Litauisk utelandning – Nedslag i loggboken

"Petras drar på full gas med klaffen infälld och vi börjar skörda och mala säd. Farten ökar väldigt långsamt medan den malda säden slår på vindruta och vingframkant. Till slut ser man inget framåt. Jag stirrar förtvivlat på fartmätaren som tycks fastnat på 60 km/h." Interessant? Jo, här är Robert Danewids berättelse om en ekstrem utelandning under Baltic Cup i 1989, hvor Litauen forfarende var Sovjet-okkuperad.

Text och foto: Robert Danewid

Svenska laget Framför LAK-12 ”7”. Fr v Gunilla, Robert, Per och Mats

Link to automatic translation

Sommaren 1989 deltog jag i Baltic Cup i Litauen. Det var en tävling för att minnas den första, och dittills enda, Baltic Cup, som arrangerades i Litauen sommaren 1939. Efter den tävlingen ockuperades Litauen av Sovjetunionen och var det fortfarande 1989.

Baltic Cup 1989 gick i perestrojkans tecken. Litauens aeroklubb inbjöd alla stater runt Östersjön att skicka tre piloter och en Team Captain. Arrangören, d v s formellt sovjetiska staten (fast Gorby & co visste nog inte om det), stod för alla kostnader och höll med flygplan, bara man tog sig dit.

Av någon anledning, som arrangören inte själv kunde förklara (……!!!), ”glömde” man skicka inbjudan till Leningrad, som var den sovjetdel som låg vid Östersjön. Som vi tolkade det ville man helt enkelt inte ha med Sovjet och ryssar att göra. Övriga Östersjöstater, utom DDR, skickade deltagare.

Sverige beslöt att skicka ett ”representativt” lag. Mats Olsson (svensk mästare i klubbklassen) flög en Jantar i standardklassen, Gunilla Lundström (numera Lindell) flög en Jantar i damklassen och jag själv en LAK-12 i öppna klassen. Min farsa Per var TC. Strategin var att Mats skulle stå för de idrottsliga prestationerna (han slutade sexa) medan Gunilla och jag stod för representationen (vi är ju så sociala och trevliga!). Bilresan dit, via transitvägar i DDR och Vitryssland (som det hette då) var en lång  (och märklig) upplevelse i sig själv.

Väl på plats i Pociunai blev vi inkvarterade i en stor villa på fältet och fick hämta ut vars ett flygplan i jättehangaren. En gång i veckan gick vi till politruken (politisk kommissær, red.) som höll hov och delade ut rubel till oss så vi kunde köpa mat. Allt var alltså gratis.

Vi förstod ganska snart att det här var en ”politisk” tävling, man ville knyta kontakter med oss från grannländerna och visa sin önskan om självständighet, frihet och demokrati. 1989 var ju den sommaren då Sovjetväldet började falla sönder och man missade aldrig en chans att tala om för oss att ”communism is not good for ordinary people”. Det sovjetiska ”spöket” hängde dock över oss hela tiden.

Idag har det ju dessvärre förbytts mot ett ryskt ”spöke”. Vi var deltagare från Danmark, Västtyskland, Polen, Litauen, Lettland, Estland, Finland och Sverige. Och det blev ett minne för livet.

Gunilla LIndell har landat ute och blir hämtad med Wilga. Mannen i rutiga skjortan är Petras Beta, chief pilot, som också var den som tänkte hämta mig i den här beskrivna utelandningen

Gunilla med sin Jantar Std 3

Det blev en bra tävling med nio tävlingsdagar och jag gjorde fyra utelandningar. Alla unika i sig, men den andra var något alldeles annorlunda! På den tiden gjordes i princip alla hämtningar i Litauen med flygbogsering, alltså med Wilgor. Bilhämtning undvek man. Det var dyrt.

Att segelflyga är bra. Att sträckflyga är bättre. Att sträckflyga i främmande land är ännu bättre. Att landa ute under tävling är dock aldrig bra. Det innebär oftast, om inte alla landar ute, att man förlorar många poäng. Om man bortser från detta faktum, är det emellertid så, att en utelandning i främmande land ofta bjuder på oförglömliga minnen och dessutom ger rikliga tillfällen att träffa och uppleva människor och  landsdelar som ligger långt från turiststråken.

I min loggbok står det ”9 juli, LAK-12, CCCP-6137, 6 tim 23 min, 348 km, landning Samukas”.

