C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".

Text: Robert Danewid

Link to automatic translation

Chalmers Segelflygklubb bildades hösten 1933 och blev därmed Sveriges första segelflygklubb. Under ledning av Rolf Bergwik (som varit med och byggt Djävlar Anamma på Wasserkuppe) byggde man två stycken Grüne Post, döpta till Pippi I och II, samt en Zögling.  Grüne Post var en dåtida stor tysk dagstidning, som 1932 gav Alexander Lippisch i uppdrag att designa ett övningssegelflygplan. Sedan skänkte man ritningar på flygplanet, som fick namnet Grüne Post, till klubbar.

Medlemmarna i klubben kunde ju inte flyga utan det skulle man lära sig med främst Zöglingen. Man hade inga instruktörer så några av klubbens medlemmar, bl a Anders Bange, fick flygturer i motorflygplan hos Aeroklubben i Göteborg och fick demonstrerat hur man flyger ett flygplan. Och det räckte, en EK-instruktör behöver ju inte själv vara pilot!

Våren 1934 satte man igång med flygandet.

Grüne Post Pippi I

Grüne Post på segelflygmuseet Wasserkuppe. Flygplanet visar stora likheter med Hütter H 17. Spännvidden är 10 m (foto R Danewid)

Under senare delen av 30-talet bildades flera segelflygklubbar i Sverige. De största och aktivaste var i Stockholm (här fanns det flera klubbar, t ex Stockholm Segelflygklubb, Stockholms Flygklubb och Buss & Spårvägspersonalens Flygklubb), Norrköping, Örebro och Västerås. Många av klubbarna ägnade sig mest åt att bygga glidflygplan och hade inte kommit igång med segelflygningen, några kom aldrig så långt att de flög.

C-Diplomet 100 år del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Det behövdes en riksorganisation för att samla flygverksamheten och 1937 samlades landets flygklubbar (modell, segel och motor) till det som kommit att kallas ”Flygarriksdagen”. Här bestämdes att Kungliga Svenska Aeroklubben (KSAK), som egentligen var en stockholmsklubb, skulle bli riksorganisation för allt ”sportflyg”.

Högt på dagordningen stod en central flygskola för högvärdig segelflygutbildning samt standardisering av utbildningsplaner, även om man utbildade till Stamers A-, B- och C-diplom. Så här skrev KSAK:s chefsinstruktör Sven Åhblom 1942: ”Olika system för rutinen vid glidflygutbildning hava framkommit. T ex det Bjurhovdska från Malmö och det Nordholmska från Västerås. Vilket som är det bästa må vara osagt, huvudsaken för en klubb är dock att ett visst system tillämpas, så att utbildningen ej sker hur som haver…”  (vad det Bjurhovdska eller Nordholmska innebär har jag ingen aning om. Kanske någon läsare vet?).

Andra världskriget bröt ut i september 1939 och i maj 1940 använde tyskarna Kurt Students flygburna styrkor med lastglidare för att erövra det ”ointagliga” belgiska fortet Eben Emael, något som gav eko över hela världen. I september 1940 skrev den svenske flygvapenchefen  generallöjtnant Torsten Friis en artikel i Flygtidningen med rubriken ”Militärflyg och Segelflyg”. I denna artikel för han ett resonemang om att segelflyg är en ”försvarsnyttig sysselsättning”. Helt klart influerad av Students framgångar. Och i maj året därpå erövrade Tyskland Kreta med enbart Students fallskärmsjägare och lastglidare, något som säkert ytterligare stärkte Friis uppfattning om att segelflyg var ”försvarsnyttigt”.


Flygvapenchefen Friis artikel i Flygtidningen nr 9 1940

Sommaren 1940 sände KSAK ut en expedition att hitta platsen för en svensk central segelflygskola. Valet föll på Ålleberg i Västergötland och det kan man läsa mer om här https://nordicgliding.com/aalleberg-svenska-segelflygets-hogborg-fyller-80-aar/. KSAK:s ordförande, arvprinsen Gustaf Adolf, höll i november 1940 ett radiotal där han uppmanade befolkningen att donera pengar till införskaffandet av Ålleberg och i vilket han bl a sa: ”…..Att den svenska ungdomen med hänförelse skall hörsamma segelflygets kallelse, det vet jag, och jag tro mig även kunna vara förvissat om att den skall vinna de äldres stöd i sin unga strävan att med friska, käcka insatser öka fosterlandets styrka i luften”.

Alltså; segelflyg skulle vara en rekryteringsbas för flygvapnet.

1941 blev segelflyget statsunderstött. Flygvapnet betalar nu ut stora summor via KSAK till segelflyget. Svenska segelflyget organiseras efter det tyska. Faktisk huvudman blir Flygvapnet, men verksamheten drivs i civila klubbar via KSAK. KSAK:s tjänstemän på segelflygsidan, som finansieras av Flygvapnet, är f d flygvapenpersonal.

Mycket av strukturerna som då byggdes upp finns kvar idag. Som exempel, våra segelflygchefer (Sverige är ett av få länder som har denna ”befattning”) hette fram till 50-talets slut gruppchefer, efter NSFK:s Gruppenführer. Segelflyglärarbevisen utfärdades av Chefen för Flygvapnet (CFV) ända in på 90-talet. Svenska segelflyget var, via KSAK, statsunderstött ända fram till början av 90-talet. Då fick segelflyget årligen ca en MSEK (motsvarar två MSEK idag).

