Ottsjö Fjällflygläger är redo för 2022

Sedan 1961 har Ottsjö levererat 1109 Guld-C och över 19 000 flygtimmar. Vissa år har varit riktigt bra och toppas av 1986 då Per Fornander var uppe på strax över 10.000 meter. Ett svenskt rekord som fortfarande gäller när detta skrivs. I mars 2022 är det dags igen

Text: Thomas Brandt, Ottsjö Fjällflygläger

Stockholms Segelflygklubbs järngäng Ola Öbom, Torsten Ingers, Jan Rehn och Lars-Åke Gustafsson på Ottsjö-isen.

Link to automatic translation

2021 blev Ottsjölägret inställt, eftersom pandemin fortfarande härjade och vaccinationsläget var osäkert. I januari fattade därför styrelsen det tråkiga men nödvändiga beslutet att för andra gången sedan starten 1961 ställa in ett vågflygläger i Ottsjö.

Men det har hänt positiva saker också! Från Nyköpings Flygklubb har Föreningen Ottsjö Fjällflygläger erhållit en frikostig donation.

Rune Roos Ungdomsfond har ställt sina medel på över 30.000 SEK till lägrets förfogande, för vilket vi är mycket tacksamma. Ett speciellt varmt tack till Lennart Zetterström med familj som gjort detta möjligt. Exakt vad pengarna skall användas till får styrelsen själv bestämma, och en idé vi har är att eventuellt ersätta vår röda trotjänare Algotsro med en nyare och något mer ändamålsenlig husvagn. I nuläget är det dock inte säkert att det hinns med till lägret 2022.

Vidare har vi skaffat 100 st nya broderade tygmärken, så vi står väl rustade för årets lager i mars 2022!

Ottsjö ATC – nu kaldet for ”Algotsro” efter en af Ottsjö-pionererne Rolf Algotsson, som gik bort for nogle år siden. Rolf tilbragte selv ca 2 år af sit liv på isen gennem årene.
Den ydmyge infrastruktur vidner ikke om det enorme arbejde som ildsjælene har udført siden første camp i 1961: De første fly, 2 Bergfalker blev leveret med tog til Untersåker station og fragtet pr hestevogn til Ottsjö.
Sammenlagt har Ottsjö gennem årene produceret over 20 000 starter, over 18 000 flyvetimer, over 1 000 guld-C-højder og 182 diamanthøjdevindinger. Højderekorden på Ottsjö er i øvrigt 10 198 m (det rækker!)

ASK21 och DuoDiscus i svag våg

Och eftersom det inte finns så mycket att skriva om från årets läger, så kommer här istället ett utdrag från en artikel ur Svensk Flyghistorisk Förenings årsbok Flyghistorisk Revy 2019, signerad Bernt Hall, med titeln “Segelflyg i går och i dag”.

Svenska vågflygläger

Vi i Norden är rätt unika i segelflygsammanhang med de flygläger vi anordnar på frusna sjöar. Tidsperioden är oftast vårvintern i mars-april då isarna fortfarande är frusna och det är något mindre kallt. Samtidigt är luftmassan fortfarande tillräckligt stabil vilket är en förutsättning för att våguppvind skall uppstå.

De mest kända våglägren i Sverige är Pirttivuopio vid Kebnekaisemassivet och Ottsjö söder om Åre. Men läger har ordnats även på andra platser som Hallenfjällen, Grövelsjön, Oviken och Tjåmotis. Grundkravet är närheten till berg som sätter igång vågrörelsen i lufthavet när det blåser och en lämplig startplats. Vad kan då vara bättre än en frusen sjö? Det är till och med värt besväret att ploga en startbana på isen om det behövs eftersom dagens segelflygplan inte har skida.

Varför utsätter man sig för detta? Det är kallt, det blåser och man håller till mitt ute på sjön. Och när man stiger uppåt i det iskalla segelflygplanet avtar ju temperaturen ytterligare. Moroten heter höjdvinst. Till skillnad från molnflygning i Cb flyger man hela tiden VFR dvs med marksikt även om huven ibland isar igen på insidan.

I Sverige flyger man även våg på hösten och då från flygfält, speciellt från Hemavan, där man fram till för några år sedan ordnade höstläger. Men även i Dalarna, bl. a från Dala-Järna och till och med vid platåbergen i Västergötland flyger man våg ibland.
I Norge finns det också några flygfält rätt placerade för höstflygning i våg, notabelt Frya, Bjorli och Oppdal även om man på det bästa stället, Vågå, flyger från en is på våren.

