Nyaste modellen är DG-1001 Club neo, som, förutom en rad detaljförbättringar, skiljer sig från DG-1001/18m och DG-1001 Club genom att spetsarna fått de nyutvecklade neo wingletsen. En vinnare? Foto: DG-1001 Club med 17.2 m AVA spetsar

23/02/2018

Test: DG-1001 Club Neo

En vinnare? Funderar klubben på ett nytt skolflygplan? Här är ett alternativ till ASK 21.

Tekst: Robert Danewid / Foto: Robert Danewid & DG

DG-1001 Club neo
NORDIC GLIDING MENER

+ Fint bygge, fin finish
+ I princip samma pris som ASK 21
+ Bättre prästanda än ASK 21

– Support? DG har ju inte det bästa ryktet när det gäller support och reservdelar, men de har bättret sig.
– Inte ställbart ryggstöd i framsits

Link to automatic translation

Vi är väl alla överens om att vi behöver bli fler segelflygare. Det kan vi åstadkomma antingen genom att utbilda fler segelflygare eller se till att nyblivna segelflygare stannar i segelflyget. Eller helst båda.

Lite statistik för Sverige
År 1982, för 35 år sedan, fanns det 125 Bergfalke i Sverige (det enda flygplanet som då var godkänt för utbildning) och det fanns 298 segelflyglärare. De utbildade 475 C-diplom och 405 S-cert. Det ger 7 C/S per flygplan. Allt enligt Segelflygets årsrapport för 1982.

2016 utbildade 179 lärare och 31 instruktörer (instruktörer fanns inte 1982) 63 C-diplom och 77 S-cert. Till sitt förfogande hade de 61 skolflygplan (12 Bergfalke, 21 ASK 21, 13 Twin, 9 DG-500 och 6 DG-1000). Till detta kommer 12 Duo-Discus och någon Janus. Någon klubb grundskolar på Duo (t ex Arboga). Exklusive Duo blir det 2.3 C/S per flygplan.

Anledningen till att vi bara utbildar ca 15% idag av vad vi gjorde då är ju en av de frågor som det funderats mycket på och denna artikel ska inte handla om det. Man kan dock fråga sig om vi har blivit sämre på att utbilda eller om vi har för mycket skolflygplan? Numera lägger vi ju mycket krut på ”presentflygningar” också. Frågan man kan ställa sig är istället om vi har en effektiv skolflygplanspark och effektiv skolning.

Låt mig sticka ut hakan och säga att vi hade en bra skolflygplanspark! Bergfalken är, liksom K7/ASK 13, fortfarande oöverträffade som skolflygplan. Lägg därtill att vi i Sverige hade lärare som utbildades på Bergfalke och en slimmad utbildning som var uppbyggd kring Bergfalke. Vissa saker var bättre förr!

ASK 21 är det vanligaste skolflygplanet i Sverige idag.

Många anser att 21an har alldeles för dåliga prestanda och de kan inte begripa varför man skaffar ett sådant flygplan. Ofta är detta personer som inte själv är lärare. Det är helt klart så att ASK 21 är ett utmärkt skolflygplan. Och ett bra skolflygplan behöver inte ha bra prestanda, men å andra sidan skadar det ju inte!

Men det viktigaste är ändå att skolflygplanet är ett verktyg för att lära eleven grunderna i att styra ett segelflygplan på ett säkert sätt. Man måste lära sig gå innan man kan springa.

Vilka flygplan används då i Europa som skolflygplan? De allra vanligaste skolflygplanen i Västeuropa är K7, ASK 13, ASK 21 och olika versioner av Twin-Astir. I Östeuropa flyger man med Blanik, Bocian och Puchacz samt nya Perkoz.

Det mest tillverkade skolflygplanet är dock tjeckiska Blanik som byggts i mer än 3 000 exemplar sedan 1956. De flesta användes i det forna Östeuropa. Men sedan 2010 är de flesta groundade p g a att de måste genomgå en dyr modifiering av vingbalken.

