Minnesord Anders Blom – 1950-2023

Bogserföraren Anders i Pawnee på Ålleberg 2004

Link to automatic translation

Anders sa alltid till mig att han och jag, Sakka och några andra, tillhör ett utdöende släkte. Men ändå var han förutseende och visionär som få. Hans bondförnuft, engagemang och kärlek till segelflyget var ofantligt och oöverträffat.

Anders föddes i december 1950 i en segelflygfamilj. Hans pappa var en av de första segelflyglärarna och Anders växte upp på flygfältet. Han var en oslipad diamant och började snart härja i lufthavet. Historierna on Bloms flygeskapader överträffas väl bara av Klevas rövarhistorier. (Man kan läsa mer om en del av dessa i Nordic Glidings porträtt från 2015)

Anders utbildade sig med tiden till skorstensfejare, eller, som man säger i vardagslag, sotare. Det passade bra till hans lockiga svarta kalufs, som med tiden grånade.

1986 började Anders jobba i verkstaden på Ålleberg, först på deltid. När Göran Klevstigh – legendaren Klevas – gick i pension 1989 utsågs Blom till chefsinstruktör för Segelflyget. En befattning han innehade ända fram till sin bortgång. Stålis, Klevas och Blom, tre legendarer inom svensk segelflygutbildning, som inte längre är med oss.

Anders och jag på Ålleberg 2021

Anders i en Twin III SL i Akureyri på Island 2008

Anders var aktiv och duktig sträckflygare och tävlingspilot. Flera topplaceringar på SM, mest i LS 4, vinster på Eskilstuna Open, i Nimbus 3, och i Norge. Höjdpunkten var när han flög EM i Vinon, i franska alperna, 1984. Över terräng han definitivt inte gillade! Guld-C tog han redan 1970 och svenskt diamant-C nr 25 erövrade han 1982. Diamanthöjden tog han såklart i ett cb.

1984 var han min handledare när jag utbildades till steg-3 tränare på den första kursen i Skövde. Då myntade han begreppet att ”möa” i termiken. Något som nog många fått höra och som jag själv använder titt som tätt! Anders möade aldrig.

Anders blev en god vän till både mig och min familj. Ungarna älskade honom. Han hade ett speciellt sätt som drog till sig barn. I alla åldrar. Det lite kärva, hårda men ändå mjuka och varma sättet. Och han sa ”sanningar” utan att svepa in dem i förmildrande omständigheter. För att inte tala om den formidabla västgöta dialekten!

I slutet av 90-talet var vi tillsammans flera år i Vågå för vågflygning, han och hans Gittan och jag med hela familjen. Då delade vi på Janusen ”HB” (HemBrännt) och gjorde genom åren flera diamanthöjder. På den tiden var Vågålägret en familjefest, det fanns massor av norska och svenska segelflygungar och Blom var så klart en självskriven favorit bland dem.

Chefsinstruktören Anders i DG-1000 under en SEL kurs på Ålleberg 2006

En ung Anton Danewid åker med Blom i en Cub under bogsering 2006

Anders under ett styrelsemöte i Segelflyget på Ålleberg 2005

Anders och Ingemar Gustavsson i Vågå 2003

Under ett nordiskt möte på Ålleberg 2006

Anders provar LS-10 i Elverum, Norge 2009

Vi lärde känna varandra i mitten av 70-talet på tävlingar. När vi båda sedan blev engagerade centralt i segelflyget i mitten av 80-talet hade vi tidvis dagliga kontakter. Vi jobbade tillsammans i mängder med projekt. Som t ex, bildandet av Segelflygförbundet 1987 (vi ingick båda i den ursprungliga ”revolutions-kommittén” från trettondagen 1986), alla fighterna med KSAKs ”generaler”, framtagandet av Utbildning-90 och en gång var han och jag av Luftfartsverket utsedda luftrumsspecialister (!!!) när det gällde övergången av ”övriga TMA” till luftrumsklass C i början av 90-talet. Ojojoj, så mycket vi varit med om tillsammans i segelflyget.

Anders kontaktnät i klubbarna var stort och han kände troligtvis alla som segelflög! Alla vet också vem han var och har ett eget förhållande till honom, och sina egna minnen. Han älskade Ålleberg och var formellt Ållebergschef ända till slutet.

Anders var ingen bildad man, om man menar formell utbildning, och hans teoretiska kunskaper om segelflyg var väl ibland lite så där. Men han kunde alltid med kort varsel hitta någon som kunde och hjälpte honom förstå och fatta rätt beslut. En egenskap få förunnat.

Blom var först och främst segelflygare – av guds nåde. Papper var inget för honom. Så när alla påbud från EASA började terrorisera oss sa han att sådant mög ville han inte vara med om.  Tack och lov har vi Henrik som kunde ta hand om byråkratierna och bringa någon så när ordning och enkelhet i eländet.

När Anders nådde pensionsålder började han trappa ner och mest ägna sig åt flygandet, d v s utbildningen av lärare. Han fortsatte att vara skolchef i vår DTO ända fram till sin bortgång.

Ibland när vi skulle ut på ”förrättning”, ofta utomlands, bodde han över hos mig i Malmö. Och våra diskussioner över en maltwhisky om segelflyget var då djupa. Blom var måhända ingen högutbildad man, men hans insikter och filosofier om hur segelflyg kan, bör och ska bedrivas var djupa och övertygande. Det enda jag inte kan förlåta honom var att han alltid blandade ut den finaste maltwhisky med Pommac!

De sista åren drabbades Anders av krassligheter som han aldrig repade sig från, men han hängde med. Trots det kom dödsbudet ändå plötsligt.

För ca 30 år sedan, när det började blåsa nationalistiska högervindar över Sverige, frågade jag honom om varför vi hissade flaggan på Ålleberg varje morgon när det var kurs. Att hissa flaggan är ju en symbolhandling och jag undrade vad det symboliserade för oss.

Han glodde på mig som om jag inte var riktigt klok. ”Va f-n menar du med det? Det har vi ju gjort sedan 1941!!!!”. Jo, men varför, även om traditioner är viktiga? Vi enades då, efter diskussion, om att flaggan hissas på Ålleberg när det är verksamhet för att markera det. Och så är det än idag. Och numera är flaggan nästan alltid hissad under flygsäsongen.

När diskussionerna om Ålleberg för några år sedan gick höga sa Anders att han ville inte vara den siste att hala flaggan på Ålleberg. Anders, jag lovar dig att du blir inte den siste!

Anders, jag saknar dig som god vän och kollega. Livet går vidare, men det blir sig inte riktigt likt utan dig.

Robban

My wings have ridden the silken morn,

They have patterned the silent and sunlit sky,

Under Cancer and Capricorn

They have flown where no birds fly

My wings have covered the width of the world

Oér the tapestried earth, the shot-silk of the sea,

Oér the conquered mountains, cloud-pennants unfurled

They have whispered their song: “You are free! You are free!”

Philip Wills (1907-78)