Clas, Ola och Sten-Åke redo att bli utbildade i gummirepstart och till Gummihunde (foto R Danewid)

Bucket List, Historisk, Nyhed, Startmetoder

28/12/2022

“Gummihunde” – viel arbeit, wenig fliegen!

Oldtimer Segelflug Club (OSC) Wasserkuppe arrangerar varje sommar och höst weekendkurser i gummirepstart. De flyger med en SG 38. I många år har jag och kompisarna fra Landskrona FK åkt till Wasserkuppe första weekenden i oktober. I år sammanföll hela vår vistelse med en av gummirepstart-kurserna och kompisarna Clas, Sten-Åke och Ola anmälde sig - ett klart bucket list item!

Clas, Ola och Sten-Åke redo att bli utbildade i gummirepstart och till Gummihunde (foto R Danewid)

Tekst og foto: Robert Danewid

Ola demonstrerar gummirepet. Som i princip är samma typ av rep Klemperer använde till Blaue Maus 1921 (foto R Danewid)

Klar för sitt livs första gummirepstart. Clas spänner fast sig medan Sten-Åke assisterar. Gummirepet är redan kopplat (foto R Danewid) (foto R Danewid)

Link to automatic translation

Gummirepstarten, vår äldsta startmetod, uppfanns av tyske ingenjören Wolfgang Klemperer. Klemperer var en av deltagarna i den första Rhöntävlingen 1920. Han deltog med sin egen konstruktion FVA-1 ”Schwarze Teufel”, som han byggt tillsammans med studenterna i Aachen. De flesta andra deltagande flygplanen i denna den första Rhöntävlingen ”fotstartades” på något sätt. Men det var svårare med Schwarze Teufel, som hade ett landningsställ bestående av två ben med skida i underkanten. Klemperer uppfann då gummirepstarten.

Fram till slutet av första världskriget utgjordes fjädringen i landningsställen i tyska flygplan av ”gummifjädrar”. De tillverkades i stor mängd av firman Kampschulte i Solingen. I Aachen fanns ett lager med en mängd sådana ”fjädrar” kvar. När Klemperer i maj 1920, under arbetet med Schwarze Teufel, upptäckte detta föddes idén. De 16-20 mm tjocka ”fjädrarna” (som bestod av 600-800 gummiband) satte Klemperer ihop till ett långt rep. Han beräknade att när repet sträcktes lagrades stora mängder energi som snabbt frigjordes när man släppte spänningen. Man la ett gummirep runt varje landningsställ på Schwarze Teufel. Två medhjälpare höll fast stjärten medan 3-4 medhjälpare sträckte vardera gummirepet. På kommandot ”Los” släppte man stjärten och flygplanet ”katapultades” ut på hanget. Redan vid första försöket i september 1920 visade det sig att startmetoden fungerade.

Till året efter kom Aachen studenterna och Klemperer med ett nytt flygplan, ”Blaue Maus”, som var en uppdaterad ”Schwarze Teufel”. På denna hade man installerat en krok i flygplanets nos som man kopplade gummirepet till. Repet bestod av två delar, ett på varje sida om flygplanet och det sträcktes som ett V. Och nu var egentligen gummirepstarten fulländad.

Schwarze Maus startar på Wasserkuppe i gummirepstart 1920. Förmodligen på Weltensegler, fast det hette ju inte det då (Internet)

Redan 1922 var gummirepstart den startmetod som användes på Wasserkuppe. Den blev snabbt den ”riktiga” startmetoden, även om bilstart, vinsch och flygsläp utvecklades i slutet av 20-talet. När Günther Groenhoff i maj 1931 gjorde sin berömda flygning från München till Kaaden, 272 km i Fafnir, blev flygningen inte godkänd som världsrekord av FAI eftersom han startat i flygsläp och inte med en riktig startmetod, d v s gummirep.

I den svenska översättningen av Handbuch des Segelfliegens från 1943/44 skriver man att gummirepsstart är den vanligaste startmetoden och kommer så att förbli. Men så blev det inte. Efter andra världskriget har startmetoden använts mest som en nostalgisk form av startmetod. På några ställen finns metoden kvar, mest med syfte att visa hur man gjorde förr och som kuriosa. För dagens segelflygare är det ju kul att ha provat metoden.

Dessa ställen är t ex Wasserkuppe, där man varje sommar och höst har kurser för behörighet i gummirepsstart, engelska Long Mynd (Midland Gliding Club) där man sedan 1934 regelbundet flyger med ”vanliga” segelflygplan om hanget bär, och i polska Zaar och Bezmiechowa. Det finns även fler ställen, i t ex Schweiz och Tyskland. Man kan notera att i EASA SFCL finns ”bungey launch” med som startmetod och man kan skaffa sig formell behörighet i sitt SPL att utföra startmetoden. Kravet är att man gör tre gummirepstarter under lärares övervakning.