Statistik om produktion av rena skolflygplan

Det är alltså bara ASK 21 som fortfarande är i produktion. ASK 13 anses av många fortfarande vara det bästa skolflygplanet. Den har fått ett nytt (eller förlängt?) liv genom att nosen modifierats med ett glasfiberskal med noshjul.

ASK 13 med modifierad nos (på Lasham)

På Lasham i England, världens största segelflygkubb, skolar man med åtta modifierade ASK 13 och fyra ASK 21. Här är lärarna helt överens. Det finns inget bättre skolflygplan än ASK 13 och man vårdar sina ASK 13 ömt. De är extremt ”good value for money”. Anledningen till att man har fyra ASK 21 är enligt somliga att man inte kan få tag på ASK 13.

Hans Christian Knudsen på Drammen FKs nya ASK 21. Ingar Brenna i baksits. Det är helt klart så att ASK 21 är ett utmärkt skolflygplan. Och ett bra skolflygplan behöver inte ha bra prestanda, men å andra sidan skadar det ju inte.

Produktionen av ASK 21 började 1979, man har byggt nästan 1000 exemplar och man bygger ca en ASK 21 i månaden. Ursprungligen var ASK 21 en ASK 13 med plastvingar, d v s med stålrörskropp, men Schleicher tog beslutet att helt övergå till kompositkonstruktioner. Så konstruktören Rudolf Kaiser fick rita om kroppen.

Kritiken mot ASK 21 är alltså att den har för dåliga prestanda och att den inte kan spinna (utan lite ”hjälp”).

1985 träffade jag Rudolf Kaiser på Wasserkuppe och vi pratade om detta. Kaiser suckade och sa: ”i hela mitt liv har jag fått höra att alldeles för många slår ihjäl sig genom att spinna i backen och att jag borde konstruera ett spinnsäkert flygplan. Nu har jag gjort det och nu säger man; Rudi, varför har du gjort 21an spinnsäker”?

Naturligtvis kan man grundskola på Duo-Discus och andra högvärdiga flygplan, men de flesta lärare som grundskolar håller nog med om att det ändå är ett ”riktigt” skolflygplan som är bäst för jobbet. Men en Duo kan ju vara en kompromiss för en liten klubb.

DG 1001 Club neo: Man sitter väldigt bra både fram och bak. I framsits kan längre piloter, som inte får plats i ASK 21,

DG 1001 Club neo
Finns det då inget alternativ till ASK 21? Jo, faktiskt. DG-1001 Club neo är ett. Och konceptet är ganska enkelt. Man tar en helt vanlig DG-1001 (ungefär som DG-1000 men med lite detaljförbättringar). På denna sätter man ett fast fjädrat landställ, noshjul och nya 18m spetsar med winglets. Dessa är DGs nyutvecklade winglets, som kallas neo, och som även finns till LS 8 och LS 1-f. Och så ger man den ett pris som är ungefär detsamma som för en ASK 21. En vinnare?

Ett annat alternativ är polska SZD-54-2 Perkoz, som är en efterföljare till Puchacz. Konceptet är detsamma som för DG-1001 Club.

LÆS OGSÅ: NG tester SZD-54-2 Perkoz

LÆS OGSÅ: Air France skoler på DG 1001 Club neo

DG-1000-förbättringar
DG-1000 flög redan 2000, så det är alltså inget nytt flygplan i grunden. Flygplanet utvecklades ur DG-505 och konstruktör var Wilhelm Dirks, D:et i DG.

Det flyger nio DG-1000 i de skandinaviska länderna, varav sex i Sverige. DG-1000, som i grundversionen har både 20 och 18 meter spännvidd, har hela tiden utvecklats. Först med med turbomotor och sedan som självstartare.

Med DG-1001 infördes en rad detaljförbättringar. Ett av dem är elektriskt infällbart landställ. (Och det kan man ju ha synpunkter på om det är en förbättring). Ur DG-1001 utvecklade man sedan DG-1001 Club, som är en DG-1001 med enbart 18m spännvidd och fast hjul och noshjul.