Flygvapnet bedrev själv segelflygning under perioden 1941-1952. Varje flygflottilj hade en segelflygavdelning. Detta gav upphov till en svensk segelflygindustri. Under 40 talet byggdes mer än 200 SG 38 (främst byggsatser), mer än 60 Grunau Baby, mer än 20 Weihe, mer än 35 Kranich, 13 Olympia, 18 Baby-Falk plus några andra typer, av olika företag som t ex AB Flygplan och AB Flygindustri. Som jämförelse är antalet byggda segelflygflygplan under 40-talet större än dagens totala svenska segelflygplanspark. Vill man läsa mer om svensk segelflygindustri rekommenderas Lennart Anderssons bok ”Svenska Flygplan”.

Ålleberg blev under 40-talet navet i svenskt segelflyg och dess högborg. Många menar att det var då Ålleberg hade sin storhetstid. Men faktum är att Ålleberg idag har en avsevärt större verksamhet. De senaste åren har ca 300 unika personer årligen deltagit i kurser eller aktiviteter på Ålleberg. Motsvarande siffra när den var som högst under 40-talet var ca 200. Under pandemisommaren 2020 mätte kommunen antalet besökare på Ålleberg och det var hela 50 000 under sommarmånaderna.

I juni 1944 utkom Segelflyghandboken. Boken bestod av fem häften (kunde också köpas som en inbunden bok med alla delarna). Del I – IV var en direkt översättning av Hirths Handbuch des Segelfliegen och del V var den Svenska Segelflyghandboken. Denna innehöll allt det som Hirths bok inte innehöll. Förteckning över klubbar, utbildningsplaner, bestämmelser, statistik m m.

Segelflyghandboken del V

Det är intressant att notera att del I-IV alltså är en direkt översättning av den tyska boken från 1938 och innehåller alla nationalistiska klyschor från originalet. Enligt all historieskrivning hade opinionen i Sverige vid denna tidpunkt svängt till de allierades favör.

Segelflyghandboken finns än idag. Den fyller alltså 80 år i år. Numera är den digital. Med åren försvann del I-IV och det som återstår är del V i modern tappning.

Segelflyghandboken (SHB) från 1960-talet i A5, 1990-talet i A4 och dagens digitala handbok

I SHB från 1944 kan man bl a läsa att proven för A-, B- och C-diplom är desamma som för ”Stamers diplom” från 1924. För C-diplom innebär det att man skulle utföra en segelflygning om minst 5 min med bestyrkt höjdvinst över startplatsen. Alltså att man skulle segelflyga.

RST startade 1944 (fyller också 80 år i år) och det första SM:et arrangerades på Ålleberg 1945. Annars var det sportsliga innehållet nedtonat. Det var ju krig!

Efter avklarat C-diplom kunde man examineras till segelflygcertifikat, som utfärdades av Luftfartsmyndigheten. Kostnaden för utfärdandet av ett certifikat 1944 var 2:- (vilket motsvarar 51:- i dagens penningvärde). Idag är kostnaden för utfärdandet av ett nytt cert 600:-. En del var utan tvekan bättre förr……..

Den 1 maj 1944 var 64 flygklubbar (ett 30-tal av dem bedrev segelflyg) anslutna till KSAK. Totalt fanns det 2 243 A-diplom, 1 123 B-diplom, 529 C-diplom, 125 S-cert, 53 silver-C och ett guld-C.

Kostnaden för segelflygutbildning 1944 var (exemplet är från Aeroklubben i Skåne):

A-diplom (25 starter) 85:-

B-diplom (30 starter) 105:-

C-diplom (28 starter) 155:-

I dagens penningvärde är det ca 8 000:-.

När kriget tog slut arbetade två f d flygvapenförare på KSAK segelflygavdelning. Fanjunkaren Bengt C:son Bergman var chefsinstruktör och till sin hjälp hade han Lennart Ståhlfors (1917-2010), som varit värnpliktig flygförare på F10. Dessa herrar, finansierade av flygvapenanslaget, var övertygade om att framtidens segelflygutbildning var med tvåsitsare. 1946 köpte KSAK en amerikansk Schweizer SGU 2-22, ett tvåsitsigt skolflygplan. Här kan man läsa mer om detta flygplan https://nordicgliding.com/varfor-har-amerikanska-segelflygplan-saa-daaliga-prestanda/.

Man var på jungfrulig mark, det fanns ju inga utbildningsplaner för DK-utbildning. Så man började jobba fram ett utbildningssystem. Eftersom de båda varit flygförare i flygvapnet föll det sig naturligt att utgå från flygvapnets utbildningsplaner. De byggde på fastställda instruktioner för varje övningsmoment. Stålis (Ståhlfors) berättade en gång på 80-talet för mig hur de gick tillväga. Första kursen skulle äga rum på Ålleberg. Vinschen som fanns där var dålig och man fick inte ut mer än ett par hundra meter i höjd. Det gällde ju att klara av att läsa instruktionerna innan man åter stod på terra firma. Alltså måste flygvapnets instruktioner kortas ned. Bergman och Stålis satt på KSAK:s kansli i Stockholm med ett stoppur och läste instruktioner, som kortades ner så att man skulle hinna med dem. De instruktioner de tog fram är desamma (ja, språket har moderniserats något genom åren) som vi fortfarande använder i de grundläggande övningarna.

Sommaren 1947 genomfördes den första DK-kursen till C-diplom på Ålleberg. Det var världens första kurs till C-diplom enligt DK-metoden. Sju elever deltog och sex av dem avlade proven för C-diplom.

