Hütter H17: världens minsta segelflygplan?

När undertecknad guidar grupper i vårt Segelflygmuseum på Ålleberg berättar man gärna om de lite mer udda segelflygplan som finns där. Ett av dessa är den dimunitiva Hütter H17 SE-SAD med knappt 10 m spännvidd, världens minsta segelflygplan. Just det kanske inte är helt sant men i varje fall inte långt ifrån…. H17 var bröderna Hütters första ”riktiga” konstruktion 1934 som sedan följdes av många epokgörande flygplan t.ex H 301 Libelle men de var även ledande pionjärer på vindkraftsidan

Text: Bernt Hall

Link to automatic translation

Dessutom brukar jag berätta att min far flög sin 5-timmars för Silver C 1944 på Ållebergshanget i just det exemplaret byggt 1939 på Svenska Kanoverken i Halmstad. För övrigt samma dag/dygn som gymnastikdirektören Karl-Erik Övgård slog svenskt uthållighetsrekord med 22 h i Olympia.

Så här beskrivs min fars flygning i boken ”Segelflyg” av redaktören Jöran Forslund som också gör sin femtimmars samtidigt i Grunau Baby: ”Nu är vi sju flygplan på hanget. En annan Olympia startar på femtimmars och gör sällskap med Övgårds. Den lilla H 17 kilar kvickt som en svala fram och åter, fram och åter under mig; den flyger snabbare än en Baby men orkar inte knalla upp lika högt”. En något högre vingbelastning gav sig nog till känna.

Läs Robert Danewids portræt af bröderna Hütter – pionjärer och innovatörer

När min egen segelflygkarriär började 1968 var alla gamla segelflygplan byggda på 40-talet groundade i Sverige av Luftfartsverket sedan 1964 eftersom man (kanske felaktigt) ansåg att limningarna var för dåliga. Men jag hade i alla fall turen att flyga Ka 6 CR i trä och duk som första EK flygplan och med K 8 B flög jag min första tävling. Sedan blev det plast och åter plast som jag fortfarande gillar att flyga.

Men från och med 90-talet började ett visst intresse för gamla segelflygplan gro. Segelflygmuseet på Ålleberg fanns då och min far berättade inlevelsefullt om sin 5-timmars i Hüttern som hängde i taket vid besök där. Samtidigt läste jag intressanta artiklar av Torgil Rosenberg m.fl som beskrev dåvarande ägargruppens flygningar med SE-SAD bl.a i fjällen innan den blev groundad.

Men att man själv skulle få flyga en sådan var bara en dröm eftersom Hüttern på Ålleberg var förpassad till att enbart vara statiskt museiföremål sedan -64. Däremot flög jag som nybliven medlem i SVS (Segelflyget Veteransällskap) från 90-talet och framåt ibland Slingsby T21 med familj och vänner vilket var mycket uppskattat.

Det egna engagemanget i SVS ökade på 2000-talet. De senaste åren har vi dessutom deltagit på flera av vår fantastiskt duktiga och aktiva danska motsvarighet DaSK’s (Dansk Segelflyghistorisk Klub) sommar-rallyn. Alltid i slutet av augusti på Arnborg.

Bland alla intressanta historiska segelflygplan dom håller flygande finns en Hütter H 17 byggd 1938 i Danmark av Carl Johansen. En av en dryg handfull som fortfarande flyger världen över.

DASKs Hütter H17 i hangaren på Arnborg.

Det dröjde dock fram till i sommar (2023) innan jag vågade mig på att ens provsitta densamma. Trodde aldrig att jag skulle få plats. Döm av min förvåning när det gick ganska ok att glida ner i sitsen, även om jag undrade om man skulle kunna ta sig ur den igen. Men den var faktiskt större än man kan tro, nästan jämförbar med Grunau Baby som också är trång och som jag flugit en del på Ålleberg.

Fallskärm var inte att tänka på, det kan jag inte ha i Babyn heller. Hade i alla fall förmodligen inte kunnat ta mig ur med en fallskärm på ryggen. Bra däremot är att då den saknar hjul och bara har skida så står den lågt på marken vilket är bra för farbröder och tanter som är lite till åren när man går in och ur. Tomvikt strax under 100 kg gör att den lätt bärs in i hangaren av två man med ryggarna mot vingens undersida där vingstöttorna sitter.

