Leder: ”Soffan”

Link to automatic translation

Soffans invånare har stora kunskaper om segelflyg, ofta har de tusentals flygtimmar, de lägger årligen ner 100-tals timmar i klubbarbetet och de var med redan på Dackefejdens tid, när Stålis var chef och vi fick massor med pengar av flygvapnet. Mantrat är ofta att ”detta är ingen jävla fritidssysselsättning, det är en segelflygklubb”.

Det är ett fenomen. Låt oss kalla fenomenet för ”soffan”. Och soffan är klubbhusets medelpunkt.

Alla rookies vill nog få plats på soffan. Och det har nog ingen av soffans invånare egentligen något emot. Det är bara det att som ett soffkollektiv släpper de omedvetet inte in någon, trots att de som enskilda, när de inte sitter i soffan, egentligen gärna ser fler som tar plats på soffan. Men soffans invånare utgör klubbens hårda kärna. Det är svårt att komma in i den.

Soffan omfamnar gamla traditioner och vill att världen (läs segelflygvärlden) ska vara som på 40-talet.

Det här är ju helt OK. Om man placerar soffan längst in i klubbhuset vill säga. Men nu är den ofta det första en nykomling möter. Det är inte OK.

En tom soffa

Våra traditioner och historia är viktiga och vi ska självklart vårda dem ömt. Det viktiga med historia är att lära av den. Vad vi kan lära oss är att våra rötter kommer från en tid när Europa var kusligt likt det vi börjar se i dagens Europa. Ett auktoritärt samhälle som utnyttjade segelflyget att manipulera tusentals unga män (för det var ju män) att utan eftertanke följa regimen in på en mörk väg. Samtidigt blev bieffekten att segelflyg blev väl organiserat och en rörelse att räkna med även för framtiden – för män.

Detta är våra rötter, de lever kvar än idag, men egentligen är det ju ingen av oss som vill ha den tiden tillbaka, inte ens de i soffan. Men soffan omhuldar, utan eftertanke, många av värderingarna från den tiden. Kanske mest för att det är macho? Man ska inte underskatta de vibbar som sänds ut från soffan.

Undersökningar som gjorts i bl a UK visar att medlemmarna i en segelflygklubb ursprungligen började segelflyga för att de, inte oväntat, ville lära sig segelflyga, men med tiden har det sociala livet och gemenskapen i klubben blivit allt mer viktigt. Så klubben behöver fungera socialt och vara en förebild av samhället utanför. De klubbar som lyckas är de som är livskraftiga.

Är det konstigt att vi har svårt att rekrytera kvinnor till vår sport? Det första de möter när de kommer in på klubben är soffan. Och inte bara kvinnor, utan även vanliga normala människor, dit även män räknas, uppvuxna i ett modernt samhälle, får ett märkligt första intryck.

Undersökningar i UK av WomenGlide visar att de tre vanligaste orsakerna att kvinnor slutar segelflyga är

Brist på tid (det är ju kvinnan som ska sköta familjen, medan mannen segelflyger)
Brist på pengar (kvinnor tjänar ju mindre än män)

Dessa förstår man ju, men…..

Sexuella trakasserier och mobbning (även i Sverige har vi fall som slutat med polisanmälningar)

Soffans invånare är säkert inte några medvetna mobbare eller sexister. Det är miljön i soffan som gör att de uttrycker sig dumt och agerar dumt. De menar säker inget med det. Det är okunnighet och slentrian. Vid närmare eftertanke är jag, liksom de flesta av mina kompisar, nog en av soffans invånare. Förmodligen även du som läser detta. Utan att vi tänker på det.

Soffan passar inte in i det moderna samhället. Det måste vi ändra på. Som jag skrivit flera gånger ”Alla vill ha förbättringar, men ingen vill ha förändringar”. Sofforna är utslitna, dess invånare behöver en ny soffa, det har de faktiskt gjort sig förtjänta av.
Vi behöver nya soffor i våra klubbar!