Bengt C:son Bergman och Lennart ”Stålis” Ståhlfors

Schweizer SGU 2-22. Denna 2-22 flygs av SVS på Ålleberg och det var i en sådan som den första C-kursen genomfördes sommaren 1947 (foto R Danewid)

I tidningen Flyg nr 13 1947 skrev Bergman:

I sin kritiska analys av kursen framhåller chefsinstruktören att det använda DK-flygplanet är mycket ändamålsenligt och kan rekommenderas. Vidare framhåller han att en viss nackdel med DK-utbildningen torde ligga i att nybörjaren, som tidigare inte suttit i ett flygplan men som redan efter fjorton dagars utbildning flyger ensam i ett segelflygplan, kan komma att känna sig alltför säker. Det snabba inlärandet fordrar en sträng övervakning och en sträng fortsatt skolning omedelbart efter kursens slut”.

Men slutsatsen var ”tummen upp”. Detta var framtiden. Året efter, 1948, anordnade man den första kursen för utbildning av DK-instruktörer, segelflyglärare. Åtta elever deltog. En av dem var Klevas, Göran Klevstigh, som under 40 år kom att jobba som KSAK:s förste segelflyginstruktör.

Enligt Stålis var Schweizern ett utmärkt skolflygplan. Men dollarkursen steg och det blev alldeles för dyrt att köpa fler. De enda tvåsitsarna som fanns i landet var Kranich, men de var inte lämpliga för grundutbildning, även om de kom att användas till det. I stället köptes det in några Slingsby T 21. Det skulle dröja till mitten av 50-talet, när Bergfalkarna började anlända, innan DK-skolningen kom igång på allvar.

Utbildningsplanen enligt SHB 1950. Notera att EK-flygningarna ska ske i ensitsare.

Flygproven för att erhålla C-diplom med DK-skolning enligt SHB 1950 var ”tre flygningar, vardera omfattande minst 5 min fri flygning. Landning skall ske inom en i sidled och längdled markerad landningsbana av 250 m längd och 50 m bredd. Vid varje flygning skall utföras 360o högersväng och 360o vänstersväng. Svängarna skall utföras med tydlig lutning och korrekta roderutslag”.

Man kan konstatera att det ursprungliga kravet i Stamers utbildning på att man skulle utföra en segelflygning om minst 5 min med bestyrkt höjdvinst över startplatsen är borta. Nu är segelflygutbildningen en ren glidflygutbildning. Är det arvet från Flygvapnet? De var ju knappast intresserade av sporten!

I början av 50-talet stagnerade segelflyget i Sverige. Mellan 1950 och 1954 arrangerades det t ex inga SM. 1952 hände dock en väsentlig sak för segelflyget. Flygvapnet la ner sin segelflygverksamhet. I två omgångar, 1952 och 1954, delade man ut sina segelflygplan (Kranich, Baby och Weihe) och bogserflygplan (SK11 DH Tiger Moth och SK12 Fw 44 Stieglitz) till segelflygklubbarna via KSAK.

31 klubbar fick motta 68 segelflygplan och 30 bogserflygplan. Alltså i snitt fick varje segelflygklubb gratis motta vardera två segelflygplan och ett bogserflygplan. Jag tror att tillgången på bogserflygplan, Stålis erfarenhet av den dåliga vinschen på Ålleberg och att de flesta segelflygfält i Sverige är korta, innebar att vinsch som startmetod, dessvärre, fasades ut. Med Stålis goda minne.

1955 blev Ståhlfors KSAK:s chefsinstruktör och bland det första han gjorde var att införa Bergfalke som enhetsflygplan för utbildning. Om hur Bergfalken blev svensk kan man läsa här https://nordicgliding.com/ka-2-b-rhonschwalbe-the-swedish-connection/.

SE-SUC blev den första Bergfalke II/55 att flyga i Sverige 1956 (foto via J Nygren)

Totalt kom det att finnas 168 Bergfalke II/55, III och IV på svenskt register. Idag finns det färre än 10 kvar. Det var alltså inte tillåtet att utbilda på någon annan typ. Bergfalkarna köptes in med medel från flygvapenanslaget. KSAK/Flygvapnet stod för 50% av kostnaden och klubben för resterande 50% (procentsatserna varierade något genom åren). På Ålleberg byggdes det upp en verkstad för att främst reparera Bergfalkarna och hålla med reservdelar. Obligatoriet upphörde först efter Ståhlfors pensionering. Orsaken var att det kom nya skolflygplan på marknaden och att ha ett nytt enhetsflygplan var inte längre praktiskt möjligt.

Bergfalke, flygsläp, lärarutbildningen och vår svenska utbildningsplan var världens effektivaste segelflygutbildning, eller man ska kanske säga glidflygutbildning. Man flög EK efter ca 20 DK-starter. Vi utbildade som aldrig förr. Rekordet var 1972 när vi utbildade 720 C-diplom.

När jag tog C-diplom 1969 var det fortfarande efter 1950 års kursplan. Ett C-diplom kostade 650:-. Alla pojkar 15-20 år fick dessutom ett bidrag på 300:- ur flygvapenanslaget. Motprestationen var att man skulle fylla i ett formulär där man angav vilket yrke i Flygvapnet man avsåg söka till. En parentes; Jag hade inga planer på att värva mig, definitivt inte som flygförare, jag ville segelflyga, men kryssade pliktskyldigast i rutan för flygingenjör och meteorolog. Och jag sökte faktiskt sedermera till flygingenjörsutbildningen på KTH och kom in, men jag ville ju inte flytta från min segelflygklubb i Skåne, så det fick bli LTH och familjeföretaget istället.

