Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."

TEXT: SIGNATUREN B,S, FÖRORD AV ROBERT DANEWID

Aeroklubben i Malmö flög under 40- och 50-talen hang vid de tre ställen som visas på kartan; N Vram, Backafall och Sjöbo Ora/Tågra gård. Söderåsen, vars högsta punkt är 212 m, kan också generera våg. I modern tid har man flugit våg till väl över 2 000 m. Även Sjöbo Ora kan generera våg vid ostlig vind, dock inte högre än 700 m.

Link to automatic translation

Nu ska ”B S” prova på hangflygning. I Skåne, och speciellt i trakterna runt Malmö/Bulltofta, finns det dåligt med hang. Aeroklubben i Skåne/Malmö använde tre hang i Skåne. Hanget vid Norra Vram på sydvästsidan av Söderåsen (som denna skröna utspelar sig vid), hanget vid Sjöbo Ora nära Sövdeborg (dit man flyttade permanent 1959) och hanget på sydvästsidan av ön Ven (Backafall) mitt i Öresund.

Speciellt hanget vid Ven är spektakulärt. Backafall är sedan 1950 naturreservat. Branterna längs kusten på södra delen av Ven är s k abrasionsbranter och unika geologiska fenomen. Man flygsläpade efter Tiger Moth från Bulltofta till Ven och sedan flög man sitt femtimmars på hanget (det var ofta det man var ute efter) och efter fullgjorda fem timmar landade man på ängarna ovanför Backafall. Mothen kom sedan från Bulltofta och bogserade hem en.

Hanget vid Backafall (Wikipedia)

Weihen SE-SH – den sist byggda Weihen i Sverige och som Paul MacCready blev tvåa med i VM i Örebro 1950, på Sövdeborg någon gång på 50-talet. I bakgrunden ser man Sjöbo Ora, som det vid sydvästlig vind gick att flyga hang på (foto via R Danewid).

Ingvar ”Mac” Mathiasson tog sitt femtimmars på hanget på Backafall. Här är han fotograferad på en D-kurs på Ålleberg (SFF arkiv)

”Karl-Erik” är instruktören Karl-Erik Rosenqvist, som även omnämns i de två tidigare skrönorna. Vem ”Annalisa” och ”Gamil” är har vi ej kunnat utröna. Det ska påpekas att historien om Annalisas flygning förekommer i flera versioner, men ”B S” skriver ju skrönor!

SE-SBZ havererade i slutet av maj 1945. Notera att på den tiden hade man inte tyngdpunktskoppling som kopplade ur automatiskt, det var noskoppling och man fick koppla manuellt när man fick ”nedåtrycket”.

Grunau Baby SE-SBZ redo för vinschstart nedanför hanget vid Norra Vram
(ur K Ullers donerade samling)

Hangflygning

Året var 1945. Vi sysslade med hangflygning. Till den fackunniges förkovran vill jag omtala, att ett hang är en långsträckt ås mot vilken vinden blåser vinkelrät in och därvid tvingas uppåt. Man flyger med segelflygplanet i denna uppvind fram och tillbaka längs med åsen. In över hangets topp är det nedsvep och där tar flygningen snabbt slut. Vårt hang låg vid Norra Vram på Söderåsens sydvästsida.

En blåsig dag i början på sommaren ringde min telefon på jobbet, och en upphetsad röst sade:  “Hanget bär! Hänger du med?”. Jodå, jag ville hänga med. Jag hade inte varit vid hanget tidigare. Först gällde det att få ledigt. Då jag misstänkte att hangflygning inte skulle gå hem hos min jordbundne chef, vacklade jag in till honom och sade: ”Jag är så dålig”. ”Det var inget nytt”, svarade han, ”men om du dessutom är sjuk är det väl bäst att du går hem”!

Jag vacklade ut från chefsrummet, ut från kontoret, ut på gatan, runt hörnet där ingen kunde se mig och satte upp högsta speed till klubbhuset.

En stund senare körde klubbens nya vinschbil med transportvagnen med inneliggande Grunau Baby på släp, hän mot äventyret.

