C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.

Text: Robert Danewid

Link to automatic translation

Men vi tar det från början. Det moderna segelflyget startade i augusti 1920 på Wasserkuppe i natursköna Rhön i tyska delstaten Hessen. Då startade den allra första Rhöntävlingen. Tyskarna var förbjudna att syssla med flygning, motordriven sådan, i Versailles freden 1919, men segelflyg var tillåtet och således den enda formen av flygning som tilläts.

Flygingenjören och utgivaren av tidskriften Luftsport, Oskar Ursinus, kallade ”Tysklands ungdom” att komma till Wasserkuppe och tävla i segelflygning. Ursinus, senare med smeknamnet Rhönvater, är en av de viktigaste personerna i segelflygets historia.

Ett 20-tal deltagare kom till Wasserkuppe. Man visste inte så mycket om segelflygmeteorologi, flygteknik eller startmetoder. Ja, allt var en fråga om trial and error, men entusiasmen var stor. Men en sak är klar. Segelflyg var från den första trevande starten på Wasserkuppe 1920 en sport och tävling. I början var det en sport att bara komma i luften. Senare blev det en tävling ”man mot man” (ja kvinnor höll ju inte på med segelflygning!).

En av deltagarna i det första Rhön var Peter Riedel, som bara var 15 år. Riedel blev sedermera en av de stora pionjärerna med ett fantastiskt livsöde. Läs mer om honom här. Han flög med PR I, som han själv konstruerat och byggt. Men han hade aldrig flugit tidigare så han behövde ju lära sig att flyga. Och det gick till så att Peter i sin PR I ”handstartades” (man ”slängde” ut honom och flygplanet på hanget) och framför hela ekipaget sprang flygläraren och ropade instruktioner till Peter, se foto. Rudimentärt, men Riedel blev efterhand en av de riktigt stora segelflygarna.

Peter Riedel, 15 år gammal, startar med sin PR I. Mannen som springer längst fram är hans flyglärare. Utbildning behövdes! (internet)

För att bedriva sporten segelflyg krävs det självklart utbildning av segelflygare, liksom det behövs underhåll och service av segelflygplanen. Så har det alltså varit sedan segelflyget startade för mer än 100 år sedan. De som hävdar att vi inte ska ägna oss åt utbildning och underhåll, det är inte sport och det kan vi ”köpa på stan”, vet inte vad de pratar om!

Friedrich Wenk (1893-1966) hade redan som 16 åring byggt och flugit med stjärtlösa glidflygplan. Tillsammans med affärsmannen Alexander Steinmetz bildade han företaget Weltensegler GmbH. Målet var att serietillverka segelflygplan (det var alltså förbjudet att bygga motorflygplan) och Weltensegler GmbH är den första tillverkaren av seriebyggda segelflygplan. Sommaren 1921 satte Weltensegler upp en verkstad och sovsalar i enkla skjul på Wasserkuppe. Man skulle dels bygga segelflygplan och dels driva segelflygskola. Här kan man läsa mer om Weltensegler 

En av de som vid den tiden befann sig på Wasserkuppe var kaptenen i Reichswehr Kurt Student, en f d stridsflygare under första världskriget. Student skulle senare bli flygvapengeneral och högste chef för, och den som utvecklade, de tyska luftburna styrkorna (Fallschirmsjäger, som inkluderade lastglidare och deras piloter). Student tyckte segelflyg var kul och han erövrade sitt ”segelflygcertifikat” eller Segelflieger Ausweis som det hette på tyska. Kravet för ett Ausweis 1921 var att man gjorde en segelflygning som varade mer än 20 sek eller flög en sträcka längre än 200 m.

Student värvade en gammal kollega till Weltenseglerskolan. Fritz Stamer (1897-1969) hade också varit stridsflygare under första världskriget, blivit nedskjuten och suttit i krigsfångeläger ett par år. Nu jobbade han också i Reichswehr (Reichswehr var den tyska Weimar republikens krigsmakt). Stamer lärde rekryter från Reichswehr att glidflyga när han värvades till Weltenseglerskolan som skolchef. Han kom att sätta sin prägel på segelflygutbildningen och mycket av det han införde lever kvar än idag. Stamer är skaparen av segelflygutbildningen.

En annan viktig person vid den här tiden var Arthur Martens. 1922 blev han den förste att segelflyga längre än en timme. Det kan man läsa mer om här.

1924 startade Martens en egen segelflygskola på Wasserkuppe; Martens Flieger Schule. Skolan finns än idag under namnet Fliegerschule Wasserkuppe. Det är världens äldsta aktiva segelflygskola och fyller alltså 100 år i år.

1924 övergick Stamer till Martens flygskola som skolchef. Rhön-Rossitten Gesellschaft (RRG) övertog 1925 huvudmannaskapet för Martens skola. Stamer var dess skolchef fram till 1933, då han övergick till det nybildade Deutsche Luftsportverband (som vi återkommer till).

