Kvinnliga segelflygare i världsklass

Alla skandinaviska segelflygkvinnor inbjuds till det första, av många hoppas vi, Scandinavian Women Meet, 26 aug – 2 sep 2023. Lidt inspiration före detta: Ett galleri över några kvinnliga segelflygare, som satt avtryck i den mansdominerade segelflygvärlden.

Text: Robert Danewid

Hanna framför sin Standard Cirrus i Österrike 1972

Link to automatic translation

Hanna Reitsch (1912-1979)

Hanna Reitsch är Tysklands, om inte världens, mest kända kvinnliga pilot. Hon flög allt och var under en galjonsfigur i Tredje Riket. Givetvis var hon i botten segelflygare. Hon slog mer än 40 segelflygrekord före och efter andra världskriget. Det sista världsrekordet 1979, samma år hon gick bort. Utan tvivel var hon en skicklig pilot. Hennes liv var minst sagt brokigt och myterna om henne är många.

När segelflyg åter blev tillåtet i Tyskland i början av 50-talet började hon segelflyga igen. Vid VM i Spanien 1952 blev hon trea (bland enbart ”gubbar”). Hon vann stora tyska mästerskapen 1955. 1957 slog hon världsrekord i höjd för damer med 6 848 m.

1959 inbjöds hon till Indien av landets premiärminister Nehru för att starta ett segelflygcenter. Under åren 1962 till 1966 bodde hon i Ghana där hon hade i uppgift av landets president att bygga upp segelflyget. Detta har hon beskrivit i boken ”Ich flog in Afrika für Nkrumahs Ghana”. 1961 inbjöds hon till Vita Huset av president Kennedy. Och 1970 tog Hanna diamant-C.

Under 70-talet slog Hanna världsrekordet i tur och retur för damer två gånger i sin Standard Cirrus. Första gången var 1976 i Österrike med 715 km och andra gången 1979, kort före sin död, med 802 km längs Appalacherna i USA.

1976 arrangerades en internationell damtävling i samband med tyska juniormästerskapen i Dinslaken i Västtyskland. Tävlingen skulle efter något år bli Dam-EM och slutligen Dam-VM. Tävlingen vanns av Adela Dankowska (se längre ner). Jag deltog i de tyska juniormästerskapen och en dag kom Hanna Reitsch dit och höll ett tal på briefing. Det var en liten skröplig tant med en gäll röst och jag hade svårt att förstå att hon var den berömda ”aviatrisen” och som precis satt ett världsrekord!

Den 24 augusti 1979 dog Flugkapitän Hanna Reitsch, 67 år gammal. Officiella dödsorsaken var hjärtinfarkt.

Hanna Reitsch var utan tvivel en färgrik och kontroversiell kvinna med ett märkligt livsöde och mest troligt var hon en hängiven nazist. Men framförallt var hennes stora passion flygning och då speciellt segelflygning. Hon skrev:

Motoriserad flygning är givetvis en magnifik seger över naturen, men segelflygning är en seger över själen och gradvis blir man ett med naturen”.

Hanna skrev flera böcker. Hennes självbiografi ”Fliegen, mein Leben” kom ut 1951 och i en fjärde upplaga så sent som år 2001. ”Höhen und Tiefen” handlar om tiden efter 1945.

Hannas biografi. Läsvärd!

Läs mer om Hanna här 

Olga Klepikova (1915-2010)

Det mest spektakulära förkrigs rekordet flögs i juli 1939 med en Rot Front-7 (Рот-Фронт-7 på ryska). Om det verkliga namnet är Rot Front (alltså tyskt) eller motsvarande på ryska är oklart. Men det kan mycket väl vara det tyska namnet då sovjeterna vid denna tiden var starkt influerade av tyskarna.