I bilen trängde sex personer samman sig,  instruktören Karl-­Erik, vår materialförvaltare Gamil, undertecknad, två andra manliga elever samt vår kvinnliga elev, låt oss kalla henne Annalisa.

Färden gick på hyfsade vägar norrut men till sist österut på något som påminde om en bättre kreatursstig och vi voro framme vid målet ­hanget.

Bilen parkerades vid vägkanten, vinschen kopplades till, Babyn bars ned ”flygfältet” längs en ca 300 m lång kostig och monterades hop. Wiren drogs ut de 300 meterna och kopplades fast. Koppling och brottstycke kontrollerades.

Karl­-Erik pekade på mig och sade.  “Du som är äldst börjar”. Förmodligen hade han tänkt tillägga: “………… och som har levt längst” men det sade han dock inte.

Jag började känna mig som en prins Hamlet när “beslutsamhetens friska hy går över till eftertänksamhetens kranka blekhet”. “Ängen” (=flygfältet) hade samma dimensioner i mina ögon som en snålt tilltagen tennisplan.

Det kan vara denna vinschbil som användes vid B S flygning vid Norra Vram.
Bilen, en amerikansk Nash, var vinschbil i Aeroklubben i Malmö (ur K Ullers donerade samling)

Avståndet till vinschbilen var 300 m, runt “fältet” låg gärdsgårdar, steniga åkrar och annat elände, åsen som såg otäckt hög ut, var på toppen och nordostsida skogsklädd, och det blåste som fan. Men det var bara bra sa’ Karl­-Erik.

Upp kom man ju alltid,  intalade jag mig, vid en vinschstart är man ju i luften  efter en fem­sex meter. Men ner…….!

När jag spände på mig fallskärmsselen frågade jag Karl-­Erik om man kunde tänkas få sådan höjd att ett hopp vore möjligt. Jo då, ett hopp är alltid möjligt, men om skärmen hinner utveckla sig är en annan sak. För övrigt kan en fallskärm användas till annat också.

Några veckor tidigare hade en elev kommit för långt in över hanget med resultat att han landade i trädtopparna.  Han hade då utlöst skärmen och klättrat ner till marken på skärmens linor.

Att montera ner ett plan som sitter spetsat på en trädstam 15 m över marken, var så besvärligt, att såväl Karl­-Erik som Gamil rådde den av oss, som till äventyrs tänkte upprepa bravaden med trädlandning, att bara klättra ner till hälften och där vira linorna ett par varv kring halsen och bli hängande. Det skulle bli betydligt barmhärtigare än det mottagande som skulle ske nere på marken.

Sällskapet vandrade upp till bilen och lämnade kvar mig i planet och en gosse som höll i vingen. Vinschen startade, linan sträcktes, och jag var i luften. Tack vare den kraftiga blåsten och dito upp­ vinden kunde vinschen köras med låg hastighet och jag fick över 100 m höjd innan nedåtrycket signalerade, att det var tid att koppla ur. Sedan stiga på överskottsfarten, svänga 180 grader in mot hanget. Vid hanget svängde jag 90 grader höger och for upp som en champagnekork, när uppvinden grep tag i mig.

Efter att ha flugit någon minut söderut längs hanget med nosen i 45 graders vinkel med färdlinjen blev det en högersväng och flygning på kontrakurs. Men si …. vinschbil, kompisarna och flygfältet fanns ingenstädes till påseende!

Nu har dom knölarna åkt hem och tagit fältet med sig och låtit mig hänga kvar här uppe, var min första tanke, men sedan fick jag syn på dem långt norrut. Vinden blåste tydligen inte rakt mot hanget utan något snett fran höger. Vilket drivit mig söderut.

Jag flög fram till fältet, som nu krympt ihop från tennisbanestorlek till ytan av ett ping­pong­bord,  svängde in på finalen och fick ut bromsarna. Tack vare motvinden och uppvinden gick det förvånansvärt enkelt att landa, och så var min första och hittills enda hangflygning över.

