Gösta Arvastson 1943-2023

“Simulering” – illustration av “Flyer”.

Link to automatic translation

När sommaren snart är över och hösten närmar sig får jag beskedet att Gösta Arvastson har gått bort.

Första gången vi möttes var då han gav mig lift hem från Alingsåsfältet i hans 70-talsgröna Saab. Den som ordnade det var Boris Wennergren, ständig sekreterare i Göteborgs Segelflygklubb och redaktör för klubbtidningen Termalen.

Antagligen hade jag redan läst några artiklar där av Gösta. Han tyckte att det var hög tid för Göteborgs Segelflygklubb att släppa harvandet med Pilatus bakom sig och träda in i 80-talet genom att köpa nåt nytt och högvärdigt, en LS-4 eller en ASW-20. Det höll inte med att bara producera C-diplom och cert i stor skala på gamla Bergfalkar med kantig huv. De som kände sig färdiga med trattflygningen måste kunna sträck- och tävlingsflyga på samma sätt som de gjorde i grannklubbarna i Västergötland.

Vi var helt överens i den frågan innan vi hunnit ut ur Alingsås så jag blev därefter (tillsammans med Göstas ständige medföljare Boris) en flitig liftare närhelst han skulle till fältet. Vilket var ofta. Gösta var mycket flygsugen och hade på kort tid tagit sträck och pass, I-bevis och silver-C. Den option som han ordnat åt klubben på en ASW-20 hade dock, efter en oväntad styrelsepiruett, blivit en begagnad Bergfalke 4.

Gösta med LS1-f.

Gösta bildade i stället en andelsförening med femton andra medlemmar och köpte en begagnad LS-1f. Äntligen kunde han sträckflyga med ett anständigt glidtal. GSFK kunde fortsätta sin snabba resa mot framtiden med hangarbygge, fältförlängning, nya klubbstugor och en expansiv verksamhet som snart mognade till en bred insikt om att skaffa många nya fina flygplan.

Vi for kors och tvärs i Saaben. Efter en lång rundtur bland grannklubbarna fick vi till slut tag på en innerslang i Skövde som passade till Pilatusen med punktering. Körde i skymningen upp till Ållebergsmuseet med en ESG-31 som Gösta och Boris letat upp i ett magasin. Åkte till Stockholm på utbildningsseminarium där Gösta efter svettigt rattande lyckades fickparkera på en ruta som var marginellt större än bilen.

Vi åkte med som lag till Sövdelägret en Valborgsmässoafton och fick en guidad tur av Gösta till Ale Stenar och Hammars backar. Men trots att han var uppväxt i Eslöv kunde han inte förklara varför de skånska bönderna stod ute på åkrarna på söndagen. Så vi spånade fritt om det och det blev ett stående skämt mellan alla anekdoter om sånt som vi varit med om och skrönor om allt som vi hört. Och det vi upplevde blev till nya anekdoter; som den om den lille bonden ute på schlätta som knuffades fram till Gösta av sina väl styrkta grannar en lördagskväll för att utkräva utelandningsavgift.

Segelflygsport

Gösta var med i redaktionskommittén för Segelflygsport från första numret 1983 till det sista 2012. Segelflyg är mycket teknik, fakta, prestanda och prestationer. Glidtal ska mätas, MacCreadyringar ska räknas fram, rättvisa formler och tävlingsregler ska skapas för att mäta vem som är den absolut bäste och tävlingen ska beskrivas med detaljerade reportage.

Gösta i egenskap av humanist och forskare inom etnologi skrev hellre artiklar om det mer diffusa, människorna som segelflyger, klubbarnas kultur och human factors i flygsäkerhet.

Men med sin naturvetenskapliga bakgrund läste han också mycket artiklar i utländska tidningar och skrev referat om meteorologi där segelflyg är den praktiska utforskaren av väderfenomenen.

Han skrev också krönikor om hur det som börjar som en individuell dröm om att flyga, genom upplevelserna i lufthavet, efterhand övergår i en bred gemenskap med andra segelflygare. Som Flyer – Göstas pseudononym som tecknare – skapade han med enkel självklarhet fantastiska illustrationer till egna och andras artiklar.

Skolövning – illustration av “Flyer”.

Primalskriket!

När jag först träffade honom forskade han på arbetslivet i de stora fabriksmiljöerna i Göteborg; varven, SKF och Volvo. Genom sin bakgrund som etnolog var han därför rätt person till att även professionellt utreda och beskriva segelflygets nuläge och problem genom att samtala med människor, ställa de rätta frågorna, systematiskt dokumentera och skapa forum för diskussion.

Svenska Segelflygförbundet

Tillsammans med de andra ”revolutionärerna” kunde han staka ut segelflygets framtid på flygsportsvägen och bilda Svenska Segelflygförbundet. Tidningen Segelflygsport gav segelflygarna egna röster som ingen kunde tysta.

Som Segelflygförbundets förste ordförande kunde Gösta där informera om de oändliga turerna och fula spelet i de mångåriga förhandlingarna för att skapa en organisation som var acceptabel för motorflygarna i Kungliga Svenska Aeroklubben.

Auktoritära byråkrater och teknokrater på andra sidan bordet blev rätt snart varse att bakom Göstas mjuka framtoning fanns det envishet och uthållighet, men även utrymme för kompromisser och handslag, så länge inte huvudmålet med ett självständigt segelflyg tappades bort.

Mitt i alla utredningsgrupper, redaktionsarbete, stadgeformuleringar och förhandlingar hann han även med att gå en lärarkurs på berget. På hemmaplan i Alingsås kunde han sedan praktiskt testa segelflygets nya idéer till en modernare utbildning och uppleva glädjen i att lära en annan människa att flyga.

