Långt före sin tid – SZD 8 Jaskolka – ikonisk pärla från 50-talet

Jaskolkan (Svalan) var först med många delar vi idag tar för självklara och en viktig del i ett paradigmskifte för vad som ansågs vara viktiga parametrar i ett modernare segelflyg. NG:s Bernt Hall har flugit det polska segelflygplanet med karisma och ”racing vibbar” - 50-talets Jonker JS3?

Text: Bernt Hall /Fotos: Bernt Hall, Ole Steen Hansen

Jaskolka OY-XCN

Link to automatic translation

Jaskolkan var inte bäst i absoluta prestanda då den kom. Kanske inte ens i absolut världstopp med de egenskaper man då värderade högt som låg sjunkhastighet och goda termikegenskaper. Men man hade nu på allvar börjat identifiera andra kvaliteer som prestanda i högre farter i kombination med goda stigprestanda.

Jaskolka har dessutom en aura och karaktär omkring sig tillsammans med ett utseende som är vackert. Somliga säger häftigt. Författaren fick liknande vibbar av att det här är ett coolt segelflygplan, en racer, på samma sätt som första gången man såg och flög, en JS 3 Rapture i våra dagar. Det skiljer dock mer än 60 år mellan dessa konstruktioner och mycket har hänt när det gäller material, profiler och så vidare. JS 3:an har dubbelt så bra bästa glidtal till exempel. Kommer man upp i lite farter är skillnaden gigantisk.

Bernt i Jaskolka

SZD, statlig koncern för flygplanstillverkning

I början av 50-talet ansåg man på statliga SZD i Polen att ett nytt segelflygplan med mycket goda prestanda skulle tas fram. SZD hade lite olika beteckningar under den här tiden men hade som uppdrag att ta fram och producera segelflygplan i den statligt 100% reglerade flygindustrin.

Læs mere om SZD i artiklen her

I planekonomins tidevarv i öststaterna var det inte nya marknader i väst som var den huvudsakliga drivfjädern utan mer en önskan om att utveckla något som var bättre och gav rubriker i form av tävlingsframgångar och rekord nationellt och internationellt. Något som ”folket” kunde känna delaktighet i och vara stolta över i efterkrigstidens begynnande framtidsoptimism.

Men lite Dollar i inkomster från väst var nog inte heller fel och Jaskolka exporterades till ett flertal länder. Prototypen flög 1951 varefter en del modifikationer gjordes och serieproduktionen startade 1952

SZD som producerade segelflygplan på flera håll i landet var en stor enhet i en statlig koncern för flygplanstillverkning vid den här tiden. SZD:s utvecklingscentrum låg i Bielsko-Biala och bestod bland annat av flera design-celler av ingenjörer som till viss del tävlade mot varandra att ta fram aerodynamiskt intressanta segelflygplan i den spetsteknologiska framkanten. Snacka om drömjobb för unga polska flygingenjörer där dom fick ta fram hela flygplan och inte bara delar av ett flygplan som i den militärinriktade flygindustrin.

Jaskolkateamet leddes av Tadeusz Kostya. Lite som Akafliegs i Tyskland men här med statliga pengar fullt ut till forskning, löner och material. Här tog man fram spännande segelflygplan som flygande vingar, canardkonstruktioner (stabben fram….), extrema ava-kärror med mera.

Långt ifrån alla ”experiment” kom dock till serieproduktion men de som gjorde det får alla ses som lyckade och här skall det handla om Jaskolka som tillverkades i 135 exemplar i Polen men även byggdes på licens i DDR och i China, där som Shenyang X10 Qian Jin. Spännvidden var 16 m med Fowlerklaffar och den hade (tyvär) en icke laminär amerikansk NACA-profil. Laminära profiler var vid den tiden ej utprovade eller särskilt kända i segelflygsammanhang. I det avseendet kom nog Jaskolka lite för tidigt. Men man lade mycket vikt vid övergången vinge kropp. Vingarna var helt klädda i fanér, endast rodren var dukklädda.