Friedrich Wenk (tv) och Kurt Student (th) som generalöverste i Luftwaffe (Internet)

Segelflygutbildningens skapare Fritz Stamer (1897-1969)

Arthur Martens (1897-1937) (tv) och kompisen Friedrich Hentzen

Martens Flieger Schule ca 1924

Idag heter Martens flygskola Fliegerschule Wasserkuppe. Det är världens äldsta segelflygskola och fyller 100 år 2024 (foto R Danewid)

Under åren i Weltensegler och Martens Flieger Schule arbetade Stamer fram utbildningsplanerna för A-, B- och C-diplomen och designade de tre måsmärkena.

Tanken i utbildningen var att man måste ”lära sig gå innan man kan springa”. Första etappen i utbildningen (A) handlade därför om att lära sig flyga rakt fram och landa. För att klara av A-diplomet krävdes att man gjorde fem felfria flygningar om minst 20 sek vardera och en felfri flygning om minst 30 sek. Samtliga landningar inom anvisad bana om 20 m bredd

I nästa etapp (B) skulle man lära sig svänga och landa på ett mindre område. Det krävdes fem flygningar om minst 60 sek i S-formad bana, 90 gr kursändring och mållandning inom 25 m radie.

Den tredje och sista etappen (C) innebar att man skulle lära sig segelflyga. Kravet var att man skulle utföra en segelflygning om minst 5 min med bestyrkt höjdvinst över startplatsen.

Utbildningen utfördes enligt EK-metoden. Läraren stod på marken och instruerade och man flög skolglidare under A och B utbildningen och övningssegelflygplan under C. Notera att vid EK-metoden behöver inte instruktören själv vara segelflygare. Startmetoden var ursprungligen gummirepstart eller rentav ”handstart”. Runt 1930 tillkom bil- och vinschstart. Det blev ett stort lyft för segelflyget för nu kunde man lämna hangen och segelflyga överallt. Flygsläp tillkom också runt 1930, men det användes sällan i flygutbildningen. Tyska segelflyget växte kraftigt i början av 30-talet.

När man tagit C-diplomet kunde man flyga under lärares övervakning. För att kunna flyga utan en lärare på marken krävdes att man tog sitt certifikat, Segelflieger Ausweis. Detta innebar inte mer utbildning utan var en ren examination.

Ett Segelflieger Ausweis från 1927. Här är det Alexander Schleichers. Notera det förtryckta ”Herrn”, uppenbarligen var segelflyg ej avsett för kvinnor, samt Ikarus överst till höger. Ikarus blev en symbol i 20- och 30-talets tyska segelflyg (foto Schleicher)

Den 13 juni 1930 grundades den internationella segelflygorganisationen ISTUS (Internationale Studienkommission für den motorlosen Flug) i Frankfurt av företrädare från Tyskland, Frankrike, Holland, Belgien, Ungern, Italien och USA. I samband med VM i schweiziska Samedan 1948 bildades OSTIV (Organisation Scientifique et Technique du Vola a` Voile) som en direkt efterföljare till ISTUS vetenskapliga och tekniska gren. OSTIV, segelflygets tekniska och vetenskapliga organisation, finns och verkar än idag. Så ISTUS finns på sätt och vis fortfarande.

ISTUS fastställde 1930 ett antal diplom; A, B, och C utifrån de utbildningsprogram Fritz Stamer tagit fram och som fortfarande idag, efter 100 år, utgör grunden för all segelflygutbildning. Vidare instiftade man D-diplomet. Om det var Stamer som döpte diplomen till A-, B- och C eller om det var ISTUS, har jag inte lyckats ta reda på. Men de blå märkena med en, två och tre vita måsar ritades av Fritz Stamer 1924.

D-diplomet, eller Leistungs Segelfliegerabzeichen (ungefär segelflyg prestationsmärke) fick snart namnet silver-C eftersom det var ett C-märke med en silverkrans.

Robert Kronfeld var, tillsammans med Wolf Hirth, den förste att erövra silver-C, men då Kronfeld var österrikare och av judisk börd erkändes han aldrig som ”nummer ett” i Tyskland (antisemitismen var utbredd i Tyskland långt innan Hitler kom till makten). Wolf Hirth, denne mångsysslare och gigant i segelflyget, tilldelades den 15 februari 1931 silver-C nr 1. De 300 första D-diplomen utdelades av ISTUS.

E-diplomet, sedermera kallat guld-C, inrättades 1935 och F-diplomet, eller diamant-C, 1949. FAI för en förteckning över alla diamant-C, medan guld-C, i likhet med silver-C, utdelas nationellt sedan många år.

Våra ”förfäder” ansåg alltså att segelflyg är en livslång utbildning, som börjar med A-diplomet och som slutar med F-diplomet (numera kan man lägga till 1000 km diplom m m). Tänk på det du som anser att silver-C inte är något att ha!

Wolf Hirth och det första silver-C diplomet. Läs mer om Hirth här https://nordicgliding.com/wolf-hirth/

Utbildningen utfördes enligt EK metoden där eleven var ensam i flygplanet. Det innebar t ex att, inte oväntat, haverierna var många och de innebar avbrott i flygverksamheten. En del menade att utbildningen borde ske, liksom på motorflygsidan, i tvåsitsiga flygplan. Det byggdes också några tvåsitsiga segelflygplan redan på 20-talet. T ex Schleichers Luftkurort Poppenhausen 1928. Men den blev en flopp. En Poppenhausen kostade mer än två Anfänger, som var en skolglidare också byggd av Schleicher. Tvåsitsiga skolflygplan skulle dröja till efter kriget.

