Tiger Moth SE-ALM landar på Ålleberg. Ålleberg är hem för några av Sveriges äldsta flygande ex-militära flygplan. I förgrunden en ”modern” Bergfalke II/55 SE-SYY byggd 1959 (foto R Danewid)

26/12/2025

Flygande klenoder på Ålleberg

Svenska Flygvapnet fyller 100 år 2026. Och det kommer naturligtvis att uppmärksammas med böcker, artiklar och flygdagar. Swedish Air Force Historic Flight (SwAFHF) kommer vi säkert att se en hel del av under året. De bevarar vårt militärhistoriska flygarv genom att flyga med några rariteter, främst sådana som genom åren är byggda av SAAB. Men på Ålleberg finns de äldsta (?) flygande (ex)militära flygplanen i Sverige. Två av dem är segelflygplan och det ena är byggt av ett företag som senare blev en del av SAAB.

Text: Robert Danewid

SE-ALM landar på Ålleberg. ALM och ADF har fortfarande sin flygvapenmålning med pansargrå kropp och orange vingar, dock inga kronmärken eller nummer (foto R Danewid)

Flygbogsering med SE-ALM och Babyn SE-SML i samband med Ållebergs 80-års jubileum 2021 (foto R Danewid)

Link to automatic translation

Motharna

De äldsta flygande flygplanen på Ålleberg är de två Motharna SE-ADF och SE-ALM. Korrekt typbeteckning är De Havilland DH.82 Tiger Moth. ADF är äldst. Den är byggd i England 1932 och såldes till Flygvapnet som SK 11 nr 568 i augusti det året. Jungfruflygningen för Tiger Moth var i oktober 1931, så ADF är ett tidigt exemplar. Den fick svensk registrering SE-ADF före leveransen till Flygvapnet. Efter många turer, bl a en sejour efter Flygvapen-tiden som sjöflygplan med flottörer, och haverier kom den till Segelflygskolan Ålleberg som bogserflygplan 1949, nu med registreringen SE-ATI. 1987 återfick den sin ursprungliga registrering SE-ADF. ADF är världens äldsta flygande Tiger Moth. Den är alltså snart 95 år och still going strong.

ALM tillverkades på Kjeller vid Lilleström utanför Oslo 1934 åt norska flygvapnet och kom till Sverige som ”flykting” i april 1940 i samband med den tyska invasionen. Den ”tvångsvärvades” till Flygvapnet. 1942 överfördes flygplanet till Svensk Flygtjänst och registrerades civilt som SE-ALM. 1944 stationerades ”Alma” på Ålleberg som bogserflygplan. Och där finns den fortfarande kvar, liksom ADF.

En klassisk bild, som blev ett vykort, på SE-ATI (sedermera åter SE-ADF) från 1982 med legendariske Klevas som pilot (ur SFF arkiv)

SE-ALM på Ålleberg 2021 (foto R Danewid)

ALM och ADF användes regelbundet som bogserflygplan av segelflygskolan på Ålleberg till en bit in på 70-talet. Idag används de inte som bogserflygplan mer än sporadiskt och då oftast i samband med jubileum och flygdagar, som när Ålleberg fyllde 80 år 2021. De är flygande klenoder och vårdas ömt och flygs främst under fina lugna sommarkvällar. Att puttra fram över Västgötabygden på 150 m i en Moth är en mångkulturell njutning av stora mått!

Motharna ägs av KSAK och flygs av KSAK Veteranflyg, kallat ”Mothliga Selskapet”, som består av ca 10 entusiaster som vårdar och flyger klenoderna. Segelflyget huserar dem.

Segelflygplanen

I Sverige byggdes under kriget ett stort antal segelflygplan av ett flertal tillverkare, många åt Flygvapnet, som hade segelflyg på ”programmet” 1941-1952. Det byggdes 31 Grunau Baby, 30 Kranich och 23 Weihe åt Flygvapnet under krigsåren. I Flygvapnet hette Baby Se 102, Kranich Se 103 och Weihe Se 104. Dessutom beställde man 40 SG 38, som i Flygvapnet hette G 101.