Olga Klepikova på 30-talet

Röd front 7

Piloten var en kvinna, Olga Klepikova. Olga startade från Tuschino flygplatsen vid Moskva och flög till Mikhaylovka nära Stalingrad. Distansen blev 749 km och det tog 8 tim 25 min. Det var första gången någon segelflög längre än 700 km och självklart ett världsrekord för både män och kvinnor. Det allmänna rekordet stod sig i 12 år, till 1951. Då flög amerikanen Dick Johnsson 861 km i sin RJ-5 Damrekordet stod sig i hela 38 år. Det var först i april 1977 som polskan Adela Dankowska (se nedan) i en Jantar 1 flög längre, 837 km. Olga Klepikovas flygning är utan tvekan en av segelflygets största prestationer.

I juni 1940 var det dags igen. I en tvåsitsig KIM-2 Stakhanovets tillsammans med W Bordina, flög Olga 442 km, från Tula till Konotop i Ukraina. Detta blev Olgas sista rekordflygning. Strax efter denna flygning drabbades hon av tuberkulos och fick sluta flyga.

Olga på äldre dagar

Adela Dankowska (1935-)

Adela Dankowska studerade biologi vid universitetet i Warszawa och började segelflyga i slutet av 50-talet.Under sin karriär slog hon 12 världsrekord och 43 polska rekord. Bl a rekordet i fri distans med 837 km 1977, när hon slog Olga Klepikovas rekord från 1939. Hon slog världsrekordet i höjd och höjdvinst 1967.

Adela vid unga år

1989-1991 satt hon i polska parlamentet och i kommunfullmäktige i Leszno.

Hela hennes familj är engagerad i segelflyg. Sonen Jacek (som tog diamant-C vid 16 års ålder) är idag tränare och team captain för polska landslaget.

1975 fick Adela FAIs Lilienthal medalj, segelflygets absolut högsta utmärkelse, för alla sina rekordflygningar.

I samband med internationella damtävlingen (som Adela vann) och tyska juniormästerskapen i tyska Dinslaken 1976 träffade jag Adela och hennes familj. Bl a under en minnesvärd middag som arrangerades för de svenska och polska lagen. Adela var ju världsberömd men hon framstod som en ”vanlig morsa”. Hennes make var lagets politruk och han höll hårt i de två polska juniorerna som deltog. Vilket inte hindrade oss svenska juniorer att hjälpa våra polska kollegor ta del av de västerländska friheterna, som t ex att köpa amerikanska jeans.

Adela i en SZD Junior på äldre dagar

Hedersgäst under invigningen av VM 2014 i polska Leszno (foto R Danewid)

 

Virginia i slutet av 40-talet

Virginia Schweizer (1922-2020)

Virginia “Ginny” Schweizer, född Mayer, var under många år amerikanskt segelflygs ”omslagsflicka” (jänkarna gillar ju sådant). Onekligen var hon en skönhet, men en mycket duktig segelflygare.

Hon började segelflyga i slutet av 30-talet och skolade i en Franklin Utility glider och sedan segelflög hon i en Göppingen Wolf. Men så kom Pearl Harbour attacken och segelflyget blev groundat. Hon jobbade för Grumman och Republic Aircraft under kriget. Samtidigt gav hon ut ett newsletter för att hålla intresset i sin groundade klubb vid liv.

Efter kriget började hon segelflyga igen. Tillsammans med sin förste make Steve Bennis startade de segelflygskola i Florida. De använde surplusflygplan från armén, LK-10A och Pratt-Read, samt Stearman som bogserflygplan. Skolan blev den första godkända segelflygskolan efter kriget i USA.

Virginia Bennis

Ginny flög även tävlingar. Hon blev National Women’s Champion 1947. På den tiden fanns det många tävlingar för kvinnor. Andelen kvinnor i segelflyget var avsevärt högre än idag, ca 10% av deltagarna i tävlingar var kvinnor. Ginny satte även en rad amerikanska kvinnorekord. Och 1947 blev hon den första amerikanska kvinnan att ta silver-C.