Bästa glidtal 28.5 vid 82 km/h låter inte så högt men det låg vid en betydligt högre fart än som var vanligt vid den här tiden. I Sverige flög vi fortfarande Weihe som hade ett bästa glidtal på 29 vid måttliga 70 km/h.

Resurserna var enorma hos SZD och medgav också ständig produktutveckling av respektive typ så det finns många versioner av de typer som passerade prototypstadiet. 1954 fick man t.ex fram en ny version Jaskolka 14X som dock bara blev en prototyp men som 1956 följdes a Jaskolka 17X som byggdes i fyra ex. Mest kännetecknande för dessa båda var att dom hade V-stjärt, den senare även en NACA laminarprofil och helt infällbart landningsställ. Fart för bästa glidtal låg nu på hela 96 km/h. Tyvärr uppnådde man inte de prestandavinster man förväntat sig med 17X varför inga ytterligare blev byggda. Ett ex hänger i taket på flygmuseumet i Krakow. Tyvärr i ganska dåligt skick.

Fokus för konstruktörerna på SZD under denna efterkrigsperiod hade svängt ifrån att i första hand konstruera för bra stigprestanda till att i stället sikta mot goda prestanda under rakflygning i högre farter. Det var något nytt vid den här tiden. Även om vissa segelflygare i USA också hade börjat fokusera mer på fart. Men då handlade det om experimentklassade one-off segelflygplan. Intressant att några av Jaskolkans versioner exempelvis hade vattentankar på 95 liter.

Totalt 15 världsrekord i distans och hastighet på slutna banor slogs av Jaskolka som därmed visade sin potential.

OY-XCN

OY-XCN som författaren hade nöjet att flyga hos DaSK på Arnborg i Danmark i augusti 2022, byggdes 1958 i den sista versionen kallad SZD-8 TER ”ZO” och kom till Danmark som begagnad från Finland 1975. Den passerade därefter ett antal ägare innan den hamnade hos DaSK (Dansk Segelflyghistorisk Klub) och grundöverseddes 2004.

Då hade det funnits en annan Jaskolka i Danmark sedan 1964 nämligen OY-BTX. Den kom från Sverige och hade ägts av Aeroklubben i Göteborg (som senare blev Göteborgs Segelflygklubb) sedan sommaren 1962 som SE-SZG. Den var således bara i Sverige under två säsonger. Den var tillverkad 1957.

Göteborgs segelflygare var ”husvilla” under den här tiden och höll till på flera ställen som Säve, Tånga Hed vid Vårgårda och hos Borås Segelflygklubb på Viared.

Kanske var det därför den såldes trots att den var ganska enkel att montera men inte mådde väl av att stå ute. I Borås kommer äldre medlemmar fortfarande ihåg Jaskolkan. Tyvärr totalhavererade den (BTX) 1976 i Danmark efter att den sålts dit.

Överhuvudtaget hade segelflygarna i Göteborg en faiblesse för lite udda segelflygplan i ”Bergfalkelandet” Sverige. Göteborgarna hade på 60-talet bland annat en tjeckisk L13 Blanik under några år. Plåt klarade bättre att stå ute. Men man fick inte skola med den ”si du” enligt Lennart Ståhlfors som styrde den svenska utbildningsverksamheten mycket framgångsrikt men med järnhand.

Instrumentbräda

Udda kombigivare till totaltryck och TEK

Jaskolka klaff och bromshandtag

Praktiskt bärhandtag

Full av små finesser

Mest notabelt på utsidan är bortsett från de vackra linjerna den skjutbara huven a la’ P51 Mustang. Den går att ha ”lite” öppen även under flygning. Samma lösning finns ju även på bakre huven i tvåsitsaren Bocian som ju är en tvåsitsig utveckling som skedde ungefär samtidigt med Jaskolka.

Vingprofilen på Jaskolkan var amerikansk, NACA 43-012A. Även den framgångsrika standardkärran Mucha Standard har en ganska likartad kroppsform med ännu mer neddragen huv som gör att man över 120 km/h upplever att man står upp och flyger. Den vann VM 1958 i standardklassen med Adam Witek. Det var först med de mycket framgångsrika Foka och Zefir i början av 60-talet polackerna gick ifrån denna kroppsform till förmån för betydligt mer slimmade dito.