2011 beställde US Air Force ett antal DG-1001 Club till sin Air Force Academy i Colorado Springs. I US Air Force har DG-1001 Club beteckningen TG-16. Även flygvapnen i Australien, Brasilien och Indonesien flyger DG-1001 Club.

Nyaste modellen är alltså DG-1001 Club neo, som, förutom en rad detaljförbättringar, skiljer sig från DG-1001/18m och DG-1001 Club genom att spetsarna fått de nyutvecklade neo wingletsen.
Under EM i Lasham fanns fabrikens ”demonstrator” på plats så NG passade på att testa flygplanet.

neo winglets

Fenan med facket för trimvikter

Jag har flugit drygt 100 tim i DG-1000, mest med 20 m spetsar. Och det är ju ett fint flygplan med bra prestanda. Helt jämförbar med Duo-Discus. Fördelarna med DG-1000/1001 jämfört med äldre Duo-Discus är att med DG-1001 kan man flyga moln och tar man av spetsarna och sätter på de korta har man ett fint AVA- och skolflygplan.

LÆS OGSÅ: NG tester selvstarteren DG 1001 M

På en DG-1001 Club neo kan man sätta på 20 m spetsarna och bygga om landstället till infällbart. Det innebär också att om har en ”gammal” DG-1000 kan man sätta på 18m neo spetsarna.
Jag flög knappt en timme en tidig kväll, i framsits hade jag DGs försäljningschef Stefan Göldner. Jag skulle flugit neon tidigare på dagen, men piloten innan mig behagade landa ute! Men det var svag kvällstermik till 1000 m över Hampshire.

”FLARM blixt” i nosen

Det enda som skiljer DG-1001 Club neo från en vanlig DG-1000/18 är i princip vingspetsarna med sina winglets och det fasta landstället med noshjul. I vingspetsarna sitter vingspetshjul som standard. I nosen, runt kopplingen, finns ett blixtljus (som tillval), som tänds/”blixtrar” när man får FLARM varning.

Cockpit
Cockpit ser vid första anblicken ut precis som i DG-1000, men här finns några förbättringar. Bromshandtaget i framsits, som man i DG-1000 får fälla undan för att stänga huven, har gjorts mindre så att det ej krockar med huven. Annars är cockpit densamma. Man sitter alltså väldigt bra både fram och bak.

I framsits kan längre piloter, som inte får plats i ASK 21, lätt få plats. Ett minus är dock att ryggstödet i framsits inte är ställbart. I baksits kan man höja och sänka sitsen vilket fungerar i princip som ett ställbart ryggstöd.

Framsits

Baksits

En fin sak med DG-1000/1001 är att luftbromshandtaget har två ”Piggot” hakar. En som gör att om man glömmer låsa bromsarna åker de inte ut i starten och ett bakre läge som fungerar som parkeringsbroms på marken. Vidare finns det (som tillval) en ljudvarning som ljuder om man låser främre huven utan att ha låst den bakre.

Alla som flugit DG-1000 vet att den är både lättflugen och trevlig att flyga, speciellt med de långa vingarna. Hur är då DG-1001 Club neo? Som förväntat gör wingletsen att flygplanet blir stabilare att kurva med. I den svaga kvällstermiken var det en njutning att kurva med neon. Den är distinkt men samtidigt mjuk i rodren. Friktionen i styrverket är förvånansvärt låg.

Man justerar tyngdpunkten genom att stoppa blyvikter (fast det är nog mässing) i fenan, precis som på DG-1000. Detta system fungerar mycket bra. DG-1000 ”mår bra” av att flygas baktung, så jag hade fenfacket fullstoppat med tyngder. Den kurvar bättre då. Kanske inte att rekommendera vid grundskolning.

Man justerar tyngdpunkten genom att stoppa blyvikter (fast det är nog mässing) i fenan, precis som på DG-1000.

Som förväntat gör wingletsen att flygplanet blir stabilare att kurva med. I den svaga kvällstermiken var det en njutning att kurva med neon. Den är distinkt men samtidigt mjuk i rodren.