På dagens tasksheet för öppna klassen stod en 385 km triangel med start på ena benet. Längsta banan under tävlingen. Prognosen var inte alltför god, men det var ”långa banans syndrom”. Igår flög vi bara 220 km i praktväder. Visserligen mest blått men det drog med 4-5 m/s till över 2 000 m och farterna blev därefter. LAK-12 var/är ett bra segelflygplan.

När vi bogseras upp vid tolvtiden är det dåligt. Första blåsan drar bara till 7-800 m. Men så plötsligt släpper det. Nästa blåsa drar till över 2 000 m och mot nordväst, på första benet, slår det upp lite cumulus. Det är ingen som väntar utan hela startfältet drar iväg på en gång. De första cumulusen ger inget anständigt stig. Och inte nästa heller och 4-5 mil ut ligger vi alla på lågan och undrar vad som hänt. Efterhand blir det helblått och det går bara sakta framåt i taskig torrtermik.

Klockan är bortåt fem när jag är tillbaka i höjd med Pociunai och äntligen kan flyga i anständigt väder igen. Jag har drygt 20 mil kvar men efter att ha fått 2 300 m i bra stig under ett litet cumulus ler livet igen. De följande 15 milen går som en dans i fin torrtermik, som bär till 2 000 m och stadigt 2-3 m/s i blåsorna. Sista brytpunkten rundas på 1 000 m strax innan halv sju. Det är sex mil kvar, en blåsa till borde räcka, även om det är lite motvind. Men det börjar bli sent på dagen.

Denna blåsa materialiseras aldrig. På 400 m flyger jag över ett finfint fält. Jag tycker dock att jag kan åka en bit till, det är gott om fält framför mig och hoppet om att hitta finalblåsan har väl inte helt övergivit mig. Lite längre fram ser jag ett fält med kopiöst stora höhässjor som dessutom är jättestort. Växtligheten ser hög ut, men fältet är fullt med blommor i alla färger. Och med tanke på hässjorna inställer jag mig på en problemlös landning och snabb hämtning med en Wilga. På kvällen är det nämligen ”international evening”. Det vill man ju inte missa.

In på finalen och broms ut. Framför mig har jag ett enormt sädesfält! Jag sätter mig i topparna och så spaken fullt fram. Groundloopen kommer nästan direkt, men flygplanet är helt. Förbryllad stiger jag ur LAK:en. Säden är lårhög. Hässjorna med hö står i en rad mitt i sädesfältet, var höet kommer från begriper jag inte. Och inte heller var alla blommorna kommer från. Är det ogräs? Alla förhoppningar om tidig hemkomst försvinner. Fältet är ca 600 x 600 m, och jag har följt det gamla visdomsordet och landat ”mitt på”.

Office view från LAK-12. Bara instrument från tjeckiska LUN och en rysk el-variometer. LAK-12 var fin att flyga men hade urusla luftbromsar (de modifierades sedermera)

I den östra kanten av fältet ligger det en stenåldersgård, likt de jag sett på andra ställen i Litauen. Och minsann, står det inte en äldre gentleman med käpp vid gården och tittar på mig! Jag meddelar min landning på radion och börjar promenera mot mannen.

När jag kommer närmare undrar jag varför han stirrar så. Jag kör den vanliga presentationen, godkväll, good evening, Guten Abend och allt det där (litauiska eller ryska behärskar jag inte), utan napp. Så jag räcker över mitt lilla ”utelandningskort” till ”bonläppen”.

Vi fick ett litet kort med oss, som vi visade upp när vi landade ute. På en sidan stod det på litauiska vem vi var och att vi landat ute och behövde hjälp (detta var ju före mobiltelefonernas tid). På andra sidan stod det på ryska.

I samma ögonblick inser jag mitt misstag och anledningen till farbrorns fåniga stirrande. Han är blind! Snart kommer bonnmoran ut. Hon kan både se och läsa, men någon telefon har de inte. Å andra sidan hade de inget golv heller, det var jordstampat ”naturgolv”. Bonnmoran tar på sig en kofta, tar farbrorn under armen och ger tecken på att vi ska ut och promenera.

Att man inte kan starta från ett fält med hög säd, där sädestropparna är högre än vingen tar jag för givet. Så jag börjar spana efter en väg att ta sig fram med bil och vagn på. Jag försöker med tecken och ljudspråk få gumman att förstå, men av hennes svar att döma tycker hon jag är helknäpp. Hon ska visa mig var det finns en telefon, så står det på kortet, punkt slut.