1948 råkade hon ut för en olycka när en elev fick panik och låste rodren under flygning. Hon skadades allvarligt i benen och hade problem att gå resten av livet.

Hon fortsatte dock att segelflyga. På 60-talet återvände hon till Elmira och hennes vänskap med Paul Schweizer, en av de tre Schweizer bröderna, fördjupades. 1967 gifte sig den amerikanska ”segelflygdrottningen” med en av amerikanskt segelflygs absoluta förgrundsfigurer.

Meteorologen och segelflygaren Betsy Woodward

Betsy Woodward (1928-2019)

Betsy Woodward var en äventyrare. Hennes två stora kärlekar var segelflyg och segelflygmeteorologi. Hon tog silver-C 1949 och blev första amerikanska kvinna med guld-C 1952. Hon var en av de sex första att erövra Symons Three-Lennie-Pin (One-Lennie-Pin är för att ha uppnått mellan 25 – 35 000 ft, Two-Lennie-Pin för 35 – 40 000 ft och Three-Lennie-Pin för högre än 40 000 ft).

När Betsy var 14 år började hon jobba som golf caddy för att tjäna pengar till flyglektioner. När hon var 16 år hade hon 300 flygtimmar. 1948 flyttade hon till California för att plugga. Hon hörde talas om att Northrop satt upp ett pris på $100 till den som gjorde den högsta höjdvinsten i ett segelflygplan det året. Så hon lärde sig att segelflyga.

Betsy Woodward

Meteorologen och segelflygaren Betsy Woodward

1950 började hon flyga tävlingar och 1952 blev hon National Feminine Champion. Hon slog också flera nationella och världsrekord.

Hon studerade meteorologi vid UCLA och anslöt sig till Sierra Wave Project (läs mer https://nordicgliding.com/de-banade-vag-for-perlan/). Sitt första världsrekord slog hon 1950 med en höjdvinst av 3 291 m. Den 14 april 1955 satte hon ett världsrekord för kvinnor i absolut höjd med 12 190 m och höjdvinst 9 199 m.

Senare samma år flyttade hon till England och Imperial College i London. Där anslöt hon sig till en grupp engelska meteorologer som studerade strukturen hos termik. Hon var även aktiv i OSTIV. Betsy publicerade flera artiklar i OSTIV om termikblåsans utseende. 1962 anslöt hon sig till Paul MacCreadys företag Meteorology Research Inc där hon specialiserade sig på fysiken i åskväder.

Betsy på äldre dagar

En figur ur Betsys OSTIV artikel ”A theory of Thermal Soaring”, Aero Revue 6/1958

Ann Welch (1917-2002)

Ann föddes som Ann Edmonds 1917. Hon blev tidigt intresserad av flyg och tog sitt (motor)cert 1934. 1937 började hon segelflyga. Hon blev vän med Wolf Hirth och Hanna Reitsch och besökte Tyskland 1938. Samma år startade hon segelflygklubben i Redhill, Surrey och blev dess förste CFI. 1939 gifte hon sig med Graham Douglas, vars familj ägde flygfältet i Redhill.

Ann Welch som motorflygare på 30-talet

Ann Welch som segelflyginstruktör på 40-talet

En ung Ann

När kriget bröt ut 1939 anslöt hon sig till Air Transport Auxiliary (ATA) och ferryflög flygplan från tillverkarna ut till förbanden. Hon flög Spitfire, Hurricane, Blenheim och Wellington. Ann slutade i ATA när hennes första dotter föddes 1943. Samma år publicerade hon sin första bok ”Cloud Reading for Pilots”. En helt unik bok för sin tid.

Efter kriget återvände Ann till segelflyget. Tillsammans med Lorne Welch och Walter Morison (två tidigare krigsfångar på det ökända slottet Colditz) återstartade hon Surrey Gliding Club. 1951 flyttade klubben till Lasham, som idag är världens största segelflygklubb. Hon utbildade massor med nya segelflygare.

