Bulltofta skrönor del 5: Den stora flygdagen

Link to automatic translation

I segelflygaren och flyghistorikern Knut Ullers (1929-2018) donerade samling hittade vi fem ”skrönor” om segelflyg under kriget och från Bulltofta i Malmö. Författaren till skrönorna är signaturen BS. Bakom BS står Bengt Serwe (1919-2002). Bengt var arkitekt och sedermera även lärare på Pauli skolan i Malmö (Sveriges äldsta tekniska läroverk) där han undervisade i bl a byggteknik.

I den femte och sista skrönan berättar B S om deltagandet i en dansk flygdag hösten 1945. Det han skriver om att all flygning i Danmark varit förbjuden under kriget är dock inte helt riktigt. Segelflygning var tillåtet. Och det byggdes t o m segelflygplan i Danmark under kriget. Ett exempel är Babyn SE-SML, som idag flygs av SVS på Ålleberg. Den byggdes i Köpenhamn 1942 åt Dansk Svaveflyverunion och fick registreringen OY-50. Efter det att tyskarna inför undantagstillstånd i augusti 1943 blev det dock svårare att segelflyga.

SE-SML är byggd i Danmark 1942 och fick då registreringen OY-50. Idag flygs den av SVS på Ålleberg (foto R Danewid)

Dalle i skrönan var flygledaren på Bulltofta Evert Dahlstedt och Karl-Erik är instruktören Karl-Erik Rosenqvists, som är omskriven i alla skrönorna. Ivan är Ivan Persson, också instruktör i AKM. Vem Ernst var vet vi ej. Fägerblad som flög den röda Babyn var Stig Fägerblad, som var Ållebergschef och den förste svensken med guld-C.

Den stora flygdagen

-signaturen B S-

Året var 1945.

Danskarna levde i ett lyckorus efter att blivit befriade från en ockupation som varat i fem år. I Sverige hade privatflygning släppts fri.

Från KSAK utgick ett meddelande till alla Sveriges flygklubbar att dess danska systerorganisation, uppvaknad ur en 5-årig dvala, inbjöd svenskarna till en landsomfattande flygdag söndagen den 23 september. I Danmark existerade inget privatflyg, och det var meningen att svenskarna skulle ge en försmak av kommande flygarfröjder.

Redan på fredagskvällen började småplanen droppa ner på Bulltofta, och på lördagseftermiddagen stod ett 30-tal Klemmar, Cubar, Mothar, Jungmannar, Studenter och andra plan och trängdes vid AKM:s hangar.

En anslående syn var privatflygets grand old man, göteborgsdirektören Fraenkel, sittande i sin ägandes Tiger Moth, med motorn på tomgång, ivrigt sysselsatt att tända sin snugga. Gnistorna stod som en kvast runt skägget och blåste vidare akteröver.  (Luftfartsverket med tillhörande BCL var ännu ej uppfunna).

Vid 3-tiden på lördagsmiddagen startade småplansarmadan med Kastrup som mål. Vi från AKM deltog med en Klem-35 med Dalle som förare och en Bücker Student med Ernst som förare. Klemmen bogserade vår Kranich med Karl-Erik och mig i. Studenten hade Kranichens stjärthjul i framsitsen och en Grunau Baby med Ivan bak stjärten.

Kranich SE-SFT finns på Ålleberg och flygs av SVS. Just nu befinner den sig i Polen för grundöversyn. Notera de två hjulen. Meningen var att de fälldes efter start, men SFT flygs ofta med dem på under hela flygningen. Byggd 1944 av AB Flygplan för Flygvapnet (foto R Danewid

Kranichen, som var en tung apparat, startades med hjälp av två hjul, som sedan fälldes, och landade på sin skida. Fälldes hjulen från för hög höjd var risken att de slogs sönder, men om de fälldes från för låg höjd kunde de studsa upp och slå in planets botten. Vi fällde emellertid perfekt och fick tillbaka hjulen oskadda på Kastrup.

Kranichen kopplade på 700 m höjd över Kastrup. För oss, som var vanda vid urkopplingshöjder på 275 – 325 m, var detta rena julafton.

Det var RAF som skötte trafikledningen på Kastrup och när vi landat uppvaktades vi genast av en engelsk militär som, högröd i ansiktet, med darrande stämma önskade veta” from which bloody funny-farm we had escaped”?!

När vi, fullständigt oförstående, undrade vad det var frågan om,  förklarade han, under nedkallande av många och detaljerade engelska förbannelser över oss, att vi i 25 minuter hade dillat ikring på baslinjen, och stoppat upp all annan flygning och att han önskade oss ett par tusen mil (engelska, varav det går sex på en svensk)  in i gehenna!

Våra danska värdar behandlade oss bättre och bjöd på en stadig middag på restaurang Terminus (numera i salig åminnelse) med eftersits en trappa upp på etablissemanget Valencia (även tillhörande det förgångna).

Ernst, Dalle och jag inkvarterades slutligen i ett lopp-hotell invid Hovedbangaarden. Nattsömnen stördes av ett evigt rännande av obekanta personer genom vårt rum. På morgonen fick vi förklaringen: vårt rum var genomgångsrum till hotellets (enda?) toalett!

Slutligen randades den dag då vi svenskar skulle visa broderfolket vad flygning innebar.