Det halvt infällbara landningstället på Jaskolkan är en annan grej som var lite mode på 50-talet. Man litade tydligen inte helt på att piloterna skulle klara att komma ihåg att fälla ut stället vid landning. Så en liten bit blev kvar ute även i infällt läge. Blanik hade ju samma finess liksom en del motorflygplan.

Långt före sin tid var att alla roder på Jaskolka, klaffar, skevroder och luftbromsar ansluts automatiskt! Det finns även en automatisk wirespännare som justerar spänningen i vajrarna beroende på temperaturer. Kom ihåg, polackerna flög mycket våg och i moln till höga höjder.

Stabilisatorhalvorna fälls upp mot fenan vid nedmontering, mycket praktiskt! Vissa delar som vingrotsövergång och kroppsnosen var för första gången byggda i plast. Och några versioner hade som sagt vattentankar på upp till 95 l.

Roderok Jaskolka

Fowlerklaff spalt Jaskolka

Fowler + vingövergång Jaskolka

Andra intressanta delar är de så kallade Fowlerklaffarna som ökar vingytan något (”Fowler light”) när de fälls ut i något av de två kurvlägena 12o resp 25o. Man får då också en tydlig spalt mellan vinge och klaff i utfällt läge. Fanns även senare på kultflygplanet SZD 19 Zefir som kom i decennieskiftet till 60-talet. Men denna typ av klaffar fanns också på den massproducerade tvåsitsiga Blaniken från Tjeckoslovakien. Vingyteökande klaffar nådde väl sin topp när Helmuth Reichmann vann VM 1978 i SB11, konstruerad och byggd av Akaflieg Braunschweig. Mäktiga tvåsitsaren Mü27 från Akaflieg München har också denna klafflösning liksom några andra akafliegprojekt. Just nu under utveckling är fs36 hos Akaflieg Stuttgart som också har flybywire styrsystem. Så det finns fortfarande en tro på att variation av vingytan kan ge fördelar. Men det har hittills varit för dyrt och riskabelt att tillverka i serie och ingen producent har i modern tid vågat sig på detta. Men på 50-talet kunde man!

På vingspetsarna finns inga winglets. Dom var inte uppfunna då… Men den har istället spolformade kroppar längst ut som lite liknar vingtankar som en del motorflygplan hade. Bidrog till att skydda skevrodren om vingen gick ner i marken. I dessas bakdel liksom på sidorodret sitter de på polska segelflygplan från den här tiden obligatoriska avledarna av statisk elektricitet. Inte utan orsak, polackerna har varit och är mycket duktiga på molnflygning. Säkerligen en av förklaringarna till att Wroblewski vann VM 1965 i South Cerney i England i öppna klassen (!) med standardkärran Foka 4 mot t.ex plastkärror med större spännvidd som D36, föregångaren till ASW 20.

Pionerer: D36, plastflygplanens stamfader

Nåväl, Jaskolka gick ganska bra. På VM 1956 samt 1958 blev den 3:a resp 5:a. Den slog flera världsrekord.

Andra smarta detaljer är ett på bakkroppen infällt vridbart handtag att bära i. Ett väl tilltaget bagagerum bakom föraren kompletteras av väl tilltagna fickor på cockpitsidorna och i vingrötterna. Något som ibland saknas eller är bristfälligt utförda på moderna flygplan idag.

Man sitter bekvämt, något tillbakalutad. Sikten är utmärkt – även bakåt. Reglagen välplacerade och nåbara. Står högt på stället med mycket god markfrigång. Hjulbroms i luftbromsens bakersta läge. Ställbara sidroderpedaler. Fjädertrim. Författaren provade både flygbogsering och vinschstart. I det senare fallet med c/g koppling . Inga problem, lugn och harmonisk oavsett startmetod.

