För 50, 40 och 30 år sedan

Fem jubileum - PIK 20, Smirnoff Rally, VM i Hobbs, VM i Borlänge och tidningen Segelflygsport

Tekst: Robert Danewid

Prototypen OH-425 till PIK-20 var gul. De första exemplaren hade en delad huv. Prototypen hänger idag på flygmuseet i Helsingfors

PIK-20 50 år

Link to automatic translation

För 50 år sedan, den 10 oktober 1973, flög PIK-20 för första gången. PIK-20 blev en riktig framgångssaga och är det nordiska segelflygplan som tillverkats i flest exemplar, hela 416 st.

PIK-20 konstruerades på tekniska högskolan i Helsingfors av Pekka Tammi med assistans av Ilka Rantasalo och Raimo Nurminen. PIK står för Polyteknikkojen ilmailukerho, som är flygklubben vid tekniska högskolan och något av en finsk Akaflieg.

Redan prototypen till Minimoa, 1935,hade ”hinged flap”

Amerikansk HP-14 med bakkantsbroms

PIK-20 var ursprungligen försedd med ”hinged flap”, d v s en bakkantsklaff som fälls ner och fungerar som luftbroms. Systemet användes på flera amerikanska dåtida segelflygplan, bl a HP flygplanen. Men redan prototypen till Minimoa, från 1935, hade denna luftbroms.

För att fälla ut klaffen hade PIK-20 en vev, luftkrafterna var nämligen stora. Det här med hinged flap/broms var kontroversiellt. Det visade sig, ganska uppenbart, att om man bara fällde ut klaffen lite så ökade lågfartsprestanda. Precis som på en ordinär bakkantsklaff. Det var egentligen emot reglerna för standardklassen med lyftkraftsökande anordningar, men…..

Veven för att manövrera klaff/broms

Man fick dock inte sätta klaffen i negativa lägen, för det var ju en broms, och man fick inte fälla skevrodren med klaffen.

LS 2, som är samtida med PIK-20 hade samma system, den flög på våren 1973. Här var klaffen/bromsen lång på bekostnad av skevrodrens längd. Vilket medförde dålig skevroderverkan och LS 2:an var därför svårflugen. Foto från Hahnweide tävlingen 1973. Det byggdes bara ett exemplar. Kroppen användes i LS 1-f (foto R Danewid)

Det här med klaff som broms och att klaff faktiskt var förbjudet i standardklassen ledde till att IGC ändrade reglerna så att skevrodren kunde fällas med klaffen, konsekvensen var ju annars en halvmesyr och kunde tolkas som regelbrott.

Helmuth Reichmann vann VM i Australien 1974 i LS 2. PIK-20 deltog i samma VM med Raino Nurminen som pilot och väckte stor uppmärksamhet.

En annan sak med PIK-20 var att den var inte nödvändigtvis vit som alla andra plastflygplan, den målades inte i gelcoat. Prototypen var gul och man kunde få den som ljusblå, ljusgrön och så klart vit, som med tiden blev det vanligaste.

PIK-20 gjorde sin Europa debut på Hahnweidetävlingen 1974. Den flögs åter av Nurminen, som vann sista dagen. Jag var med i tävlingen i en Standard Cirrus, som tillsammans med LS 1, Std Libelle och ASW 15 var de vanligaste standarklassflygplanen.

PIK-20 stack ut i sin ljusblåa färg (jag vill minnas att den var ljusblå) och den kraftigt insnörpta kroppen bakom vingarna, som var något nytt. Jag tyckte PIK-20 såg kaxig ut.

PIK-20 blev en framgång direkt och initiellt tillverkades den av Molino Oy, men produktionen togs snart över av Eiri-Avion Oy.

PIK-20B med utfälld broms

Den modifierade versionen PIK-20B flögs till seger i VM i Finland 1976 av Ingo Renner. Gunnar Karlsson, Sverige, i en annan PIK-20B blev tvåa och även tredje platsen togs av en pilot i en PIK-20B, George Burton från UK.

Men det här var ju fortfarande en halvmesyr och riktig röra i standardklassen och resultatet blev att IGC gick tillbaka till de gamla standardklassreglerna från 1972, förbjöd på allvar lyftkraftsökande anordningar i standardklassen och införde istället 15m klassen till VM 1978, där enda begränsningen är 15 m spännvidd.