Sedan var det dags för den stora dramatiken. Annalisa skulle flyga! Hon startade i god stil och allt var normalt ända tills nedåtrycken i wiren började. Det blev både ett, två och tre ryck varpå Gamil, som skötte vinschen, vrålade:  “Varför innerst in i helvete kopplar hon inte?????”. Men linan satt som nitad i planets nos.

När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan.

På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt  i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast.

Annalisa satt nu tydligen med spaken i brädan ty Babyn for upp parallellt med och kusligt nära hangväggen. När farten tog slut vek den sig över höger vinge och kom ur vikningen på kurs parallellt med hanget. Där vräkte uppvinden planet i höjden och planet flög ett litet stycke mot söder.  Sedan gjorde Annalisa en 180 graders glidande sväng som åt upp mycket av höjden. Uppvinden slängde åter det lätta ekipaget  (Annalisa var ingen tungviktare) i höjden. När planet var mitt för fältet gjorde hon en 90 graders kanande flat­ sväng in på finalen.

Bromsarna kom ut och Annalisa landade, märkligt nog utan att slå sönder vare sig planet eller sig själv.

Då wiren ju var kapad var det enda som återstod att montera ned och packa ihop.

En stund senare var ekipaget på väg mot Malmö. I bilen trängdes en glatt oförstående flicka med fem ynglingar, som var svårt chockade, sökte få ordning på sina omtumlade själsförmögenheter. Den psykiska trauman berodde inte på åsynen av Annalisas flyguppvisning som fastmer på hennes kommentar till densamma.

Då, vi efter hennes landning, mangrant rusade fram i akt och mening att uttala många förbannelser över henne, klev ur planet, tog av kraschhatten, ordnade sina lockar, log ett förtjusande leende, talade och sade:  “Det var rysligt vad det var kyttigt i dag!”

Bulltofta-skrönor: Del 1 og Del 2 finder du her




Flere historiske artikler

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

10. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 2: En vinschstart med Baby

En vinschstart med Baby: Man kanske borde haft djuphavsdykning som hobby istället? Höjdmätarens visar 275 m. Då avbryts plötsligt mina funderingar av ett ryck, som handgripligt påminner mig att det är tid att koppla ur. Innan jag hinner göra detta får jag ett nytt ryck, som förvandlar min hals till en giraffdito och sänder denna tanke genom min skalle:  "Detta här har jag t o m betalt pengar för."!
12. februar 2024/af Jens Trabolt

Bröderna Hütter – pionjärer och innovatörer

Bröderna Hütter har nog gått under radarn inom segelflyget, men de är upphovsmän och medskapare till några av segelflygets viktigaste innovationer. Nästa gång du monterar ett flygplan med automatiska roderkopplingar eller tar ut luftbromsarna på finalen, skänk bröderna Wolfgang och Ulrich Hütter en tanke. Och deras samarbete med Eugen Hänle gav oss några av de första och epokgörande ”plastflygplanen”.
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Hütter H17: världens minsta segelflygplan?

När undertecknad guidar grupper i vårt Segelflygmuseum på Ålleberg berättar man gärna om de lite mer udda segelflygplan som finns där. Ett av dessa är den dimunitiva Hütter H17 SE-SAD med knappt 10 m spännvidd, världens minsta segelflygplan. Just det kanske inte är helt sant men i varje fall inte långt ifrån….
H17 var bröderna Hütters första ”riktiga” konstruktion 1934 som sedan följdes av många epokgörande flygplan t.ex H 301 Libelle
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta skrönor del 1: Att rutscha

I segelflygaren och flyghistorikern Knut Ullers (1929-2018) donerade samling hittade vi fem ”skrönor” om segelflyg under kriget och från Bulltofta i Malmö. Författaren til skrönorna är signaturen BS. Bakom BS står Bengt Serwe (1919-2002). Bengt var arkitekt och sedermera även lärare på Pauli skolan i Malmö (Sveriges äldsta tekniska läroverk) där han undervisade i bl a byggteknik. Här kommer första delen: "Att rutscha"
27. december 2023/af Jens Trabolt