Vi kommer in i skogen och stigen blir mindre i takt med att mina onda aningar ökar. Den bil är inte byggd, åtminstone inte i forna Sovjet, som kan ta sig fram här. Än mindre med en flygplanvagn efter sig. Mina tillrop om bilväg slutar med att de tröttnar på mig och efter en halvtimmes promenad vänder de tillbaka.

Nu är jag ensam, men det är bara att fortsätta. Efter en stund kommer jag ut i en glänta i skogen och framför mig ligger en nybyggd ”datja” ur vilken det vrålar punkmusik. Vilken tur! Jag knackar försynt på stora dörren. Inget svar. Huset är mycket elegant och det går ledningar fram till det. Är det månne lokale partipampens villa? Jag knackar intensivare, men inget svar.  Till slut öppnas ett källarfönster och en ung man stirrar på mig. Han pratar inte heller något begripligt tungomål, men han kan läsa. Han pekar mot tillfartsvägen, lämnar tillbaka kortet och stänger fönstret.

Lite längre fram ser jag två unga damer i finkläder, på  väg mot villan. De kan både läsa och tala lite engelska. Någon telefon finns det inte här. De råder mig att gå upp till stor vägen, som är vägen mellan Prienai och Vilnius, ta en buss och åka till Prienai. Nu är det ju så att till Prienai är det 30 km och mitt hemmafält, Pociunai, ligger precis hitom Prienai. Men tack för hjälpen.

Något vemodig och dessutom törstig börjar jag sakta promenera mot Prienai på jakt efter en telefon. Jag tänker på den klassiska boken ”An icecold in Alex”. En pilsner nu hade höjt moralen betydligt.  Inte blir det bättre av att jag ser en Wilga kretsa över mitt fält. Ett par släp passerar över mig. Utelandare som jag, på väg till international evening.




Det är i detta eländiga tillstånd, irrandes omkring på den litauiska landsbygden, på jakt efter en telefon och något drickbart, som Petras och ett par andra från Pociunai, hittar mig en timme senare.

Det första de talar om för mig är att i Litauen går man aldrig från sitt flygplan när man landat ute. Man väntar lugnt på hjälpen – den kommer. En slutsats jag själv kommit till två timmar tidigare.

Petras & co har inte varit sysslolösa. De har hittat en väg till fältet. Först hade Petras hittat LAK:en från luften och dirigerat bilen till fältet, därefter hade han landat med Wilgan på fältet jag flugit över och som jag just nu djupt ångrar att jag inte landade på. När jag undrar varför mina ”hämtare” inte har någon transportvagn med sig säger Petras kolugnt att man tänker flyga hem LAK:en.

En annan litauisk utelandning (dock inte den som beskrivs i texten)

Först sex och en halv timme i torrtermik, sedan två och en halv timmes irrande och nu detta.

Det går inte säger jag försiktigt. Jodå säger Petras, det har vi gjort förr. Jag försöker förklara att vad jag lärt mig under 20 års flygande, så är en förutsättning för att lyftkraften ska alstras att vingarna är över grödan och så är inte fallet här. Dessutom betvivlar jag att Petras trötta Wilga är tillräckligt stark för att få upp ekipaget ur lårhög seg säd. Och tillägger på slutet att jag tänker minsann inte riskera livet och flyga LAK:en!
Jag behöver inte oroa mig säger Petras. Han har tagit med sig Nevulis, den yngsta segelflygläraren på klubben, han ska flyga LAK:en.

Nevulis och jag promenerar ut till fältet och LAK:en medan chauffören skjutsar Petras till Wilgan som står någon kilometer bort. Jag märker att Nevulis inte är så pigg på ”uppdraget”.  Han är rätt moloken.

En stund senare kommer Wilgan och landar mitt i sädesfältet. Jag har aldrig sett något liknande! Wilgan plöjer ner säden och lämnar efter sig en ful reva. Vi ”spänner för” LAK:en och bogserar den till fältändan. Ny reva i säden.

Bogserlinan kopplas i och allt görs klart för start. Emellertid är Wilgans nos, vindruta, propeller och vingframkant täckt av ett tjockt lager ”nyskördad och mald” säd, som blivit en seg massa. Jag föreslår att vi i alla fall bör tvätta rent flygplanet. Eftersom man inte kan se ut genom vindrutan går Petras med på det.

Gunilla har startat från ett utelandningsfält. Fotot taget från Wilgan. Notera längden på linan. Vi använde den långa linan, standardlinan var 12 m lång.

