Flyghistorisk revy 2019: Segelflyg igår och idag

Årets bok i serien Flyghistorisk revy behandlar 100 år av segelflyg, en ”antologi” vilket innebär att, förutom nyskrivet, långt tidigare artiklar har hämtats till denna genomarbetade bok.

Flyghistorisk revy publiceras varje år och distribueras till medlemmar i Flyghistorisk Förening i samband med decembernumret av Flyghistorisk tidskrift. Detta har skett hittills under drygt fyrtio år och innebär en synnerligen värdefull publicistisk gärning. Att segelflyg blev årets ämne känns mycket välkommet eftersom civilt flyg lätt hamnar i en mindre angelägenhetsgrad.

Redaktionsgruppen, Robert Danewid, Björn Svensson, Bernt Hall och Lennart Lagerfors, har åstadkommit en imponerande exposé. Avstamp görs 1919 i efterdyningarna från första världskrigets slut när segelflyg i det drabbade Tyskland var enda möjligheten att komma i luften. Wasserkuppe, bergsmassivet i Hessen, blir centralpunkten när hangvindarna ger de begynnande försöken i det motorlösa flygandet ”luft under vingarna”. Pionjärerna, deras konstruktioner och insatser ges stort utrymme.

Flyghistorisk revy 2019: Segelflyg igår och idag
Pris 280 SEK, 264 sider, A4
Set hos https://butik.flyghistoria.org/

Deras verk kom ju att få bestående värden för kommande generationer även om segelflyget också kom att användas av den totalitära regimen som ett verktyg för uppbyggande av ett flygvapen. Det skapade metodik och flygplanstyper som förde utvecklingen framåt och som, inte minst i Sverige, gynnade segelflyget. Även i Sverige blev det en koppling Flygvapnet/Segelflyget som främjade utvecklingen.

Ållebergs historia skildras ingående och ger ett förnämligt perspektiv och förstärker Ålleberg som något centralt. Vi får möta personligheter som Bengt C:son Bergman, chefsinstruktör hos KSAK, Olle Haglund, Ållebergschef 1955, och naturligtvis ”Klevas”, Karl-Göran Klevstigh, mångårige 1:e-instruktören och ”Stålis”, Lennart Ståhlfors, den mångårige chefen. De två senare, i synnerhet, präglade stämningen på ”berget” och, för dem som var med, väcker läsningen härliga minnen till liv.

Med det fina segelflygmuseet på Ålleberg, som sedan invigningen 1984 – på initiativ av Stig Kernell och Rolf Algotson – ständigt utvecklats, finns tillfällen för ”nostalgitrippar” och dito flygningar under besök. Lennart Lagerfors, tidigare ordförande i SVS, Segelflygets Veteransällskap som sköter museet, uppmärksammar denna viktiga organisation.

Naturligtvis täcker boken in flygplansparken, från tidiga år till nutid. Från trä och duk till plast, komposit och kolfiber. Även instrumentutvecklingen, tävlingsverksamheten har fått en remarkabel utveckling genom GPS och datorutvecklingen som här ges uttömmande beskrivning. Från att barogram, fotodokumentation av vändpunkter tidigare varit viktiga som tävlingsverifikat till att det idag ”bara är ut och flyg”.

Häri kan ligga en förklaring till att – som också ges välförtjänt utrymme – Rikssegelflygtävlingen fått procentuellt fler deltagare på senare år. Rikssegelflygtävlingen är ju en föredömlig tävlingsform där utövare under året kan göra sina individuella resultat när det passar fram till och med september. Resultat räknas både individuellt och i lag.

Det fascinerande vågsegelflygandet får välförtjänt ingående skildring. Vi får reda på dess verkliga historia – och naturligtvis Karl-Erik Övgårds pionjärinsats och öde – och senaste årens otroliga höjdresultat, 23 200 meter 2018! De svenska vågflyglägren uppmärksammas också.

Innan Robert Danewid i en Epilog gör en bra sammanfattning av segelflygets situation förr och idag, om hur intresset för sporten och uppmärksamheten kring den ser ut, får vi i separata kapitel möta de ”stora personligheterna”: Lennart ”Stålis” Ståhlfors, Yngve Norrvi, Stig Fägerblad, Per-Axel Persson, Karl-Göran ”Klevas” Klevstigh, Torleif Hiort, Göran Ax, Åke Pettersson, Robert Axelsson, Anders Blom, Robert Danewid, och Gunilla Lindell.

I det sammanhanget saknar jag ett kapitel om Rolf Algotson, vars insatser inom olika områden inom svenskt segelflyg givit bestående resultat. Något som också saknas är personregister, angeläget i en så historiskt omfattande publikation. Däremot finns förteckning över svenska segelflygklubbar med adress till hemsidor och förteckning över Guld-C- och Diamant-C-innehavare genom åren.

Denna ”antologi om segelflyg under 100 år” platsar välförtjänt i begreppet Flyghistorisk Revy.

Læsværdig bog:  “Flyg som svalor, tranor eller Gööken”