Luftkurort Poppenhausen är en Schleicher konstruktion från 1928, som var avsedd att vara ett tvåsitsigt skolflygplan, men den var för tidigt ute. I princip är det en tvåsitsig Hols der Teufel.

Stamer var under 30-talet en flitig författare och han skrev en mängd böcker om segelflygutbildning. I boken ”Gleit- und Segelflugschulung” från 1934 ägnar han ett kapitel åt varför man INTE kan utbilda på tvåsitsare. Några av argumenten var säkert relevanta vid denna tid, men när man läser det idag, 90 år senare, får man intrycket av att det huvudsakliga skälet att inte använda tvåsitsare var ”så har vi aldrig gjort”.

Stamers bok ”Gleit- und Segelflugschulung” från 1934

Utdrag ur Stamers bok ”Gleit- und Segelflugschulung” från 1934, om varför man inte kan grundskola i tvåsitsiga segelflygplan.

Men det finns bildbevis på att man ”fuskade” med DK-skolning även med skolglidarna. Alla sätt är bra utom de dåliga! (internet)

Ett av de flygplan som användes i både Weltensegler och Martens skola var ”Djävlar Anamma”, som har svensk anknytning. ”Djävlar Anamma” konstruerades av Alexander Lippisch (läs mer om honom här). Stamer beskriver historien i sin bok från 1932 ”12 Jahre Wasserkuppe”.

Svensken Rolf Bergwik var på Wasserkuppe tillsammans med en annan svensk. Bergwik övervintrade på Waserkuppe vintern 1922/23 tillsammans med några andra ”Rhönindianer”, bl a Stamer och Lippisch. Svenskarna var med och byggde ett övningssegelflygplan konstruerat av Lippisch. Det var kallt och eländigt på ”die Kuppe”. När man byggde flygplanet använde man ju mycket spiklister. När svenskarna, fumliga i det kalla vädret, slog sig på tummen med hammaren utbrast de ”djävlar anamma”. Det svenska kraftuttrycket fick ge namn åt flygplanet. Hans Jacobs vidareutvecklade Djävlar Anamma, bl a ersattes spänntornet med vingstöttor, och det flygplanet fick namnet Hols der Teufel, som är en översättning av det svenska svärordet.

Stamer och Lippisch konstruerade, utifrån Djävlar Anamma, en skolglidare, som fick namnet Zögling. Och Jacobs designade Anfänger ur Hols det Teufel. Men Djävlar Anamma räknas som urfadern till skolglidarna, även om det är ett segelflygplan, och SG 38, som de flesta känner till, är sedan den slutliga och ultimata skolglidaren.

Hols der Teufel (1928) (foto Ole Steen Hansen)

”Utvecklingsträdet” för skolglidare, från Djävlar Anamma till SG 38, enligt https://www.schulgleiter.de/.
Dock borde det vara Anfänger och inte Hols der Teufel i ”trädet”.
Står SSG 38 för SchulGleiter 38 eller Schneider Grunau 38?

SG 38 är symbolen för EK skolning. Den introducerades 1938 och är den sista i raden av skolglidare från förkrigstiden. Mer än 9 000 byggdes. Här en på Ålleberg (foto SFF arkiv)

Fritz Stamer i SA-uniform tillsammans med Alexander Lippisch, som var hans svåger (Internet)

Nationalsocialisterna vann de tyska parlamentsvalen 1933. Även om valet var demokratiskt och med ett högt deltagande visade de nazistiska hejdukarna snart sitt rätta ansikte. En av potentaterna var det gamla stridsflygarässet från första världskriget Herman Göring. Flyget kom redan från början att stå högt på nazisternas agenda. 1933 bildades Deutsche Luftsportverband (DLV). Samtliga tillgångar, anläggningar och flygskolor förstatligades och överfördes till det nya förbundet. RRG blev DFS (Deutche Forsschungsanstalt für Segelflug) och segelflygverksamheten centraliserades nationellt.

Fritz Stamer gick med i nazistpartiet och SA (Sturmabteilung – ”brunskjortorna”) och drog på sig SA-uniformen. Och så blev han skolchef i DLV.

Segelflyget frodades och enligt vissa källor fanns det 1937 50 000 segelflygare i Tyskland. Samma år ersattes DLV med Nationalsozialistisches Fliegerkorps. Med ett var det tyska segelflyget paramilitärt. Man fick dra på sig en speciell NSFK-uniform. Segelflyget växte ännu mer. Under 1939 utbildades 40 000 A-, B- och C-diplom av 3 000 lärare på 450 flygfält. Under perioden 1935-1944 byggdes 18 000 segelflygplan i Tyskland. Man kan inte undgå att imponeras av dessa siffror. 1940 fanns det runt 100 000 segelflygare i Tyskland. Idag finns det 24 000. Utan att lägga in politiska värderingar kan man jämföra NSFK med Baden-Powells scoutrörelse.

