigt bort för att lämna plats för den mest ogrumlade fasa. I ett anfall av artighet erbjöd han mig företräde till exekutionen, vilket jag dock kände mig föranlaten att avböja.

Vi, instruktören och jag, spände fast offret vid planet för att han ej skulle springa bort när vi lämnade honom, varefter instruktoren gav honom nödiga instruktioner vars kontenta var, att om eleven tänkte “kvadda” planet, borde han samtidigt se till att själv slå ihjäl sig enär att han, instruktören, i annat fall egenhändigt ämnade ordna den saken på ett mycket smärtsammare sätt.

Karl-Erik, sa hette instruktören, och jag satte oss i bilen, jag anförtroddes en flagga, vars nationalitet jag forgäves sökte identifiera, och vi startade. Jag fick order att hålla flaggan och bilen accelererade varvid planet lättade och svävade bakom oss på cirka en meters höjd.

Elevens anlete var en studie i lidande, medan han ängsligt klamrade sig fast i stolen och spaken. SG:n steg ytterligare någon millimeter vilket definitivt knäckte förarens nerver. Han stötte häftigt ifrån sig spaken och dunsade hårt och eftertryck­ligt ner på marken. Karl-Erik lovade upprörd att rycka av eleven en arm och slå honom i ansiktet med den blodiga änden, varefter han stannade bilen.

Nar eleven slutat sina hopp, och vi, under Karl-Eriks svavelosande kritik, varunder han demonstrerade det svenska språkets möjligheter då det behandlas av en kompetent person, knutit upp alla elevens bojor, började hans ansikte återfå sitt ursprungliga overlägsna uttryck och han erbjöd mig att överta hans plats.

Jag spändes fast och försågs med en plåthatt på huvudet, som troligen var avsedd till skydd ifall instruktören skulle gå handgripligt tilIväga. Karl-Erik lugnade mig med att jag denna gång ej skulle lämna jordytans nivå, och tillade att jag, vad som än hände, skulle bibehålla fötterna på pedalerna, ty om jag satte ner dem, skulle han (eller kanske var det jag) bryta av mina ben som tändstickor.

Min företrädare på SG:ns förareplats, som nu återfatt sitt sinneslugn och därmed tron på sin mission som en senfödd Ikaros, återvände tillsammans med instruktören till bilen, som de startade. När bilen och planet fått fart försvann känslan av att planet befann sig mellan mig och marken; fastmer tycktes min arma bakdel direkt tangera en synnerligen ojämn del av jordklotet. Mitt huvud, som tyngdes av den koketta plåthatten, böjdes vid rycken i wiren i de mest halsbrytande vinklar, och jag vantrivdes storartat.

Træt af den venlige ASK 21? Så prøv 1930’ernes 1-sædede skolekoncept!

Då jag efter ivrigt laborerande med spaken lyckats få vänstervingen upp från marken, där den hela tiden släpat, och fått högervingn att överta denna stöd­jande funktion, kom vi in på en del av flygfältet, som var bevuxet med manshögt gräs. Planet fungerade som en perfekt gräsklippare, och när vi åter kom ut ur gräsdjungeln, var jag beströdd med blommor, frön och gräs så att jag osökt påminde om en allegorisk framställning av våren.

Jag hade emellertid föga tid för mytologiska betraktelser ty mitt arbete med spaken kom mig att önska att jag haft fyra par ärmar i likhet med vissa indiska gudar av lägre rang.

Jag utförde tre dylika rutschar innan instruktören tillfredsställt sina sadistiska böjelser, och gav mig tillfälle att pyssla om mina krossår samt befria mig från ett medelstort lass hö, minnet fran åkturen i savannen.
Detta var som sagt när jag började segelflyga. Nu flyger jag t.o.m. bättre an både Karl—Erik och den övermodige ynglingen tillsammans.