Kystinspektion i Bergfalke

DASK, den danske svæveflyvehistoriske klub, leverede på sidste dag i september endnu en af de eksotiske Lønstrup-træf ved den danske Vestkyst. Vindretningen var perfekt, men det blæste helt sindssygt. Det gav både fordele og ulemper…
8. november 2023/af Jens Trabolt

För 50, 40 och 30 år sedan

Fem jubileum - PIK 20, Smirnoff Rally, VM i Hobbs, VM i Borlänge och tidningen Segelflygsport
16. oktober 2023/af Jens Trabolt

Træt af den kedelige ASK 21? Så prøv 1930’ernes 1-sædede skolekoncept!  

I gamle dage måtte eleverne i en svæveflyveklub tåle meget. De pædagogiske værktøjer og forholdet mellem flyvning og havari blev forbedret kraftigt, da der kom 2-sædede skolefly hvor instruktøren faktisk kunne flyve med. NORDIC GLIDING har været ”elev for en dag” og prøvet nogle af datidens skolefly under ”Oldtimer Rally” hos DASK på Arnborg.
26. september 2023/af Jens Trabolt

Varför har amerikanska segelflygplan så dåliga prestanda?

I Europa är ASK 21 ett vanligt skolflygplan, kanske det vanligaste. ASK 21 har ett glidtal på 34. Många i Sverige menar att det är alldeles för dåligt för ett skolflygplan. I USA är Schweizer 2-33 det vanligaste skolflygplanet. Den har ett glidtal på 22. Varför har amerikanska segelflygplan överlag så dåliga prestanda? Kan inte jänkarna bättre?
30. juni 2023/af Jens Trabolt

Kvinnliga segelflygare i världsklass

Alla skandinaviska segelflygkvinnor inbjuds till det första, av många hoppas vi, Scandinavian Women Meet, 26 aug – 2 sep 2023. Lidt inspiration före detta: Ett galleri över några kvinnliga segelflygare, som satt avtryck i den mansdominerade segelflygvärlden.
23. juni 2023/af Jens Trabolt

Långt före sin tid – SZD 8 Jaskolka – ikonisk pärla från 50-talet

Jaskolkan (Svalan) var först med många delar vi idag tar för självklara och en viktig del i ett paradigmskifte för vad som ansågs vara viktiga parametrar i ett modernare segelflyg. NG:s Bernt Hall har flugit det polska segelflygplanet med karisma och ”racing vibbar” - 50-talets Jonker JS3?
14. juni 2023/af Jens Trabolt

Över Öresund från Sverige till Kastrup flygplats – 90 år senare.

Den 12 augusti 1933 blev Edmund Sparmann i ESG-31, SE-ADP, den förste att segelflyga, eller rättare sagt glidflyga, över Öresund. 1983 var jag involverad i återskapandet av flygningen 50 år senare. Nedslag i loggboken
1. juni 2023/af Jens Trabolt

Alexander Lippisch – ett rastlöst geni

Alexander Martin Lippisch (1894-1976) var en tysk flygplanskonstruktör, som konstruerade segelflygplan på 20- och 30-talet, byggde stjärtlösa motor- och segelflygplan och är en av skaparna av deltavingen.
Även om Lippisch förefaller ha varit en rastlös själ med en oförmåga eller ovilja att avsluta sina projekt, det fick andra göra, var han under mer än 10 år den mest inflytelserika konstruktören av segelflygplan under den, förmodligen, viktigaste perioden av segelflygets utveckling.
13. februar 2023/af Jens Trabolt

Johannes Lyng 80 år

En af dansk svæveflyvnings absolutte ”Grand Old Men”, Johannes Lyng, runder et skarpt hjørne den 2. februar 2023, hvor han fylder 80 år. Dette er en meget personlig hyldest til min gamle ”storebror”, skriver Ulrik Friis.
2. februar 2023/af Jens Trabolt

“Gummihunde” – viel arbeit, wenig fliegen!