Uniformen för en ”vanlig” segelflygare i NSFK (internet)

Pojkar mellan 14 och 18 år kunde bli medlemmar i NSFK, det var frivilligt. NSFK hade inga kopplingar till Hitlerjugend, men de allra flesta pojkar som blev medlem i NSFK var redan medlemmar i Hitlerjugend (Göring och Himmler var ju rivaler). I NSFK fick de lära sig segelflyga, bygga och underhålla segelflygplan samt lära sig om navigation, radioteknik, flygplanunderhåll m m och om de fortfarande var kvar i ”rörelsen” i 18-årsåldern fick de även lära sig motorflyga. När de mönstrade hamnade de med automatik i flygvapnet, Luftwaffe. På så sätt byggde nazisterna, med hjälp av segelflyget, upp sitt flygvapen, som de första krigsåren var vida överlägset de allierades. Systemet innebar också att Luftwaffe blev den mest politiserade vapengrenen.

”Gossar” i NSFK, klädda i reglementsenlig gymnastikdräkt, släpar en Zögling till startplatsen (Internet)

Ett exempel är att när man byggde upp de luftburna styrkornas lastglidarkomponent ur fallskärmsjägarstyrkorna (som tillhörde flygvapnet), behövde man inte explicit rekrytera lastglidarpiloter. Det fanns redan så gott om segelflygare bland fallskärmsjägarna att det var bara att ge dessa en kort utbildning och typinflygning på DFS 230. I USA och Storbritannien värvade man lastglidarpiloter explicit och utbildade dem separat.

Även om fokus låg på utbildning av segelflygare var sporten viktig. Segelflyg var en demonstrationssport vid olympiaden i Berlin 1936 och 1937 arrangerade man det som senare blev det första officiella världsmästerskapet på Wasserkuppe. Allt naturligtvis för att visa hur överlägsna tyska segelflygare och deras flygplan var. Segelflyg var ett verktyg för regimen.

1938 utkom Handbuch des Segelfliegen (Segelflyghandboken). En ”segelflygbibel” med Wolf Hirth som redaktör. Den innehåller ingenting om grundutbildning utan koncentrerar sig på sporten, dock ur ett nationalistiskt perspektiv. Segelflyg går ut på att stärka individen fysiskt och psykiskt så han kan tjäna faderlandet väl. Boken skulle komma att ges ut i flera upplagor ända in på 60-talet. Naturligtvis hade den nationalistiska framtoningen då tonats ner avsevärt. Intressant läsning som rekommenderas! Flera av upplagorna kan fortfarande hittas på nätet, t ex på Amazon.

Handbuch des Segelfliegens med Wolf Hirth som redaktör. Den första ”segelflygbibeln” med massor av kapitel om segelflyg, meteorologi, aerodynamik, flygteknik m m, dock inget om grundutbildning. T v första upplagan, som kom 1938, i mitten upplagan från 1952 och t h från 1963. Första upplagan är väldigt nationalistisk!

Efter kriget förbjöds tyskarna åter att flyga, men denna gången inkluderade förbudet även segelflyg. Det skulle dröja till augusti 1951 innan det åter blev fritt att segelflyga i Tyskland. Även om flera tillverkare började bygga tvåsitsare för grundskolning i början av 50-talet, t ex Scheibes Bergfalke och Schleichers Rhönlerche, skulle EK metoden leva kvar i Tyskland ett bra tag till.

Skolning i tvåsitsare användes dock i USA i samband med utbildningen av lastglidarpiloter i början av 40-talet. Det kan man läsa mer om här.

Men det blev Sverige som skulle visa vägen till DK-skolning. Läs mer om detta i del 2.




Flere historiske artikler

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

10. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 2: En vinschstart med Baby

En vinschstart med Baby: Man kanske borde haft djuphavsdykning som hobby istället? Höjdmätarens visar 275 m. Då avbryts plötsligt mina funderingar av ett ryck, som handgripligt påminner mig att det är tid att koppla ur. Innan jag hinner göra detta får jag ett nytt ryck, som förvandlar min hals till en giraffdito och sänder denna tanke genom min skalle:  "Detta här har jag t o m betalt pengar för."!
12. februar 2024/af Jens Trabolt

Bröderna Hütter – pionjärer och innovatörer

Bröderna Hütter har nog gått under radarn inom segelflyget, men de är upphovsmän och medskapare till några av segelflygets viktigaste innovationer. Nästa gång du monterar ett flygplan med automatiska roderkopplingar eller tar ut luftbromsarna på finalen, skänk bröderna Wolfgang och Ulrich Hütter en tanke. Och deras samarbete med Eugen Hänle gav oss några av de första och epokgörande ”plastflygplanen”.
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Hütter H17: världens minsta segelflygplan?