Jaskolka högt ställ och praktisk dansk hangarvagn

Praktisk information som DaSK brukar ha på sina flygplan

Styrspaken är som på de flesta polska flygplan ganska stor vilket gäller även deras modernare flygplan som olika Jantarvarianter. Roderharmonin är utmärkt med ganska stora rodervägar vilket gäller även för sidrodret. Bakkroppen är ganska lång vilket bidrar till en god stabilitet.

Skevrodren följer klaffen med halva klaffens utslag. Med utfällda Fowlerklaffar är den lite trögare i rollplanet. Man bör ha fastställt att man verkligen hittat en ok termikblåsa innan man skickar ut klaffarna. Inga problem att hålla tråden i mitten vid svängväxling. Det kändes bäst att kurva i 65 km/h i den näst intill obefintliga termiken. Stallfarten låg vid ca 55 km/h med utfällda Fowler. Inflygning för landning med ställ och Fowler ute innebär inga överraskningar . Luftbromsarna av Schempp-Hirth typ på vingens över och undersida är ganska långa men sticker inte ut så mycket och är måttligt effektiva, kanske för att de sitter långt bak på vingkordan. En liten skida finns under nosen i fram.

Generellt kan man säga att Jaskolka är en väldigt lyckad och trevlig konstruktion långt före sin tid som det är en ära att ha fått pröva under två korta flygningar. Det finns bara en dryg handfull flygande Jaskolka i världen idag vad vi känner till, förutom den i Danmark även i England, Belgien och Polen. Den danska är i toppskick och vårdas ömt av sin ägare DASK på Arnborg.

Data

Spännvidd 16 m

Längd 7,42 m

Vingyta 13,6 m2

Sidoförhållande 19

Profil NACA 43 012A

Tomvikt ca 270 kg

Max flygvikt 355 kg (med vatten 460 kg)

Max vingbelastning 26 kg/m2

Max fart 250 km/h

Max belastning +3,5 g

Bästa glidtal 28,5 vid 82 kmh (med vatten vid 92 km/h)

Flygning med veteransegelflygplan sker

16-18 Juni Flyghelg Ålleberg/Sverige
1 juli Flygning Arnborg Danmark
1-9 juli Flygvecka Ålleberg
11-13 augusti Flyghelg Ålleberg
19-27 augusti Flygvecka Arnborg
15-17 september Flyghelg Ålleberg

Flere historiske artikler

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

10. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 2: En vinschstart med Baby

En vinschstart med Baby: Man kanske borde haft djuphavsdykning som hobby istället? Höjdmätarens visar 275 m. Då avbryts plötsligt mina funderingar av ett ryck, som handgripligt påminner mig att det är tid att koppla ur. Innan jag hinner göra detta får jag ett nytt ryck, som förvandlar min hals till en giraffdito och sänder denna tanke genom min skalle:  "Detta här har jag t o m betalt pengar för."!
12. februar 2024/af Jens Trabolt

Bröderna Hütter – pionjärer och innovatörer

Bröderna Hütter har nog gått under radarn inom segelflyget, men de är upphovsmän och medskapare till några av segelflygets viktigaste innovationer. Nästa gång du monterar ett flygplan med automatiska roderkopplingar eller tar ut luftbromsarna på finalen, skänk bröderna Wolfgang och Ulrich Hütter en tanke. Och deras samarbete med Eugen Hänle gav oss några av de första och epokgörande ”plastflygplanen”.
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Hütter H17: världens minsta segelflygplan?

När undertecknad guidar grupper i vårt Segelflygmuseum på Ålleberg berättar man gärna om de lite mer udda segelflygplan som finns där. Ett av dessa är den dimunitiva Hütter H17 SE-SAD med knappt 10 m spännvidd, världens minsta segelflygplan. Just det kanske inte är helt sant men i varje fall inte långt ifrån….
H17 var bröderna Hütters första ”riktiga” konstruktion 1934 som sedan följdes av många epokgörande flygplan t.ex H 301 Libelle
9. januar 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta skrönor del 1: Att rutscha