650:- är i dagens penningvärde 6 300:-. Det innebär att segelflygutbildning till C-diplom 1969 var billigare än under kriget. 1944 fick man ju betala 8 000 kronor för samma utbildning, se ovan. Och idag räcker det väl knappt med 30 000:- för segelflygutbildningen (som i och för sig är mer omfattande än 1950 års utbildningsplan).

En ung artikelförfattare i K 8 B 1969. Notera klädseln. Det var standard att ha Flygvapnets beiga sommaroverall och man kan ju fråga sig vad det är som skiljer denna ”uniform” från NSFK:s uniformer på 30-talet (foto J Nygren)

Svenskt segelflyg var inte demokratiskt organiserat. Det styrdes av en tjänstemanna avdelning på KSAK i Stockholm. Visserligen hade Svenska Flygsportförbundet (FSF) bildats 1966 och FSF segelflygsektion leddes av en demokratiskt vald styrelse. Men FSF var en avkomma till KSAK, så det var ändå KSAK som bestämde i slutänden. Och FSF sysslade enbart med sport och tävlingsfrågor.

Denna, synnerligen odemokratiska organisation, fungerade dock väl fram till mitten av 80-talet. Det sägs ju att diktatur är ett väldigt bra styrelseskick, om man har en bra diktator, men sådana finns inte. Enligt min uppfattning så fungerade svenskt segelflyg så bra och var så framgångsrikt under 50- till 80-talet eftersom Lennart Ståhlfors satt vid rodret. Visst var han en diktator, men en riktigt bra sådan.

Ståhlfors var dessutom ordförande i FSF segelflygsektion. Han var verkligen ”ledaren”. Ståhlfors tilldelades också Lilienthal medaljen 1967 för sitt enorma jobb för svenskt segelflyg, segelflygets högsta internationella utmärkelse. Den ende svensk som fått medaljen.

När Stålis gick i pension 1983 dröjde det inte länge innan tankarna på ett mer demokratiskt segelflyg och ett segelflyg som leddes av segelflygare, inte advokater, direktörer och flygvapenöverstar, utan segelflyganknytning, tog fart. Ett ”revolutionsråd” (jag var så klart i högsta grad delaktig) träffades i Gösta Arvastsons lilla etta i Göteborg trettondagsafton 1986 och spånade om ett framtida segelflyg med ledorden demokrati, kvalitet och internationalisering. FSF segelflygsektion tillsatte samma år en utredning ”På egna vingar” som blev det egentliga startskottet. Svenska Segelflygförbundet bildades i februari 1987. Men det skulle ta ytterligare mer än 15 år innan segelflyget stod på egna ben.

Ett av de första områdena som de unga ”revolutionärerna” gav sig på var utbildningen. Vår utbildning var ju en ren glidflygutbildning och vi ville att man utbildade segelflygare, vi ville ha tillbaka sporten i utbildningen. Det var ju också tanken redan 1924 när Fritz Stamer tog fram utbildningsplanen för C-diplom. Men det hade ju urholkats under många år, kanske framförallt för att uppfylla Flygvapnets önskan om en rekryteringsbas. Vi insåg också att flygvapenanslaget var på väg ut (det försvann ju också, helt följdriktigt, när Sovjetunionen kollapsade). Gösta Arvastson och jag besökte flygstaben och lade fram våra idéer om en ny segelflygutbildning (det var ju t ex Chefen för Flygvapnet som utfärdade våra lärarbevis). De var positivt inställda och sa ”kör”.

I mars 1988 samlades så ett gäng segelflygare med intresse och kompetens inom utbildning i Stockholm och skissade upp planerna på en ny utbildningsplan med inriktning på segelflyg, inte glidflyg. Utbildning-90 började ta form. Det arbetades intensivt de kommande åren och 1991 lanserades UTB-90.

Blev UTB-90 en hit? Sedan toppåret 1972, då vi alltså utbildade 720 C-diplom, hade utbildningen stadigt minskat. 1990 utbildade vi 280 C-diplom och det fortsätter att minska. Skillnaden var att fr o m 1991 utbildar vi segelflygare.

Vi kan konstatera att när SFCL, EASA:s certifikatregler för segelflyg, infördes 30 år senare, 2020, är det vår kursplan från UTB-90 som ligger till grund för den praktiska utbildningen. Så nu utbildar hela EU segelflygare. När det gäller teoriutbildningen är det en annan, dock sorglig, historia. Problemet är att EASA med sin byråkrati fullständigt förstört hela segelflygutbildningen. I mina mörkaste stunder tror jag inte vi kommer att överleva EASA:s byråkrati!

Den nya segelflygutbildningen UTB-90 som började användas 1991 jämfört med den gamla




Flere historiske artikler

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

10. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 2: En vinschstart med Baby

En vinschstart med Baby: Man kanske borde haft djuphavsdykning som hobby istället? Höjdmätarens visar 275 m. Då avbryts plötsligt mina funderingar av ett ryck, som handgripligt påminner mig att det är tid att koppla ur. Innan jag hinner göra detta får jag ett nytt ryck, som förvandlar min hals till en giraffdito och sänder denna tanke genom min skalle:  "Detta här har jag t o m betalt pengar för."!
12. februar 2024/af Jens Trabolt

Bröderna Hütter – pionjärer och innovatörer

Bröderna Hütter har nog gått under radarn inom segelflyget, men de är upphovsmän och medskapare till några av segelflygets viktigaste innovationer. Nästa gång du monterar ett flygplan med automatiska roderkopplingar eller tar ut luftbromsarna på finalen, skänk bröderna Wolfgang och Ulrich Hütter en tanke. Och deras samarbete med Eugen Hänle gav oss några av de första och epokgörande ”plastflygplanen”.
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Hütter H17: världens minsta segelflygplan?