En noggrann daglig tillsyn gjordes och inga anmärkningar hittades. Lite extra kontroller av limningar gjorde jag där man kom åt via inspektionsluckor med mera men inte heller där fanns något att anmärka på. Den här kärran grundöverseddes av Tage Hansen i Danmark efter att ha varit en sejour både i Norge och Sverige efter kriget, den mesta tiden dock på marken, och den flög igen 2007.

H 17, Grunau Baby och H 28 i PurePlanes tappning skala 1:48. Man ser hur liten H 17 är jämfört med Baby, som även den är ett litet segelflygplan (spännvidd 13.6 m) (foto R Danewid)

Man slås hela tiden av hur liten den är. Huven som bara har en lite plexiglasskiva längst fram har alla (!!!) tre instrumenten integrerade i densamma tillsammans med pitotröret. Så när huven är avtagen gapar bara ett hål ner i sittbrunnen där det endast sitter en styrspak i mitten och ett kopplingshandtag på sidan. Inget annat. Luftbroms saknas vilket är lite märkligt när det var just bröderna Hütter som uppfann Schempp-Hirth-bromsarna. Men även tidiga Grunau Baby från den här tiden strax för mitten av 30-talet saknade bromsar. I Stockholm fanns en sådan. Trim saknas också.

Funktionelt cockpit, men bekvämt sitter man ju inte!

Nej, bekvämt sitter man ju inte och tankarna går till farsgubben som satt i en sådan här i 5 timmar på hanget. Cuben kör fram och det här skall bli intressant. Det blåser dessutom en del som det alltid gör i Danmark så det skulle bli lite spännande att se hur den uppför sig i turbulensen. Wow, vi var i luften efter max 5m eller kanske snarare 3m och den var livlig men fullt kontrollerbar i släpet.

Roderkrafterna var låga och man saknade inte trimmen eftersom bogserföraren var vänlig nog att bara dra i 85 km/h. Coolt att sitta med huvudet ute direkt i fartvinden. Urkoppling och lite termik fanns men vi drev samtidigt mer än vi steg för en säker återkomst. 17 i H 17 kommer från att glidtalet är just 1:17. Snäll verkar den dock vara, vingen är ju huvudsakligen rektangelformad nästan ut till spetsen och det brukar innebära goda stallegenskaper och god skevroderverkan i stall.

Dessutom enklare att bygga med spryglar av samma storlek på en stor del av vingen. Det byggs fortfarande en och annan H17 världen över, ritningar finns. För övrigt har den samma vingprofil som Grunau Baby, dvs Göttingen 535 utom spetsarna som har en NACA profil. Man kunde kurva under 50 km/h.

Huven som bara har en lite plexiglasskiva längst fram har alla (!!!) tre instrumenten integrerade i densamma tillsammans med pitotröret. Så när huven är avtagen gapar bara ett hål ner i sittbrunnen där det endast sitter en styrspak i mitten och ett kopplingshandtag på sidan. Inget annat.

Kroppen är kort, bara 4,6 m och fena och sidroder små men med tanke på det är riktningsstabiliteten ändå helt ok. Sikten framåt och åt sidorna är ju formidabel medan den är begränsad uppåt, rakt nedåt och bakåt då man sitter under vingen. Tyvärr var det snart dags för landning och med Arnborgs 1300 m gräsbana och relativ kraftig rak motvind fanns det inga fjärilar i magen beträffande att landa helt utan luftbromsar. Kunskaper i vingglidning behövde inte användas.

70 km/h kändes rätt i landningsvarvet med hänsyn till turbulensen och den satte sig i 45 km/h så med de dryga 25 km/h vind som rådde så hade man kunnat landa på en fotbollsplan – på tvären! Skidan gör att stoppsträckan blir extremt kort, mindre än 10 m.

Som sagt, man kände historiens vingslag. Inte bara på det personliga planet utan också för att det var bröderna Hütters första ”riktiga” konstruktion 1934 som sedan följdes av många epokgörande flygplan t.ex H 301 Libelle men de var även ledande pionjärer på vindkraftsidan. Och som sagt, denna lilla manick från tidigt 30-tal flyger riktigt bra. Stort tack till DaSK som håller denna och andra rariteter från förr i flygskick.