I segelflygaren och flyghistorikern Knut Ullers (1929-2018) donerade samling hittade vi fem ”skrönor” om segelflyg under kriget och från Bulltofta i Malmö. Författaren til skrönorna är signaturen BS. Bakom BS står Bengt Serwe (1919-2002). Bengt var arkitekt och sedermera även lärare på Pauli skolan i Malmö (Sveriges äldsta tekniska läroverk) där han undervisade i bl a byggteknik. Här kommer första delen: "Att rutscha"
27. december 2023/af Jens Trabolt

Kystinspektion i Bergfalke

DASK, den danske svæveflyvehistoriske klub, leverede på sidste dag i september endnu en af de eksotiske Lønstrup-træf ved den danske Vestkyst. Vindretningen var perfekt, men det blæste helt sindssygt. Det gav både fordele og ulemper…
8. november 2023/af Jens Trabolt

För 50, 40 och 30 år sedan

Fem jubileum - PIK 20, Smirnoff Rally, VM i Hobbs, VM i Borlänge och tidningen Segelflygsport
16. oktober 2023/af Jens Trabolt

Træt af den kedelige ASK 21? Så prøv 1930’ernes 1-sædede skolekoncept!  

I gamle dage måtte eleverne i en svæveflyveklub tåle meget. De pædagogiske værktøjer og forholdet mellem flyvning og havari blev forbedret kraftigt, da der kom 2-sædede skolefly hvor instruktøren faktisk kunne flyve med. NORDIC GLIDING har været ”elev for en dag” og prøvet nogle af datidens skolefly under ”Oldtimer Rally” hos DASK på Arnborg.
26. september 2023/af Jens Trabolt

Varför har amerikanska segelflygplan så dåliga prestanda?

I Europa är ASK 21 ett vanligt skolflygplan, kanske det vanligaste. ASK 21 har ett glidtal på 34. Många i Sverige menar att det är alldeles för dåligt för ett skolflygplan. I USA är Schweizer 2-33 det vanligaste skolflygplanet. Den har ett glidtal på 22. Varför har amerikanska segelflygplan överlag så dåliga prestanda? Kan inte jänkarna bättre?
30. juni 2023/af Jens Trabolt

Kvinnliga segelflygare i världsklass

Alla skandinaviska segelflygkvinnor inbjuds till det första, av många hoppas vi, Scandinavian Women Meet, 26 aug – 2 sep 2023. Lidt inspiration före detta: Ett galleri över några kvinnliga segelflygare, som satt avtryck i den mansdominerade segelflygvärlden.
23. juni 2023/af Jens Trabolt

Långt före sin tid – SZD 8 Jaskolka – ikonisk pärla från 50-talet

Jaskolkan (Svalan) var först med många delar vi idag tar för självklara och en viktig del i ett paradigmskifte för vad som ansågs vara viktiga parametrar i ett modernare segelflyg. NG:s Bernt Hall har flugit det polska segelflygplanet med karisma och ”racing vibbar” - 50-talets Jonker JS3?
14. juni 2023/af Jens Trabolt

Över Öresund från Sverige till Kastrup flygplats – 90 år senare.

Den 12 augusti 1933 blev Edmund Sparmann i ESG-31, SE-ADP, den förste att segelflyga, eller rättare sagt glidflyga, över Öresund. 1983 var jag involverad i återskapandet av flygningen 50 år senare. Nedslag i loggboken
1. juni 2023/af Jens Trabolt

Alexander Lippisch – ett rastlöst geni

Alexander Martin Lippisch (1894-1976) var en tysk flygplanskonstruktör, som konstruerade segelflygplan på 20- och 30-talet, byggde stjärtlösa motor- och segelflygplan och är en av skaparna av deltavingen.
Även om Lippisch förefaller ha varit en rastlös själ med en oförmåga eller ovilja att avsluta sina projekt, det fick andra göra, var han under mer än 10 år den mest inflytelserika konstruktören av segelflygplan under den, förmodligen, viktigaste perioden av segelflygets utveckling.
13. februar 2023/af Jens Trabolt

Johannes Lyng 80 år

En af dansk svæveflyvnings absolutte ”Grand Old Men”, Johannes Lyng, runder et skarpt hjørne den 2. februar 2023, hvor han fylder 80 år. Dette er en meget personlig hyldest til min gamle ”storebror”, skriver Ulrik Friis.
2. februar 2023/af Jens Trabolt

“Gummihunde” – viel arbeit, wenig fliegen!