När undertecknad guidar grupper i vårt Segelflygmuseum på Ålleberg berättar man gärna om de lite mer udda segelflygplan som finns där. Ett av dessa är den dimunitiva Hütter H17 SE-SAD med knappt 10 m spännvidd, världens minsta segelflygplan. Just det kanske inte är helt sant men i varje fall inte långt ifrån….
H17 var bröderna Hütters första ”riktiga” konstruktion 1934 som sedan följdes av många epokgörande flygplan t.ex H 301 Libelle
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta skrönor del 1: Att rutscha

I segelflygaren och flyghistorikern Knut Ullers (1929-2018) donerade samling hittade vi fem ”skrönor” om segelflyg under kriget och från Bulltofta i Malmö. Författaren til skrönorna är signaturen BS. Bakom BS står Bengt Serwe (1919-2002). Bengt var arkitekt och sedermera även lärare på Pauli skolan i Malmö (Sveriges äldsta tekniska läroverk) där han undervisade i bl a byggteknik. Här kommer första delen: "Att rutscha"
27. december 2023/af Jens Trabolt

Kystinspektion i Bergfalke

DASK, den danske svæveflyvehistoriske klub, leverede på sidste dag i september endnu en af de eksotiske Lønstrup-træf ved den danske Vestkyst. Vindretningen var perfekt, men det blæste helt sindssygt. Det gav både fordele og ulemper…
8. november 2023/af Jens Trabolt

För 50, 40 och 30 år sedan

Fem jubileum - PIK 20, Smirnoff Rally, VM i Hobbs, VM i Borlänge och tidningen Segelflygsport
16. oktober 2023/af Jens Trabolt

Træt af den kedelige ASK 21? Så prøv 1930’ernes 1-sædede skolekoncept!  

I gamle dage måtte eleverne i en svæveflyveklub tåle meget. De pædagogiske værktøjer og forholdet mellem flyvning og havari blev forbedret kraftigt, da der kom 2-sædede skolefly hvor instruktøren faktisk kunne flyve med. NORDIC GLIDING har været ”elev for en dag” og prøvet nogle af datidens skolefly under ”Oldtimer Rally” hos DASK på Arnborg.
26. september 2023/af Jens Trabolt

Varför har amerikanska segelflygplan så dåliga prestanda?

I Europa är ASK 21 ett vanligt skolflygplan, kanske det vanligaste. ASK 21 har ett glidtal på 34. Många i Sverige menar att det är alldeles för dåligt för ett skolflygplan. I USA är Schweizer 2-33 det vanligaste skolflygplanet. Den har ett glidtal på 22. Varför har amerikanska segelflygplan överlag så dåliga prestanda? Kan inte jänkarna bättre?
30. juni 2023/af Jens Trabolt

Kvinnliga segelflygare i världsklass

Alla skandinaviska segelflygkvinnor inbjuds till det första, av många hoppas vi, Scandinavian Women Meet, 26 aug – 2 sep 2023. Lidt inspiration före detta: Ett galleri över några kvinnliga segelflygare, som satt avtryck i den mansdominerade segelflygvärlden.
23. juni 2023/af Jens Trabolt

Långt före sin tid – SZD 8 Jaskolka – ikonisk pärla från 50-talet

Jaskolkan (Svalan) var först med många delar vi idag tar för självklara och en viktig del i ett paradigmskifte för vad som ansågs vara viktiga parametrar i ett modernare segelflyg. NG:s Bernt Hall har flugit det polska segelflygplanet med karisma och ”racing vibbar” - 50-talets Jonker JS3?
14. juni 2023/af Jens Trabolt

Över Öresund från Sverige till Kastrup flygplats – 90 år senare.

Den 12 augusti 1933 blev Edmund Sparmann i ESG-31, SE-ADP, den förste att segelflyga, eller rättare sagt glidflyga, över Öresund. 1983 var jag involverad i återskapandet av flygningen 50 år senare. Nedslag i loggboken
1. juni 2023/af Jens Trabolt

Alexander Lippisch – ett rastlöst geni

Alexander Martin Lippisch (1894-1976) var en tysk flygplanskonstruktör, som konstruerade segelflygplan på 20- och 30-talet, byggde stjärtlösa motor- och segelflygplan och är en av skaparna av deltavingen.
Även om Lippisch förefaller ha varit en rastlös själ med en oförmåga eller ovilja att avsluta sina projekt, det fick andra göra, var han under mer än 10 år den mest inflytelserika konstruktören av segelflygplan under den, förmodligen, viktigaste perioden av segelflygets utveckling.
13. februar 2023/af Jens Trabolt

Johannes Lyng 80 år

En af dansk svæveflyvnings absolutte ”Grand Old Men”, Johannes Lyng, runder et skarpt hjørne den 2. februar 2023, hvor han fylder 80 år. Dette er en meget personlig hyldest til min gamle ”storebror”, skriver Ulrik Friis.
2. februar 2023/af Jens Trabolt

“Gummihunde” – viel arbeit, wenig fliegen!

Oldtimer Segelflug Club (OSC) Wasserkuppe arrangerar varje sommar och höst weekendkurser i gummirepstart. De flyger med en SG 38. I många år har jag och kompisarna fra Landskrona FK åkt till Wasserkuppe första weekenden i oktober. I år sammanföll hela vår vistelse med en av gummirepstart-kurserna och kompisarna Clas, Sten-Åke och Ola anmälde sig - ett klart bucket list item!
28. december 2022/af Jens Trabolt

I luften efter en pause på 56 år

Den danske svæveflyvehistoriske klub, DASK har fået endnu et klenodie, en Dobbeltraab IV, i luften efter en pause på en menneskealder. Men ikke uden sværdslag: Hvordan genskaber man eksempelvis flyets logbog, når den er blevet væk?
12. oktober 2022/af Jens Trabolt

Cancer-syge børn fik oplevelser for livet i svævefly

Der er Oldtimer-rally på Svæveflyvecenter Arnborg i disse dage, og Dansk Svæveflyvehistorisk Klub skød eventet i gang lørdag d. 20. august med en dedikeret flyvedag for børn, som kæmper med cancer-sygdom. ”Det var en stor succes for alle parter, og alle frivillige leverede til topkarakter”, konkluderer formand i DASK, Klaus Degner.
23. august 2022/af Jens Trabolt

Flere nyhedsartikler

Land i sigte – klokken 7 om morgenen!