Att starta och flygsläpa är helt problemfritt. Precis som i ASK 21 startar man med spaken något bakåt för att avlasta noshjulet (med lätt pilot fram står flygplanet dock inte på noshjulet) och så lättar flygplanet själv vid ”rätt fart”.

At landa är lätt, men kanske inte lika lätt som en ASK 21. En 21a kan man ju stalla ut helt enligt läroboken, neon kräver lite mer. Bromsarna är effektiva och väl nere på backen är hjulbromsen likaledes effektiv.

Flygplanet är tillåtet för AVA. Sådant håller inte jag på med, men min gode vän Micke Roslund, som är en fena på sådant, säger att DG-1000 är lika bra som en än ASK 21, men lite ”hottare” och mindre förlåtande. Så troligtvis är DG-1001 Club neo inte sämre än ASK 21 i detta avseende. Man kan även köpa till speciella acro vingspetsar. Då är spännvidden 17.2 m.

Fördelarna med DG-1000/1001 jämfört med äldre Duo-Discus är att med DG-1001 kan man flyga moln och tar man av spetsarna och sätter på de korta har man ett fint AVA- och skolflygplan.

Om nu DG-1001 Club neo ska vara en riktig konkurrent till ASK 21 så måste den alltså ha bättre prestanda. På övriga punkter är flygplanen likvärdiga även prismässigt, som nämndes ovan. DG-1001 Club neo har prestanda som en ASW 19/LS 4 och det duger ju med råge till sträckflygning.

Man ska kanske erinra sig att för inte så länge sedan flög vi 30 mila banor med Ka 6, som ju är sämre än ASK 21. Den 25 april 1972 slogs världsrekordet i distans för tvåsitsare med en ASK 13; 714 km. De ni!

Som vi är vana vid med DG-flygplan är DG-1001 Club neo ett snyggt bygge med fin finish.

DG-1001 Club-serien har været en stor succes for DG i Bruchsal, Tyskland. Flyvevåbenerne i USA, Australien, Indonesien og Brazilen anvender DG-1001 Club i deres flyvetræning.

Om någon idag går och funderar på att köpa nytt skolflygplan, speciellt om man redan har en ”stor” DG-1000 i klubben, så är DG-1001 Club neo en riktig utmanare till ASK 21. Förutom att det är ett fint all-round flygplan och fint bygge. Pestanda som en LS 4, fina flygegenskaper och en fin AVA kärra. Läs även Anders Jönssons (CSEL i Landskrona FK med flera års erfarenheter av grundskolning med både ASK 21 och DG-1000) synpunkter i denne artikel.

Det är nog många av oss som de senaste åren funderat på om DG fortfarande bygger flygplan och hur det går för dem. Men med DG-1001 Club neo ser det ut som att de har ett flygplan som säljer bra. Enligt Stefan Göldner är leveranstiden idag ca två år för en Club neo. Och det är ju bra.

De stora ”drakarna” behöver konkurrens!.

LÆS OGSÅ DG 1001 Club neo til Ålleberg

DG-1001 Club neo vs ASK 21
Spännvidd (m) 18/ 17
Längd (m) 8,57 / 8,35
Vingareal (m2) 16,72 / 17,95
Tomvikt (kg) 410 / 360
Max vikt (kg) 750 / 600
Min sjunk (m/s) 0.62 / 0.65
Bästa glidtal 40 / 34
Pris (€ exkl moms) 83 000 / 82 300

Ikke alle klubber har ASK 21. Arboga har valgt en lidt ”hottere” konstruktion som Duo.

Grundskoling på Duo Discus?
Det er ingen grundregel, at man skal have en ASK 21 for at flyve grundskoling, selv om det er standardinventar i hovedparten af klubberne i Norden.
Svenske Arboga FK har fx været på en længere rejse, hvor klubben i 2004 købte en Grob Twin Astir til erstatning for klubbens skolefly, en havareret Bergfalke.

TwinAstiren blev aldrig nogen success i klubben (bort set fra, at man sad godt i bagsædet). Den var tung, havde et glidetal som ikke var meget bedre end ASK 21, men til gengæld havde den et relativt skrøbeligt og kompliceret landingstel, som ofte fejlede og tog lang tid at reparere efter hårde landinger.