Oldtimer Segelflug Club (OSC) Wasserkuppe arrangerar varje sommar och höst weekendkurser i gummirepstart. De flyger med en SG 38. I många år har jag och kompisarna fra Landskrona FK åkt till Wasserkuppe första weekenden i oktober. I år sammanföll hela vår vistelse med en av gummirepstart-kurserna och kompisarna Clas, Sten-Åke och Ola anmälde sig - ett klart bucket list item!
28. december 2022/af Jens Trabolt

I luften efter en pause på 56 år

Den danske svæveflyvehistoriske klub, DASK har fået endnu et klenodie, en Dobbeltraab IV, i luften efter en pause på en menneskealder. Men ikke uden sværdslag: Hvordan genskaber man eksempelvis flyets logbog, når den er blevet væk?
12. oktober 2022/af Jens Trabolt

Cancer-syge børn fik oplevelser for livet i svævefly

Der er Oldtimer-rally på Svæveflyvecenter Arnborg i disse dage, og Dansk Svæveflyvehistorisk Klub skød eventet i gang lørdag d. 20. august med en dedikeret flyvedag for børn, som kæmper med cancer-sygdom. ”Det var en stor succes for alle parter, og alle frivillige leverede til topkarakter”, konkluderer formand i DASK, Klaus Degner.
23. august 2022/af Jens Trabolt

Flere nyhedsartikler

Land i sigte – klokken 7 om morgenen!

Yves Gerster fra Schweiz er ikke bare en kapabel pilot. Han er også nysgerrig, og med et et godt Europa-kort på væggen finder han inspiration til nye imponerende flyvninger. For få uger siden fløj han fra St Auban i Frankrig til Corsica – og retur!
17. april 2024/af Jens Trabolt

Bag kulissen før Aero

I næste uge starter Aero Messe i Friedrichshafen med et stort opbud af svævefly-producenter. Messen er enorm, og det samme kan siges for den store energi som mange virksomhederne lægger i at deltage. Hos Alexander Schleicher i Poppenhausen har man startet forberedelserne mindst et halvt år forvejen.
12. april 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

10. april 2024/af Jens Trabolt

Var med på Ungdomsläger 2024

Häng med på ungdomsläger sommaren 2024 – ett minne för livet!
I sommar anordnar Segelflygförbundet och KSAK åter igen ett utbildningsläger i segel och motorflyg som genomförs 21-26 juli på Ålleberg i Falköping.
8. april 2024/af Jens Trabolt

Morning Glory: Unikt vejrfænomen i ødemarken

“Morning Glory” er en sjælden begivenhed i atmosfæren i det nordlige Australien; En bølge som rejser gennem atmosfæren med cirka 40 km/t. Foran dette fænomen løfter luften sig laminart. Bagved Morning Glory kan der være ekstrem turbulens. Manden bag SkySight-prognosen Matthew Scutter rejste 2500 km hver vej for at opleve at flyve svævefly på Morning Glory.
4. april 2024/af Jens Trabolt

Mod alle fire ror-stop på Wavecamp

Wavecamps med flyvning fra frosne søer er en verdens-unik signatur for den svenske og norske svæveflyvning. Årets lejre i Vågå og Ottsjö er netop afsluttede, mens verdens nordligste i Kebnekaise fortsat pågår.
3. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Mere slæberevolution i Norden

Sidste år erstattede Seilflyseksjonen i NLF og Segelflyget de gamle Pawnee og Supercub med køb af 141 hk-Eurofox. Nu følger flere nordiske klubber trop.
”At NLF valgte flyet efter grundig research var for os en bekræftelse af, at det var det rigtige fly”, fortæller styreleder i Drammen Flyklubbs Seilflygruppe Fredrik Øystese, som netop har bestilt samme fly.
22. marts 2024/af Jens Trabolt

