Leder: “Radardebaclet”

Robert Danewid

Link to automatic translation

Under senare delen av april och större delen av maj genomfördes stora flygvapenövningar, som ”blockade” stora delar av luftrummet i södra Sverige. Detta är ju något som vi, med tanke på omvärldsläget, får acceptera och börja vänja oss vid. Men man kan dock tycka att bättre samordning och samverkan i god tid och under övningstid mellan oss som nyttjar luftrummet vore önskvärt.

Radarstrulet däremot är total oacceptabelt. Och det drabbar alla luftrumsbrukare, även de kommersiella brukarna, d v s flygbolagen. Bakgrunden torde vara bekant så den går jag inte in på.

Exempel som vi sett är

• När Västerås ATS är öppet, d v s alla dagar i veckan utom lördagar, är Eskilstuna FK groundade. De kan alltså inte flyga.
• Segelflygsektorer som gränsar till ett av ACR kontrollerat TMA kan ej öppnas då man måste ta ut en buffertzon mot ACR:s TMA. Det innebär t ex att då Ljungbyhed TMA är upprättat kan Landskrona FK inte öppna sina sektorer i Malmö TMA, som ju har tillgång till radardata. Ingen meningsfull segelflygning är möjlig.
• Vi har ställt in alla Safe Skies tävlingar i år. En av anledningarna var att de presumtiva arrangörerna bedömde osäkerheten med tillgång till luftrum vara alldeles för stor.

Tillsammans med Flygsportförbundet har vi uppmanat alla att skriva ASR (störningsrapport) om man råkar ut för nekad klarering eller ej kan öppna segelflygsektorer. På så sätt vill vi försöka samla in och få ett grepp om omfattningen av restriktionerna. Kom ihåg att en ASR aldrig handlar om att utse en skyldig eller syndare utan om att få erfarenheter. Inom all flygverksamhet råder en no-blame-culture. Den enskilde flygledaren gör ju bara sitt jobb.

Radarstrulet är ett systemfel. När kontrollerade flygplatser, med en trafikmängd som i t ex Tyskland på sin höjd hade krävt ett AFIS, stängs ner, förmodligen i ett helt år, p g a att ATS ej har tillgång till radarinformation, och därför bara kan hantera ett flygplan åt gången i jättestora TMA, ja då är det systemfel. I Sverige har vi ingen myndighet som har till uppgift att främja flyg, d v s se till att den dagliga flygverksamheten faktiskt fungerar. Transportstyrelsens uppgift är att hålla oss i örat, att se till att reglerna efterlevs. Så de har inget formellt intresse av att problemet löses.

I ärlighetens namn måste man dock säga att LFV, som ju är en aktör på flygledningsmarknaden, inte att förväxla med TS, och de facto är en av ACR:s konkurrenter, hjälper oss så mycket de kan. Men de är ju också bundna av våra luftrumsregler, som nu i många fall framstår som absurda.

Frågan är nu uppe på regeringsnivå. I en interpellationsdebatt i riksdagen den 31 maj frågade Gunilla Svantorp (S) ansvarig minister Andreas Carlsson (KD) om hur ministern avser att säkerställa att det finns radartäckning vid landets flygplatser. Ministerns svar kan sammanfattas med att så länge ”blåljusflyget” fungerar är detta inget problem. Alltså är det inget problem ur regeringens synvinkel att landets segelflyg, klubbflyg och övriga flygsporter, inklusive kommersiell verksamhet, groundas. Tack för det!

Detta sätter också fingret på att vi som inte flyger för vårt uppehälle behöver bli starkare. Segelflyget har kompetens och resurser att driva luftrumsfrågorna, men vi är för små. ”Stora” FSF borde vara vår gemensamma plattform, men FSF synes sakna kompetensen och i många fall är våra ståndpunkter inom ”flygsportfamiljen” diametralt motsatta. Vem ska FSF då företräda?

Ett exempel på det är det nyligen genomförda samrådet om permanent upprättande av TMA vid Hagshult i Småland. Ett TMA i Hagshult drabbar segelflygklubbarna i Feringe, Kronoberg och Jönköping direkt. Men det räcker inte. Alla klubbar i Skåne, Småland, Västergötland och Östergötland som sträckflyger påverkas av detta TMA (vars motiv för upprättande är synnerligen vaga). Se kartan över ”flighttracks”, som visar igc-filer från RST under åren 2012-2017. Hagshult ligger ”mitt i” våra ”jaktmarker”.

”Flight tracks”(igc-filer) från RST under åren 2012-2017. Hagshult ligger ”mitt i” våra ”jaktmarker”.

Resultatet av samrådet är att segelflygklubbarna är bekymrade för sin verksamhet, fallskärmsklubben säger att ett TMA är helt OK för dem medan motorflygklubbarna gärna vill ha ett TMA, för de gillar att flyga i kontrollerad luft! Det innebär alltså att våra ”fiender” finns inom familjen. Och på så sätt lamslås FSF.

Så kan vi ju inte ha det.