Ingemar Sjöholm firade sitt 40:e (!!!) DM med att flyga Tiger Moth. En mycket populär aktivitet med långa köer varje kväll.

11/08/2021

DM Västra 2021: Dä ska va gôtt å leva…

”Jag trodde inte att det skulle vara så här roligt!” I ett distriktsmästerskap finns det precis som i Vasaloppet bara vinnare! Rapport fra det 55 DM:et i Västra.

Ingemar Sjöholm firade sitt 40:e (!!!) DM med att flyga Tiger Moth. En mycket populär aktivitet med långa köer varje kväll.

Tekst: Bertil Ohlsson, Herrljunga FK / Foto: Ingemar Sjöholm, Jan-Olof Karlsson, Andreas Nemere, Agne Leuchovius, Simon Landqvist och Bertil Ohlsson

Link to automatic translation

För att organisera en segelflygtävling behöver det ordnas, fixas och jobbas så att det finns en camping att slå upp tältet på med el till husvagnar och varmt vatten i den nya duschvagnen, en servering att söka sig till när man är hungrig, bogserflygplan som drar upp och bogserförare som vet vart de ska dra, linor som kopplas och vingar som nån håller i, tävlingsbanor att flyga, resultatlistor att kolla osv.

Enormt många små och stora saker som ska organiseras, hållas reda på och bestämmas och som kan bli fel.

Jag kommer inte ihåg den ovidkommande frågan som jag ställde när skymningen föll den första tävlingsdagen på DM Västra i Herrljunga men jag glömmer aldrig tävlingsledarens svar: ”Just nu sitter jag bara och njuter, så det tar vi i morgon”.Ett svar ur den västgötska myllan som uttrycker den tillförsikt som kommer ur vetskapen att allt har gått bra och det kommer bara att bli ännu bättre. Vilket inte är konstigt när organisationen består av tävlingsrutinerade klubbmedlemmar och närmare hälften också tillhör Ekdahlarna – en av landets mesta segelflygfamiljer.

Sune Johansson och Sofia Forsberg såg till att griddningen av startfältet gick med högt tempo och precision. Sofia skötte sedan protokoll och radiokommunikationer på ett sätt som fick några finalglidare att associera till kranskullan i Mora och andra att tro att de kommit fram till radioprogrammet ”Ring så spelar vi” när de välkomnades tillbaka hem

För i ett distriktsmästerskap finns det precis som i Vasaloppet bara vinnare. Vilket var mycket tydligt när klubbklassen varje dag turades om att gå fram och hämta dagspris på briefingarna.

Totalsegern i klubbklassen gick till slut till Hans ”Hacke” Forsberg. Ett resultatet av jämn flygning i ren glädje över att han dagarna innan tävlingen till slut fått upp sin svårlagade råtta (R8) i luften efter utelandningshaveriet på DM 2019

I den sammanslagna 18 metersklassen tog Björn Regnström överlägset hem hela sex dagssegrar av sju möjliga. För att han inte skulle riskera tillsatsvikten i sin nya JS-3 hjälpte klubbkompisarna honom gärna med att äta upp Ingvors och Sofias hemlagade dagspriskakor

Det blev till slut fantastiska sju tävlingsdagar av sju möjliga, trots alla möjliga sorter av mestadels knepigt och svårbedömt väder. Ibland blåväder, ibland överutveckling, aldrig riktigt det som prognoserna lovade.

Men tävlingsledaren Martin Ekdahl och expeditionschefen Johan Sjöstrand lade pusslet rätt och fick upp startfältet vid rätt tillfälle till väl lagda banor. Största utmaningen för alla blev den fjärde dagen då det utlovade vädret gömde sig vid horisonten tills nästan alla kämpat sig runt med medioker hastighet eller gett upp och landat.

Bara tre deltagare lyckades utnyttja plötsliga väderomslaget från stora mörka utflakningar mot grå himmel till vackra vita molngator mot blå himmel. Nästan tre timmar efter att de första startat kunde därför Fredrik Persson Winter och David Holmen gå över startlinjen och knipa en andraplats. De var inte ensamma att ställa upp med ett sportigt ASK-21 ekipage mot LS-3, Discus och LS-7.

Dagen efter kunde Agne Leuchovius i en annan ASK-21 visa sin sextonårige son Laban att de gamla VM-takterna sitter kvar när de till allmän glädje och överraskning tog hem en dagsseger.

Men ett DM är mycket mer än 27 deltagande flygplan och närmare 40 piloter som flyger och tävlar. Det är även ett utflyktsmål och samlingspunkt för gamla tävlingspiloter, lagrävar och klubbmedlemmar. De sitter längst bak och njuter av atmosfären på briefingar och står sen utanför den gamla trähangaren och kommer ihåg spännande bogseringar med MFI-9 på första DM i Herrljunga 1975. Nere i det välgriddade startfältet går de sen runt mellan de uppställda flygplanen och kommer med tips om vädret och banan och önskar alla lycka till. När det efter 45 minuter återigen är tomt på marken och alla Pawnissar står still vid tankanläggningen, sätter de sig på altanen vid klubbhuset.

Den centrala mittpunkten som ger bäst utsikt över kommande målgångar och landningar. Det är inte bara segelflygare som sitter där och fikar, där finner man även klubbens grannar och de som läst reportaget i lokaltidningen och kommit för att se vad det är som händer.

Och när alla landat, alla besökare åkt hem och alla matlag grillat klart och ätit färdigt blir altanen samlingspunkten där deltagarna inte bara pratar av sig tävlingsdagen utan även avhandlar filosofiska resonemang om universums expansion går bäst att beskriva som en pizza utan allt

Så man skulle kunna skriva mycket mer om det 55 DM:et i Västra, men det sammanfattas nog faktiskt bäst i vad Laban och David, de yngsta deltagarna, hördes säga till varandra sista dagen: ”Jag trodde inte att det skulle vara så här roligt!”

Segelflyget kanske trots allt har en framtid.

När segelflygare ordnar ett event hämtar man själv det man behöver i bygglokalen.

Roland Sjöstrand är den i klubben som fixade allt som behövde fixas inför och under tävlingen och lite till. Med otaliga DM i bagaget gjorde han även comeback några dar och delade med sig av all erfarenhet till Elke Lüllau i klubbens DG-1001.