Anm: denna skröna har även publicerats i Svensk Flyghistorisk Revy 2019 ”Segelflyget igår och idag”, som kan köpas från Ålleberg




Flere historiske artikler

Bulltofta-skrönor del 2: En vinschstart med Baby

En vinschstart med Baby: Man kanske borde haft djuphavsdykning som hobby istället? Höjdmätarens visar 275 m. Då avbryts plötsligt mina funderingar av ett ryck, som handgripligt påminner mig att det är tid att koppla ur. Innan jag hinner göra detta får jag ett nytt ryck, som förvandlar min hals till en giraffdito och sänder denna tanke genom min skalle:  "Detta här har jag t o m betalt pengar för."!
12. februar 2024/af Jens Trabolt

Bröderna Hütter – pionjärer och innovatörer

Bröderna Hütter har nog gått under radarn inom segelflyget, men de är upphovsmän och medskapare till några av segelflygets viktigaste innovationer. Nästa gång du monterar ett flygplan med automatiska roderkopplingar eller tar ut luftbromsarna på finalen, skänk bröderna Wolfgang och Ulrich Hütter en tanke. Och deras samarbete med Eugen Hänle gav oss några av de första och epokgörande ”plastflygplanen”.
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Hütter H17: världens minsta segelflygplan?

När undertecknad guidar grupper i vårt Segelflygmuseum på Ålleberg berättar man gärna om de lite mer udda segelflygplan som finns där. Ett av dessa är den dimunitiva Hütter H17 SE-SAD med knappt 10 m spännvidd, världens minsta segelflygplan. Just det kanske inte är helt sant men i varje fall inte långt ifrån….
H17 var bröderna Hütters första ”riktiga” konstruktion 1934 som sedan följdes av många epokgörande flygplan t.ex H 301 Libelle
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta skrönor del 1: Att rutscha

I segelflygaren och flyghistorikern Knut Ullers (1929-2018) donerade samling hittade vi fem ”skrönor” om segelflyg under kriget och från Bulltofta i Malmö. Författaren til skrönorna är signaturen BS. Bakom BS står Bengt Serwe (1919-2002). Bengt var arkitekt och sedermera även lärare på Pauli skolan i Malmö (Sveriges äldsta tekniska läroverk) där han undervisade i bl a byggteknik. Här kommer första delen: "Att rutscha"
27. december 2023/af Jens Trabolt

Kystinspektion i Bergfalke

DASK, den danske svæveflyvehistoriske klub, leverede på sidste dag i september endnu en af de eksotiske Lønstrup-træf ved den danske Vestkyst. Vindretningen var perfekt, men det blæste helt sindssygt. Det gav både fordele og ulemper…
8. november 2023/af Jens Trabolt

För 50, 40 och 30 år sedan

Fem jubileum - PIK 20, Smirnoff Rally, VM i Hobbs, VM i Borlänge och tidningen Segelflygsport
16. oktober 2023/af Jens Trabolt

Træt af den kedelige ASK 21? Så prøv 1930’ernes 1-sædede skolekoncept!  

I gamle dage måtte eleverne i en svæveflyveklub tåle meget. De pædagogiske værktøjer og forholdet mellem flyvning og havari blev forbedret kraftigt, da der kom 2-sædede skolefly hvor instruktøren faktisk kunne flyve med. NORDIC GLIDING har været ”elev for en dag” og prøvet nogle af datidens skolefly under ”Oldtimer Rally” hos DASK på Arnborg.
26. september 2023/af Jens Trabolt

Varför har amerikanska segelflygplan så dåliga prestanda?

I Europa är ASK 21 ett vanligt skolflygplan, kanske det vanligaste. ASK 21 har ett glidtal på 34. Många i Sverige menar att det är alldeles för dåligt för ett skolflygplan. I USA är Schweizer 2-33 det vanligaste skolflygplanet. Den har ett glidtal på 22. Varför har amerikanska segelflygplan överlag så dåliga prestanda? Kan inte jänkarna bättre?
30. juni 2023/af Jens Trabolt

Kvinnliga segelflygare i världsklass

Alla skandinaviska segelflygkvinnor inbjuds till det första, av många hoppas vi, Scandinavian Women Meet, 26 aug – 2 sep 2023. Lidt inspiration före detta: Ett galleri över några kvinnliga segelflygare, som satt avtryck i den mansdominerade segelflygvärlden.
23. juni 2023/af Jens Trabolt

Långt före sin tid – SZD 8 Jaskolka – ikonisk pärla från 50-talet

Jaskolkan (Svalan) var först med många delar vi idag tar för självklara och en viktig del i ett paradigmskifte för vad som ansågs vara viktiga parametrar i ett modernare segelflyg. NG:s Bernt Hall har flugit det polska segelflygplanet med karisma och ”racing vibbar” - 50-talets Jonker JS3?
14. juni 2023/af Jens Trabolt

Över Öresund från Sverige till Kastrup flygplats – 90 år senare.