Två av dessa, f d Flygvapnet, segelflygplanen flyger idag regelbundet på Ålleberg. Den nyinköpta Weihen, med nuvarande registrering D-1943, byggdes av AB Flygindustri i Halmstad i december 1943 med tillverkningsnummer 231. Flygindustri blev sedermera Kockums Flygindustri och flyttade till Malmö. Och här blev företaget så småningom Malmö Flygindustri, som konstruerade och byggde MFI flygplanen (MFI-9, MFI-10, MFI-15, MFI-17 m fl). Man var svensk pionjär på kompositkonstruktioner och bl a generalagent för Phoebus, ett av våra vanligaste plastsegelflygplan på 60- och början av 70-talet. Göran Ax blev tvåa i en Phoebus C på VM 1968. Samma år köpte SAAB MFI, så man kan kanske påstå att vår Weihe är ett SAAB flygplan (!).

SE-SNE under SM på Ålleberg 1955 (Foto: Thorsten Fridlizius)

Så här ser 8312/SE-SNE ut idag (Foto: Thorsten Fridlizius)

Vår Weihe levererades till F 21 i Luleå som en Se 104 med FV reg nr 8312 och när Flygvapnet slutade med segelflyg och donerade alla sina segelflygplan och bogserflygplan till KSAK:s segelflygklubbar fick den 1953 registreringen SE-SNE och hamnade i Eskilstuna. 1960 såldes den till England där den fick registreringen BGA 1021.

2013 gick den vidare till Tyskland där den totalrenoverades till toppskick och fick tysk registrering D-1943. Renoveringen var helt klar först 2024 och 2025 såldes den till museet på Ålleberg. Nu ska flygplanet flygas och ”driftas” av SVS. Är man medlem i SVS är den tillgänglig för flygning. Förhoppningsvis kommer den att återfå registreringen SE-SNE. Och visst hade det varit fint om den även med tiden återfått sin flygvapenmålning och märkning!

En Weihe i flygvapenmärkning runt 1950 på F13 i Norrköping. Detta är nr 8314 som blev SE-SNH och hamnade 1953 på Ålleberg och sedermera i UK (Internet)

SM 1946 på Ålleberg. Flera Weihe från Flygvapnet (ur SFF arkiv)

Här kan man läsa mer om Weihe och speciellt SE-SNE https://nordicgliding.com/en-weihe-kommer-hem/

Museets Kranich byggdes av AB Flygplan i Norrköping 1944 med tillv nr 087 och levererades till F2 med FV reg nr 8226. 1955 fick den civil registrering SE-STF och hamnade i Stockholm. 1963 såldes den till England där den fick registreringen BGA 964. Den ägdes av vintage-ikonen och VGC grundaren Chris Wills (världsmästaren och författaren Philip Wills äldste son). 2005 såldes den tillbaka till Sverige och Ålleberg. Och här flygs den sedan dess. De senaste åren har den genomgått en total grundöversyn i Polen, men ska vara i luften till säsongen 2026. Även STF flygs av SVS medlemmar.

Kranich SE-STF i luften över Ålleberg 2006. Notera att den flygs med de fällbara starthjulen fast monterade (foto R Danewid)

Kranich SE-STF (foto R Danewid)

STF på Falköping flygplats (foto R Danewid)

Henrik i baksits på STF 2011 (foto R Danewid)

Ett foto på SE-STF taget på Skarpnäck ca 1956. Notera reklamen för brödet ”Upplandskubben”, ett traditionellt bröd från Uppland (ur SFF arkiv)

SE-STF när den var engelsk med registreringen BGA 964 (internet)

På Ållebergs-museet finns även en svenskbyggd Baby, SE-SFE. Den byggdes av AB Flygplan 1945 och levererades till Linköpings FK (den flög alltså inte i Flygvapnet). SFE är dock inte luftvärdig längre. Istället flyger SVS med Babyn SE-SML, som är byggd 1943 i Danmark.