När flygplanet är tvättat börjar jag gå mot bilen men Petras kallar tillbaka mig. Jag ska åka med honom i Wilgan. Jag tackar artigt nej, i Sverige får man ju inte ha pax under flygsläp, men han insisterar eftersom det är international evening och jag är en av huvudgästerna. Så jag kommer inte undan.

Men nu uppstår en animerad diskussion mellan Nevulis och Petras som slutar i att de kommer fram till att det kanske ändå inte är tillrådligt att starta med flygsläp, jag har nog rätt i alla fall. Så vi tömmer LAK:en på mina tillhörigheter.

Men nu ska även Nevulis åka med Wilgan. Jag sätter mig i baksätet. När vi tagit plats uppstår ny diskussion, som slutar med att det kanske är för mycket med tre personer i Wilgan, vi blir för tunga. Jag erbjuder mig genast att stiga ur och åka med bilen. Men nej, jag ska ju på fest. Så Nevulis stiger ur, jag blir kvar i baksätet. För bara fem minuter sedan skulle vi starta med två man i Wilgan och LAK:en på släp! Nu är jag djupt bekymrad………
Petras startar motorn och ställer upp. Man kunde ju ha trott att vi skulle starta i fåran han plöjt upp när han landade, det borde ju ge lite mindre motstånd. Men nej då. Vi ska plöja en ny fåra.

Petras drar på full gas med klaffen infälld och vi börjar skörda och mala säd. Farten ökar väldigt långsamt medan den malda säden slår på vindruta och vingframkant. Till slut ser man inget framåt. Jag stirrar förtvivlat på fartmätaren som tycks fastnat på 60 km/h. Efter en kraftfull svordom från Petras tar han full klaff och Wilgan hoppar upp i luften. Vi är airborne! Han öppnar sidorutan och sticker ut huvudet så han kan se något.

Väl i luften och med pulsen under 200 frågar jag Petras vem som ska betala skadorna på fältet (vi har ju fördärvat rätt mycket). Men i det forna Sovjet fanns ju ingen bonde som kunde bli sur. Marken ägdes ju av staten, alltså medborgarna, inklusive segelflygarna.

Jag hann hem så jag kunde vara med en stund på festen och nästa morgon stod ”7” monterad och klar på grid. Snacka om service!

Svenska piloterna briefas av tävlingsledaren Audrius Jonusas

Briefing. Fr v Robert, Mats och Gunilla. Snett bakom Robert (i mustasch och glasögon) sitter Jens Christian Pedersen, Danmark, och bakom Mats Claus Triebel, Tyskland. Båda flög LAK-12 i öppna klassen.

Självständiga och fria

Den sommaren efter det att vi åkt hem växte frihetsrörelsen i Baltikum. I augusti, vid 50 års jubileet av Molotov-Ribbentrop-pakten, bildades en mänsklig kedja som gick obruten genom de tre baltiska staterna. En mäktig manifestation. Vi åkte hem med det bestämda intrycket att de baltiska staterna snart skulle vara självständiga och fria. Och det blev de ett  år senare.

På hösten 1989, alltså samma år, hade vi bjudit in föreläsare till Billingehuskonferensen från Danmark, Finland, Västtyskland, Polen och Litauen. På fredagskvällen den 9 november satt vi i klubbhuset på Skövde Flygklubb och drack pilsner. Carsten Lindemann, tysk meteorolog och en av föreläsarna, anlände från Berlin. Det första han sa var att vi skulle slå på TV för Berlinmuren hade öppnats. Det var en mäktig känsla att tillsammans med segelflygvänner från så många länder i vårt närområde, även från andra sidan järnridån, se dessa historiska händelser. Vi kände alla att framför oss väntade ett nytt, friare och öppnare Europa, som skulle gynna oss alla, inte minst segelflyget, och våra möjligheter att samarbeta och träffas. En fantastisk känsla.

Och nu våren 2022, har ryssarna, som ju inte fick vara med på Baltic Cup 1989, åter fördärvat alltihop! Återigen hänger ett rysspöke över Europa.

Flere flight-stories

50 år senere: Gjennom Australien med Blanik!