 

Video: Hütter H17, OY-CJX på Wasserkuppe (2011)

I Sverige byggdes det två H 17, SE-SAC och SE-SAD. Her är det foto på SE-SAC, fotot troligen taget 1940 (foto SFF arkiv)

Hütter H-17 i Norden

Text Robert Danewid

I Sverige byggdes det två H 17, SE-SAC och SE-SAD. SAC byggdes av AB Centrala Glid och Segelflygplansfabriken. AB Västerås Snickerifabriks sportflygplansavdelning satsade i slutet av 30-talet på att lägga upp materiallager för klubbarnas bygge av glid och segelflygplan.

Material eller byggsatser till 17 Anfänger och 10 Grunau 9 skolglidare tillverkades och levererades under åren 1938-39, liksom fyra kompletta övningssegelflygplan av typen Grunau Baby och en Gö-1 Wolf till Norge. 1939 ombildades firman till AB Centrala Glid och Segelflygplansfabriken. Man byggde Hütter H 17 SE-SAC 1939, som 1940 såldes till Norge där den fick registreringen LN-GAM.

Rudolf Abelin och Gunnar Sundblad på Svenska Kanoverken beställde hösten -37 en Hütter H 17. Den byggdes, provflögs 1939 och inregistrerades den 17 augusti 1939 som SE-SAD.

Nybyggda SE-SAD i Halmstad sommaren 1939 (foto SFF arkiv)

SE-SAD med täckt huv, troligtvis i slutet av 50-talet (foto SFF arkiv)

AB Flygindustri bildades ur Svenska Kanoverken 1942 som i sin tur bildats ur Svenska Kanotfabriken i Båstad. AB Flygindustri blev senare Malmö Flygindustri, som i sin tur gick upp i SAAB på 70-talet. Deras MFI-17 Supporter, som fortfarande används av bl. a. norska och danska flygvapnen, byggs än idag på licens i Pakistan.

SE-SAD levererades till KSAK och 1941 hamnade den på Ålleberg. När säsongen på Ålleberg började ta slut i augusti 1941 gav KSAK och Aeroklubben i Skåne Ållebergschefen Stig Fägerblad i uppdrag att prova Kåsebergahanget, dynerna vid havet öster om Hammars Backar och Ystad. Hanget var brant och gav ett starkt men smalt uppvindsområde. I SAD satt den långe Fägerblad ihopknycklad under 10 timmar och 7 minuter medan han flög fram och tillbaka över det 6 kilometer långa hanget. Fägerblad och SAD ”handstartades”, d v s startmanskapet ”slängde” ut Hüttern på hanget, det blåste bra.

Stig Fägerblad i SAD flyger i över 10 tim på hanget vid Kåseberga i augusti 1941

Stig berättade senare att den öppna Hüttern kunde flyga otroligt långsamt. “Jag kunde ställa en dricksflaska framför mig på faneret utan att den blåste av, medan jag packade upp och åt mina smörgåsar.”

1945 såldes SAD till Falköpings FK. Efter ett kort mellanspel hos KSAK hamnade flygplanet i Eslöv hos Aeroklubben i Skåne 1948 och därefter hos en L Hansson i Hälsingborg. Hansson sålde 1956 SAD för 850 kronor till De Förenades Segelflygklubb, sedermera Distinguished Flight Society i Eskilstuna, förkortat DFS. DFS skulle travestera på förkrigstidens tyska DFS, Deutsche Forschungsanstalt für Segelflug. Hela historien beskrevs i Flygrevyn nr 6 1956 av signaturen YEN (Yngve Norrvi). Se nedan.

YENs artikel om SE-SAD och DFS i Flygrevyn juni 1956

Sprängskiss av H 17:s vinge. Konventionell trävinge. Notera avsaknaden av luftbromsar

1964 föll även SE-SAD offer för den ”stora segelflygdöden”. Luftfartsstyrelsen ansåg då att limfogarna, p g a det använda limmet, i segelflygplan byggda före 1945, inte längre hade den bärförmåga som krävdes. Så en mängd segelflygplan, i princip alla Baby, Weihe, Olympia och Kranich, groundades över en natt. Kanske inte bara av ondo så här med lite perspektiv, för detta innebar att den svenska segelflygparken snabbt föryngrades.