Den 12 augusti 1933 blev Edmund Sparmann i ESG-31, SE-ADP, den förste att segelflyga, eller rättare sagt glidflyga, över Öresund. 1983 var jag involverad i återskapandet av flygningen 50 år senare. Nedslag i loggboken
1. juni 2023/af Jens Trabolt

Alexander Lippisch – ett rastlöst geni

Alexander Martin Lippisch (1894-1976) var en tysk flygplanskonstruktör, som konstruerade segelflygplan på 20- och 30-talet, byggde stjärtlösa motor- och segelflygplan och är en av skaparna av deltavingen.
Även om Lippisch förefaller ha varit en rastlös själ med en oförmåga eller ovilja att avsluta sina projekt, det fick andra göra, var han under mer än 10 år den mest inflytelserika konstruktören av segelflygplan under den, förmodligen, viktigaste perioden av segelflygets utveckling.
13. februar 2023/af Jens Trabolt

Johannes Lyng 80 år

En af dansk svæveflyvnings absolutte ”Grand Old Men”, Johannes Lyng, runder et skarpt hjørne den 2. februar 2023, hvor han fylder 80 år. Dette er en meget personlig hyldest til min gamle ”storebror”, skriver Ulrik Friis.
2. februar 2023/af Jens Trabolt

“Gummihunde” – viel arbeit, wenig fliegen!

Oldtimer Segelflug Club (OSC) Wasserkuppe arrangerar varje sommar och höst weekendkurser i gummirepstart. De flyger med en SG 38. I många år har jag och kompisarna fra Landskrona FK åkt till Wasserkuppe första weekenden i oktober. I år sammanföll hela vår vistelse med en av gummirepstart-kurserna och kompisarna Clas, Sten-Åke och Ola anmälde sig - ett klart bucket list item!
28. december 2022/af Jens Trabolt

I luften efter en pause på 56 år

Den danske svæveflyvehistoriske klub, DASK har fået endnu et klenodie, en Dobbeltraab IV, i luften efter en pause på en menneskealder. Men ikke uden sværdslag: Hvordan genskaber man eksempelvis flyets logbog, når den er blevet væk?
12. oktober 2022/af Jens Trabolt

Cancer-syge børn fik oplevelser for livet i svævefly

Der er Oldtimer-rally på Svæveflyvecenter Arnborg i disse dage, og Dansk Svæveflyvehistorisk Klub skød eventet i gang lørdag d. 20. august med en dedikeret flyvedag for børn, som kæmper med cancer-sygdom. ”Det var en stor succes for alle parter, og alle frivillige leverede til topkarakter”, konkluderer formand i DASK, Klaus Degner.
23. august 2022/af Jens Trabolt

100 år sedan första entimmesflygningen

Den 18 augusti i år firar vi 100 års jubileet av den första segelflygningen längre än en timme.
18. august 2022/af Jens Trabolt

Vi minns: 90 år sedan Groenhoff omkom

Den 23 juli var det 90 år sedan Günther Groenhoff omkom i sin Fafnir på Wasserkuppes västhang. Groenhoff är segelflyget största affischnamn någonsin. Han är, vad jag vet, den ende segelflygare som nått riktig kultstatus redan under sin livstid. Och ändå blev han bara 24 år. Ett jubileum väl värt att uppmärksamma.
12. august 2022/af Jens Trabolt

VGC-rally 2022: Den levende svæveflyve-historie

Det årlige Vintage Glider Rally er en seriøs flyvefest i alle regnbuens farver. Et panorama ud over svæveflyvehistorien med flyvedygtige fly og en showcase for det store arbejde med at holde sjældne, gamle flykonstruktioner på vingerne. Det 49. Internationale Vintage Glider Rally blev afholdt i Celje, Slovenien, og her besøgte en gruppe danske DASK-entusiaster rallyet med 2 rariteter.
11. august 2022/af Jens Trabolt

Vi minns: 50 år sedan Göran Ax vann VM

I juli 1972, för 50 år sedan, vann Göran Ax sitt första VM, han vann även 1981. VMet ägde rum i jugoslaviska Vrsac, i nuvarande Serbien. Det blev ett VM med mycket cb och åska, överlag dåligt väder, massor med utelandningar, mycket molnflygning, två dödsolyckor, två fallskärmshopp och en riktigt dålig tävlingsorganisation. VM 1972 minns man kanske för hur eländigt och tragiskt det var, men framförallt för att Göran Ax, Sverige blev världsmästare.
10. august 2022/af Jens Trabolt

Flere nyhedsartikler

Solformørkelse i TMG – stik den!