1953 gifte hon sig med Lorne Welch och tillsammans kom de att skriva ett flertal böcker om segelflyg.

I 20 år ledde Ann BGAs utbildningskommitté. Hon var aktiv sträckflygare och blev medlem i engelska landslaget. 1961, i polska Leszno, slog hon brittiska damrekordet med en flygning på 528 km. Hon flög mer än 150 olika typer. I 20 år var hon team captain för brittiska landslaget.

Ann Welch var vice ordförande i engelska BGA i många år, under Philip Wills ordförandeskap. Hon var engelsk IGC delegat och jury president under flera VM.

1973 fick hon motta FAIs Lilienthal medalj för sina insatser för segelflyget. 1980 fick hon FAI Gold Air Medal för sina insatser för unga piloter och deras utbildning.

En äldre Ann

Ann och Lorne Welch vid en Slingsby T42 Eagle

Ann i samspråk med generalmajor Paul af Uhr under VM i Örebro 1950

Accidents Happen från 1978. Läsvärd!

Ann Welch var medveten om de ökade kostnaderna inom segelflyget och därför engagerade hon sig på äldre dagar för hängflyg, skärmflyg och UL, vilket var billigare än segelflyg. Hon var bl a en av grundarna till FAIs hängflygkommission.

Ann Welch har skrivit, ofta tillsammans med sin make Lorne, massor med böcker om segelflyg och andra flygsporter. En riktig ”höjdare” är ”Accidents Happen” från 1978. Den handlar om varför olyckor händer och hur de kan förebyggas. Läs den!

Jag träffade Ann Welch en gång och det var under VM i Benalla, Australien 1987. Ann var redaktör för VM-bulletinen (på den tiden, innan internet, gav man ut en daglig pappersbulletin på varje VM). Vi umgicks en del och jag fann att hon var en äldre, trevlig och mycket brittisk dam, med massor av kunskaper om segelflyg.

Anne Burns (1915-2001)

Anne var en brittisk flygingenjör och segelflygare. Hon jobbade i nästan 40 år i Royal Aircraft Establishment (RAE) som forskningsingenjör.

Anne pluggade som en av få kvinnor Engineering Science vid Oxford University och tog examen 1936. Hon forskade om Rayleigh-Benard convection och när kriget bröt ut sökte hon till ATA som ferrypilot. Men hennes ingenjörskunskaper ansågs vara viktigare så hon hamnade på RAE. Här jobbade hon med bl a wind shear, fladder och laster som påverkar ett flygplan under flygning. I sitt jobb flög hon bl a Tiger Moth, Hawker Typhoon och Gloster meteor.

En tidstypisk ”idolbild” på Anne

Anne i ett segelflygplan

John Williams (känd engelsk segelflygare) och Anne samtalar med Prince Philip

I början av 50-talet deltog hon i undersökningen av haverierna med de Havilland Comet flygplanen. För sitt arbete inom flygforskningen fick hon motta många priser och utmärkelser.

Anne, som 1947 gift sig med Dennis Burns, flög militära lastglidare under kriget men det var först 1954 som hon började segelflyga ”på riktigt”.

Redan samma år slog hon både engelskt och världsrekord. På sin första sträckflygning, i en Eon Olympia, flög hon från Lasham till RAF Ternhill på 4 tim 55 min. Ett nytt engelskt rekord. I december 1956, i en Skylark 3b, satte hon nytt höjdrekord med 3 620 m, från en gummirepsstart. Och 1957, i en Skylark 3b, blev hon första kvinnan att korsa Engelska Kanalen. Anne innehar fortfarande det brittiska distansrekordet för kvinnor med 454 km (1959).

1961 innehade hon 10 av de 11 brittiska damrekorden. Bl a höjdrekordet från januari 1961. Som hon satte i ett cumulonimbus i Sydafrika med en absolut höjd av 10 550 m. Ett rekord som står sig än idag.