SE-SAD hänger idag på Ållebergsmuseet. Den täckta huven är en modifiering från 50-talet (foto S-E Jönsson)

SE-SAD hänger idag på Ållebergsmuseet.

Det byggdes ett flertal H 17 även efter kriget. Och ett tiotal flyger fortfarande. DaSk på Arnborg har ett fint flygande exemplar (testad av Bernt Hall i denna artikel)

OY-CJX byggdes av Carl Johansen 1938 och registrerades som OY-5 den 30 augusti 1938. Den ströks ur det danska registret i mars 1945 och blev efter kriget såld till Norge, där den fick registreringen LN-GBD.

I Norge hade den ett omväxlande liv, men den flögs knappast, innan den hittades i ett lager i Sverige och återbördades till Danmark. En grupp DaSk-medlemmar med Tage Hansen i spetsen restaurerade flygplanet. Efter en massa strul med luftfartsmyndigheten kom den åter i luften 2007, nu med registreringen OY-CJX.




Flere historiske artikler

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

"Jag var nu på ungefär 150 m höjd och i en svag plané. Då händer det, mitt framför nosen, planets och min, slår en 2 m bred, röd fallskärm ut, svischar till vindrutan och försvinner bakåt, uppåt. Linan som är av stål, hamnar över vänstervingen ungefär en och en halv meter från flygkroppen, där den börjar såga sig igenom vingnäsans fanér."
10. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 2: En vinschstart med Baby

En vinschstart med Baby: Man kanske borde haft djuphavsdykning som hobby istället? Höjdmätarens visar 275 m. Då avbryts plötsligt mina funderingar av ett ryck, som handgripligt påminner mig att det är tid att koppla ur. Innan jag hinner göra detta får jag ett nytt ryck, som förvandlar min hals till en giraffdito och sänder denna tanke genom min skalle:  "Detta här har jag t o m betalt pengar för."!
12. februar 2024/af Jens Trabolt

Bröderna Hütter – pionjärer och innovatörer

Bröderna Hütter har nog gått under radarn inom segelflyget, men de är upphovsmän och medskapare till några av segelflygets viktigaste innovationer. Nästa gång du monterar ett flygplan med automatiska roderkopplingar eller tar ut luftbromsarna på finalen, skänk bröderna Wolfgang och Ulrich Hütter en tanke. Och deras samarbete med Eugen Hänle gav oss några av de första och epokgörande ”plastflygplanen”.
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Hütter H17: världens minsta segelflygplan?

När undertecknad guidar grupper i vårt Segelflygmuseum på Ålleberg berättar man gärna om de lite mer udda segelflygplan som finns där. Ett av dessa är den dimunitiva Hütter H17 SE-SAD med knappt 10 m spännvidd, världens minsta segelflygplan. Just det kanske inte är helt sant men i varje fall inte långt ifrån….
H17 var bröderna Hütters första ”riktiga” konstruktion 1934 som sedan följdes av många epokgörande flygplan t.ex H 301 Libelle
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta skrönor del 1: Att rutscha

I segelflygaren och flyghistorikern Knut Ullers (1929-2018) donerade samling hittade vi fem ”skrönor” om segelflyg under kriget och från Bulltofta i Malmö. Författaren til skrönorna är signaturen BS. Bakom BS står Bengt Serwe (1919-2002). Bengt var arkitekt och sedermera även lärare på Pauli skolan i Malmö (Sveriges äldsta tekniska läroverk) där han undervisade i bl a byggteknik. Här kommer första delen: "Att rutscha"
27. december 2023/af Jens Trabolt

Kystinspektion i Bergfalke

DASK, den danske svæveflyvehistoriske klub, leverede på sidste dag i september endnu en af de eksotiske Lønstrup-træf ved den danske Vestkyst. Vindretningen var perfekt, men det blæste helt sindssygt. Det gav både fordele og ulemper…
8. november 2023/af Jens Trabolt

För 50, 40 och 30 år sedan

Fem jubileum - PIK 20, Smirnoff Rally, VM i Hobbs, VM i Borlänge och tidningen Segelflygsport
16. oktober 2023/af Jens Trabolt

Træt af den kedelige ASK 21? Så prøv 1930’ernes 1-sædede skolekoncept!  

