Leder: Dags att byta namn till Svenska Veteransegelflygförbundet?

Robert Danewid i AS 34 Me. Fantastisk flygplan och el-motorsystem, men det koster! (Foto: Jens Trabolt)

Link to automatic translation

Tiden går fort. Många av oss tycker inte det är så länge sedan det var millennieskifte. Det är lika långt till år 2050 som till 2000.  Vilka flygplan flyger vi med om 25 år?

Att köpa ett nytt segelflygplan har blivit en kostsam historia. De flygplan tillverkarna producerar idag är primärt inriktade mot privatägare. ”Marknaden” vill uppenbarligen ha 18m flygplan med elmotor och vingbelastning på över 60 kg/kvm. De är fantastiska segelflygplan. Man får punga ut med ca 3.5 miljoner SEK för en JS 3 RES, Ventus E eller AS 33 Me. Och vill man ha en självstartande tvåsitsare hamnar man runt 4 mille.

Förutom att dessa flygplan knappast är lämpliga för normal drift i en normal segelflygklubb så lär väl ingen normal klubb ändå ha råd att köpa sådana skönheter.

Vad finns det då att köpa till en klubb? Jag är osäker på vad den polska segelflygindustrin verkligen bygger och levererar, men den tyska har väl egentligen bara ASW 28 B. Just nu. LS 8 produktionen är nedlagd. Discus 2 sägs var tillbaka i produktion nästa år i ett speciellt ”klubbpaket” med instrument och vagn. Men en ny standardklasskärra med instrument och vagn lär gå loss på runt 2 miljoner SEK. Inte många klubbar som klarar av att byta ut sin gamla LS 4 mot något nytt.

Jag har haft möte med några tillverkare och lyssnat på några andra. En säger att år 2050 finns det inga klubbar, bara privatägda segelflygplan. Och det, menar man, är SLG, med styrbara sporrhjul så man kan taxa utan hjälp. Andra säger att framtiden är att behålla, renovera och modifiera våra gamla flygplan. Sätta på winglets och FES m m. Alltså inga nya ”klubbvänliga” flygplan i sikte.

Men utan klubbar kommer all utbildning at behöva ske hos kommersiella skolor. Vilket ytterligare ökar kostnaderna. Det tror jag inte på, då dör segelflyget. Kanske mest för att det sociala livet i segelflygklubben är lika viktigt som själva flygandet.

Att måla om en LS 8, sätta på neo-winglets och FES kostar ca 1.2 miljoner SEK. Men då får man ett i princip nytt segelflygplan med förbättrade egenskaper och motor, om än 30 år gammalt. Kanske ändå något att tänka på?

Vad är alternativen? Inga. Min spaning är att de flesta av oss kommer att flyga samma flygplan 2050 som vi flyger idag, och som vi flög med år 2000. Men vad innebär det för segelflygets image?

Som jämförelse. Det senaste importerade segelflygplanet till Sverige är en 82 år gammal Weihe. Byggd i Halmstad 1943 åt Flygvapnet och nu mer än 80 år senare, efter sejourer i UK och Tyskland, kommer den ”hem”. Nyrenoverad och i ett skick som är bättre än då den byggdes. Den är så klart avsedd för SVS och Ållebergsmuseet och kommer att flygas på Ålleberg. Och den blir ett fantastiskt tillskott till SVS flygplanpark. Den kostade dock som en begagnad LS 4. Och det är ett veteransegelflygplan, så man lär slippa en del myndighetsavgifter.

Weihen D-1943, fd SE-SNE, som är nyinköpt till Ålleberg. 82 år gammal (foto Niels-Ebbe Gjörup)

Men tänk tanken. Om vi idag skulle utöka klubbens flygplanpark med en 82 årig Weihe, inte som kuriosa utan för att göra samma jobb som en Astir eller LS 4, hur skulle det tas emot i klubben?

Men detta är ju precis den situation vi kommer att befinna oss i om 25 år med samma gamla flygplanpark som idag. Astirerna fyller då 75 år, LS 4:orna 70 år och Discusarna 65 år. För att inte tala om våra bogserflygplan. Cubar och Pawnee börjar då närma sig 100 årsstrecket.

Med ett noggrant underhåll av våra flygplan är ju detta egentligen inget problem, förutom att man ju kan förvänta sig ökade underhållskostnader när delar och motorer behöver bytas. Och som det dessutom nog kan vara svårt att få tag på.

Ett tips är alltså att se till att ha tekniker i klubbarna. Men f n kan vi inte utbilda tekniker eftersom TS inte klarar av att examinera nya tekniker. Moment 22 alltså. Mer underhåll innebär mer arbete. Hur är det med den ideella verksamheten om 25 år?

Kan vi då, som ”marknad” och konsumenter övertala producenterna att tillverka enklare och billigare flygplan? Näää, troligtvis inte. Å andra sidan tror jag inte alla tillverkare finns kvar om 25 år.

Det tar 3 100 tim att bygga en AS 33 Me, det motsvarar 55% av den totala kostnaden. Det tog 1 500 tim att bygga en Ka 6. Och trä är miljövänligare än ”plast”. Kan man tänka sig en renässans för nybyggda träflygplan? Förmodligen inte eftersom kunnandet att bygga flygplan i trä är på utdöende.

Alltså återstår att flyga vidare med våra allt äldre flygplan och vårda dem väl. Dags att byta namn från Svenska Segelflygförbundet till Svenska Veteransegelflygförbundet?

Ett ämne för vinterns klubbträffar; hur ser vår flygplanpark ut år 2050?