1963 slog hon världsrekordet för hastighet på 500 km triangel med 103 km/h.

1977 kolliderade hon med en fågel. Flygplanet skadades så svårt att hon fick hoppa ut i fallskärm. Hon skadade ena ankeln vid landningen. Det var första gången som en kvinna blev medlem av Irvins Caterpillar Club sedan 30-talet. Och med en ålder av 62 år var hon den äldste som då räddat livet med fallskärm.

Efter denna olycka slutade Anne med segelflyg och började med segling och fiske istället.

 

Adele Orsi

Adele Orsi (1928-1998)

Adele var överhuvudet för en italiensk segelflygfamilj och storsponsor av italienskt segelflyg. Familjen byggde upp och sponsrade segelflygcentret i Varese, italiens största klubb, liksom den fina italienska segelflygtidningen Volo a Vela. Adele var det självskrivna överhuvudet i familjen.

Under åren 1973-1992 satte Adele Orsi sex världsrekord och var italiensk mästare. Hon har erhållit FAIs Paul Tissandier diplomet för sina insatser för italiensk segelflyg.

Adele i en Caproni A21 Calif

Adele i en Skylark

Organisatoriskt har italienskt segelflyg alltid varit en katastrof, helt i klass med landets politiska röra. Men Adele och hennes familj var en faktor som gjorde, i alla fall, Varese till ett internationellt erkänt segelflygcenter.




Flere historiske artikler

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

10. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 2: En vinschstart med Baby

En vinschstart med Baby: Man kanske borde haft djuphavsdykning som hobby istället? Höjdmätarens visar 275 m. Då avbryts plötsligt mina funderingar av ett ryck, som handgripligt påminner mig att det är tid att koppla ur. Innan jag hinner göra detta får jag ett nytt ryck, som förvandlar min hals till en giraffdito och sänder denna tanke genom min skalle:  "Detta här har jag t o m betalt pengar för."!
12. februar 2024/af Jens Trabolt

Bröderna Hütter – pionjärer och innovatörer

Bröderna Hütter har nog gått under radarn inom segelflyget, men de är upphovsmän och medskapare till några av segelflygets viktigaste innovationer. Nästa gång du monterar ett flygplan med automatiska roderkopplingar eller tar ut luftbromsarna på finalen, skänk bröderna Wolfgang och Ulrich Hütter en tanke. Och deras samarbete med Eugen Hänle gav oss några av de första och epokgörande ”plastflygplanen”.
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Hütter H17: världens minsta segelflygplan?

När undertecknad guidar grupper i vårt Segelflygmuseum på Ålleberg berättar man gärna om de lite mer udda segelflygplan som finns där. Ett av dessa är den dimunitiva Hütter H17 SE-SAD med knappt 10 m spännvidd, världens minsta segelflygplan. Just det kanske inte är helt sant men i varje fall inte långt ifrån….
H17 var bröderna Hütters första ”riktiga” konstruktion 1934 som sedan följdes av många epokgörande flygplan t.ex H 301 Libelle
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta skrönor del 1: Att rutscha

I segelflygaren och flyghistorikern Knut Ullers (1929-2018) donerade samling hittade vi fem ”skrönor” om segelflyg under kriget och från Bulltofta i Malmö. Författaren til skrönorna är signaturen BS. Bakom BS står Bengt Serwe (1919-2002). Bengt var arkitekt och sedermera även lärare på Pauli skolan i Malmö (Sveriges äldsta tekniska läroverk) där han undervisade i bl a byggteknik. Här kommer första delen: "Att rutscha"
27. december 2023/af Jens Trabolt

Kystinspektion i Bergfalke

DASK, den danske svæveflyvehistoriske klub, leverede på sidste dag i september endnu en af de eksotiske Lønstrup-træf ved den danske Vestkyst. Vindretningen var perfekt, men det blæste helt sindssygt. Det gav både fordele og ulemper…
8. november 2023/af Jens Trabolt

För 50, 40 och 30 år sedan

Fem jubileum - PIK 20, Smirnoff Rally, VM i Hobbs, VM i Borlänge och tidningen Segelflygsport
16. oktober 2023/af Jens Trabolt

Træt af den kedelige ASK 21? Så prøv 1930’ernes 1-sædede skolekoncept!  

