Janne Nordh: ”Sydafrika har potential”

Link to automatic translation

Tidigare under säsongen 2025 satte Janne Nordh två rekord i Sverige. Du kan läsa om hans erfarenheter av detta i den här tidigare artikeln i NORDIC GLIDING.

Här kommer del 2 af hans “rekord-år 2025”:

I början på december 2025 åker jag till Soaring Safaris i Bloemfontein (Sydafrika)
Jag har varit där två gånger tidigare och trivs mycket bra där.

Vädret är inte alls lika pålitligt som i Namibia, med betydligt färre riktigt bra dagar, men enligt vissa så kan vädret t.o.m. bli bättre än Namibia när det väl slår till, vilket det tyvärr inte gjort dom senaste 5 åren (global warming??)

Bedömningar finns som visar att vädret följer en cykel som stämmer överens med El Niño. (El Niño är ett återkommande kombinerat klimat- och hydrologiskt fenomen huvudsakligen i de östra delarna av Stillahavet)

Soaring Safaris är ett litet ställe, där det inte är så många piloter/flygplan. En bra dag är det kanske 8-10st flygplan som flyger.
Till skillnad mot Namibia (som oftast bara erbjuder self launch) så flygbogseras det här vilket ställer krav på bogserflygplan och alla piloter i den 30-35gradiga värmen på 1400 meters höjd över havet.

Verksamheten startades av Dick Bradley för ca 25 år sedan men drivs idag av Riaan Bezuidenhout och hela hans familj. Det drivs mer eller mindre som en klubb, och just detta tycker jag gör stället så gemytligt, där ”klubben” fixar middagen, oftast grillat ”Braii” annars är det någon gäst som lagar maten för kvällen. Eller så åker vi in till någon trevlig restaurang.

Soaring Safaris flygfält.

Sydafrika 1: 300km Triangel, klass 15m, 154km/h.

https://www.weglide.org/flight/973582

Redan första dagen såg vädret bra ut, så jag tankade upp JS3:an till 500kg, jag valde att flyga den med 15m-spetsar just med tanke på att försöka slå något rekord.

Vädret såg bra ut när jag passerade startlinjen och det gick riktigt fort tills jag var tvungen att passera en lättare men utbredd regnskur där jag trodde det skulle vara lika bra i solen på andra sidan, men där var det uruselt, och jag fick slita i nästan en timme innan jag kunde runda regnet och flyga hem igen.

Nästa dag såg återigen lovande ut, och jag var tidigt i luften så jag flög omkring och kände på vädret i väntan på det bästa vädret framåt eftermiddagen.

När jag kommer till startpunkten efter någon timme, så har molnbasen blivit så hög att det den slår i luftrumstaket på Fl145 (Ca 4400m)

Jag väljer dock att starta på lite lägre höjd, för att ha mer marginal vid mållinjen.

Drar i väg kl. 1320 på 3400m höjd, å får genast ett sjyst spår i 40km där jag tar en 4meters blåsa upp till nästan 4000m, vädret ser fint ut utan risk för regn.

Vid första brytpunkten så har jag bara 130km/h i snittfart (gamla rekordet var på 136km/h) men inser att jag ju faktiskt haft nästan 20Km/h i motvind.

Strax efter rundningen så tar jag 4 metare till väl över 4000m, nu är det medvind och molnen ligger fint på rad. Måste göra en svag båge åt vänster, då det är blått till höger (söder) om mitt spår. Prognosen stämde riktigt bra idag.

Rundar andra bp på god höjd och medvinden har gett mig bra fart så nu är snittfarten väl över det gällande rekordet. Sista delen ser lika bra ut och två bra termikblåsor senare passerar jag mållinjen med en snittfart på nästan 155km/h och slår det gamla rekordet med 15minuter.

Rekord 2: 100km Triangel, klass 15m, 154km/h.

https://www.weglide.org/flight/973838

Dagen efter rekordet på 300km är prognosen inte så upplyftande för några längre banor, så jag bestämmer mig för att pröva på 100km triangel.
Starten är utflyttad ca 50km för att komma bort från luftrum. Det dröjer till nästan framåt 1300 innan det börjar bildas Cumulus, nåja jag har ingen brådska på en så kort bana.

Före start på 100 km-rekorden.

Ok termikk!

Klockan är nästan 2 på eftermiddagen när jag gör ett startförsök. Det är i stort set inga Cu på första benet, fortsätter halvvägs på andra benet innan jag får något anständigt stig och höjd, men det har gått alldeles för sakta, så jag avbryter för att göra ett nytt försök.

Nu går det lite bättre, det har bildats lite små Cu på första benet, så försöker att hitta energilinjer å inte stanna förrän jag hittar ett bra stig, först efter 50km så får jag tag på en 3,5metare, men stiger bara 500m i denna då jag hoppas på att hitta en 5meters någonstans.

Men icke någon kanonblåsa, utan jag ligger på höjder omkring 1400-1800m över backen (knappt 3000m Msl)

Plötslig har jag finalhöjd och min snittfart ligger nästan 10km/h under det gällande rekordet.
Men ett bra spår, snabbt flygplan å mera minusklaff så håller jag 250km/h till mållinjen vilket bygger på min snittfart rejält och klarar att slå rekordet med 5km/h eller knappt 1,5 minut.

Gör ytterligare några tafatta försök att bättra på farten. Men vädret vill inte riktigt vara med. Så dags att landa å se vad baren i klubbstugan har att erbjuda efter ett dopp i poolen.

De kommande dagarna väntar jag på att vädret ska erbjuda nya möjlighet att för ett rekordförsök på 500km eller längre.
Men det vill sig inte å jag för vara nöjd med två rekord.

Vädret på mina rekord har absolut inte varit något ”Hammerwetter” utan ganska mediokert väder för att vara Sydafrika. Men det visar ju vilken potential det finns när allting stämmer.
Med en bra planering, rejäla stig, höga molnbaser, (Gratis fart) och lite molngator/konvergenser el, liknande så tror jag att man kan hålla en snittfart på över 200km/h på banor upp till 750km långa.

Stay tuned. Det kommer fler försök på roliga utmaningar.

// Janne och Gumman (Jannes nya Ventus2CxM 18m, red.)