En Se 102 (Grunau Baby) från F10 startar på Bulltofta. Flygvapnets Se 102 var målade med elfenbensvita vingar med röd vingframkant och röd flygkropp. På 50-talet blev det vanligt att Weihe också fick röda kroppar. Ett färgschema som senare blev standard på Bergfalke. Men Ståhlfors hade ju ett förflutet i Flygvapnets segelflygverksamhet (ur SFF arkiv, foto L Ståhlfors)

Vidare finns en luftvärdig svenskbyggd Olympia-Meise. Det är Sigurd ”Flygar-Lasse” Larssons hemmabyggda SE-SHG från 1951. En gång i tiden symbolen för ”Flygar-Lasses minne” och ”Club Meise”. Dock, Flygvapnet flög aldrig med några Olympior.

Flygar-Lasses Olympia-Meise SE-SHG på Ålleberg sommaren 2025. Byggd i Stockholm av Sigurd Larsson 1951 (foto N-E Gjörup)

Så här var Flygvapnets Kranich och Weihe målade

Totalt byggdes i Sverige fram till 1950 ca 350 segelflygplan (varav ca 200 SG 38, de flesta i byggsatser), av dem byggdes ca 120 till Flygvapnet. Vill man läsa mer om svensk segelflygproduktion rekommenderas Lennart Anderssons förnämliga bok ”Svenska Flygplan” (Flyghistorisk Revy 2021).

1952 beslöt Flygvapnet att sluta med segelflygverksamhet och man donerade sina segelflygplan och bogserflygplan till KSAK och landets segelflygklubbar. Det var naturligtvis ett välkommet tillskott och innebar att i genomsnitt fick varje klubb minst ett segelflygplan och ett bogserflygplan. Att så många bogserflygplan gratis tillfördes klubbarna är säkert en av, om inte den främsta, anledningen till att vi i Sverige på 50-talet mer eller mindre helt övergick från vinsch till flygbogsering som den förhärskande startmetoden. Det var ett antal SK 11 (Tiger Moth), men framförallt SK 12 (Fw 44 Stieglitz) som donerades till klubbarna.

Så här såg ALM och ADF ut när de var i Flygvapnet. Inga kronmärken på vingarnas översida. Bilden är på en modell i skala 1/72

Även om Kranich inte var avsedd, och inte heller lämpad för den delen, som skolflygplan innebar det ändå att klubbarna fick tillgång till tvåsitsiga flygplan och därmed påskyndades införandet av DK-skolning. Något som Sverige var bland de första att anamma. Kranich ersattes succesivt med Bergfalke, som från 1956 blev enhetsflygplan vid segelflygutbildning i Sverige.

I tidningen Looping (ungefär nuvarande Flygrevyn) kunde man i nr 1 1953 läsa om Flygvapnets gåva till det svenska segelflyget. Så här skrev Georg H Dérantz, en av förgrundsfigurerna i det tidiga svenska segelflyget:

Notisen i Looping nr 1 1953

Ur ”Looping” nr 1 1953

”En förnämlig julklapp har segelflygarna fått från KSAK som i december 1952 distribuerade den från Flygvapnet överlämnade segelflygmaterielen till klubbarna. Klubbarna i Eskilstuna, Linköping, Nyköping, Östersund, Borlänge och Örebro fick var sin Weihe. De båda sistnämnda fick havererade exemplar som måste repareras innan de kan tagas i bruk. Dessutom gick en Weihe till Ålleberg.

18 tvåsitsiga Kranich tilldelades klubbarna i Visby, Gävle, Trollhättan, Jönköping, Karlskoga, Kristianstad, Lidköping, Stockholm, Uppsala, Karlstad, Västerås, Östersund, Södertälje, Skövde, och Varberg. Ållebergsskolan fick ett exemplar och två Kranich läggs i reserv.

Klubbarna i Malmö, Arboga, Kallinge, Luleå, Norrköping, Sundsvall, Ludvika, Hulån, Varberg, Landskrona och Skövde samt Ållebergsskolan fick varsin Grunau Baby, medan två läggs i reserv.

Bogserflygplanen gick till Göteborg, Malmö, Arboga, Kallinge, Borlänge, Visby, Gävle, Trollhättan, Jönköping, Karlskoga, Kristianstad, Norrköping, Nyköping, Stockholm, Uppsala, Västerås, Örebro, Östersund och Helsingborg samt till Ålleberg. Två kasserade flygplan läggs upp i reserv.

Dessutom utdelades 25 SG-38, medan ytterligare tre exemplar läggs upp i reserv.”

Läs mer om Ålleberg