Mange piloter har en ”bucket-list”, noget man gerne vil prøve her i livet. Det kan være bølge-flyvning i Norden, hangflyvning i Alperne eller noget helt tredje. Her er en ny ide: Sidste år, d. 20 april, fløj australske Barry Hendy 3500 km fra sin base i Benalla ud til vestkysten af Australien i en Phoenix-TMG for at opleve en total solformørkelse i 15 000 ft. Stik den!
22. februar 2024/af Jens Trabolt

Ny hangar giver flyveglæde i hverdagen

Det er meningsløst at have dyre fly, hvis de er utilgængelige. Nye hangarer giver komfort og smidighed i hverdagen for en række nordiske klubber, senest med byggeprojekt i Midtsjællands SFK.
20. februar 2024/af Jens Trabolt

DM-ugen 2024: Sportsfest på himlen over Herning

For første gang er svæveflyvningen med i sportsfesten ”DM-ugen” i Herning som afvikles fra 20-23 juni. Svæveflyvningen tyvstarter dog allerede d. 17. juni, og således bliver Arnborg i hele uge 25 vært for en række spændende sportslige events med konkurrencer i kunstflyvning, grand prix og præcisionslanding.  
14. februar 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 2: En vinschstart med Baby

En vinschstart med Baby: Man kanske borde haft djuphavsdykning som hobby istället? Höjdmätarens visar 275 m. Då avbryts plötsligt mina funderingar av ett ryck, som handgripligt påminner mig att det är tid att koppla ur. Innan jag hinner göra detta får jag ett nytt ryck, som förvandlar min hals till en giraffdito och sänder denna tanke genom min skalle:  "Detta här har jag t o m betalt pengar för."!
12. februar 2024/af Jens Trabolt

Fra ASK 21 til F-35

Svæveflyvningen og den trofaste ASK 21 blev adgangsbilletten for piloten CAI til en karriere med spændende F-16-flyvning i det danske flyvevåben. Nu er han ved at lægge sidste hånd på sin omskoling til verdens nok mest avancerede flyvemaskine F-35 i USA. Det er et projekt omgivet af et ekstremt sikkerhedsniveau som matcher den ekstreme teknologi bag flyets performance. Her får vi et sjældent blik bag kulisserne.
8. februar 2024/af Jens Trabolt

Norsk jernhest får nyt liv på Arnborg

Den pensionerede norske Pawnee LN-EIC kommer nu til Danmark til erstatning for OY-CYY som havarerede sidste år. Til trods for alderen er der fortsat en brugsværdi, vurderer man i Danmark
6. februar 2024/af Jens Trabolt

Den perfekte svæveflyve-bil?

Volkswagens ID Buzz er en elektrisk re-inkarnation af den legendariske VW Bus fra 1959. Den kan trække op til 1000 kg trailer, og er med et ben i både for – og fremtid utrolig charmerende og ikke mindst ekstremt rummelig. Men hvor langt kommer man med en fly-trailer på slæb?
2. februar 2024/af Jens Trabolt

Hvornår er selvstartende el-fly grønnere end Pawnee?

Med muligheden for elektrisk selvstart i de fleste nye 18 m-fly er elektrificeringen kommet et skridt nærmere. Men er elektriske svævefly egentlig grønne? Aktuel rapport giver os en indikation af, hvad et batteri egentlig ”koster”.
29. januar 2024/af Jens Trabolt

På 1000 km rekordjagt i Namibia

I hjertet af Namibia, hvor termikken danser over det endeløse landskab i Kalahari-ørkenen, har to danske svæveflyvepiloter, Claus Elmeros og Klaus Juhl realiseret drømmen om at flyve den første danske 2-sædede 1000 km FAI-trekant.
24. januar 2024/af Jens Trabolt

SM i Konstflyg 2024

Till sommar så kommer Konstflyg SM att avgöras i Borås i såväl segelflyg som motorflyg. Tävlingen är öppen för alla från våra nordiska länder, dock krävs ett svenskt medborgarskap för att bli svensk mästare.
22. januar 2024/af Jens Trabolt

”ESP” til svævefly?