Under tiden hade PIK-20 fått vingbalk i kolfiber. Och nu gjorde man om vingen helt med en ordinär bakkantsklaff och kopplade skevroder, det vi idag kallar flaperon, som alla klaffade flygplan har, samt ordinära Schempp-Hirth bromsar.

1978 kom en förfinad version PIK-20D, som blev den sista versionen. Man hade parallellt utvecklat PIK-20E, som var en SLG med en Rotax motor. PIK-20E får nog betraktas som den första moderna, fungerande riktiga SLG. Av de 416 byggda PIK-20 var 167 D-versionen och 103 E-versionen.

Ann Hyvarinen starter med PIK-20 E från Arboga.

Läs historien om en svensk PIK-20 E här

Franska Issoire utvecklade senare en 17m PIK-20E som de kallade PIK-30.

Många PIK-20 flyger fortfarande. I Finland, där flera PIK-20 fortfarande flyger, firade man självklart 50 årsjubileet den 10 oktober med ett speciellt evenemang.

 

Göran Ax, vinnare i Smirnoff Sailplane Derby 1973 (foto SFF arkiv)

Smirnoff Sailplane Derby 1973

Smirnoff rallyt, som vi kallade det, var en typisk amerikansk PR-tävling, som arrangerades några år i början och mitten av 70-talet med vodkatillverkaren Smirnoff som sponsor. Tävlingen startade i Los Angeles och sedan var det en rad dagsetapper på rakbana och den som nådde Washington DC på snabbaste tid, tvärs över USA, en vecka senare vann. Det var inbjudna toppiloter som deltog och i 1973 års upplaga, för 50 år sedan, deltog sex piloter, däribland Göran Ax. Göran hade vunnit VM i öppna klassen året innan och var alltså regerande världsmästare.

Amerikanske segelflyglegendaren, världsrekordhållaren, långdistansspecialisten och tvåfaldige vinnaren av Smirnoff derbyt Wally Scott vid sin ASW 12 ”7R

I en Kestrel 17 vann han Smirnoff derbyt i konkurrens med de amerikanska toppiloterna, bl a legendariske Wally Scott i en ASW 12 och Bill Holbrook i en H301 Libelle. Wally var långdistansspecialist, innehavare av flera världsrekord och högt rankad tävlingspilot. Holbrook var mannen bakom de årliga Soaring Symposia vars Proceedings en ung skånsk segelflygare slukade så fort de kom ut.

Innan derbyt startade passade Göran på att sätta svenskt rekord på 100 km triangel med 144 km/h. En helt enorm fart tyckte vi på den tiden.

 

Första numret av Segelflygsport utkom i september 1983. Omslagspojke är en ung Sakari Havbrandt

Tidningen Segelflygsport

Hösten 1983, för 40 år sedan, utkom tidningen Segelflygsport med sitt första nummer. Nordic Gliding är en direkt efterföljare till Segelflygsport.

Segelflygsport var viktig för den ”frigörelse” av svenskt segelflyg som skedde på 80-talet. Alla turer (hændelser) runt skapandet av tidningen, försök att stoppa utgivningen och andra snaskigheter var på samma nivå som turerna i såpan Dallas, som gick på TV samtidigt. The full story kommer i mina eventuella memoarer!

Tidningen var egentligen en fortsättning på det nyhetsbrev Lennart Ståhlfors gett ut under flera år på 70-talet och början av 80-talet; FSF/S informerar. Redaktör för Segelflygsport var Stålis, som var ordförande i FSF Segelflygsektion, och ansvarig utgivare Robert Axelsson. Stålis var redaktör ända fram till sin död 2010. Därefter tog Robert A över de sista åren. Segelflygsport producerades helt ideellt. 2013 fortsatte Segelflygsport som en del i nystartade Nordic Gliding.

 

VM 1983: Prisutdelning med Stig Øye överst på pallen (ur Sailplane & Gliding)

VM 1983

VM:et 1983, för 40 år sedan, skulle gå i Argentina. Men året innan hade den argentinska militärjuntan visat musklerna och invaderat och ockuperat den lilla ögruppen Falklands i södra Atlanten. Falklandsöarna var omstridda av Storbritannien och Argentina sedan mitten av 1800-talet. 1982 var de under brittiskt styre, men det fanns således argentinska nationalistiska motiv att återerövra öarna. Järnladyn Thatcher, lika nationalistisk, skickade Royal Navy & Co på ett storstilat företag halvvägs runt klotet för att återerövra öarna, vilket man också gjorde med efterföljande kaos i Argentina.