Oldtimer Segelflug Club (OSC) Wasserkuppe arrangerar varje sommar och höst weekendkurser i gummirepstart. De flyger med en SG 38. I många år har jag och kompisarna fra Landskrona FK åkt till Wasserkuppe första weekenden i oktober. I år sammanföll hela vår vistelse med en av gummirepstart-kurserna och kompisarna Clas, Sten-Åke och Ola anmälde sig - ett klart bucket list item!
28. december 2022/af Jens Trabolt

I luften efter en pause på 56 år

Den danske svæveflyvehistoriske klub, DASK har fået endnu et klenodie, en Dobbeltraab IV, i luften efter en pause på en menneskealder. Men ikke uden sværdslag: Hvordan genskaber man eksempelvis flyets logbog, når den er blevet væk?
12. oktober 2022/af Jens Trabolt

Cancer-syge børn fik oplevelser for livet i svævefly

Der er Oldtimer-rally på Svæveflyvecenter Arnborg i disse dage, og Dansk Svæveflyvehistorisk Klub skød eventet i gang lørdag d. 20. august med en dedikeret flyvedag for børn, som kæmper med cancer-sygdom. ”Det var en stor succes for alle parter, og alle frivillige leverede til topkarakter”, konkluderer formand i DASK, Klaus Degner.
23. august 2022/af Jens Trabolt

Flere nyhedsartikler

Land i sigte – klokken 7 om morgenen!

Yves Gerster fra Schweiz er ikke bare en kapabel pilot. Han er også nysgerrig, og med et et godt Europa-kort på væggen finder han inspiration til nye imponerende flyvninger. For få uger siden fløj han fra St Auban i Frankrig til Corsica – og retur!
17. april 2024/af Jens Trabolt

Bag kulissen før Aero

I næste uge starter Aero Messe i Friedrichshafen med et stort opbud af svævefly-producenter. Messen er enorm, og det samme kan siges for den store energi som mange virksomhederne lægger i at deltage. Hos Alexander Schleicher i Poppenhausen har man startet forberedelserne mindst et halvt år forvejen.
12. april 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

10. april 2024/af Jens Trabolt

Var med på Ungdomsläger 2024

Häng med på ungdomsläger sommaren 2024 – ett minne för livet!
I sommar anordnar Segelflygförbundet och KSAK åter igen ett utbildningsläger i segel och motorflyg som genomförs 21-26 juli på Ålleberg i Falköping.
8. april 2024/af Jens Trabolt

Morning Glory: Unikt vejrfænomen i ødemarken

“Morning Glory” er en sjælden begivenhed i atmosfæren i det nordlige Australien; En bølge som rejser gennem atmosfæren med cirka 40 km/t. Foran dette fænomen løfter luften sig laminart. Bagved Morning Glory kan der være ekstrem turbulens. Manden bag SkySight-prognosen Matthew Scutter rejste 2500 km hver vej for at opleve at flyve svævefly på Morning Glory.
4. april 2024/af Jens Trabolt

Mod alle fire ror-stop på Wavecamp

Wavecamps med flyvning fra frosne søer er en verdens-unik signatur for den svenske og norske svæveflyvning. Årets lejre i Vågå og Ottsjö er netop afsluttede, mens verdens nordligste i Kebnekaise fortsat pågår.
3. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Mere slæberevolution i Norden

Sidste år erstattede Seilflyseksjonen i NLF og Segelflyget de gamle Pawnee og Supercub med køb af 141 hk-Eurofox. Nu følger flere nordiske klubber trop.
”At NLF valgte flyet efter grundig research var for os en bekræftelse af, at det var det rigtige fly”, fortæller styreleder i Drammen Flyklubbs Seilflygruppe Fredrik Øystese, som netop har bestilt samme fly.
22. marts 2024/af Jens Trabolt