När undertecknad guidar grupper i vårt Segelflygmuseum på Ålleberg berättar man gärna om de lite mer udda segelflygplan som finns där. Ett av dessa är den dimunitiva Hütter H17 SE-SAD med knappt 10 m spännvidd, världens minsta segelflygplan. Just det kanske inte är helt sant men i varje fall inte långt ifrån….
H17 var bröderna Hütters första ”riktiga” konstruktion 1934 som sedan följdes av många epokgörande flygplan t.ex H 301 Libelle
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta skrönor del 1: Att rutscha

I segelflygaren och flyghistorikern Knut Ullers (1929-2018) donerade samling hittade vi fem ”skrönor” om segelflyg under kriget och från Bulltofta i Malmö. Författaren til skrönorna är signaturen BS. Bakom BS står Bengt Serwe (1919-2002). Bengt var arkitekt och sedermera även lärare på Pauli skolan i Malmö (Sveriges äldsta tekniska läroverk) där han undervisade i bl a byggteknik. Här kommer första delen: "Att rutscha"
27. december 2023/af Jens Trabolt

Kystinspektion i Bergfalke

DASK, den danske svæveflyvehistoriske klub, leverede på sidste dag i september endnu en af de eksotiske Lønstrup-træf ved den danske Vestkyst. Vindretningen var perfekt, men det blæste helt sindssygt. Det gav både fordele og ulemper…
8. november 2023/af Jens Trabolt

För 50, 40 och 30 år sedan

Fem jubileum - PIK 20, Smirnoff Rally, VM i Hobbs, VM i Borlänge och tidningen Segelflygsport
16. oktober 2023/af Jens Trabolt

Træt af den kedelige ASK 21? Så prøv 1930’ernes 1-sædede skolekoncept!  

I gamle dage måtte eleverne i en svæveflyveklub tåle meget. De pædagogiske værktøjer og forholdet mellem flyvning og havari blev forbedret kraftigt, da der kom 2-sædede skolefly hvor instruktøren faktisk kunne flyve med. NORDIC GLIDING har været ”elev for en dag” og prøvet nogle af datidens skolefly under ”Oldtimer Rally” hos DASK på Arnborg.
26. september 2023/af Jens Trabolt

Varför har amerikanska segelflygplan så dåliga prestanda?

I Europa är ASK 21 ett vanligt skolflygplan, kanske det vanligaste. ASK 21 har ett glidtal på 34. Många i Sverige menar att det är alldeles för dåligt för ett skolflygplan. I USA är Schweizer 2-33 det vanligaste skolflygplanet. Den har ett glidtal på 22. Varför har amerikanska segelflygplan överlag så dåliga prestanda? Kan inte jänkarna bättre?
30. juni 2023/af Jens Trabolt

Kvinnliga segelflygare i världsklass

Alla skandinaviska segelflygkvinnor inbjuds till det första, av många hoppas vi, Scandinavian Women Meet, 26 aug – 2 sep 2023. Lidt inspiration före detta: Ett galleri över några kvinnliga segelflygare, som satt avtryck i den mansdominerade segelflygvärlden.
23. juni 2023/af Jens Trabolt

Långt före sin tid – SZD 8 Jaskolka – ikonisk pärla från 50-talet

Jaskolkan (Svalan) var först med många delar vi idag tar för självklara och en viktig del i ett paradigmskifte för vad som ansågs vara viktiga parametrar i ett modernare segelflyg. NG:s Bernt Hall har flugit det polska segelflygplanet med karisma och ”racing vibbar” - 50-talets Jonker JS3?
14. juni 2023/af Jens Trabolt

Över Öresund från Sverige till Kastrup flygplats – 90 år senare.

Den 12 augusti 1933 blev Edmund Sparmann i ESG-31, SE-ADP, den förste att segelflyga, eller rättare sagt glidflyga, över Öresund. 1983 var jag involverad i återskapandet av flygningen 50 år senare. Nedslag i loggboken
1. juni 2023/af Jens Trabolt

Alexander Lippisch – ett rastlöst geni

Alexander Martin Lippisch (1894-1976) var en tysk flygplanskonstruktör, som konstruerade segelflygplan på 20- och 30-talet, byggde stjärtlösa motor- och segelflygplan och är en av skaparna av deltavingen.
Även om Lippisch förefaller ha varit en rastlös själ med en oförmåga eller ovilja att avsluta sina projekt, det fick andra göra, var han under mer än 10 år den mest inflytelserika konstruktören av segelflygplan under den, förmodligen, viktigaste perioden av segelflygets utveckling.
13. februar 2023/af Jens Trabolt

Johannes Lyng 80 år

En af dansk svæveflyvnings absolutte ”Grand Old Men”, Johannes Lyng, runder et skarpt hjørne den 2. februar 2023, hvor han fylder 80 år. Dette er en meget personlig hyldest til min gamle ”storebror”, skriver Ulrik Friis.
2. februar 2023/af Jens Trabolt

“Gummihunde” – viel arbeit, wenig fliegen!