Argentinarna meddelade att något segelflyg VM 1983 var inte att tänka på. Så IGC började med kort varsel leta efter en ny arrangör. Ett tag var faktiskt Sverige med och ”biddade”. I samma veva la man nämligen ner F1, flygflottiljen i Västerås, och Flygvapnet var positiva till att gratis upplåta Hässlö med lokaler till ett VM sommaren 1983. Nu blev det Hobbs i New Mexico, USA, som fick arrangera VM. Och det blev ett fantastiskt VM. Vädret var superbt. 12 tävlingsdagar och på den snabbaste flög George Lee en 522 km bana med 178 km/h. För 40 år sedan! Och Ingo Renner tog sin andra VM-titel, nu i öppna klassen. Han skulle vinna de två kommande VM:en också.

I VM-standardklassen 1983 vann överraskningen Stig Øye från Danmark i en LS 4. Stig är fortfarande aktiv tävlingspilot. (foto Jens Trabolt)

Cover foto från Borlänge 1993. Omslaget till amerikanska Soaring i september 1993

VM i Borlänge 1993

Det där med att arrangera VM kittlade efter försöken att  få det till Västerås 1983. Så 1993, för 30 år sedan, var det dags för ett VM i Sverige, i Borlänge. Förra gången vi arrangerade VM var i Örebro 1950. Då vann svensken Billy Nilsson. Så självklart hoppades vi på en ny svensk världsmästare på hemmaplan. Det blev nästan så, Göran Ax blev tvåa i en ASW 22 i öppna klassen.

Karikatyr över VM ledningen på briefingpodiet (Kenneth saknas) ritad av en italiensk konstnär. Fr v Benke, Robban, Anders och generalen (superman) Affe

Competition Director och VM-general var Affe Ingesson-Thoor. Han var pilot och kapten i Flygvapnet, pluggade till försvarspsykolog och ledde oss i VM-organisationen med fast hand och pondus – en riktig chef.

I ”ledningsgruppen” ingick förutom Affe, jag själv som Deputy Director, Anders Helmersson som Sport Manager (han skötte banläggning m m), Bernt Hall som chef över allt annat och, den viktigaste, pengamannen Kenneth Hensner, Sveriges snålaste klubbkassör. Och det var tack vare Kenneth som VM blev en ekonomisk succé.

Minnena är många och fina. Vi satte dit en ungrare för fusk (!) genom finurligt ”detektivarbete” (egentligen en helt otrolig historia), vi var utstyrda i ”uniform” (sponsorkläder), som varierade dag för dag beroende på vädret. Affe bestämde varje dag ”daglig klädsel”, vi hade fem varianter (skjorta, slips, jacka och fleece i olika kombinationer), och visiterade oss innan vi tillsammans marscherade in på briefing.

Vi hade en flygavdelning för VIP flygningar som jag höll i med Benke som styrman. Flygavdelningen bestod av en DG-500 och en ASK 21 och vi flög med mångas sponsorer och VIP. Åtminstone för min del är det enda gången jag flugit klädd i skjorta och slips.

Affe hade dessutom ”rekvirerat” en SK 61 från Flygvapnet som ”stabs- och sambandsflygplan”. Men det man kanske bäst minns är att den 12 juni snöade det hela dagen!




Flere historiske artikler

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

10. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 2: En vinschstart med Baby

En vinschstart med Baby: Man kanske borde haft djuphavsdykning som hobby istället? Höjdmätarens visar 275 m. Då avbryts plötsligt mina funderingar av ett ryck, som handgripligt påminner mig att det är tid att koppla ur. Innan jag hinner göra detta får jag ett nytt ryck, som förvandlar min hals till en giraffdito och sänder denna tanke genom min skalle:  "Detta här har jag t o m betalt pengar för."!
12. februar 2024/af Jens Trabolt

Bröderna Hütter – pionjärer och innovatörer

Bröderna Hütter har nog gått under radarn inom segelflyget, men de är upphovsmän och medskapare till några av segelflygets viktigaste innovationer. Nästa gång du monterar ett flygplan med automatiska roderkopplingar eller tar ut luftbromsarna på finalen, skänk bröderna Wolfgang och Ulrich Hütter en tanke. Och deras samarbete med Eugen Hänle gav oss några av de första och epokgörande ”plastflygplanen”.
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Hütter H17: världens minsta segelflygplan?