Stalls i lav højde fører hvert år til alvorlige havarier i svæveflyvningen. Men hvad nu hvis et svævefly var monteret med et system som både advarer og griber fysisk ind, lidt ligesom ESP-stabilitetskontrol til biler? Et tysk forskningsprojektet ”ASAsys” sigter netop på at udforske mulighederne for et anti-stall-system.
15. januar 2024/af Jens Trabolt

Mindeord Ib Braes 1928-2024

Ib Braes er gået bort i en moden alder af 95 år, oplyser familien. Ib Braes var en af de helt store svæveflyvere i sin generation og har spillet en stor rolle i udviklingen af strækflyvningen i Danmark – dels gennem sin forståelse af vejr og termik, men også som drivkraft under etableringen af svæveflyvecenter Arnborg.
12. januar 2024/af Jens Trabolt

Bröderna Hütter – pionjärer och innovatörer

Bröderna Hütter har nog gått under radarn inom segelflyget, men de är upphovsmän och medskapare till några av segelflygets viktigaste innovationer. Nästa gång du monterar ett flygplan med automatiska roderkopplingar eller tar ut luftbromsarna på finalen, skänk bröderna Wolfgang och Ulrich Hütter en tanke. Och deras samarbete med Eugen Hänle gav oss några av de första och epokgörande ”plastflygplanen”.
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Hütter H17: världens minsta segelflygplan?

När undertecknad guidar grupper i vårt Segelflygmuseum på Ålleberg berättar man gärna om de lite mer udda segelflygplan som finns där. Ett av dessa är den dimunitiva Hütter H17 SE-SAD med knappt 10 m spännvidd, världens minsta segelflygplan. Just det kanske inte är helt sant men i varje fall inte långt ifrån….
H17 var bröderna Hütters första ”riktiga” konstruktion 1934 som sedan följdes av många epokgörande flygplan t.ex H 301 Libelle
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Jens Hansen: “Hvad vil vi huske i 2023? Og hvad byder 2024 på for os svæveflyvere?”

Nytårshilsen fra Formand i DSvU, Jens Hansen som her ser tilbage på 2023 og frem mod nye planer for 2024.
3. januar 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta skrönor del 1: Att rutscha

I segelflygaren och flyghistorikern Knut Ullers (1929-2018) donerade samling hittade vi fem ”skrönor” om segelflyg under kriget och från Bulltofta i Malmö. Författaren til skrönorna är signaturen BS. Bakom BS står Bengt Serwe (1919-2002). Bengt var arkitekt och sedermera även lärare på Pauli skolan i Malmö (Sveriges äldsta tekniska läroverk) där han undervisade i bl a byggteknik. Här kommer första delen: "Att rutscha"
27. december 2023/af Jens Trabolt

Vi ønsker en glædelig jul. Tak for 2023!

Kære læsere, samarbejdspartnere og annoncører. NORDIC GLIDING ønsker en glædelig jul og godt nytår.
22. december 2023/af Jens Trabolt

Julehilsen fra Norge: “Endelig snur sola igjen”

"Motoren til alle oss seilflygere, sola, snur endelig igjen, og vi kan glede oss til en ny flott sesong", skriver Styreleder i S/NLF Håvard Gangsås i denne julehilsen. 2023-sæsonen var et godt udgangspunkt: Ingen alvorlige skader eller ulykker, en norsk VM-titel i E-gliding og et Ole Reistad-senter i topform - ovenikøbet med friske slæbekræfter til næste år med helt nyt Eurofox. Jo, der er meget at glæde sig over.
21. december 2023/af Jens Trabolt

Video: Gennemgang af JS5-prototypen

Den åbne klasse giver konstruktørerne frihed til at designe og producere fly med maksimal performance. Med den nye JS5 Rey mener Jonker, at 24 meter spændvidde er det helt rigtige kompromis når det gælder maksimal ydelse over hele polaren. Kort efter jomfruflyvningen fik NORDIC GLIDING en unik mulighed for at opleve JS5-prototypen via en online-forbindelse.
20. december 2023/af Jens Trabolt

Nytårshälsning: Vi ser fram mot 2024

2024 blir ett praktår, vi ska flyga som aldrig förr, eller hur? Alla vi som jobbar centralt i Segelflyget, ideellt eller anställda, önskar alla segelflygare, where ever you are, en god jul och ett gott nytt 2024. Julehälsning fra Robert Danewid och Henrik Svensson.
19. december 2023/af Jens Trabolt