"Om jeg ville gjort det igjen? Selvsagt!"
I 1974 fløy norske Stein Frich fra kyst til kyst gjennom den australske «outback» i en Blanik. Noe som ingen andre hadde prøvd før med seilfly. Underveis måtte han starte med brutale bilstarter fra improviserte flystriper i bushen og lande på testområder for atombomber med «stålørnen». Ja, det var ikke kjedelig!
6. december 2023/af Jens Trabolt

På 5200 meter över Ottsjö! Rapport från lägret 2023

Ottsjö Fjällflygläger 2023 samlade 39 deltagare från åtta svenska klubbar. Med sig hade man tio segelflygplan. Många deltog för första gången, vilket är glädjande. Vädret med låga temperaturer och vindar mestadels från väst, gjorde att vi fick ut 10 flygdagar av 14 möjliga. 6 dagar gav riktigt bra vågflygningar.  Thomas Brandt rapporterar från 2023-lägret. 
9. november 2023/af Jens Trabolt

Kystinspektion i Bergfalke

DASK, den danske svæveflyvehistoriske klub, leverede på sidste dag i september endnu en af de eksotiske Lønstrup-træf ved den danske Vestkyst. Vindretningen var perfekt, men det blæste helt sindssygt. Det gav både fordele og ulemper…
8. november 2023/af Jens Trabolt

Drømmen om ”Adventure Gliding Tour” i svævefly

Kom med på tur og få en oplevelse for livet, når et team af svæveflyve-entusiaster sætter kursen mod det store udland. ”Der er plads til piloter med alle erfaringsniveauer”, lyder det fra en af initiativtagerne, danske Jan Granvig Dahl som også hilser andre nordiske deltagere velkomne.
24. oktober 2023/af Jens Trabolt

Med TMG på strandtur

En 65 hestes MotorFalke er nok ikke det mest oplagte bush-fly, men det er der ingen som har fortalt flyets ejer Niels Arild Jakobsen fra Skive Svæveflyveklub. Han og klubkammeraten Thomas H. Sørensen har flere gange deltaget i det interessante Blokhus Strand-fly-in med OY-NAX, senest 20 august, hvor både deltagere og strandgæsterne fik en stor oplevelse.
9. september 2023/af Jens Trabolt

Selvstart om natten med natkikkert og overnatning i bølgen: Historien bag en 3000 km-flyvning

I juni måned fløj den amerikanske bølge-specialist Gordon Boettger og kammeraten Bruce Campbell utrolige 3058 km i en Arcus J langs Sierra Nevada-bjergene bag Los Angeles og San Francisco. Dette inkluderede selvstart om natten, en overnatning i bølgen og anvendelse af natkikkerter, Night Vision Goggles. Amelie Holighaus, datter af Schempp-Hirth chefen Tilo Holighaus har her gravet lidt i den utrolige historie.
11. august 2023/af Jens Trabolt

En juni-drøm: 565 km ø-hop på udebane i Danmark

Præcise prognoser, gode fly og ”lidt” erfaring gav 4 Herning-piloter en yderst spændende flyvning med krydsning af store vandområder d. 3. juni 2023.
19. juni 2023/af Jens Trabolt

Över Öresund från Sverige till Kastrup flygplats – 90 år senare.

Den 12 augusti 1933 blev Edmund Sparmann i ESG-31, SE-ADP, den förste att segelflyga, eller rättare sagt glidflyga, över Öresund. 1983 var jag involverad i återskapandet av flygningen 50 år senare. Nedslag i loggboken
1. juni 2023/af Jens Trabolt

Havkrydser med flaps

En Arcus M er et ypperligt 2-sædet fly med fremragende præstationer. Giver man det 2 piloter med appetit på eventyr og ekspedition kan man også notere ”Oceangående” på listen over plusord. Danske Minik Frank og Frederik Nøddelund fik i starten af maj realiseret en plan for en grænseoverskridende flyvning fra Jylland til Sverige med havkrydseren på ”60 fods spændvidde”.
24. maj 2023/af Jens Trabolt

Langt, hurtigt, fantastisk (og langsomt og højt!)

Dagene omkring 3-7 maj bød på ekstraordinære flyvninger i Sverige. Janne Nordh, Jari Niskanen, Mikael Engström, Bengt Frid og flere andre fik store oplevelser i luften. Men en dansk ASK 23 fik måske den bedste udsigt. 
9. maj 2023/af Jens Trabolt

Nedslag i loggboken: Islay tur-och-retur

"Vi gled på och var nu nere på 3 000 m, fortfarande i moln. Micke började tveka. ”Där är fa…. ingen glugg på andra sidan!”. ”Jo, fortsätt”, sa jag. På 2 500 m, fortfarande ingen glugg, bara moln. ”Robban, det här håller inte, där är ingen glugg!” säger kapten. OK, han var kapten, så vi vände tillbaka mot Aboyne, fortfarande i moln. Gluggen hade uppenbarligen dragit igen, men det fina lentiset låg säkert kvar däruppe, till ingen nytta". Nedslag i logbogen fra en meget usædvanlig flyvning i Skotland.
4. april 2023/af Jens Trabolt