I gamle dage måtte eleverne i en svæveflyveklub tåle meget. De pædagogiske værktøjer og forholdet mellem flyvning og havari blev forbedret kraftigt, da der kom 2-sædede skolefly hvor instruktøren faktisk kunne flyve med. NORDIC GLIDING har været ”elev for en dag” og prøvet nogle af datidens skolefly under ”Oldtimer Rally” hos DASK på Arnborg.
26. september 2023/af Jens Trabolt

Varför har amerikanska segelflygplan så dåliga prestanda?

I Europa är ASK 21 ett vanligt skolflygplan, kanske det vanligaste. ASK 21 har ett glidtal på 34. Många i Sverige menar att det är alldeles för dåligt för ett skolflygplan. I USA är Schweizer 2-33 det vanligaste skolflygplanet. Den har ett glidtal på 22. Varför har amerikanska segelflygplan överlag så dåliga prestanda? Kan inte jänkarna bättre?
30. juni 2023/af Jens Trabolt

Kvinnliga segelflygare i världsklass

Alla skandinaviska segelflygkvinnor inbjuds till det första, av många hoppas vi, Scandinavian Women Meet, 26 aug – 2 sep 2023. Lidt inspiration före detta: Ett galleri över några kvinnliga segelflygare, som satt avtryck i den mansdominerade segelflygvärlden.
23. juni 2023/af Jens Trabolt

Långt före sin tid – SZD 8 Jaskolka – ikonisk pärla från 50-talet

Jaskolkan (Svalan) var först med många delar vi idag tar för självklara och en viktig del i ett paradigmskifte för vad som ansågs vara viktiga parametrar i ett modernare segelflyg. NG:s Bernt Hall har flugit det polska segelflygplanet med karisma och ”racing vibbar” - 50-talets Jonker JS3?
14. juni 2023/af Jens Trabolt

Över Öresund från Sverige till Kastrup flygplats – 90 år senare.

Den 12 augusti 1933 blev Edmund Sparmann i ESG-31, SE-ADP, den förste att segelflyga, eller rättare sagt glidflyga, över Öresund. 1983 var jag involverad i återskapandet av flygningen 50 år senare. Nedslag i loggboken
1. juni 2023/af Jens Trabolt

Alexander Lippisch – ett rastlöst geni

Alexander Martin Lippisch (1894-1976) var en tysk flygplanskonstruktör, som konstruerade segelflygplan på 20- och 30-talet, byggde stjärtlösa motor- och segelflygplan och är en av skaparna av deltavingen.
Även om Lippisch förefaller ha varit en rastlös själ med en oförmåga eller ovilja att avsluta sina projekt, det fick andra göra, var han under mer än 10 år den mest inflytelserika konstruktören av segelflygplan under den, förmodligen, viktigaste perioden av segelflygets utveckling.
13. februar 2023/af Jens Trabolt

Johannes Lyng 80 år

En af dansk svæveflyvnings absolutte ”Grand Old Men”, Johannes Lyng, runder et skarpt hjørne den 2. februar 2023, hvor han fylder 80 år. Dette er en meget personlig hyldest til min gamle ”storebror”, skriver Ulrik Friis.
2. februar 2023/af Jens Trabolt

“Gummihunde” – viel arbeit, wenig fliegen!