Svenskarna hade fått veta att de skulle sändas ut till olika platser i Danmark, och att de skulle få tanka gratis på Kastrup. Jo då. Soppa fanns, men av fel oktantal så att inget enda plan kunde tanka! Med ett par få undantag hade planen endast så mycket soppa att de kunde flyga tillbaka till Bulltofta. Bland undantagen var vår Student och Klem, som startat fulltankade. Med andra ord vi malmöbor fick stå för flygningen och de andra fick stå på backen. Vad piloterna gjorde vet jag ej, men med tanke på att de flesta aldrig förr satt sin fot i denna syndiga storstad befarar jag det värsta.

Nu till den flygande delen av programmet:

Karl-Erik lyckades ragga upp en pilot med tillräckligt med soppa i tanken till att bogsera honom och Kranichen till Lundtofte  (ca 20 km). Vad han gjorde där vej jag ej, men då Kranichen inte direkt var något aerobaticplan, kan det inte varit så mycket.

Ett väldigt dåligt foto på Kranichen SE-SDA, men unikt då det är taget under flygningen från Lundtofte tillbaka till Kastrup med Karl-Erik Rosenqvist som pilot. (ur K Ullers donerade samling)

Vår (fulltankade) Klem med Dalle vid spakarna bogserade vår Baby med Ivan vid spakarna till Odense på Fyn, där de till sin fasa fann att c:a etthundratusen personer väntade vid flygfältet (sic!). Som gamla fältflygare grep de sig verket an och avancerade på gränsen till självmord med så väI Klemmen som med Babyn (vilken sistnämnda ingalunda är avsedd för dylika övningar). Trots detta måste ju programmet anses vara väl magert och åskådarna avlägsnade sig under dov edgång. Dagen efter refererade lokaltidningen evenemanget under rubriken “SKUFFELSE”.

Slutligen vår Student: Med Ernst vid spakarna och jag i framsits flög vi fulltankade  (Obs! avser inte oss utan planet) till Hilleröd på norra Själland, där vi landade på ett “flygfält” som tog död på föreställningen att Danmark är ett platt land.

Vi blev omhändertagna av stadsfullmäktige, eller vad det nu kan heta i Danmark, och forslades till närmaste kro, där smörrebröd, Tuborg och Aalborg fanns framdukat.  Ernst, som beställde in apelsinvand såg med avundsjuka på mig, som ej behövde leka afholdsmand.  Sedan tillbaka till “fältet” och allvaret. Under vår matorgie hade en Cub, som tydligen haft lite kvar i tanken, infunnet sig, bogserande en vackert röd Grunau Baby som spakades av Ållebergschefen Fägerblad. Ernst började med att avancera med Studenten, och därefter gjorde Fägerblad samma sak med Babyn så, att högersidans inspektionslucka lossnade och singlade ned som ett höstlöv. Sedan Babyn landat infann sig dagens sensation: Von Bahr kom med sin autogiro och visade vad en sådan apparat dög till.

Sist kom fullmäktiges ordförande fram till oss och undrade om vi ville hjälpa till med den storstilade avslutningen.

Här lite historieskrivning: Danmarks flagga heter som bekant Dannebrogen. Det är världens äldsta nationalflagga. Den föll enligt sägnen ned från himmelen under slaget vid Reval 1219 och uppmuntrade danska hären till seger.

Detta skulle nu upprepas, varvid vår Student skulle vikariera för de himmelska makterna. En jättestor Dannebrog med en 2 1/2 m kortsida var vid denna kortsida spikad vid en likaledes 2 1/2 m lång stång och sedan rullad kring samma stång. Om hela inrättningen kastades ut från höjd skulle genom stångens tyngd flaggan rulla ut sig och sjunka mot marken med stången som sänke. Symboliken skulle ej kunna missförstås!

Ernst samtyckte, startade med flaggan i  framsätet, sig själv och ett stycke dasspapper i baksitsen. På 500 m höjd kastade han ut dasspappret för att se vart vinden skulle bära detsamma. Lämplig fällningspunkt var rakt över åskådarna.

Hur Ernst fick ut åbäket utan att köra detsamma genom vingduken är mig en gåta, men han lyckades. Emellertid var tydligen de himmelska makterna avogt inställda till konkurrensen ty flaggan vecklade aldrig ut sig utan hela inrättningen for som ett spjut genom luften och ställde sig upprätt en halv meter ned i marken mitt i en åskådarklunga.

Danskarna som under kriget varit vanda vid ordentliga bombanfall tyckte detta närmast vara en muntration och skrattade gott, men tänk vilka tidningsrubriker och vilket skriande det blivit om det hänt nu och häri landet!

Ernst landade, vit i synen, taxade fram till mig och ropade: Kom så sticker vi! Så skedde och snart var vi tillbaka på Kastrup, ett par av de få som inte tillbragt Den Stora Flygdagen på marken.

Detta var den femte och sista av B S Bulltofta skrönor. Om någon av Nordic Glidings läsare har foton från segelflyget på Bulltofta under 40-talet, både från Aeroklubben och F10, skicka dem gärna till Nordic Gliding. Likaså om någon har uppgifter om de personer som omnämns i skrönorna, Karl-Erik, Ivan, Gamil, Ernst och Dalle.