När undertecknad guidar grupper i vårt Segelflygmuseum på Ålleberg berättar man gärna om de lite mer udda segelflygplan som finns där. Ett av dessa är den dimunitiva Hütter H17 SE-SAD med knappt 10 m spännvidd, världens minsta segelflygplan. Just det kanske inte är helt sant men i varje fall inte långt ifrån….
H17 var bröderna Hütters första ”riktiga” konstruktion 1934 som sedan följdes av många epokgörande flygplan t.ex H 301 Libelle
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta skrönor del 1: Att rutscha

I segelflygaren och flyghistorikern Knut Ullers (1929-2018) donerade samling hittade vi fem ”skrönor” om segelflyg under kriget och från Bulltofta i Malmö. Författaren til skrönorna är signaturen BS. Bakom BS står Bengt Serwe (1919-2002). Bengt var arkitekt och sedermera även lärare på Pauli skolan i Malmö (Sveriges äldsta tekniska läroverk) där han undervisade i bl a byggteknik. Här kommer första delen: "Att rutscha"
27. december 2023/af Jens Trabolt

Kystinspektion i Bergfalke

DASK, den danske svæveflyvehistoriske klub, leverede på sidste dag i september endnu en af de eksotiske Lønstrup-træf ved den danske Vestkyst. Vindretningen var perfekt, men det blæste helt sindssygt. Det gav både fordele og ulemper…
8. november 2023/af Jens Trabolt

För 50, 40 och 30 år sedan

Fem jubileum - PIK 20, Smirnoff Rally, VM i Hobbs, VM i Borlänge och tidningen Segelflygsport
16. oktober 2023/af Jens Trabolt

Træt af den kedelige ASK 21? Så prøv 1930’ernes 1-sædede skolekoncept!  

I gamle dage måtte eleverne i en svæveflyveklub tåle meget. De pædagogiske værktøjer og forholdet mellem flyvning og havari blev forbedret kraftigt, da der kom 2-sædede skolefly hvor instruktøren faktisk kunne flyve med. NORDIC GLIDING har været ”elev for en dag” og prøvet nogle af datidens skolefly under ”Oldtimer Rally” hos DASK på Arnborg.
26. september 2023/af Jens Trabolt

Varför har amerikanska segelflygplan så dåliga prestanda?

I Europa är ASK 21 ett vanligt skolflygplan, kanske det vanligaste. ASK 21 har ett glidtal på 34. Många i Sverige menar att det är alldeles för dåligt för ett skolflygplan. I USA är Schweizer 2-33 det vanligaste skolflygplanet. Den har ett glidtal på 22. Varför har amerikanska segelflygplan överlag så dåliga prestanda? Kan inte jänkarna bättre?
30. juni 2023/af Jens Trabolt

Kvinnliga segelflygare i världsklass

Alla skandinaviska segelflygkvinnor inbjuds till det första, av många hoppas vi, Scandinavian Women Meet, 26 aug – 2 sep 2023. Lidt inspiration före detta: Ett galleri över några kvinnliga segelflygare, som satt avtryck i den mansdominerade segelflygvärlden.
23. juni 2023/af Jens Trabolt

Långt före sin tid – SZD 8 Jaskolka – ikonisk pärla från 50-talet

Jaskolkan (Svalan) var först med många delar vi idag tar för självklara och en viktig del i ett paradigmskifte för vad som ansågs vara viktiga parametrar i ett modernare segelflyg. NG:s Bernt Hall har flugit det polska segelflygplanet med karisma och ”racing vibbar” - 50-talets Jonker JS3?
14. juni 2023/af Jens Trabolt

Över Öresund från Sverige till Kastrup flygplats – 90 år senare.