I gamle dage måtte eleverne i en svæveflyveklub tåle meget. De pædagogiske værktøjer og forholdet mellem flyvning og havari blev forbedret kraftigt, da der kom 2-sædede skolefly hvor instruktøren faktisk kunne flyve med. NORDIC GLIDING har været ”elev for en dag” og prøvet nogle af datidens skolefly under ”Oldtimer Rally” hos DASK på Arnborg.
26. september 2023/af Jens Trabolt

Varför har amerikanska segelflygplan så dåliga prestanda?

I Europa är ASK 21 ett vanligt skolflygplan, kanske det vanligaste. ASK 21 har ett glidtal på 34. Många i Sverige menar att det är alldeles för dåligt för ett skolflygplan. I USA är Schweizer 2-33 det vanligaste skolflygplanet. Den har ett glidtal på 22. Varför har amerikanska segelflygplan överlag så dåliga prestanda? Kan inte jänkarna bättre?
30. juni 2023/af Jens Trabolt

Kvinnliga segelflygare i världsklass

Alla skandinaviska segelflygkvinnor inbjuds till det första, av många hoppas vi, Scandinavian Women Meet, 26 aug – 2 sep 2023. Lidt inspiration före detta: Ett galleri över några kvinnliga segelflygare, som satt avtryck i den mansdominerade segelflygvärlden.
23. juni 2023/af Jens Trabolt

Långt före sin tid – SZD 8 Jaskolka – ikonisk pärla från 50-talet

Jaskolkan (Svalan) var först med många delar vi idag tar för självklara och en viktig del i ett paradigmskifte för vad som ansågs vara viktiga parametrar i ett modernare segelflyg. NG:s Bernt Hall har flugit det polska segelflygplanet med karisma och ”racing vibbar” - 50-talets Jonker JS3?
14. juni 2023/af Jens Trabolt

Över Öresund från Sverige till Kastrup flygplats – 90 år senare.

Den 12 augusti 1933 blev Edmund Sparmann i ESG-31, SE-ADP, den förste att segelflyga, eller rättare sagt glidflyga, över Öresund. 1983 var jag involverad i återskapandet av flygningen 50 år senare. Nedslag i loggboken
1. juni 2023/af Jens Trabolt

Alexander Lippisch – ett rastlöst geni

Alexander Martin Lippisch (1894-1976) var en tysk flygplanskonstruktör, som konstruerade segelflygplan på 20- och 30-talet, byggde stjärtlösa motor- och segelflygplan och är en av skaparna av deltavingen.
Även om Lippisch förefaller ha varit en rastlös själ med en oförmåga eller ovilja att avsluta sina projekt, det fick andra göra, var han under mer än 10 år den mest inflytelserika konstruktören av segelflygplan under den, förmodligen, viktigaste perioden av segelflygets utveckling.
13. februar 2023/af Jens Trabolt

Johannes Lyng 80 år

En af dansk svæveflyvnings absolutte ”Grand Old Men”, Johannes Lyng, runder et skarpt hjørne den 2. februar 2023, hvor han fylder 80 år. Dette er en meget personlig hyldest til min gamle ”storebror”, skriver Ulrik Friis.
2. februar 2023/af Jens Trabolt

“Gummihunde” – viel arbeit, wenig fliegen!