Oldtimer Segelflug Club (OSC) Wasserkuppe arrangerar varje sommar och höst weekendkurser i gummirepstart. De flyger med en SG 38. Kurserna är populära och ofta är det flera medlemmar från samma klubb som deltar. Och kursen blir kanske främst en chans för medlemmarna att ägna sig åt ”teambuilding” och ha kul tillsammans. För någon praktisk nytta av en Bungey Launch Rating har man ju egentligen inte.

Teckningen är ur boken ”Gleit und Segelflugzeuge” från 1938 och visar uppställningen vid en gummirepsstart. Fyra man i vardera gummirepet, två i stjärten och en i vingen.

För att gummirepstarta krävs ett godkänt – det är ju flygmateriel – gummirep, gärna en sluttning/hang och en massa personer – ”Gummihunde” – som sträcker repet och ”bromsar”. Enligt teckningen från 1938 behövs det 11 personer (förutom piloten). På pappret alltså.

I många år, närmare bestämt var årets resa den 17:e, har jag och kompisarna åkt till Wasserkuppe första weekenden i oktober. Vi bor på det alldeles utmärkta lilla familjehotellet Sonnenhof, som ligger inte långt från platsen där Günther Groenhoff slog ihjäl sig för 90 år sedan. Vi äter och dricker gott, besöker Schleicher, segelflygmuseet, Kreuzberg Kloster, flyger med våra kompisar i Rhönflug Fulda på Wasserkuppe (ofta i höstvåg) och inandas segelflyghistoriens alla fantastiska ”dofter”. Under årens lopp har vi många gånger sett hur OSC gummirepstartar sin SG 38 på olika ställen på Wasserkuppe, beroende på vindriktningen.

I år sammanföll hela vår vistelse med en av kurserna och kompisarna Clas, Sten-Åke och Ola anmälde sig. Kostnaden för att deltaga i en kurs är 50 € i anmälningsavgift och sedan 5 € per start. Alltså överkomligt.

Vinden var västlig första dagen på kursen, så starterna skedde på Weltensegler, förmodligen på samma ställe där Klemperer gjorde de första gummirepstarterna 1920. NG har skrivit om denna anrika plats på Wasserkuppe

Pionerer: Weltensegler

Så här går en gummirepstart till

Beväringen, i detta fallet Clas, som gör sin första gummirepstart, spänns fast på SG 38:an. En viss spänning kan anas i beväringens ansikte. Gummirepet kopplas i. Haltmannschaft (bromsmanskapet) tar tag i ”bromslinorna” och tar spjärn. Sju man, Laufmannschaft eller Gummihunde, i vardera repet, d v s 14 man, gör sig redo. Totalt alltså 20 man, inklusive startledaren. Gummirepstart är en personalintensiv startmetod.

Startledaren, en ”riktig” segelflyglärare, som står i vingspetsen, vrålar med tysk och myndig röst: ”Haltmannschaft??” och dessa svarar med hög och klar röst ”Fertig”.

Nu vänder sig startledaren till de 14 Gummihunde och vrålar med samma auktoritära tyska stämma ”Laufmannschaft??” och alla 14 Gummihunde svara unisont ”Fertig”. Man är nu klar för start. Startledaren skriker ”Ausziehen!!!!” och Gummihunde börjar sträcka repet. När detta är sträckt skriker startledaren ”Laufen!!!!”.

Nu börjar Gummihunde springa för allt vad det går. Sten-Åke och Ola rapporterade att det är riktigt jobbigt och tungt att sträcka gummirepet. Haltmannschaft tar spjärn för att hålla mot, det är stor kraft när gummirepet spänns, något Clas senare vittnade om. När startledaren bedömer att gummirepet är sträckt (ingen vet vilka kriterier han har för detta, det är nog en yrkeshemlighet som bara gamla lärare har) skriker han ”LOS!!!!” varpå bromsmanskapet släpper och SG 38:an med en, förmodligen skräckslagen, beväring katapultas utför Weltenseglerhanget.

Flygplanet lättar snabbt och når, på grund av sluttningen, en höjd över marken på kanske 8-10 m innan Clas landar mjukt och fint några hundra meter bort. Flygtiden blev 20 sekunder. En av dagens längre flygningar. Clas kan också berätta att starten, tvärtemot vad man kan tro, är mjuk och betydligt mindre häftig än en vinschstart.

Nu lastas SG:n på en specialbyggd trailer och bogseras tillbaka upp till startplatsen. Och proceduren upprepas med en ny beväring.

Alltså, 20 man sliter hårt för att en person kan flyga 20 sekunder. Som någon sa ”Viel Arbeit, wenig fliegen”. Men det var så det var i segelflygets ungdom. Att delta i en av OSCs kurser är onekligen en arbetsam men unik upplevelse, som dessutom ger rikligt med motion.

Clas, Sten-Åke och Ola kan kryssa av en punkt till på sin bucket list.