Yves Gerster fra Schweiz er ikke bare en kapabel pilot. Han er også nysgerrig, og med et et godt Europa-kort på væggen finder han inspiration til nye imponerende flyvninger. For få uger siden fløj han fra St Auban i Frankrig til Corsica – og retur!
17. april 2024/af Jens Trabolt

Bag kulissen før Aero

I næste uge starter Aero Messe i Friedrichshafen med et stort opbud af svævefly-producenter. Messen er enorm, og det samme kan siges for den store energi som mange virksomhederne lægger i at deltage. Hos Alexander Schleicher i Poppenhausen har man startet forberedelserne mindst et halvt år forvejen.
12. april 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

10. april 2024/af Jens Trabolt

Var med på Ungdomsläger 2024

Häng med på ungdomsläger sommaren 2024 – ett minne för livet!
I sommar anordnar Segelflygförbundet och KSAK åter igen ett utbildningsläger i segel och motorflyg som genomförs 21-26 juli på Ålleberg i Falköping.
8. april 2024/af Jens Trabolt

Morning Glory: Unikt vejrfænomen i ødemarken

“Morning Glory” er en sjælden begivenhed i atmosfæren i det nordlige Australien; En bølge som rejser gennem atmosfæren med cirka 40 km/t. Foran dette fænomen løfter luften sig laminart. Bagved Morning Glory kan der være ekstrem turbulens. Manden bag SkySight-prognosen Matthew Scutter rejste 2500 km hver vej for at opleve at flyve svævefly på Morning Glory.
4. april 2024/af Jens Trabolt

Mod alle fire ror-stop på Wavecamp

Wavecamps med flyvning fra frosne søer er en verdens-unik signatur for den svenske og norske svæveflyvning. Årets lejre i Vågå og Ottsjö er netop afsluttede, mens verdens nordligste i Kebnekaise fortsat pågår.
3. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Mere slæberevolution i Norden

Sidste år erstattede Seilflyseksjonen i NLF og Segelflyget de gamle Pawnee og Supercub med køb af 141 hk-Eurofox. Nu følger flere nordiske klubber trop.
”At NLF valgte flyet efter grundig research var for os en bekræftelse af, at det var det rigtige fly”, fortæller styreleder i Drammen Flyklubbs Seilflygruppe Fredrik Øystese, som netop har bestilt samme fly.
22. marts 2024/af Jens Trabolt

Nye handicaps skal gøre klubklassen mere fair

Den yderst populære klubklasse er konstrueret med henblik på, at ældre og dermed prisbillige fly, der ikke længere er i top, fortsat skal kunne konkurrere i nationale og internationale sammenhænge. Hemmeligheden er handicapkoefficienter som gør det muligt for at holde et mesterskab for en klasse, hvor flyene kan være meget forskellige. I Danmark bliver disse handicaps nu ændret, så konkurrencen bliver mere fair end før.
21. marts 2024/af Jens Trabolt

Skövde flygklubb igår, idag och i morgon

Skövde FK flyttade förra året, då kommunens framtidsplaner för flygfältet i Skövde inte var garanti för fortsatt verksamhet. Klubben har nu fått fotfäste hos vänner på flygplatsen i Falköping och sammanslagningen av resurser har resulterat i en av Europas finaste klubbflottor. Fritt luftrum dessutom! Skövde FK:s Bernt Hall berättar här om de kanske största förändringarna i klubbens snart 90-åriga historia.
20. marts 2024/af Jens Trabolt

Ove Hillersborg får Göta-pokalen

Göta-pokalen, skænket af Aeroklubben i Göteborg, er dansk svæveflyvnings højeste udmærkelse. Den uddeles i år til Ove Hillersborg for hans store indsats i dansk svæveflyvning gennem årene. 
12. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Svæveflyve-piloter inspicerede kandidat til fremtidens elektriske slæbefly

Til weekendens IGC-møde i Toulouse var der indlagt et besøg hos Aura Aero, som har indgået aftale med det franske svæveflyveforbund om at levere fremtidens elektriske slæbefly.
6. marts 2024/af Jens Trabolt

Flyv hurtigere end Ib Braes og vind 10 000 DKK

Modsat golf og tennis er svæveflyvningen normalt ikke en sport, hvor man tjener penge på sine resultater. Og dog! Til mindehøjtideligheden for den danske rekordpilot Ib Braes på Arnborg for kort tid siden blev ”Ib Braes hastighedspokal” offentliggjort. Flyver man hurtigere end han gjorde i 1975 på en 100 km FAI trekant, så er der helt op til 10 000 kroner på højkant.  
5. marts 2024/af Jens Trabolt

