Leder: “Vem ska göra jobbet?”

Ur Aftonbladets bilaga ”Upplev Sverige” 1 april 2026

Link to automatic translation

Den 1 april hade vi, Segelflyget, ett helt uppslag i Aftonbladets bilaga ”Upplev Sverige”. Enligt statistik nådde den nästan 400 000 läsare. Materialet togs fram av vår ungdomsgrupp under Viktor Timrén. Vi i ”ledningen” ansåg att det var ett viktigt och riktigt projekt, rekrytering börjar bli en riktig överlevnadsfråga. Mottagandet bland klubbarna och viljan/förmågan att använda ”Upplev Sverige”, trots möten och skriftlig information, var dock ljummet och om vi verkligen fick någon effekt av ”kampanjen” är svårbedömt, troligen inte.

Varför är det så? Rekrytering, att bli fler eller i alla fall att inte bli färre, är vår viktigaste fråga. 2025 utbildade vi i landet i runda slängar 50 nya segelflygare. Om man tittar på åldersfördelningen bland våra medlemmar och att vi vet att en ny segelflygare stannar i snitt 3 år efter att hen tagit sitt cert, kan man ganska lätt räkna fram att vi behöver utbilda 90-100 nya segelflygare årligen för att vi inte ska bli färre. Alltså behöver vi fördubbla antalet nya cert varje år!

Vi har problem på tävlingssidan också. Ingen klubb vill t ex längre arrangera DM/Safe Skies och SM.

Varför är det så här? Jag har funderat mycket på detta och kommit fram till att den enkla sanningen är att vi är för få. Vem ska göra jobbet? Vi är 50 klubbar med drygt 1 000 aktiva segelflygare i Sverige. Räknar vi in alla klubbens medlemmar är vi ca 2 200. Det innebär att i snitt består en segelflygklubb av ca 20 aktiva medlemmar. Vi har tre klubbar med över 50 medlemmar och 14 med mindre än 10 medlemmar.

Klubben ska ha en styrelse. Riksidrottsförbundet rekommenderar mellan fem och nio ledamöter inklusive ordföranden. Minimum är tre personer. Säg att det är en styrelse med sex ledamöter. Sedan ska vi ha en segelflygchef, en chefslärare/skolchef, kanske en eller två lärare till, en eller två tekniker plus funktioner för LOK-stöd, flygledare, hustomte, RST, teorivakt, bogserförare. Och säkert fler. Att driva en segelflygklubb kräver i dagens byråkratiska värld (läs EASA och TS) en enorm mängd administrativt arbete. Om vi räknar bort de ”fasta” funktionerna är det kanske 6-8 medlemmar ”över”. Det är ju bland dessa vi måste hitta de som ska sköta rekrytering och arrangera tävlingar. Och 28% av våra klubbar har alltså färre än 10 aktiva medlemmar.

Slutsatsen är ju att det finns helt enkelt inga medlemmar ”över” att jobba med rekrytering och arrangera tävlingar som Safe Skies, DM och SM eller annat som inte är kopplat till den dagliga verksamheten. Så vem ska göra jobbet?

Hur ska vi ta oss ur detta moment 22? Som jag ser det har vi både möjligheter och utmaningar, men klubbarna måste börja agera

1) Slå ihop klubbar så att en klubb får fler medlemmar, alltså öka den ”kritiska massan” och den ekonomiska volymen. Måste det t ex finnas en klubb vid varje järnvägsstation i Västergötland, eller 3 mindre klubbar i Skåne? Som alla kämpar för sin överlevnad.

2) Om man nu inte vill gå samman, p g a tradition och historia, så börja samarbeta. Gå samman om att arrangera t ex DM. Förslag; Malmö, Landskrona och Ljungbyhed går samman och arrangerar DM 2027 på Ljungbyhed.

3) Utbilda fler FI(S) (alltså lärare). Fram till slutet av 90-talet utbildade vi 20 lärare varje år. 2024 utbildade vi inga, 2025 fyra och i år fyra. Vi har idag 150 FI(S). Danmark, som har ungefär lika många aktiva segelflygare som vi, har 237. Och danskarna utbildar inte fler segelflygare än vi! Ska vi öka utbildningen, alltså med en faktor 2, måste klubbarna utbilda fler FI(S). Problemet idag är att när det gäller våra lärare, ja alla funktionärer, så, för att använda förre EGU presidenten Patrick Naegelis ord, ”we milk rather than farm”.

Från årets FI(S) kurs på Ålleberg. Här övar man på dagens övning i simulator (foto R Danewid)

4) Alla i klubben måste jobba aktivt med klubbens ”inre liv”. Ett sätt att inte bli färre är ju att behålla medlemmarna. Om klubben lyckas attrahera kvinnor så attraherar man garanterat även män. Lämna soffan!

5) Kom ihåg att först när en elev fått sitt cert börjar den egentliga segelflygkarriären. Ta då hand om hen, se till att hen får mentorhjälp, för det är nu hen ska börja sin ”yrkesutbildning” och bli en av oss.

6) Ta bort alla tvång, som arbetsplikter. Visst, det behövs en mängd arbete för att driva en klubb, men om klubben börjar förlora medlemmar för att det är mer arbete än flygning så köp in tjänsterna, även om det kostar.

7) Man behöver inte sträckflyga eller bli tävlingspilot. Visst, det är spetsen i segelflygpyramiden, men det viktiga är ju att alla får flyga och ha kul på sina premisser!