Oldtimer Segelflug Club (OSC) Wasserkuppe arrangerar varje sommar och höst weekendkurser i gummirepstart. De flyger med en SG 38. I många år har jag och kompisarna fra Landskrona FK åkt till Wasserkuppe första weekenden i oktober. I år sammanföll hela vår vistelse med en av gummirepstart-kurserna och kompisarna Clas, Sten-Åke och Ola anmälde sig - ett klart bucket list item!
28. december 2022/af Jens Trabolt

I luften efter en pause på 56 år

Den danske svæveflyvehistoriske klub, DASK har fået endnu et klenodie, en Dobbeltraab IV, i luften efter en pause på en menneskealder. Men ikke uden sværdslag: Hvordan genskaber man eksempelvis flyets logbog, når den er blevet væk?
12. oktober 2022/af Jens Trabolt

Cancer-syge børn fik oplevelser for livet i svævefly

Der er Oldtimer-rally på Svæveflyvecenter Arnborg i disse dage, og Dansk Svæveflyvehistorisk Klub skød eventet i gang lørdag d. 20. august med en dedikeret flyvedag for børn, som kæmper med cancer-sygdom. ”Det var en stor succes for alle parter, og alle frivillige leverede til topkarakter”, konkluderer formand i DASK, Klaus Degner.
23. august 2022/af Jens Trabolt

Flere nyhedsartikler

Land i sigte – klokken 7 om morgenen!

Yves Gerster fra Schweiz er ikke bare en kapabel pilot. Han er også nysgerrig, og med et et godt Europa-kort på væggen finder han inspiration til nye imponerende flyvninger. For få uger siden fløj han fra St Auban i Frankrig til Corsica – og retur!
17. april 2024/af Jens Trabolt

Bag kulissen før Aero

I næste uge starter Aero Messe i Friedrichshafen med et stort opbud af svævefly-producenter. Messen er enorm, og det samme kan siges for den store energi som mange virksomhederne lægger i at deltage. Hos Alexander Schleicher i Poppenhausen har man startet forberedelserne mindst et halvt år forvejen.
12. april 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

10. april 2024/af Jens Trabolt

Var med på Ungdomsläger 2024

Häng med på ungdomsläger sommaren 2024 – ett minne för livet!
I sommar anordnar Segelflygförbundet och KSAK åter igen ett utbildningsläger i segel och motorflyg som genomförs 21-26 juli på Ålleberg i Falköping.
8. april 2024/af Jens Trabolt

Morning Glory: Unikt vejrfænomen i ødemarken

“Morning Glory” er en sjælden begivenhed i atmosfæren i det nordlige Australien; En bølge som rejser gennem atmosfæren med cirka 40 km/t. Foran dette fænomen løfter luften sig laminart. Bagved Morning Glory kan der være ekstrem turbulens. Manden bag SkySight-prognosen Matthew Scutter rejste 2500 km hver vej for at opleve at flyve svævefly på Morning Glory.
4. april 2024/af Jens Trabolt

Mod alle fire ror-stop på Wavecamp

Wavecamps med flyvning fra frosne søer er en verdens-unik signatur for den svenske og norske svæveflyvning. Årets lejre i Vågå og Ottsjö er netop afsluttede, mens verdens nordligste i Kebnekaise fortsat pågår.
3. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Mere slæberevolution i Norden

Sidste år erstattede Seilflyseksjonen i NLF og Segelflyget de gamle Pawnee og Supercub med køb af 141 hk-Eurofox. Nu følger flere nordiske klubber trop.
”At NLF valgte flyet efter grundig research var for os en bekræftelse af, at det var det rigtige fly”, fortæller styreleder i Drammen Flyklubbs Seilflygruppe Fredrik Øystese, som netop har bestilt samme fly.
22. marts 2024/af Jens Trabolt

Nye handicaps skal gøre klubklassen mere fair

Den yderst populære klubklasse er konstrueret med henblik på, at ældre og dermed prisbillige fly, der ikke længere er i top, fortsat skal kunne konkurrere i nationale og internationale sammenhænge. Hemmeligheden er handicapkoefficienter som gør det muligt for at holde et mesterskab for en klasse, hvor flyene kan være meget forskellige. I Danmark bliver disse handicaps nu ændret, så konkurrencen bliver mere fair end før.
21. marts 2024/af Jens Trabolt