Efter några år som ordförande i Segelflygförbundet kunde Gösta i slutet av 80-talet ta ett välförtjänt steg tillbaka. Den nye ordföranden Åke Pettersson fick driva förbundet vidare och stå uppe på podiet på Billingehus. Den långsiktiga satsningen med att få ett VM till Sverige var på gång i Borlänge. Det gick att se ett slut på organisationsförhandlingarna. Den nya utbildningsplanen var sjösatt.

Gösta gick vidare med nya saker som gick bättre att kombinera med att pendla mellan småbarnsfamiljen i Göteborg och det nya arbetet vid universitetet i Uppsala. VM ökade det svenska segelflygets internationella kontaktyta. Gösta kom med i gruppen OSTIV Training and Safety och engagerade sig där i att harmonisera de olika ländernas segelflygutbildning.

Hans nyfikenhet och den akademiska världens tekniska försprång i att använda datorer gjorde att han som pionjär kunde utveckla en hemsida för segelflyget vid en tidpunkt då de flesta inte kände till Internet.

Vi gjorde en bok ihop. Flyer gjorde i rasande fart teckningarna. Jag skrev merparten av grundtexterna som vi sen filade vidare på i Gösta och Karins kök. Efter alla omarbetningar kunde vi till slut inte riktigt säga vem som egentligen hade hittat på vad.

När vi började köra fast i kåseriformen och den lite studentikosa berättarstilen var det Gösta som tog oss vidare genom att föra in påhittade figurer. Resultatet blev ett farsartat styrelsemöte i Töntemåla Flygklubb och lille Arvids första DK-start som slutar med en krasch i rondellen. Ett kapitel som kanske rymmer lite av Göstas egen segelflygutbildning i Eslöv i slutet av 50-talet. En nostalgisk tid då han körde mopedrote till flygfältet med barndomskamraten Göran Ax, möttes av en flyglärare av den gamla stammen, vinschades upp i en gigantisk Kranich och till slut släpptes på EK-grönbete i Grunau Baby.

Något som ofta återkommer i teckningarna av gamla vinschbilar, kufiska gubbar och gamla glidare.

Men Flyers teckningar är mycket mer än de roliga träffsäkra gubbar som utväxlar repliker eller fyller ut ett typografiskt tomrum. När man bläddrar i en gammal tidning ser man att många av stämningsbilderna på flygplan i lufthav och landskap skapats som helt fristående konstverk. Efter hand blev strecken med den fina tuschpennan alltmer detaljerade och det tillkom blyertsskuggningar, tuschmålning och akvareller i färg.

Arbetet i Uppsala tog allt mer över och när det nya seklet började blev han professor. Göstas tid för segelflyg krympte till redaktionsarbetet med Segelflygsport och skolning i den nya klubben i Uppsala. Vi träffades ibland när familjen hade vägen västerut. Vi höll framför allt kontakten genom mejl. Efter femton års sporadiskt skrivande tog vi efter många år tag i en fortsättning på den första boken. Tiden räckte dock inte till för Gösta att göra alla de teckningar som behövdes till en ny bok.

Vi löste det genom att återanvända de som fanns i bortglömda högar av Segelflygsport och Termalen. Några dagar innan tryckning kom plötsligt inspirationen och det trillade in ett dussin nya teckningar i mejlen. De flesta gick att få med genom kreativ redigering. När boken blev klar två dagar innan Billingehus var han mycket nöjd med resultatet.

De kommande åren sågs vi ibland när det var tävlingar i Uppsala och Långtora. Han och Karin kom gärna på vår årliga Viktorträff i Herrljunga då han fick träffa gamla kompisar och flyga igen över Ramlamossen, en återkommande punkt i Göstas mytologiska värld.

Varje gång pratade vi pliktskyldigt om att försöka hitta den försvunna disketten så vi kunde ta itu igen med den engelska versionen av den första boken som var klar för tryckning i mitten av 90-talet. Den legendariske krönikören Platypus i i Sailplane & Gliding hade skrivit förordet.

Vi gjorde ett märkligt besök hos honom i London uttryckte han sin stora beundran för Gösta som konstnär och försökte värva honom till egna projekt. I förordet skriver han att Flyers teckningar har samma känslighet i linjerna och färgerna som hos konstnärerna Ingres och Tiepolo. Men de föreställer inte segelflygare, medlemmar i världens mest civiliserade sociala grupp. De trolliknande figurerna beskriver Flyers känsla av att segelflygare är förkrympta jättar som gömmer sig för ljuset i bygglokaler, längst bak i flygplanvagnar eller på mörka varma platser som baren och bastun. Vi hittade aldrig den borttappade disketten men 2020 kunde vi till slut ge ut e-boken True Gliding och mildra vårt dåliga samvete lite mot alla de som hjälpt oss 25 år tidigare med översättningen.

Efter pensioneringen fick Gösta mer tid för sitt flygintresse. Artiklarna i Segelflygsport, baserade på gotländskan Hedvigs dagboksdröm om att bli pilot på 30-talet, blev till en bok. Med utgångspunkt i en stor meteorologisk konferens i Uppsala där man fastställde molnens latinska namn och klassificering i slutet av 1800 talet, letar han i universitetsarkiven upp material till föreläsningar, artiklar och boken Molnspanare som kom ut 2022.

Nu är Gösta klar med sin gärning här. Han lämnar efter sig ett rikt arv med texter och teckningar i böcker och tidningar. Finns det en himmel är det där han är, lär änglarna rena ingångar i termiksvängarna och utforskar ett nytt lufthav långt ovanför molnen över Ramlamossen.

Alla teckningar i artikeln är gjorda av Flyer – Gösta Arvastson (16. maj 1943 – 31. juli 2023)