Pionerer: Hanna Reitsch

LONG READ

Pionerer
Ny serie i NORDIC GLIDING
Konstruktører, piloter og tænkere som har udviklet flyvningen

 

 

Hanna föddes den 29 mars 1912 i Hirschberg i Schlesien (Jelenia Gora i nuvarande Polen). Hon började sin segelflygutbildning 1932 vid segelflygskolan i Grunau (nära Jelenia Gora).

Grunau var en av den tidens stora segelflygcentrum (det var bl a här man ”upptäckte” vågflygning). Hon studerade medicin i Berlin och började samtidigt lära sig motorflyga vid Staaken i en Klemm 25.

Hanna avslutade sina medicinstudier 1933 och blev därefter värvad av Wolf Hirth till segelflygskolan Hornberg i Baden-Würtemburg. Här jobbade hon som instruktör och pilot. Hornberg är också ett av de klassiska segelflygfälten i Tyskland. Skolan, som drevs av Baden-Würtembergs flygsportförbund, lades ner 2015, men är fortfarande ett aktivt segelflygfält.

Det stora tyska filmbolaget Ufa kontrakterade henne som stuntpilot. Hon satte i denna veva även ett inofficiellt record för kvinnor i uthållighet på 11 tim och 20 min.

1934 deltog hon tillsammans med Peter Riedel, Heini Dittmar och Wolf Hirth i professor Georgiis Sydamerika expedition. Här blev hon den första kvinnliga segelflygaren att erövra silver-C, med internationellt nummer 25 (den internationella numreringen upphörde sedermera och idag är det upp till varje land att föra sitt silver-C och guld-C register).

 

Samma år, i juni, anställdes Hanna av DFS (Deutsche Forschungsanstalt für Segelflug) och året efter blev hon testpilot.
I maj 1936 reste Hanna tillsammans med Peter Riedel till Sverige för invigningen av Bromma flygplats. Här gjorde de flera uppvisningsflygningar och bl a flygbogserade de regelbundet efter en autogiro.

Pionerer: Peter Riedel

I Rhöntävlingen det året, p g a att hon var kvinna hade hon stora svårigheter att bli accepterad som deltagare, placerade sig Hanna på en femte plats i en Sperber Junior. Sperber Senior och Junior var utvecklade ur Rhönsperber, som var ett vanligt segelflygplan i de tyska klubbarna vid denna tid. Det var konstruerat av Hans Jacobs (som är en annan av segelflygets förgrundsfigurer och utan tvekan en av de stora, om inte den störste, segelflygkonstruktören).

Pionerer: Hans Jacobs – den största segelflygkonstruktören?

Sperber Senior hade spännvidden 16 m. Hanna var liten till växten och speciellt för henne konstruerade Jacobs Sperber Junior, som hade 15.6 m spännvidd men en avsevärt mindre kropp. Det sägs att det var bara Hanna som fick plats, och knappt hon heller, i cockpit.

I mars 1937 deltog hon i ISTUS Internationella möte i Salzburg och gjorde en remarkabel flygning tvärs över Alperna till Italien i sin Sperber Junior. (Dagens OSTIV, segelflygets tekniska och vetenskapliga organisation, har sina rötter i ISTUS).

Samma år, 1937, efter att ha utprovat Hans Jacobs luftbromssystem (DFS-bromsarna, som bl a sedermera användes på Bergfalke II/55 och de tidiga III), förlänades hon av Ernst Udet (berömt tyskt flygaräss från första världskriget, som nu var utvecklingschef för det nystartade Luftwaffe) hederstiteln ”Flugkapitän”.

Hanna deltog i Rhöntävlingen 1937, som i efterhand utsågs till det första världsmästerskapet i segelflyg. Hon kom på en sjätteplats. Nu flög hon en Reiher. Reiher var också en Jacobskonstruktion som byggde på nya tankar. Den skulle ha bra prestanda även i högre farter. Men Reiher blev tung och Hanna ogillade flygegenskaperna. Året därpå utvecklades därför Reiher II (och sedan kom det en Reiher III). Wolfgang Späte, solfahrtteorins fader, flög då den gamla Reihern till seger i Rhöntävlingen 1938.