Per Carlin, Arboga FK med Duo Discus

Nu skoleflyver klubben med en erfaren Duo Discus, og det fungerer faktisk fint, siger Segelflygchef Per Carlin:

”Eleverna har inga problem med att skola på DD. Min egna teori är att eleverna vet inte om eventuella nackdelar med ett ”hot flygplan” utan anpassar sig till situationen, det är möjligtvis läraren som får problem med övergången Bergfalke -> ASK21 -> DD eftersom man måste planera sitt landningsvarv olika pga skillnader i prestanda. Eleven som bara flugit DD upplever inte detta. Rent mekaniskt så ser jag inga problem att skola med DD.”

“Konstruktionen är som många andra flygplan lite svag i stället och i området runt noshjulet. Landar man hårt så går ställuckorna sönder, så är det även på ASK21 och Twin. Tekniken måste jobba på vintern oavsett flygplanstyp om man landar dåligt.”

“En sak är iallafall säkert: Införskaffandet av vår Duo Discus 2012 är mycket positivt i AFK. Vi har idag en multi-purpose maskin som vi kan grundskola med, är trevlig att flyga i tratten och som flygs på sträcka & tävling. Detta till en kostnad som är överkomlig i både inköp och ägande.”

“Det skulle möjligtvis kunna trumfas av en DG-1000 som även är godkänd för AVA samt IMC. Att äga flera dedikerade 2-sitsare till varje uppgift är inte möjligt i en liten klubb som AFK”, slutter Per.

Anders Jönsson, Landskrona FK (t.v.) med DG-1000 og klubkammeraterne på Vågå Wavecamp

Grundskoling i DG-1000?
Anders Jönsson är chefssegelflyglärare i Landskrona FK och har stor erfarenhet av grundskolning på både ASK 21 och DG-1000:
”Både ASK21 och DG1000 fungerar för grundskolning”, säger Anders.

”Flygmässigt upplevs roderharmonin som bättre i ASKn. Inte så att det utgör något problem att grundskola i DG-1000, men den kräver lite mer känsla för att flygas rent. När man kommer till landningar så är ASKn på motsvarande sätt enklare att få ner på marken, och fås att stanna där. DG:n har mer vilja att flyga, det är lätt att få studs om den inte stallats ut helt.”

“Utrymmena i båda flygmaskinerna är bra. Långa personer passar dock bättre i DG-1000. Är man kort så är det enklare att krypa ner i ASKn än att klättra upp i DGn.
Möjligheterna att variera tyngdpunktsläge med hjälp av barlastvikter är avsevärt bättre i DG-1000. DGn går att bestycka för EK-flygning med hjälp av fasta vikter för lätta elever, utan att behöva tillgripa sandsäckar och liknande.”

“Av de båda maskinerna så är det enbart DG-1000 som har infällbart landställ. Manövreringen är inte helt enkelt för alla. I vissa fall får man avstå från infällning eftersom eleven inte klarar att fälla ut stället pga trögheten i mekanismen. Bortsett från detta problem är det annars en fördel att ha infällbart ställ eftersom alla maskiner som eleven ska flyga i framtiden har infällbara ställ, det man lär sig från början sitter.”

“Hanteringen på marken är enklare med ASKn. Denna maskin är så väl balanserad att stjärten kan lyftas upp bara genom ett lätt tryck på nosen, smidigt vid vändning eller då stjärthjulet ska på.”

“Sammanfattningsvis utgör båda flygmaskinerna bra verktyg för grundskolning. ASKn upplevs som mest robust och stryktålig, den tål dock inte vad som helst, t ex är inte noshjulet avsett att landa på.”

“Även DGn är en bra arbetshäst, den ger dessutom eleven en bättre upplevelse/introduktion till vad som kan göras inom termikflygningen. Förberedelsen för inflygningen på ensitsare blir bättre i DGn, då den mer har egenskaper som påminner om moderna ensitsiga flygplan”.