Nye handicaps skal gøre klubklassen mere fair

Den yderst populære klubklasse er konstrueret med henblik på, at ældre og dermed prisbillige fly, der ikke længere er i top, fortsat skal kunne konkurrere i nationale og internationale sammenhænge. Hemmeligheden er handicapkoefficienter som gør det muligt for at holde et mesterskab for en klasse, hvor flyene kan være meget forskellige. I Danmark bliver disse handicaps nu ændret, så konkurrencen bliver mere fair end før.
21. marts 2024/af Jens Trabolt

Skövde flygklubb igår, idag och i morgon

Skövde FK flyttade förra året, då kommunens framtidsplaner för flygfältet i Skövde inte var garanti för fortsatt verksamhet. Klubben har nu fått fotfäste hos vänner på flygplatsen i Falköping och sammanslagningen av resurser har resulterat i en av Europas finaste klubbflottor. Fritt luftrum dessutom! Skövde FK:s Bernt Hall berättar här om de kanske största förändringarna i klubbens snart 90-åriga historia.
20. marts 2024/af Jens Trabolt

Ove Hillersborg får Göta-pokalen

Göta-pokalen, skænket af Aeroklubben i Göteborg, er dansk svæveflyvnings højeste udmærkelse. Den uddeles i år til Ove Hillersborg for hans store indsats i dansk svæveflyvning gennem årene. 
12. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Svæveflyve-piloter inspicerede kandidat til fremtidens elektriske slæbefly

Til weekendens IGC-møde i Toulouse var der indlagt et besøg hos Aura Aero, som har indgået aftale med det franske svæveflyveforbund om at levere fremtidens elektriske slæbefly.
6. marts 2024/af Jens Trabolt

Flyv hurtigere end Ib Braes og vind 10 000 DKK

Modsat golf og tennis er svæveflyvningen normalt ikke en sport, hvor man tjener penge på sine resultater. Og dog! Til mindehøjtideligheden for den danske rekordpilot Ib Braes på Arnborg for kort tid siden blev ”Ib Braes hastighedspokal” offentliggjort. Flyver man hurtigere end han gjorde i 1975 på en 100 km FAI trekant, så er der helt op til 10 000 kroner på højkant.  
5. marts 2024/af Jens Trabolt

Mindeord: Solo-motorpioneren Wolfgang Emmerich 1951-2024

Wolfgang Emmerich gik bort i januar efter længere tids sygdom, men hans signatur kommer til at findes i alle svæveflyveklubber verden rundt i mange år fremover. Han var en drivende kraft i udviklingen og produktion af de små Solo-motorer, som revolutionerede svæveflyvningen.
29. februar 2024/af Jens Trabolt

Svævefly på job og i fritiden

Ulf Ringertz er professor i Flygteknik på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm samt passioneret svæveflyve-pilot. Et af hans mange projekter er en elektrificeret version af det lille svenske 12 m svævefly Windex.
28. februar 2024/af Jens Trabolt

Robert Danewid: “Man måste känna sin historia för att möta framtiden”

C-diplomet och ”måsmärket” fyller 100 år i år. I januari höll jag ett webinar om segelflygutbildningen under 100 år. När jag gjorde researchen till det insåg jag hur mycket av 30-tals strukturerna som fortfarande finns kvar i segelflyget. På gott och ont.
27. februar 2024/af Jens Trabolt

Solformørkelse i TMG – stik den!

Mange piloter har en ”bucket-list”, noget man gerne vil prøve her i livet. Det kan være bølge-flyvning i Norden, hangflyvning i Alperne eller noget helt tredje. Her er en ny ide: Sidste år, d. 20 april, fløj australske Barry Hendy 3500 km fra sin base i Benalla ud til vestkysten af Australien i en Phoenix-TMG for at opleve en total solformørkelse i 15 000 ft. Stik den!
22. februar 2024/af Jens Trabolt

Ny hangar giver flyveglæde i hverdagen

Det er meningsløst at have dyre fly, hvis de er utilgængelige. Nye hangarer giver komfort og smidighed i hverdagen for en række nordiske klubber, senest med byggeprojekt i Midtsjællands SFK.
20. februar 2024/af Jens Trabolt