 

I september 1937 utnämnde Udet Hanna till test pilot vid Luftwaffes testcenter vid Rechlin-Lärz. Här var hon testpilot på bla Junkers 87 ”Stuka” och Dornier 17 med ”ballongring” (ett projekt för att kapa linorna till spärrballonger). För sina insatser här fick hon i mars 1941 järnkorset av andra klassen direkt av Hitler själv.

 

 

 

Stjärna i naziregimens propaganda
Hanna blev den första kvinnliga helikopterpiloten och en av de få som flög den första styrbara helikoptern, Focke-Achgelis Fi-61. 1938 gjorde hon dagliga flygningar med helikoptern inne i Deustchlandhalle under den tre veckor långa bilmässan i Berlin.

Hanna var liten, såg bra ut, hade blont hår och ett intagande leende. Detta tillsammans med hennes egna ambitioner gjorde att hon i slutet av 30-talet och under hela kriget var en stjärna i naziregimens propaganda.

På Youtube finns flera propagandafilmer där Hanna testflyger olika flygplan. Förutom första kvinnliga helikopterpiloten blev hon första kvinna att flyga såväl raket- som jetflygplan.

1938 deltog hon med en DFS Habicht (Jacobs aerobatic segelflygplan) i Cleveland, USA, i National Air Races. Vid DFS fortsatte hon som provflygare och utprovade bl a DFS 230 (även det en Jacobs konstruktion), tyskarnas standard lastglidare, som bl a användes vid den berömda stormningen av Fort Eben-Emael i Belgien i maj 1940 samt luftlandsättningen på Kreta ett år senare.

Reitsch fick alltså flyga en rad tyska flygplan som provflygare. Hon flög den gigantiska lastglidaren Me 321 Gigant (världens största flygplan vid den tiden), som bogserades av tre tvåmotoriga Bf 110 (”Troikaschlepp”).

Det bar sig inte bättre än att de tre bogserflygplanen kolliderade med varandra, besättningarna slog ihjäl sig, och Hanna var också nära att stryka med.

Lastseglare – ett porträt

Efter det tyska nederlaget vid Stalingrad i februari 1943 inbjöds Hanna till östfronten av generalöversten vid Luftwaffe Robert Ritter von Greim. Hon tillbringade tre veckor vid fronten där hon i en Fiesler Storch besökte olika Luftwaffeförband.

Det är sannolikt att hon inledde ett förhållande med Ritter von Greim och att han var hennes livs stora kärlek. Hon förblev ogift hela livet.

Hon flög raketflygplanet Me 163 1943 (det som Heini Dittmar var chefsprovflygare för och blev den förste att flyga över 1 000 km/h i) och på hennes femte flygning havererade hon och skadade sig svårt. Hon fick tillbringa fem månader på sjukhus. I samband med detta förlänades hon som första och enda kvinna Järnkorset av första klassen.

Pionerer: Heini Dittmar – den förste att flyga fortare än 1 000 km/h

 

 

Under resten av kriget var Hanna aktiv som testflygare, bl a flög hon den bemannade versionen av V1 och kom med idén om ”självmordsflygplanet” Me 328 (vars prototyp, som var ett segelflygplan, provflögs av Hanna).

 

I slutet av april 1945 sparkade Hitler Göring som chef för Luftwaffe och han kallade Ritter von Greim till bunkern i Berlin. Hanna följde med. Det sägs att Hanna flög Ritter von Greim till Berlin och landade i Tiergarten i en Fiesler Storch.

Men sanningen är nog att första etappen flög Ritter von Greim själv i en Fw 190, med Hanna liggande i bakkroppen. Sista biten, de landade mitt i Berlin vid Tiergarten, flög de i en Storch.

Hitler utnämnde Riter von Greim till fältmarskalk och chef för Luftwaffe och beordrade iväg dem. Det sägs att Hanna ville stanna vid Führerns sida och grät när hon lämnade bunkern. Hitler gav både Ritter von Greim och Hanna varsin cyankalium ampull.

De flög ut från Berlin i en Arado 96 (och inte en Storch som man oftast kan läsa). Det var det sista flygplanet som lämnade Berlin innan kapitulationen.

Hanna och Ritter von Greim tillfångatogs av amerikanerna. Hon förblev i fångenskap i 15 månader, man misstänkte att hon flugit ut Hitler ur Berlin. Ritter von Greim gjorde bruk av sin cyankalium ampull i slutet av maj 1945.

Post WW2
Efter frisläppandet bosatte sig Hanna i Frankfurt. När segelflyg åter blev tillåtet i Tyskland i början av 50-talet började hon segelflyga igen.