Mindeord: Solo-motorpioneren Wolfgang Emmerich 1951-2024

Wolfgang Emmerich gik bort i januar efter længere tids sygdom, men hans signatur kommer til at findes i alle svæveflyveklubber verden rundt i mange år fremover. Han var en drivende kraft i udviklingen og produktion af de små Solo-motorer, som revolutionerede svæveflyvningen.
29. februar 2024/af Jens Trabolt

Svævefly på job og i fritiden

Ulf Ringertz er professor i Flygteknik på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm samt passioneret svæveflyve-pilot. Et af hans mange projekter er en elektrificeret version af det lille svenske 12 m svævefly Windex.
28. februar 2024/af Jens Trabolt

Robert Danewid: “Man måste känna sin historia för att möta framtiden”

C-diplomet och ”måsmärket” fyller 100 år i år. I januari höll jag ett webinar om segelflygutbildningen under 100 år. När jag gjorde researchen till det insåg jag hur mycket av 30-tals strukturerna som fortfarande finns kvar i segelflyget. På gott och ont.
27. februar 2024/af Jens Trabolt

Solformørkelse i TMG – stik den!

Mange piloter har en ”bucket-list”, noget man gerne vil prøve her i livet. Det kan være bølge-flyvning i Norden, hangflyvning i Alperne eller noget helt tredje. Her er en ny ide: Sidste år, d. 20 april, fløj australske Barry Hendy 3500 km fra sin base i Benalla ud til vestkysten af Australien i en Phoenix-TMG for at opleve en total solformørkelse i 15 000 ft. Stik den!
22. februar 2024/af Jens Trabolt

Ny hangar giver flyveglæde i hverdagen

Det er meningsløst at have dyre fly, hvis de er utilgængelige. Nye hangarer giver komfort og smidighed i hverdagen for en række nordiske klubber, senest med byggeprojekt i Midtsjællands SFK.
20. februar 2024/af Jens Trabolt

DM-ugen 2024: Sportsfest på himlen over Herning

For første gang er svæveflyvningen med i sportsfesten ”DM-ugen” i Herning som afvikles fra 20-23 juni. Svæveflyvningen tyvstarter dog allerede d. 17. juni, og således bliver Arnborg i hele uge 25 vært for en række spændende sportslige events med konkurrencer i kunstflyvning, grand prix og præcisionslanding.  
14. februar 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 2: En vinschstart med Baby

En vinschstart med Baby: Man kanske borde haft djuphavsdykning som hobby istället? Höjdmätarens visar 275 m. Då avbryts plötsligt mina funderingar av ett ryck, som handgripligt påminner mig att det är tid att koppla ur. Innan jag hinner göra detta får jag ett nytt ryck, som förvandlar min hals till en giraffdito och sänder denna tanke genom min skalle:  "Detta här har jag t o m betalt pengar för."!
12. februar 2024/af Jens Trabolt

Fra ASK 21 til F-35

Svæveflyvningen og den trofaste ASK 21 blev adgangsbilletten for piloten CAI til en karriere med spændende F-16-flyvning i det danske flyvevåben. Nu er han ved at lægge sidste hånd på sin omskoling til verdens nok mest avancerede flyvemaskine F-35 i USA. Det er et projekt omgivet af et ekstremt sikkerhedsniveau som matcher den ekstreme teknologi bag flyets performance. Her får vi et sjældent blik bag kulisserne.
8. februar 2024/af Jens Trabolt

Norsk jernhest får nyt liv på Arnborg

Den pensionerede norske Pawnee LN-EIC kommer nu til Danmark til erstatning for OY-CYY som havarerede sidste år. Til trods for alderen er der fortsat en brugsværdi, vurderer man i Danmark
6. februar 2024/af Jens Trabolt

Den perfekte svæveflyve-bil?

Volkswagens ID Buzz er en elektrisk re-inkarnation af den legendariske VW Bus fra 1959. Den kan trække op til 1000 kg trailer, og er med et ben i både for – og fremtid utrolig charmerende og ikke mindst ekstremt rummelig. Men hvor langt kommer man med en fly-trailer på slæb?
2. februar 2024/af Jens Trabolt

Hvornår er selvstartende el-fly grønnere end Pawnee?

Med muligheden for elektrisk selvstart i de fleste nye 18 m-fly er elektrificeringen kommet et skridt nærmere. Men er elektriske svævefly egentlig grønne? Aktuel rapport giver os en indikation af, hvad et batteri egentlig ”koster”.
29. januar 2024/af Jens Trabolt

På 1000 km rekordjagt i Namibia

I hjertet af Namibia, hvor termikken danser over det endeløse landskab i Kalahari-ørkenen, har to danske svæveflyvepiloter, Claus Elmeros og Klaus Juhl realiseret drømmen om at flyve den første danske 2-sædede 1000 km FAI-trekant.
24. januar 2024/af Jens Trabolt

SM i Konstflyg 2024

Till sommar så kommer Konstflyg SM att avgöras i Borås i såväl segelflyg som motorflyg. Tävlingen är öppen för alla från våra nordiska länder, dock krävs ett svenskt medborgarskap för att bli svensk mästare.
22. januar 2024/af Jens Trabolt

”ESP” til svævefly?