Oldtimer Segelflug Club (OSC) Wasserkuppe arrangerar varje sommar och höst weekendkurser i gummirepstart. De flyger med en SG 38. I många år har jag och kompisarna fra Landskrona FK åkt till Wasserkuppe första weekenden i oktober. I år sammanföll hela vår vistelse med en av gummirepstart-kurserna och kompisarna Clas, Sten-Åke och Ola anmälde sig - ett klart bucket list item!
28. december 2022/af Jens Trabolt

I luften efter en pause på 56 år

Den danske svæveflyvehistoriske klub, DASK har fået endnu et klenodie, en Dobbeltraab IV, i luften efter en pause på en menneskealder. Men ikke uden sværdslag: Hvordan genskaber man eksempelvis flyets logbog, når den er blevet væk?
12. oktober 2022/af Jens Trabolt

Cancer-syge børn fik oplevelser for livet i svævefly

Der er Oldtimer-rally på Svæveflyvecenter Arnborg i disse dage, og Dansk Svæveflyvehistorisk Klub skød eventet i gang lørdag d. 20. august med en dedikeret flyvedag for børn, som kæmper med cancer-sygdom. ”Det var en stor succes for alle parter, og alle frivillige leverede til topkarakter”, konkluderer formand i DASK, Klaus Degner.
23. august 2022/af Jens Trabolt

Flere nyhedsartikler

Mod sydlige horisonter med Adventure Gliding Tour

Den 27. juni sætter en gruppe danske entusiaster kursen mod Sydtyskland med drømmen om at flyve ud i det blå i svævefly. Kom bare, der er fortsat mulighed for at være med på eventyr, lyder meldingen fra arrangørerne.
10. juni 2024/af Jens Trabolt

Jomfruflyvning på projekt ”VM-vinderfly” efter 15 år

Professor i Flygteknik på KTH og svæveflyver Ulf Ringertz har i al diskretion bygget sin egen flappede 18-m raket, KTH-X1. I går skrev han svensk flyvehistorie og fløj jomfruflyvning med ”KTH-X1” efter 15 års arbejde.
5. juni 2024/af Jens Trabolt

Flyv mod internationale toppiloter i Uppsala Masters

Ambitionerne er store, når Uppsala FK arrangerer Masters fra 8-15 juni på Sundbro. Scenen er sat for lokale og internationale toppiloter og et svensk mesterskab i open racing-klassen.
4. juni 2024/af Jens Trabolt

Seniorer på hårdt arbejde for fremtidens elektriske spil

Den danske Herning SFK er i fuld gang med at bygge klubbens nye ”cutting-edge” elektriske spil. Her har de produceret en kort video som forklarer behovet for at gøre en grøn sport endnu mere grøn, og som samtidig viser, hvordan klubbens senior-gruppe indgår særdeles aktivt i opgaven som skal sikre miljøvenlige starter.
29. maj 2024/af Jens Trabolt

Sailplane Grand Prix i fjeldet

Starmoen og SeilflyNorge var for første gang vært for et FAI Sailplane Grand Prix. Vejret viste sig fra sin bedste side og gav 6 ud af 7 flyvedage til de 17 deltagere. Bedre markedsføring får man ikke.
28. maj 2024/af Jens Trabolt

“Det bliver i familien”

Danske Rasmus Ørskov og Jørgen Thomsen har købt en Jonker JS3 RES til deling. De er intet dårligt makkerpar, for Rasmus er verdensmester i Klubklassen, og Jørgen kan fikse alt, inklusiv elektrodrivlinjer.  Flyet fik sin ilddåb under det netop overståede DM på Arnborg.
22. maj 2024/af Jens Trabolt

Invitation: ElSKÅ 2 – EL Segelflyg Konferens på Ålleberg 28 – 29 augusti

För två år sedan arrangerade Segelflyget och Nordic Gliding, med Svenska Flygsportförbundet som sponsor, en tvådagars konferens, som vi kallade ElSKÅ på Ålleberg. Ett 40-tal deltagare fick prova AS 34 Me, ASG 32 el, Discus 2 FES, DG-1001e och LAK-17 C FES. Nu följer vi upp denna konferens med en ny, ElSKÅ 2. Denna gång kommer tonvikten att ligga på startmetoder.
17. maj 2024/af Jens Trabolt

Välkomna till Segelflygets kvinnoträff på Ålleberg!