Vid VM i Spanien 1952 blev hon trea. Hon vann tyska mästerskapen 1955. 1957 slog hon världsrekord i höjd för damer med 6 848 m.

I mitten av 50-talet var hon flitigt anlitad i filmer och intervjuer (en del finns på youtube) där hon berättade om t ex provflygningar med Me 163 och Me 262.
1959 inbjöds hon till Indien av landets premiärminister Nehru för att starta ett segelflygcenter.

Under åren 1962 till 1966 bodde hon i Ghana där hon hade i uppgift av landets president att bygga upp segelflyget. Detta har hon beskrivit i boken ”Ich flog in Afrika für Nkrumahs Ghana”.

 

 

1961 inbjöds hon till Vita Huset av president Kennedy. Och 1970 tog Hanna diamant-C.

Under 70-talet slog Hanna världsrekordet i tur och retur för damer två gånger i sin Standard Cirrus. Första gången var 1976 i Österrike med 715 km och andra gången 1979, kort före sin död, med 802 km längs Appalacherna i USA.

 

 

1976 arrangerades den första internationella damtävlingen i samband med tyska juniormästerskapen i Dinslaken i Västtyskland. Tävlingen skulle efter något år bli Dam-EM och slutligen Dam-VM.

Jag deltog i de tyska juniormästerskapen och en dag kom Hanna Reitsch dit och höll ett tal på briefing. Det var en liten skröplig tant med en gäll röst och jag hade svårt att förstå att hon var den berömda ”aviatrisen” och som precis satt ett världsrekord! Och mer skulle det bli.

Var Hanna nazist?
Hon sa efter kriget att hon var en hängiven nationalist, inte nazist.

Att hon trodde på Tyskland men inte på Hitler. Ja, med dagens kunskaper om Tredje Riket, vad är skillnaden?

Men hennes kopplingar till eliten inom det Tredje Riket har alltid varit ett diskussionsämne. Så här sa hon i sin sista intervju:

”Vad har vi nu att vara stolta över i Tyskland? Ett land fullt av bankirer och biltillverkare. Till och med vår duktiga armé har blivit lam. Våra soldater ifrågasätter order. Jag skäms inte över att säga att jag trodde på nationalsocialismen. Jag bär fortfarande järnkorset Hitler gav mig. Trots det kan man idag inte finna en enda person som kan stå för att de röstade på Hitler. Många tyskar har skuldkänslor på grund av kriget. Men de erkänner inte den enda verkliga skuld vi alla har gemensamt – att vi förlorade.”

Den 24 augusti 1979 dog Flugkapitän Hanna Reitsch, 67 år gammal. Officiella dödsorsaken var hjärtinfarkt. Den berömde engelska testpiloten Eric ”Winkle” Brown fick ett brev från Hanna (Brown hade förhört Hanna efter kriget) i början av augusti 1979 i vilket hon skrev ”det började i bunkern, och där ska det sluta”.

Det sägs också att under hela sitt liv, efter kriget, bar hon en amulett runt halsen med cyankalium ampullen hon fick av Hitler. Efter hennes död var amuletten tom och någon obduktion gjordes aldrig.

Var det en ”självmordspakt” med Robert Ritter von Greim, som hon genomförde sin del av 34 år efter von Greim tog sitt liv?

Hanna Reitsch var utan tvivel en färgrik och kontroversiell kvinna med ett märkligt livsöde och mest troligt var hon en hängiven nazist. Men framförallt var hennes stora passion flygning och då speciellt segelflygning.

Hon skrev:
”Motoriserad flygning är givetvis en magnifik seger över naturen, men segelflygning är en seger över själen och gradvis blir man ett med naturen”.

Hanna skrev flera böcker. Hennes självbiografi ”Fliegen, mein Leben” kom ut 1951 och i en fjärde upplaga så sent som år 2001. ”Höhen und Tiefen” handlar om tiden efter 1945.

 

Youtube: Hanna Reitsch’ sidste interview i 1976

Referenser
(1) Ûber sonnige Weiten, Peter Riedel, Motorbuch Verlag 1985
(2) Handbuch des Segelfliegens, redaktör Wolf Hirth , svenska upplagan 1943
(3) Sailplanes 1920-1945, Martin Simons, Eqip 2001
(4) Diverse artiklar och bilder på Internet