Den 12 augusti 1933 blev Edmund Sparmann i ESG-31, SE-ADP, den förste att segelflyga, eller rättare sagt glidflyga, över Öresund. 1983 var jag involverad i återskapandet av flygningen 50 år senare. Nedslag i loggboken
1. juni 2023/af Jens Trabolt

Alexander Lippisch – ett rastlöst geni

Alexander Martin Lippisch (1894-1976) var en tysk flygplanskonstruktör, som konstruerade segelflygplan på 20- och 30-talet, byggde stjärtlösa motor- och segelflygplan och är en av skaparna av deltavingen.
Även om Lippisch förefaller ha varit en rastlös själ med en oförmåga eller ovilja att avsluta sina projekt, det fick andra göra, var han under mer än 10 år den mest inflytelserika konstruktören av segelflygplan under den, förmodligen, viktigaste perioden av segelflygets utveckling.
13. februar 2023/af Jens Trabolt

Johannes Lyng 80 år

En af dansk svæveflyvnings absolutte ”Grand Old Men”, Johannes Lyng, runder et skarpt hjørne den 2. februar 2023, hvor han fylder 80 år. Dette er en meget personlig hyldest til min gamle ”storebror”, skriver Ulrik Friis.
2. februar 2023/af Jens Trabolt

“Gummihunde” – viel arbeit, wenig fliegen!

Oldtimer Segelflug Club (OSC) Wasserkuppe arrangerar varje sommar och höst weekendkurser i gummirepstart. De flyger med en SG 38. I många år har jag och kompisarna fra Landskrona FK åkt till Wasserkuppe första weekenden i oktober. I år sammanföll hela vår vistelse med en av gummirepstart-kurserna och kompisarna Clas, Sten-Åke och Ola anmälde sig - ett klart bucket list item!
28. december 2022/af Jens Trabolt

I luften efter en pause på 56 år

Den danske svæveflyvehistoriske klub, DASK har fået endnu et klenodie, en Dobbeltraab IV, i luften efter en pause på en menneskealder. Men ikke uden sværdslag: Hvordan genskaber man eksempelvis flyets logbog, når den er blevet væk?
12. oktober 2022/af Jens Trabolt

Cancer-syge børn fik oplevelser for livet i svævefly

Der er Oldtimer-rally på Svæveflyvecenter Arnborg i disse dage, og Dansk Svæveflyvehistorisk Klub skød eventet i gang lørdag d. 20. august med en dedikeret flyvedag for børn, som kæmper med cancer-sygdom. ”Det var en stor succes for alle parter, og alle frivillige leverede til topkarakter”, konkluderer formand i DASK, Klaus Degner.
23. august 2022/af Jens Trabolt

Flere nyhedsartikler

Land i sigte – klokken 7 om morgenen!

Yves Gerster fra Schweiz er ikke bare en kapabel pilot. Han er også nysgerrig, og med et et godt Europa-kort på væggen finder han inspiration til nye imponerende flyvninger. For få uger siden fløj han fra St Auban i Frankrig til Corsica – og retur!
17. april 2024/af Jens Trabolt

Bag kulissen før Aero

I næste uge starter Aero Messe i Friedrichshafen med et stort opbud af svævefly-producenter. Messen er enorm, og det samme kan siges for den store energi som mange virksomhederne lægger i at deltage. Hos Alexander Schleicher i Poppenhausen har man startet forberedelserne mindst et halvt år forvejen.
12. april 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

10. april 2024/af Jens Trabolt

Var med på Ungdomsläger 2024

Häng med på ungdomsläger sommaren 2024 – ett minne för livet!
I sommar anordnar Segelflygförbundet och KSAK åter igen ett utbildningsläger i segel och motorflyg som genomförs 21-26 juli på Ålleberg i Falköping.
8. april 2024/af Jens Trabolt

Morning Glory: Unikt vejrfænomen i ødemarken

“Morning Glory” er en sjælden begivenhed i atmosfæren i det nordlige Australien; En bølge som rejser gennem atmosfæren med cirka 40 km/t. Foran dette fænomen løfter luften sig laminart. Bagved Morning Glory kan der være ekstrem turbulens. Manden bag SkySight-prognosen Matthew Scutter rejste 2500 km hver vej for at opleve at flyve svævefly på Morning Glory.
4. april 2024/af Jens Trabolt

Mod alle fire ror-stop på Wavecamp

Wavecamps med flyvning fra frosne søer er en verdens-unik signatur for den svenske og norske svæveflyvning. Årets lejre i Vågå og Ottsjö er netop afsluttede, mens verdens nordligste i Kebnekaise fortsat pågår.
3. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Mere slæberevolution i Norden

Sidste år erstattede Seilflyseksjonen i NLF og Segelflyget de gamle Pawnee og Supercub med køb af 141 hk-Eurofox. Nu følger flere nordiske klubber trop.
”At NLF valgte flyet efter grundig research var for os en bekræftelse af, at det var det rigtige fly”, fortæller styreleder i Drammen Flyklubbs Seilflygruppe Fredrik Øystese, som netop har bestilt samme fly.
22. marts 2024/af Jens Trabolt