Skövde flygklubb igår, idag och i morgon

Skövde FK flyttade förra året, då kommunens framtidsplaner för flygfältet i Skövde inte var garanti för fortsatt verksamhet. Klubben har nu fått fotfäste hos vänner på flygplatsen i Falköping och sammanslagningen av resurser har resulterat i en av Europas finaste klubbflottor. Fritt luftrum dessutom! Skövde FK:s Bernt Hall berättar här om de kanske största förändringarna i klubbens snart 90-åriga historia.
20. marts 2024/af Jens Trabolt

Ove Hillersborg får Göta-pokalen

Göta-pokalen, skænket af Aeroklubben i Göteborg, er dansk svæveflyvnings højeste udmærkelse. Den uddeles i år til Ove Hillersborg for hans store indsats i dansk svæveflyvning gennem årene. 
12. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Svæveflyve-piloter inspicerede kandidat til fremtidens elektriske slæbefly

Til weekendens IGC-møde i Toulouse var der indlagt et besøg hos Aura Aero, som har indgået aftale med det franske svæveflyveforbund om at levere fremtidens elektriske slæbefly.
6. marts 2024/af Jens Trabolt

Flyv hurtigere end Ib Braes og vind 10 000 DKK

Modsat golf og tennis er svæveflyvningen normalt ikke en sport, hvor man tjener penge på sine resultater. Og dog! Til mindehøjtideligheden for den danske rekordpilot Ib Braes på Arnborg for kort tid siden blev ”Ib Braes hastighedspokal” offentliggjort. Flyver man hurtigere end han gjorde i 1975 på en 100 km FAI trekant, så er der helt op til 10 000 kroner på højkant.  
5. marts 2024/af Jens Trabolt

Mindeord: Solo-motorpioneren Wolfgang Emmerich 1951-2024

Wolfgang Emmerich gik bort i januar efter længere tids sygdom, men hans signatur kommer til at findes i alle svæveflyveklubber verden rundt i mange år fremover. Han var en drivende kraft i udviklingen og produktion af de små Solo-motorer, som revolutionerede svæveflyvningen.
29. februar 2024/af Jens Trabolt

Svævefly på job og i fritiden

Ulf Ringertz er professor i Flygteknik på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm samt passioneret svæveflyve-pilot. Et af hans mange projekter er en elektrificeret version af det lille svenske 12 m svævefly Windex.
28. februar 2024/af Jens Trabolt

Robert Danewid: “Man måste känna sin historia för att möta framtiden”

C-diplomet och ”måsmärket” fyller 100 år i år. I januari höll jag ett webinar om segelflygutbildningen under 100 år. När jag gjorde researchen till det insåg jag hur mycket av 30-tals strukturerna som fortfarande finns kvar i segelflyget. På gott och ont.
27. februar 2024/af Jens Trabolt

Solformørkelse i TMG – stik den!

Mange piloter har en ”bucket-list”, noget man gerne vil prøve her i livet. Det kan være bølge-flyvning i Norden, hangflyvning i Alperne eller noget helt tredje. Her er en ny ide: Sidste år, d. 20 april, fløj australske Barry Hendy 3500 km fra sin base i Benalla ud til vestkysten af Australien i en Phoenix-TMG for at opleve en total solformørkelse i 15 000 ft. Stik den!
22. februar 2024/af Jens Trabolt

Ny hangar giver flyveglæde i hverdagen

Det er meningsløst at have dyre fly, hvis de er utilgængelige. Nye hangarer giver komfort og smidighed i hverdagen for en række nordiske klubber, senest med byggeprojekt i Midtsjællands SFK.
20. februar 2024/af Jens Trabolt