Som i en fryser: 24 timer i norske bølger

Det er 20 år siden, at 2 tyske piloter beviste i praksis, at det er muligt at overnatte i luften på bølger over de norske fjelde. Med over 24 timer i luften satte Helmut Rohs og Robert Fessler punktum for en af de vildeste strækflyvninger nogensinde i Norden. Redaktionen på NORDIC GLIDING har tidligere hørt om denne historie, men har altid troet, at det var en ”myte” – indtil det nu lykkedes at opspore de to piloter, som nu fortæller historien.
17. januar 2023/af Jens Trabolt

Drømmen om 1000 km i Danmark og 1500 km i Sverige

Rekorder er til for at blive slået. Det er en vigtig drivkraft i svæveflyvningen, og vi ser, at ”barren” flyttes op hvert år med bedre fly og ikke mindst bedre vejrprognoser og planlægning. Men hvad ville det fx kræver at flyve 1000 km i DK eller 1500 km i Sverige?
14. december 2022/af Jens Trabolt

Frankrig rundt med ”Himlens knallert”

Eksperimental-flyet ”Sol Ex” er et barn af den franske ingeniør Jean-Baptiste Loiselet. Han har tidligere sejlet til Antarktis, men blev for 7 år siden fascineret af svæveflyvningens muligheder for lange flyvninger. Hans drøm var total soldrevet autonomi og selvstart. Det kunne ingen producenter tilbyde, så han byggede sit eget fly. Nu har han fløjet Frankrig rundt i svævefly uden en dråbe benzin eller ekstern elektricitet.
7. december 2022/af Jens Trabolt

Bland nissar, bölger och norrsken

Sista helgen i november är det traditionell säsongsavslutning och nisseflygning på Oppdal, hemvist för NTNU flygklubb. Ett av det mest fascinerande med flygning i Oppdal vid denna tid på året är ljuset. På morgonen och eftermiddagen blir lentisarna vackert solbeslysta underifrån. Ljuset och färgerna är vidunderliga. Rapport från Robert Danewid
29. november 2022/af Jens Trabolt

Ekstreme Bahia – med Kawa på ekspedition

Vi forbinder normalt Brasilien med mange eksotiske ting, primært karneval, fremragende fodboldspillere, Amazonasskoven eller en statue af Kristus i Rio. Men meget få mennesker forbinder Brasilien med tørre plateauer og svæveflyvning. Men sådan ser mindst halvdelen af landet ud i et ækvatorialt tørt klima. 16 gange verdensmester i svæveflyvning, Sebastian Kawa har udforsket ukendte områder i Brasilien med en lille gruppe af andre svæveflyvepiloter. Her er hans rapport.
4. november 2022/af Jens Trabolt

Oh là là! Til fjeldflyvningskursus i St Auban – i Dimona!

At man vælger at tage på flyvekursus på det franske nationalcenter i St Auban er ikke noget unikt. Det er det derimod, at man som danske Claus Kjær Jensen og klubkammeraten Alexander Borrel-Jensen fra Kolding fravælger passagerflyet til Nice og i stedet flyver klubbens Dimona derned. Oh là là!
27. september 2022/af Jens Trabolt

Nedslag i loggboken: Ferryflygning av LAK-12

Husker du, ærede læser, Robert Danewids retro-historie om den sindssyge udelanding i Litauen? Her kommer del 2 som handler om en tilsvarende sindssyg færgeflyvning i Sverige med en LAK 12 under Eskilstuna Open i 1990 – beretningen inkluderer ambulancer med fuldesyge litauere og en potentiel ulovlig udelanding på en svensk flyvevåbenbase med et sovjetisk indregistreret fly. Kort sagt, alt er normalt!
30. maj 2022/af Jens Trabolt

Litauisk utelandning – Nedslag i loggboken

"Petras drar på full gas med klaffen infälld och vi börjar skörda och mala säd. Till slut ser man inget framåt. Jag stirrar förtvivlat på fartmätaren som tycks fastnat på 60 km/h."
Interessant? Jo, här är Robert Danewids berättelse om en ekstrem utelandning under Baltic Cup i 1989, hvor Litauen forfarende var Sovjet-okkuperad.
21. april 2022/af Jens Trabolt

Jag – en Idaflieg-testpilot!