Nye handicaps skal gøre klubklassen mere fair

Den yderst populære klubklasse er konstrueret med henblik på, at ældre og dermed prisbillige fly, der ikke længere er i top, fortsat skal kunne konkurrere i nationale og internationale sammenhænge. Hemmeligheden er handicapkoefficienter som gør det muligt for at holde et mesterskab for en klasse, hvor flyene kan være meget forskellige. I Danmark bliver disse handicaps nu ændret, så konkurrencen bliver mere fair end før.
21. marts 2024/af Jens Trabolt

Skövde flygklubb igår, idag och i morgon

Skövde FK flyttade förra året, då kommunens framtidsplaner för flygfältet i Skövde inte var garanti för fortsatt verksamhet. Klubben har nu fått fotfäste hos vänner på flygplatsen i Falköping och sammanslagningen av resurser har resulterat i en av Europas finaste klubbflottor. Fritt luftrum dessutom! Skövde FK:s Bernt Hall berättar här om de kanske största förändringarna i klubbens snart 90-åriga historia.
20. marts 2024/af Jens Trabolt

Ove Hillersborg får Göta-pokalen

Göta-pokalen, skænket af Aeroklubben i Göteborg, er dansk svæveflyvnings højeste udmærkelse. Den uddeles i år til Ove Hillersborg for hans store indsats i dansk svæveflyvning gennem årene. 
12. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Svæveflyve-piloter inspicerede kandidat til fremtidens elektriske slæbefly

Til weekendens IGC-møde i Toulouse var der indlagt et besøg hos Aura Aero, som har indgået aftale med det franske svæveflyveforbund om at levere fremtidens elektriske slæbefly.
6. marts 2024/af Jens Trabolt

Flyv hurtigere end Ib Braes og vind 10 000 DKK

Modsat golf og tennis er svæveflyvningen normalt ikke en sport, hvor man tjener penge på sine resultater. Og dog! Til mindehøjtideligheden for den danske rekordpilot Ib Braes på Arnborg for kort tid siden blev ”Ib Braes hastighedspokal” offentliggjort. Flyver man hurtigere end han gjorde i 1975 på en 100 km FAI trekant, så er der helt op til 10 000 kroner på højkant.  
5. marts 2024/af Jens Trabolt

Mindeord: Solo-motorpioneren Wolfgang Emmerich 1951-2024

Wolfgang Emmerich gik bort i januar efter længere tids sygdom, men hans signatur kommer til at findes i alle svæveflyveklubber verden rundt i mange år fremover. Han var en drivende kraft i udviklingen og produktion af de små Solo-motorer, som revolutionerede svæveflyvningen.
29. februar 2024/af Jens Trabolt

Svævefly på job og i fritiden

Ulf Ringertz er professor i Flygteknik på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm samt passioneret svæveflyve-pilot. Et af hans mange projekter er en elektrificeret version af det lille svenske 12 m svævefly Windex.
28. februar 2024/af Jens Trabolt

Robert Danewid: “Man måste känna sin historia för att möta framtiden”

C-diplomet och ”måsmärket” fyller 100 år i år. I januari höll jag ett webinar om segelflygutbildningen under 100 år. När jag gjorde researchen till det insåg jag hur mycket av 30-tals strukturerna som fortfarande finns kvar i segelflyget. På gott och ont.
27. februar 2024/af Jens Trabolt

Solformørkelse i TMG – stik den!

Mange piloter har en ”bucket-list”, noget man gerne vil prøve her i livet. Det kan være bølge-flyvning i Norden, hangflyvning i Alperne eller noget helt tredje. Her er en ny ide: Sidste år, d. 20 april, fløj australske Barry Hendy 3500 km fra sin base i Benalla ud til vestkysten af Australien i en Phoenix-TMG for at opleve en total solformørkelse i 15 000 ft. Stik den!
22. februar 2024/af Jens Trabolt

Ny hangar giver flyveglæde i hverdagen

Det er meningsløst at have dyre fly, hvis de er utilgængelige. Nye hangarer giver komfort og smidighed i hverdagen for en række nordiske klubber, senest med byggeprojekt i Midtsjællands SFK.
20. februar 2024/af Jens Trabolt