Robert Danewid: “Man måste känna sin historia för att möta framtiden”

Link to automatic translation

Man måste känna sin historia för att möta framtiden. Och det är vi dåliga på. Att förstå varför vi är där vi är idag.

1972 utbildade vi 720 C-diplom, idag utbildar vi 50 per år. Att vi måste bli fler segelflygare är vi överens om, och det handlar inte om kursplaner, att utbildningen är för lång eller för byråkratisk (för det är den!) och att vi dessutom har funktionärsbrist, som ingen vill kännas vid – vi behöver fler lärare.

Trist läsning. Antalet utbildade C-diplom och S-cert i Sverige från1960-2022. Från 720 C-diplom 1972 till ca 50 2022.

I dagens segelflyg finns mycket – på gott och ont – av de ursprungliga idéerna, traditionerna, ritualerna och annat från framförallt 30-talet kvar. I våra klubbar, i våra gener, lever väldigt mycket av de värderingar, traditioner och ritualer kvar, som då formade segelflyget i Tyskland, som ju utan tvekan var och är det stora förgrundslandet när det gäller allt som har med segelflyg att göra.

Mycket av strukturerna som då byggdes upp finns kvar idag. Som exempel; våra segelflygchefer (Sverige är ett av få länder som har denna ”befattning”) hette fram till 50-talets slut gruppchefer, efter förebilden i nazisternas flygkår (NSFK); Gruppenführer. Segelflyglärarbevisen utfärdades av Chefen för Flygvapnet (CFV) ända in på 90-talet. Svenska segelflyget var, via KSAK, statsunderstött ända fram till början av 90-talet. Vi fick årligen ca en MSEK (motsvarar två MSEK idag) från Flygvapnet. Då såg vi framsidorna av systemet, idag ser vi baksidorna.

Ålleberg, Segelflygets højborg: 80 år efter tysk forbillede

Segelflyg är en högteknologisk sport, som fortfarande attraherar mest tekniknördar och ingenjörer, givetvis av det manliga könet. Utan tvekan är det så att segelflygklubbarna inte är anpassade till det moderna samhället. Ett exempel; för något år sedan gjorde man en undersökning i UK där man frågade segelflygande kvinnor om de största hindren för dem att segelflyga mer. De tre vanligaste svaren var:

• Tid (kvinnan ska ju ta hand om barnen medan mannen segelflyger…..)
• Ekonomi (kvinnor tjänar mindre än sina segelflygande män)
• Nästan alla hade någon gång blivit sexuellt trakasserad/mobbad på klubben

Jämlikheten är usel, förmodligen för att segelflyget är som det är. Kan vi lösa den knuten tror jag vi får fler att börja segelflyga, både kvinnor och män.

Det handlar alltså primärt inte om kursplaner, kostnader mm utan om attityder och strukturer. Segelflyget måste förändras, eller om man så vill moderniseras. Utan att för den skull glömma vår historia. Historien lär oss vad vi inte ska upprepa.

Alla vill ha förbättringar, men ingen vill ha förändringar.

Ety, frågan är om EASA byråkratin har tagit död på oss innan vi löst våra attityd- och strukturproblem………