Nedslag i logbogen: August 1976 i Tyskland - Jantarn skulle testas. Polaren skulle mätas och flygegenskaperna undersökas och dokumenteras samt lite annat. Det tog tyskarna hand om. Stene och jag skulle bli ”Zacher-piloter” och testflyga några andra nya typer. Men först skulle vi utbildas! Det är ett av mina bästa segelflygminnen.
25. februar 2022/af Jens Trabolt

Flere nyhedsartikler

”I det mindste er der køligt i 4000 meters højde”

Til VM i Australien har deltagerne ingen problemer med at holde varmen. Over 40 grader kræver masser af væske og godt med solcreme. ”Den er i øvrigt gratis og står ved siden af remouladen her på flyvepladsen”, griner Rasmus Ørskov, som også kan godte sig over en velfortjent dagssejr på 4. dagens race i klubklassen. Rapport fra VM-lejren.
8. december 2023/af Jens Trabolt

50 år senere: Gjennom Australien med Blanik!

"Om jeg ville gjort det igjen? Selvsagt!"
I 1974 fløy norske Stein Frich fra kyst til kyst gjennom den australske «outback» i en Blanik. Noe som ingen andre hadde prøvd før med seilfly. Underveis måtte han starte med brutale bilstarter fra improviserte flystriper i bushen og lande på testområder for atombomber med «stålørnen». Ja, det var ikke kjedelig!
6. december 2023/af Jens Trabolt

Turbine-power på dit (gamle) fly

LS4 Jet-projektet kan nu leveres fra tyske M&D. Næste projekt er ”turbine-turbo” på ASW 27 til næste år. Kigger man endnu længere frem i kalenderen mener M&D også, at både LS6 og LS8 er mulige kandidater.
4. december 2023/af Jens Trabolt

”En chance for at profilere Seilfly-Norge i en international setting”

Det bliver close race, når NLF afholder det populære Sailplane Grand Prix-format til maj næste år på Starmoen.
”En chance for at profilere Seilfly-Norge i en international setting”, mener fagchef Steinar Øksenholt.
29. november 2023/af Jens Trabolt

Interglide – fagmesse for svæveflyvningen?

Vi mangler vores egen messe, mener Markus Immig, initiativtager til svæveflyve-messen Interglide som efter planen skal afholdes i november 2024 i Karlsruhe.
24. november 2023/af Jens Trabolt

Bog: En kærlighedserklæring til svæveflyvningen

Den nye bog, “The Art of Gliding” er et ekstremt flot og gennemarbejdet smykke af en bog, spækket med informationer og gode historier fra ekstreme flyvninger. Den er også en personlig beretning fra forfatteren, østrigske Simon Lemmerer om sin fars og sit eget forhold til svæveflyvning.
21. november 2023/af Jens Trabolt

Nu är ”treorna” elektrifierade

Alla tre ”treorna”, JS 3, AS 33 och Ventus 3 (fast den heter officiellt bara Ventus) har nu SLG kapacitet med elektriska drivlinor. Först ut var Jonkers JS 3 RES, vars första serieexemplar levererades till USA i december 2020, Schleichers AS 33 Me flög hösten 2022 och i november 2023 presenterade Schempp-Hirth Ventus E, med planerad jungfruflygning våren 2024. Elektrifieringen av segelflyget går rasande fort och intresset är stort!
20. november 2023/af Jens Trabolt

VM-støtteaktion blev en succes

Danske Michael Mix er sammen med Poul Kim Larsen og Rasmus Ørskov på vej mod VM i Australien. Det er forbundet med meget store udgifter at deltage, men takket være donationer og sponsorater, så er det lykkedes at samle penge nok ind, fortæller Mix, som vi her fangede straks før afrejse.
16. november 2023/af Jens Trabolt

Udvid horisonten med Svedanor-kurserne 2024

Nu er oversigten klar over næste års SveDaNor-kurser som byder på unikke flyveoplevelser: Hvilket andet sted i verden kan man eksempelvis lære at flyve bølger fra isen med talrige 2000 meter fjeldtoppe omkring sig eller prøve kræfter med termikken inde i en stor CU på IMC-skyflyvningskursus?
13. november 2023/af Jens Trabolt

På 5200 meter över Ottsjö! Rapport från lägret 2023

Ottsjö Fjällflygläger 2023 samlade 39 deltagare från åtta svenska klubbar. Med sig hade man tio segelflygplan. Många deltog för första gången, vilket är glädjande. Vädret med låga temperaturer och vindar mestadels från väst, gjorde att vi fick ut 10 flygdagar av 14 möjliga. 6 dagar gav riktigt bra vågflygningar.  Thomas Brandt rapporterar från 2023-lägret. 
9. november 2023/af Jens Trabolt

Kystinspektion i Bergfalke

DASK, den danske svæveflyvehistoriske klub, leverede på sidste dag i september endnu en af de eksotiske Lønstrup-træf ved den danske Vestkyst. Vindretningen var perfekt, men det blæste helt sindssygt. Det gav både fordele og ulemper…
8. november 2023/af Jens Trabolt

Værd at vente på: Elektrisk selvstart for Ventus-serien

Med en elektrisk selvstartende 18 m-version af Ventus, har Schempp-Hirth nu en unik model-palette, hvor kunderne kan vælge mellem hele 4 motor-varianter. Den nye version, som blev afsløret i weekenden til den tyske svæveflyvemesse i Freudenstadt, byder på et overbevisende, opgraderet design, som utvivlsomt får mundvandet til at løbe hos entusiasterne.
6. november 2023/af Jens Trabolt

Hur gammal är för gammal?

Vi blir äldre och äldre. Och det är väl rätt bra, för alternativet är ju sämre! Någon gång måste man ju sluta flyga. Men när? Hur gammal är för gammal, och kan erfarenhet och kunskap kompensera för ålderskrämporna?
2. november 2023/af Jens Trabolt

“Hvem liker lukten av bensin i et seilfly?” Erfaringer med JS 3 RES efter en sæsong

I slutten av juni i år ble jeg lykkelig eier av Jonker JS3 RES. Ett av de råeste 18m flyene på markedet, som i tillegg har en helt ny elektrisk motor som muliggjør selvstart. Jeg fløy første start på Starmoen 30 juni, og alt sto til forventingene ! Siden da har jeg 40 starter, alle med elektrisk selv start, 166 timer, og 13000 strekk kilometer. LN-GEL (ELetric) og jeg begynner å bli riktig så gode venner, og jeg er kort oppsummert veldig fornøyd. På oppfordring fra redaktøren deler jeg her mine erfaringer til nå.
30. oktober 2023/af Jens Trabolt

Segelflygkonferensen 2023 blir digital

Missa inte ett toppprogram med Jonker Sailplanes, Alexander Schleicher, Skysight og LX NAV på Segelflygkonferensen d. 18. November.
27. oktober 2023/af Jens Trabolt

Jomfruflyvning for polsk elektro-turbo

Da NORDIC GLIDING besøgte polske Allstar SZD i Bielsko-Biala i sommeren 2019, bemærkede vi en stærkt modificeret SZD-55-2-fuselage som var under forberedelse til installation af batterier og motor i næsen. Nu har systemet fløjet jomfruflyvning under navnet ”Allstar E-Motion”.
26. oktober 2023/af Jens Trabolt

Drømmen om ”Adventure Gliding Tour” i svævefly

Kom med på tur og få en oplevelse for livet, når et team af svæveflyve-entusiaster sætter kursen mod det store udland. ”Der er plads til piloter med alle erfaringsniveauer”, lyder det fra en af initiativtagerne, danske Jan Granvig Dahl som også hilser andre nordiske deltagere velkomne.
24. oktober 2023/af Jens Trabolt

För 50, 40 och 30 år sedan

Fem jubileum - PIK 20, Smirnoff Rally, VM i Hobbs, VM i Borlänge och tidningen Segelflygsport
16. oktober 2023/af Jens Trabolt

NG tester Dynamic WT9.15 GTi

Med Pawnee og Super Cubs som nærmer sig pensionen, er jagten er gået ind på det næste slæbefly. Ikke mindst hos forbundene i Norge og Sverige som har købt Eurofox med 141 hk Rotax. Men Dynamic WT-9 leveres også med samme kraftige motor. Du’r den? NORDIC GLIDING har testet det mod den på papiret mere motorstærke 180 hk Super Cub fra Ålleberg. Resultatet imponerer.
12. oktober 2023/af Jens Trabolt

NM i seilfly Acro på Klanten

Mariann Brattland og Jarle Böhn Mathisen Norgesmestre i hhv. Primary og Intermediate. Det, som er ekstra imponerende er, at Mariann flyr med sideror på venstre hånd. Hennes gull-prestasjon forsterker jo bare det faktum, at et handicap er ingen hindring for topp idrettsresultater! Rapport fra NM i Seilfly Acro på Klanten.
10. oktober 2023/af Jens Trabolt