Nye handicaps skal gøre klubklassen mere fair

Den yderst populære klubklasse er konstrueret med henblik på, at ældre og dermed prisbillige fly, der ikke længere er i top, fortsat skal kunne konkurrere i nationale og internationale sammenhænge. Hemmeligheden er handicapkoefficienter som gør det muligt for at holde et mesterskab for en klasse, hvor flyene kan være meget forskellige. I Danmark bliver disse handicaps nu ændret, så konkurrencen bliver mere fair end før.
21. marts 2024/af Jens Trabolt

Skövde flygklubb igår, idag och i morgon

Skövde FK flyttade förra året, då kommunens framtidsplaner för flygfältet i Skövde inte var garanti för fortsatt verksamhet. Klubben har nu fått fotfäste hos vänner på flygplatsen i Falköping och sammanslagningen av resurser har resulterat i en av Europas finaste klubbflottor. Fritt luftrum dessutom! Skövde FK:s Bernt Hall berättar här om de kanske största förändringarna i klubbens snart 90-åriga historia.
20. marts 2024/af Jens Trabolt

Ove Hillersborg får Göta-pokalen

Göta-pokalen, skænket af Aeroklubben i Göteborg, er dansk svæveflyvnings højeste udmærkelse. Den uddeles i år til Ove Hillersborg for hans store indsats i dansk svæveflyvning gennem årene. 
12. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Svæveflyve-piloter inspicerede kandidat til fremtidens elektriske slæbefly

Til weekendens IGC-møde i Toulouse var der indlagt et besøg hos Aura Aero, som har indgået aftale med det franske svæveflyveforbund om at levere fremtidens elektriske slæbefly.
6. marts 2024/af Jens Trabolt

Flyv hurtigere end Ib Braes og vind 10 000 DKK

Modsat golf og tennis er svæveflyvningen normalt ikke en sport, hvor man tjener penge på sine resultater. Og dog! Til mindehøjtideligheden for den danske rekordpilot Ib Braes på Arnborg for kort tid siden blev ”Ib Braes hastighedspokal” offentliggjort. Flyver man hurtigere end han gjorde i 1975 på en 100 km FAI trekant, så er der helt op til 10 000 kroner på højkant.  
5. marts 2024/af Jens Trabolt

Mindeord: Solo-motorpioneren Wolfgang Emmerich 1951-2024

Wolfgang Emmerich gik bort i januar efter længere tids sygdom, men hans signatur kommer til at findes i alle svæveflyveklubber verden rundt i mange år fremover. Han var en drivende kraft i udviklingen og produktion af de små Solo-motorer, som revolutionerede svæveflyvningen.
29. februar 2024/af Jens Trabolt

Svævefly på job og i fritiden

Ulf Ringertz er professor i Flygteknik på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm samt passioneret svæveflyve-pilot. Et af hans mange projekter er en elektrificeret version af det lille svenske 12 m svævefly Windex.
28. februar 2024/af Jens Trabolt

Robert Danewid: “Man måste känna sin historia för att möta framtiden”

C-diplomet och ”måsmärket” fyller 100 år i år. I januari höll jag ett webinar om segelflygutbildningen under 100 år. När jag gjorde researchen till det insåg jag hur mycket av 30-tals strukturerna som fortfarande finns kvar i segelflyget. På gott och ont.
27. februar 2024/af Jens Trabolt

Solformørkelse i TMG – stik den!

Mange piloter har en ”bucket-list”, noget man gerne vil prøve her i livet. Det kan være bølge-flyvning i Norden, hangflyvning i Alperne eller noget helt tredje. Her er en ny ide: Sidste år, d. 20 april, fløj australske Barry Hendy 3500 km fra sin base i Benalla ud til vestkysten af Australien i en Phoenix-TMG for at opleve en total solformørkelse i 15 000 ft. Stik den!
22. februar 2024/af Jens Trabolt

Ny hangar giver flyveglæde i hverdagen

Det er meningsløst at have dyre fly, hvis de er utilgængelige. Nye hangarer giver komfort og smidighed i hverdagen for en række nordiske klubber, senest med byggeprojekt i Midtsjællands SFK.
20. februar 2024/af Jens Trabolt