Stalls i lav højde fører hvert år til alvorlige havarier i svæveflyvningen. Men hvad nu hvis et svævefly var monteret med et system som både advarer og griber fysisk ind, lidt ligesom ESP-stabilitetskontrol til biler? Et tysk forskningsprojektet ”ASAsys” sigter netop på at udforske mulighederne for et anti-stall-system.
15. januar 2024/af Jens Trabolt

Mindeord Ib Braes 1928-2024

Ib Braes er gået bort i en moden alder af 95 år, oplyser familien. Ib Braes var en af de helt store svæveflyvere i sin generation og har spillet en stor rolle i udviklingen af strækflyvningen i Danmark – dels gennem sin forståelse af vejr og termik, men også som drivkraft under etableringen af svæveflyvecenter Arnborg.
12. januar 2024/af Jens Trabolt

Bröderna Hütter – pionjärer och innovatörer

Bröderna Hütter har nog gått under radarn inom segelflyget, men de är upphovsmän och medskapare till några av segelflygets viktigaste innovationer. Nästa gång du monterar ett flygplan med automatiska roderkopplingar eller tar ut luftbromsarna på finalen, skänk bröderna Wolfgang och Ulrich Hütter en tanke. Och deras samarbete med Eugen Hänle gav oss några av de första och epokgörande ”plastflygplanen”.
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Hütter H17: världens minsta segelflygplan?

När undertecknad guidar grupper i vårt Segelflygmuseum på Ålleberg berättar man gärna om de lite mer udda segelflygplan som finns där. Ett av dessa är den dimunitiva Hütter H17 SE-SAD med knappt 10 m spännvidd, världens minsta segelflygplan. Just det kanske inte är helt sant men i varje fall inte långt ifrån….
H17 var bröderna Hütters första ”riktiga” konstruktion 1934 som sedan följdes av många epokgörande flygplan t.ex H 301 Libelle
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Jens Hansen: “Hvad vil vi huske i 2023? Og hvad byder 2024 på for os svæveflyvere?”

Nytårshilsen fra Formand i DSvU, Jens Hansen som her ser tilbage på 2023 og frem mod nye planer for 2024.
3. januar 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta skrönor del 1: Att rutscha

I segelflygaren och flyghistorikern Knut Ullers (1929-2018) donerade samling hittade vi fem ”skrönor” om segelflyg under kriget och från Bulltofta i Malmö. Författaren til skrönorna är signaturen BS. Bakom BS står Bengt Serwe (1919-2002). Bengt var arkitekt och sedermera även lärare på Pauli skolan i Malmö (Sveriges äldsta tekniska läroverk) där han undervisade i bl a byggteknik. Här kommer första delen: "Att rutscha"
27. december 2023/af Jens Trabolt

Vi ønsker en glædelig jul. Tak for 2023!

Kære læsere, samarbejdspartnere og annoncører. NORDIC GLIDING ønsker en glædelig jul og godt nytår.
22. december 2023/af Jens Trabolt

Julehilsen fra Norge: “Endelig snur sola igjen”

"Motoren til alle oss seilflygere, sola, snur endelig igjen, og vi kan glede oss til en ny flott sesong", skriver Styreleder i S/NLF Håvard Gangsås i denne julehilsen. 2023-sæsonen var et godt udgangspunkt: Ingen alvorlige skader eller ulykker, en norsk VM-titel i E-gliding og et Ole Reistad-senter i topform - ovenikøbet med friske slæbekræfter til næste år med helt nyt Eurofox. Jo, der er meget at glæde sig over.
21. december 2023/af Jens Trabolt

Video: Gennemgang af JS5-prototypen

Den åbne klasse giver konstruktørerne frihed til at designe og producere fly med maksimal performance. Med den nye JS5 Rey mener Jonker, at 24 meter spændvidde er det helt rigtige kompromis når det gælder maksimal ydelse over hele polaren. Kort efter jomfruflyvningen fik NORDIC GLIDING en unik mulighed for at opleve JS5-prototypen via en online-forbindelse.
20. december 2023/af Jens Trabolt

Nytårshälsning: Vi ser fram mot 2024

2024 blir ett praktår, vi ska flyga som aldrig förr, eller hur? Alla vi som jobbar centralt i Segelflyget, ideellt eller anställda, önskar alla segelflygare, where ever you are, en god jul och ett gott nytt 2024. Julehälsning fra Robert Danewid och Henrik Svensson.
19. december 2023/af Jens Trabolt

Nye åbenklasse-hotships: Arven efter ASW 22 og Nimbus 4

Med introduktionen af EB 29-serien, JS1 C 21 m og Schempp-Hirth Quintus sluttede dominansen fra de gamle åbenklasse-typer som ASW 22 og Nimbus 4. Nu står de nye åbenklasse-hotships Jonker JS5 og AS35 M ved døren og banker på. Men hvad er performance-filosofien bag disse fly?
12. december 2023/af Jens Trabolt

”I det mindste er der køligt i 4000 meters højde”

Til VM i Australien har deltagerne ingen problemer med at holde varmen. Over 40 grader kræver masser af væske og godt med solcreme. ”Den er i øvrigt gratis og står ved siden af remouladen her på flyvepladsen”, griner Rasmus Ørskov, som også kan godte sig over en velfortjent dagssejr på 4. dagens race i klubklassen. Rapport fra VM-lejren.
8. december 2023/af Jens Trabolt