Alla skandinaviska segelflygkvinnor inbjuds till årets SWM, Scandinavian Women Meet 2024 på Ålleberg 7-9. juni samt 23-25. augusti 2024.
Detta året träffas vi två helger under och efter tävlingssäsongen. Du behöver inte ha cert eller ens vara aktiv. Det räcker att du har ett brinnande intresse för segelflyg i alla dess former och är kvinna.
13. maj 2024/af Jens Trabolt

I luften – uden en lyd

Det er en mærkelig oplevelse at se en ASK 21 blive startet af et elektrisk Skylaunch Evo-spil. En elektrisk summen afslører, at noget er i gang, men her er intet rasende V8-brøl. Stigevinklen på flyet indikerer dog, at her er titaniske kræfter i værk. NG har besøgt en nordtysk klub i LSV Grambeker Heide som har taget hul på fremtiden.
6. maj 2024/af Jens Trabolt

Ventus selvstarter elektrisk for første gang!

Schempp-Hirth fløj første gang i går med den fuldt elektrificerede Ventus E på Hahnweide.
Basis er tydeligt Solo-systemet som vi i grove træk også kender fra JS3 RES, men Schempp-Hirth har tydeligvis opgraderet nogle af hovedkomponenterne med henblik på at øge performance og effektivitet i systemet efter deres egne specifikationer.
26. april 2024/af Jens Trabolt

Kan du lande til T’et?

Ud over Grand Prix og DM i kunstflyvning er DM i præcisionslanding på programmet til DM-ugen på Arnborg. Ambitionen for landingskonkurrencen d. 17 og 18. juni er et festligt event, hvor der er masser af se på og med hurtig afgørelse af points. Tilmelding er fortsat mulig.
25. april 2024/af Jens Trabolt

“Sikke en masse herligt legetøj”

“Umuligt” sagde alle volumenproducenter for 10 år siden, da Nordic Gliding spurgte om det var muligt at producere et selvstartende elektriske svævefly til ”masserne”. På årets Aero-messe som blev afholdt for 30. gang i Friedrichshafen var tendensen klar: Alt indenfor svæveflyvning er efterhånden elektrificeret, og godt legetøj koster…
23. april 2024/af Jens Trabolt

Land i sigte – klokken 7 om morgenen!

Yves Gerster fra Schweiz er ikke bare en kapabel pilot. Han er også nysgerrig, og med et et godt Europa-kort på væggen finder han inspiration til nye imponerende flyvninger. For få uger siden fløj han fra St Auban i Frankrig til Corsica – og retur!
17. april 2024/af Jens Trabolt

Bag kulissen før Aero

I næste uge starter Aero Messe i Friedrichshafen med et stort opbud af svævefly-producenter. Messen er enorm, og det samme kan siges for den store energi som mange virksomhederne lægger i at deltage. Hos Alexander Schleicher i Poppenhausen har man startet forberedelserne mindst et halvt år forvejen.
12. april 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

"Jag var nu på ungefär 150 m höjd och i en svag plané. Då händer det, mitt framför nosen, planets och min, slår en 2 m bred, röd fallskärm ut, svischar till vindrutan och försvinner bakåt, uppåt. Linan som är av stål, hamnar över vänstervingen ungefär en och en halv meter från flygkroppen, där den börjar såga sig igenom vingnäsans fanér."
10. april 2024/af Jens Trabolt

Var med på Ungdomsläger 2024

Häng med på ungdomsläger sommaren 2024 – ett minne för livet!
I sommar anordnar Segelflygförbundet och KSAK åter igen ett utbildningsläger i segel och motorflyg som genomförs 21-26 juli på Ålleberg i Falköping.
8. april 2024/af Jens Trabolt

Morning Glory: Unikt vejrfænomen i ødemarken

“Morning Glory” er en sjælden begivenhed i atmosfæren i det nordlige Australien; En bølge som rejser gennem atmosfæren med cirka 40 km/t. Foran dette fænomen løfter luften sig laminart. Bagved Morning Glory kan der være ekstrem turbulens. Manden bag SkySight-prognosen Matthew Scutter rejste 2500 km hver vej for at opleve at flyve svævefly på Morning Glory.
4. april 2024/af Jens Trabolt

Mod alle fire ror-stop på Wavecamp

Wavecamps med flyvning fra frosne søer er en verdens-unik signatur for den svenske og norske svæveflyvning. Årets lejre i Vågå og Ottsjö er netop afsluttede, mens verdens nordligste i Kebnekaise fortsat pågår.
3. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt