Våra tre stora frågor för framtiden är jämlikhet och en inkluderande sport, miljö och luftrum.
Årets Billingehuskonferens har alla tre ämnena på programmet.
Luftrum är så klart den absolut viktigaste frågan. Utan tillgång till ett vettigt luftrum kan vi helt enkelt inte segelflyga. De senaste åren har vi sett att det taggas allt mer på ”vårt” luftrum.
Nya GPS procedurer medför större TMA (vem hade trott det!), ”brist” på flygledare medför att vi ej får tillgång till våra sektorer och viljan från providers och TS att kommunicera och lösa luftrumsfrågor i samförstånd är minimal. Vi har utökat SELKO /SEgelflygets LuftrumsKOmmitté) med ytterligare två ledamöter för att ha mer resurser. På Billingehus kommer Niklas Eriksson, ordförande i SELKO, att ge en överblick över vad som är på gång.
Jag skrev om flygskam i förra numret och om att vi måste börja jobba proaktivt med miljöfrågorna. Vi får inte stoppa huvudet i sanden och köra med det gamla vanliga tjafset att segelflyg är en miljövänlig sport.
Vi är inte mer miljövänliga än alla andra och oavsett om vi är det så är vi en del av flyget. Flyget får, rätt eller fel, klä skott i miljödebatten och vi är en grupp som är lätt att peka ut och göra något åt. Ett exempel är att en schweizisk domstol nyligen fattat beslut om att allt allmänflyg i Schweiz, inklusive segelflyg, ska betala en startavgift av 500 CHF för varje start man gör från ett schweiziskt flygfält. Idioti? Ja, men…….
Två av årets föredrag på Billingehus handlar om miljö. Björn Regnström har räknat på hur mycket avgaser våra bogserflygplan släpper ut. Är det kanske dags att verkligen börja titta på bogsering med UL och el-motorer och vinschstart? Vi kan kanske inte släpa en JS-3 med 60 kg/kvm vingbelastning efter en UL, men då kanske vi får begränsa vingbelastningen istället. Det är ju numera vanligt att man på VM använder t ex Turbo-Cmelak som bogserflygplan av flygsäkerhetsskäl. En dylik apparat drar 200 liter jetfuel i timmen. En SF 25 med Rotax motor drar 22 liter i timmen.
Patrik Öhrström kommer att berätta om hur man kan bli miljösmart på klubben. Våra flygfält ligger ju oftast in the middle of nowhere, bl a för att komma bort från kontrollerat luftrum. Det går inga bussar eller tåg dit och det är ofta för långt för att cykla. Är vi bra på att samåka? Näääää….
Källsorterar vi vårt avfall på klubben? Och så vidare.
Var är brudarna? Den frågan ställer sig Tina Acketoft. Tina är riksdagsman, feminist och uppvuxen i en segelflygfamilj på segelflygfält. Lillebror är landslagspilot och farsan segelflygare sedan 60 år. Hon har sett och upplevt eländet……. Och har mycket att säga!
Tidigare på dagen har Niklas Eriksson och Karin Lindgren lett en workshop om jämställt och inkluderande segelflyg. Som medlemmar i Flygsportförbundet är vi idrottsmän och idrottskvinnor och vi ska förhålla oss till Riksidrottsförbundets Strategi 2025 med allt vad det innebär och det är ett villkor för att vara med i RF familjen.
Även om Segelflyget står bakom FSF/RF strategi är jag inte säker på att vi som gemenskap, alltså segelflyget och alla klubbar och du som läser detta, ställer upp på dessa premisser.
Så den grundläggande frågan är väl om vi ska vara med i FSF/RF. Vi med våra urgamla traditioner och värderingar platsar kanske inte in i dagens idrottsvärld. Vad är då alternativen om vi vill att nästa generation ska kunna segelflyga.
Fundera på den!