Oldtimer Segelflug Club (OSC) Wasserkuppe arrangerar varje sommar och höst weekendkurser i gummirepstart. De flyger med en SG 38. I många år har jag och kompisarna fra Landskrona FK åkt till Wasserkuppe första weekenden i oktober. I år sammanföll hela vår vistelse med en av gummirepstart-kurserna och kompisarna Clas, Sten-Åke och Ola anmälde sig - ett klart bucket list item!
28. december 2022/af Jens Trabolt

I luften efter en pause på 56 år

Den danske svæveflyvehistoriske klub, DASK har fået endnu et klenodie, en Dobbeltraab IV, i luften efter en pause på en menneskealder. Men ikke uden sværdslag: Hvordan genskaber man eksempelvis flyets logbog, når den er blevet væk?
12. oktober 2022/af Jens Trabolt

Cancer-syge børn fik oplevelser for livet i svævefly

Der er Oldtimer-rally på Svæveflyvecenter Arnborg i disse dage, og Dansk Svæveflyvehistorisk Klub skød eventet i gang lørdag d. 20. august med en dedikeret flyvedag for børn, som kæmper med cancer-sygdom. ”Det var en stor succes for alle parter, og alle frivillige leverede til topkarakter”, konkluderer formand i DASK, Klaus Degner.
23. august 2022/af Jens Trabolt

Flere nyhedsartikler

Land i sigte – klokken 7 om morgenen!

Yves Gerster fra Schweiz er ikke bare en kapabel pilot. Han er også nysgerrig, og med et et godt Europa-kort på væggen finder han inspiration til nye imponerende flyvninger. For få uger siden fløj han fra St Auban i Frankrig til Corsica – og retur!
17. april 2024/af Jens Trabolt

Bag kulissen før Aero

I næste uge starter Aero Messe i Friedrichshafen med et stort opbud af svævefly-producenter. Messen er enorm, og det samme kan siges for den store energi som mange virksomhederne lægger i at deltage. Hos Alexander Schleicher i Poppenhausen har man startet forberedelserne mindst et halvt år forvejen.
12. april 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

10. april 2024/af Jens Trabolt

Var med på Ungdomsläger 2024

Häng med på ungdomsläger sommaren 2024 – ett minne för livet!
I sommar anordnar Segelflygförbundet och KSAK åter igen ett utbildningsläger i segel och motorflyg som genomförs 21-26 juli på Ålleberg i Falköping.
8. april 2024/af Jens Trabolt

Morning Glory: Unikt vejrfænomen i ødemarken

“Morning Glory” er en sjælden begivenhed i atmosfæren i det nordlige Australien; En bølge som rejser gennem atmosfæren med cirka 40 km/t. Foran dette fænomen løfter luften sig laminart. Bagved Morning Glory kan der være ekstrem turbulens. Manden bag SkySight-prognosen Matthew Scutter rejste 2500 km hver vej for at opleve at flyve svævefly på Morning Glory.
4. april 2024/af Jens Trabolt

Mod alle fire ror-stop på Wavecamp

Wavecamps med flyvning fra frosne søer er en verdens-unik signatur for den svenske og norske svæveflyvning. Årets lejre i Vågå og Ottsjö er netop afsluttede, mens verdens nordligste i Kebnekaise fortsat pågår.
3. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Mere slæberevolution i Norden

Sidste år erstattede Seilflyseksjonen i NLF og Segelflyget de gamle Pawnee og Supercub med køb af 141 hk-Eurofox. Nu følger flere nordiske klubber trop.
”At NLF valgte flyet efter grundig research var for os en bekræftelse af, at det var det rigtige fly”, fortæller styreleder i Drammen Flyklubbs Seilflygruppe Fredrik Øystese, som netop har bestilt samme fly.
22. marts 2024/af Jens Trabolt

Nye handicaps skal gøre klubklassen mere fair

Den yderst populære klubklasse er konstrueret med henblik på, at ældre og dermed prisbillige fly, der ikke længere er i top, fortsat skal kunne konkurrere i nationale og internationale sammenhænge. Hemmeligheden er handicapkoefficienter som gør det muligt for at holde et mesterskab for en klasse, hvor flyene kan være meget forskellige. I Danmark bliver disse handicaps nu ændret, så konkurrencen bliver mere fair end før.
21. marts 2024/af Jens Trabolt

Skövde flygklubb igår, idag och i morgon

Skövde FK flyttade förra året, då kommunens framtidsplaner för flygfältet i Skövde inte var garanti för fortsatt verksamhet. Klubben har nu fått fotfäste hos vänner på flygplatsen i Falköping och sammanslagningen av resurser har resulterat i en av Europas finaste klubbflottor. Fritt luftrum dessutom! Skövde FK:s Bernt Hall berättar här om de kanske största förändringarna i klubbens snart 90-åriga historia.
20. marts 2024/af Jens Trabolt

Ove Hillersborg får Göta-pokalen

Göta-pokalen, skænket af Aeroklubben i Göteborg, er dansk svæveflyvnings højeste udmærkelse. Den uddeles i år til Ove Hillersborg for hans store indsats i dansk svæveflyvning gennem årene. 
12. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Svæveflyve-piloter inspicerede kandidat til fremtidens elektriske slæbefly

Til weekendens IGC-møde i Toulouse var der indlagt et besøg hos Aura Aero, som har indgået aftale med det franske svæveflyveforbund om at levere fremtidens elektriske slæbefly.
6. marts 2024/af Jens Trabolt

Flyv hurtigere end Ib Braes og vind 10 000 DKK

Modsat golf og tennis er svæveflyvningen normalt ikke en sport, hvor man tjener penge på sine resultater. Og dog! Til mindehøjtideligheden for den danske rekordpilot Ib Braes på Arnborg for kort tid siden blev ”Ib Braes hastighedspokal” offentliggjort. Flyver man hurtigere end han gjorde i 1975 på en 100 km FAI trekant, så er der helt op til 10 000 kroner på højkant.  
5. marts 2024/af Jens Trabolt

Mindeord: Solo-motorpioneren Wolfgang Emmerich 1951-2024

Wolfgang Emmerich gik bort i januar efter længere tids sygdom, men hans signatur kommer til at findes i alle svæveflyveklubber verden rundt i mange år fremover. Han var en drivende kraft i udviklingen og produktion af de små Solo-motorer, som revolutionerede svæveflyvningen.
29. februar 2024/af Jens Trabolt

Svævefly på job og i fritiden

Ulf Ringertz er professor i Flygteknik på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm samt passioneret svæveflyve-pilot. Et af hans mange projekter er en elektrificeret version af det lille svenske 12 m svævefly Windex.
28. februar 2024/af Jens Trabolt

Robert Danewid: “Man måste känna sin historia för att möta framtiden”

C-diplomet och ”måsmärket” fyller 100 år i år. I januari höll jag ett webinar om segelflygutbildningen under 100 år. När jag gjorde researchen till det insåg jag hur mycket av 30-tals strukturerna som fortfarande finns kvar i segelflyget. På gott och ont.
27. februar 2024/af Jens Trabolt

Solformørkelse i TMG – stik den!

Mange piloter har en ”bucket-list”, noget man gerne vil prøve her i livet. Det kan være bølge-flyvning i Norden, hangflyvning i Alperne eller noget helt tredje. Her er en ny ide: Sidste år, d. 20 april, fløj australske Barry Hendy 3500 km fra sin base i Benalla ud til vestkysten af Australien i en Phoenix-TMG for at opleve en total solformørkelse i 15 000 ft. Stik den!
22. februar 2024/af Jens Trabolt

Ny hangar giver flyveglæde i hverdagen

Det er meningsløst at have dyre fly, hvis de er utilgængelige. Nye hangarer giver komfort og smidighed i hverdagen for en række nordiske klubber, senest med byggeprojekt i Midtsjællands SFK.
20. februar 2024/af Jens Trabolt

DM-ugen 2024: Sportsfest på himlen over Herning

For første gang er svæveflyvningen med i sportsfesten ”DM-ugen” i Herning som afvikles fra 20-23 juni. Svæveflyvningen tyvstarter dog allerede d. 17. juni, og således bliver Arnborg i hele uge 25 vært for en række spændende sportslige events med konkurrencer i kunstflyvning, grand prix og præcisionslanding.  
14. februar 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 2: En vinschstart med Baby

En vinschstart med Baby: Man kanske borde haft djuphavsdykning som hobby istället? Höjdmätarens visar 275 m. Då avbryts plötsligt mina funderingar av ett ryck, som handgripligt påminner mig att det är tid att koppla ur. Innan jag hinner göra detta får jag ett nytt ryck, som förvandlar min hals till en giraffdito och sänder denna tanke genom min skalle:  "Detta här har jag t o m betalt pengar för."!
12. februar 2024/af Jens Trabolt

Fra ASK 21 til F-35

Svæveflyvningen og den trofaste ASK 21 blev adgangsbilletten for piloten CAI til en karriere med spændende F-16-flyvning i det danske flyvevåben. Nu er han ved at lægge sidste hånd på sin omskoling til verdens nok mest avancerede flyvemaskine F-35 i USA. Det er et projekt omgivet af et ekstremt sikkerhedsniveau som matcher den ekstreme teknologi bag flyets performance. Her får vi et sjældent blik bag kulisserne.
8. februar 2024/af Jens Trabolt

Norsk jernhest får nyt liv på Arnborg

Den pensionerede norske Pawnee LN-EIC kommer nu til Danmark til erstatning for OY-CYY som havarerede sidste år. Til trods for alderen er der fortsat en brugsværdi, vurderer man i Danmark
6. februar 2024/af Jens Trabolt

Den perfekte svæveflyve-bil?

Volkswagens ID Buzz er en elektrisk re-inkarnation af den legendariske VW Bus fra 1959. Den kan trække op til 1000 kg trailer, og er med et ben i både for – og fremtid utrolig charmerende og ikke mindst ekstremt rummelig. Men hvor langt kommer man med en fly-trailer på slæb?
2. februar 2024/af Jens Trabolt

Hvornår er selvstartende el-fly grønnere end Pawnee?

Med muligheden for elektrisk selvstart i de fleste nye 18 m-fly er elektrificeringen kommet et skridt nærmere. Men er elektriske svævefly egentlig grønne? Aktuel rapport giver os en indikation af, hvad et batteri egentlig ”koster”.
29. januar 2024/af Jens Trabolt

På 1000 km rekordjagt i Namibia

I hjertet af Namibia, hvor termikken danser over det endeløse landskab i Kalahari-ørkenen, har to danske svæveflyvepiloter, Claus Elmeros og Klaus Juhl realiseret drømmen om at flyve den første danske 2-sædede 1000 km FAI-trekant.
24. januar 2024/af Jens Trabolt

SM i Konstflyg 2024

Till sommar så kommer Konstflyg SM att avgöras i Borås i såväl segelflyg som motorflyg. Tävlingen är öppen för alla från våra nordiska länder, dock krävs ett svenskt medborgarskap för att bli svensk mästare.
22. januar 2024/af Jens Trabolt

”ESP” til svævefly?

Stalls i lav højde fører hvert år til alvorlige havarier i svæveflyvningen. Men hvad nu hvis et svævefly var monteret med et system som både advarer og griber fysisk ind, lidt ligesom ESP-stabilitetskontrol til biler? Et tysk forskningsprojektet ”ASAsys” sigter netop på at udforske mulighederne for et anti-stall-system.
15. januar 2024/af Jens Trabolt

Mindeord Ib Braes 1928-2024

Ib Braes er gået bort i en moden alder af 95 år, oplyser familien. Ib Braes var en af de helt store svæveflyvere i sin generation og har spillet en stor rolle i udviklingen af strækflyvningen i Danmark – dels gennem sin forståelse af vejr og termik, men også som drivkraft under etableringen af svæveflyvecenter Arnborg.
12. januar 2024/af Jens Trabolt

Bröderna Hütter – pionjärer och innovatörer

Bröderna Hütter har nog gått under radarn inom segelflyget, men de är upphovsmän och medskapare till några av segelflygets viktigaste innovationer. Nästa gång du monterar ett flygplan med automatiska roderkopplingar eller tar ut luftbromsarna på finalen, skänk bröderna Wolfgang och Ulrich Hütter en tanke. Och deras samarbete med Eugen Hänle gav oss några av de första och epokgörande ”plastflygplanen”.
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Hütter H17: världens minsta segelflygplan?

När undertecknad guidar grupper i vårt Segelflygmuseum på Ålleberg berättar man gärna om de lite mer udda segelflygplan som finns där. Ett av dessa är den dimunitiva Hütter H17 SE-SAD med knappt 10 m spännvidd, världens minsta segelflygplan. Just det kanske inte är helt sant men i varje fall inte långt ifrån….
H17 var bröderna Hütters första ”riktiga” konstruktion 1934 som sedan följdes av många epokgörande flygplan t.ex H 301 Libelle
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Jens Hansen: “Hvad vil vi huske i 2023? Og hvad byder 2024 på for os svæveflyvere?”

Nytårshilsen fra Formand i DSvU, Jens Hansen som her ser tilbage på 2023 og frem mod nye planer for 2024.
3. januar 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta skrönor del 1: Att rutscha

I segelflygaren och flyghistorikern Knut Ullers (1929-2018) donerade samling hittade vi fem ”skrönor” om segelflyg under kriget och från Bulltofta i Malmö. Författaren til skrönorna är signaturen BS. Bakom BS står Bengt Serwe (1919-2002). Bengt var arkitekt och sedermera även lärare på Pauli skolan i Malmö (Sveriges äldsta tekniska läroverk) där han undervisade i bl a byggteknik. Här kommer första delen: "Att rutscha"
27. december 2023/af Jens Trabolt

Vi ønsker en glædelig jul. Tak for 2023!

Kære læsere, samarbejdspartnere og annoncører. NORDIC GLIDING ønsker en glædelig jul og godt nytår.
22. december 2023/af Jens Trabolt

Julehilsen fra Norge: “Endelig snur sola igjen”

"Motoren til alle oss seilflygere, sola, snur endelig igjen, og vi kan glede oss til en ny flott sesong", skriver Styreleder i S/NLF Håvard Gangsås i denne julehilsen. 2023-sæsonen var et godt udgangspunkt: Ingen alvorlige skader eller ulykker, en norsk VM-titel i E-gliding og et Ole Reistad-senter i topform - ovenikøbet med friske slæbekræfter til næste år med helt nyt Eurofox. Jo, der er meget at glæde sig over.
21. december 2023/af Jens Trabolt

Video: Gennemgang af JS5-prototypen

Den åbne klasse giver konstruktørerne frihed til at designe og producere fly med maksimal performance. Med den nye JS5 Rey mener Jonker, at 24 meter spændvidde er det helt rigtige kompromis når det gælder maksimal ydelse over hele polaren. Kort efter jomfruflyvningen fik NORDIC GLIDING en unik mulighed for at opleve JS5-prototypen via en online-forbindelse.
20. december 2023/af Jens Trabolt

Nytårshälsning: Vi ser fram mot 2024

2024 blir ett praktår, vi ska flyga som aldrig förr, eller hur? Alla vi som jobbar centralt i Segelflyget, ideellt eller anställda, önskar alla segelflygare, where ever you are, en god jul och ett gott nytt 2024. Julehälsning fra Robert Danewid och Henrik Svensson.
19. december 2023/af Jens Trabolt

Nye åbenklasse-hotships: Arven efter ASW 22 og Nimbus 4

Med introduktionen af EB 29-serien, JS1 C 21 m og Schempp-Hirth Quintus sluttede dominansen fra de gamle åbenklasse-typer som ASW 22 og Nimbus 4. Nu står de nye åbenklasse-hotships Jonker JS5 og AS35 M ved døren og banker på. Men hvad er performance-filosofien bag disse fly?
12. december 2023/af Jens Trabolt

”I det mindste er der køligt i 4000 meters højde”

Til VM i Australien har deltagerne ingen problemer med at holde varmen. Over 40 grader kræver masser af væske og godt med solcreme. ”Den er i øvrigt gratis og står ved siden af remouladen her på flyvepladsen”, griner Rasmus Ørskov, som også kan godte sig over en velfortjent dagssejr på 4. dagens race i klubklassen. Rapport fra VM-lejren.
8. december 2023/af Jens Trabolt