Portræt: Öttsjö og Vågå – når isen kalder

Åre

Från de mycket strapatsrika expeditionerna till fjällen från början av 30-talet och framåt med inriktning främst på hangflygning tog det rätt många år innan man kom igång på allvar i Sverige. En språngbräda var Årelägret sm från slutet av 40-talet och framåt arrangerades av Östersunds Flygklubb (senare Segelflygklubb) på Åresjöns is.

Åre var perfekt för hangflygning, dock inte optimalt placerad för vågflygning även om lägret fortsatte ända in på 90talet. Några Guld-C-höjder nådde man men inga Diamant-C-höjder. Men lägret har gett många flygtimmar och femtimmars på hanget över skidåkarna på Åreskutan.

En Bergfalke gjorde t ex två femtimmars med olika piloter samma dag. Några spektakulära utelandningar har det också blivit på Man har därvid även ”repstartat” en Bergfalke för hand som råkat landa på Åreskutan. Men också många trevliga stunder på stamstället Bagaregården och i Åres nattliga nöjesliv.

Även i Grövelsjön i Dalarna ordnades det fjällflygläger av Borlänge FK under åren 1961-68. Man hade ett utmärkt milslångt hang att ta sig upp på för att fånga vågorna. Problem med att snöröja en startbana på isen när allt fler flygplan inte kunde ha skida gjorde att man upphörde med lägret i slutet av 60-talet.

Blankis och lenticularis, en vinnande kombination!

 

Ottsjö

Under 1961 startade sedan både Ottsjölägret söder om Åre med Rolf Algotson som motor och Grövelsjön i Dalarna med Borlängeklubben som arrangör. I början flög man med skidor både på bogserflygplan och segelflygplan. Förutsättningarna var tuffa med mycket slit och släp. Under detta det första året nådde man 4800 meter i våg med den Hütter Hü 17 som nu hänger i museet på Ålleberg. Det gav kraft och lägret har anordnats allt sedan dess. Den s k Ottsjöhissen, en rotor som ofta står där i norra sjökanten gjorde att man kunde koppla lågt, ta sig upp i denna med ibland 10 m/s till vågen (video)

Man har gjort guldhöjder med 3100 meter topphöjd och då inser man att det går att koppla lågt, riktigt lågt. Stig Kernell flög våg under 3,5 timmar i Super Cub med avstängd (!) motor.

Många Guld-C-höjder (3000 meter höjdvinst) och Diamant-C-höjder (5000 meter höjdvinst) har tagits i Ottsjö. Men inte varje år, några år har det inte blivit mer än glidflygningar över det vackra landskapet p g a vädret.

Men Ottsjö är inte bara segelflygning. Skidåkning, både på längd och utför, varma våfflor på berget och social samvaro är också viktiga ingredienser, varför man återvänder år efter år för en eller två veckors vistelse. Vissa år har varit riktigt bra och toppas av 1986 då Per Fornander var uppe på strax över 10.000 meter. Ett svenskt rekord som fortfarande gäller när detta skrivs. Samma år fick man över 80 Diamant-C-höjder.

Lennart Zetterström och Rolf Algotson, lägrets grundare på gott humör rekordåret 1986

Stocholms Segelflygklubbs DG-1000




Ottsjölägret arrangerades från början som ett privat initiativ men blev sedan en stiftelse där flera av landets klubbar ingick men övergick sedan till Föreningen Ottsjö Fjällflygläger. Det är mycket som skall hanteras innan ett fjällflygläger förutom anmälningar, boende, snöröjning av startbanor, frakta flygbensin till isen, syrgasbehållare, inhyrning av bogserflygplan mm. Man har en väl inarbetad kader av entusiaster som varit med länge och som sörjer för planering och logistik. Lägret besöks dessutom ofta av utländska segelflygare.

Fram till 2017 lyder statistiken:

1 103 Guld-C
184 Diamant C
18 868 flugna timmar

Så långt Bernt Hall och artikeln i Svensk Flyghistorisk Revy.
Sedan 2017 har Ottsjö levererat ytterligare 6 Guld-C och över 200 flygtimmar, och i mars 2022 är det dags igen. På www.ottsjowavecamp.se finns all information om hur man kommer till Ottsjö, hur man bor i Ottsjö, elektroniska anmälningsformulär och mycket mer.

Vi ser fram emot ett fantastiskt läger!

Flere artikler om nordiske wavecamps

Flere nyhedsartikler

Svævefly i videnskabens tjeneste

DLR, det tyske nationale center for luftfarts- og rumforskning, har Europas største flåde af forskningsfly. Ud af de totalt 12 fly findes der også et højt instrumenteret svævefly, en Discus 2C, som nok er DLRs mindste og letteste test-fly, men er på ingen måde det mindst kapable. Det skal vi se nærmere på her.
19. januar 2022/af Jens Trabolt

Godt nyt til ejere af tunge flyvemaskiner

Sidste år testede vi Tesla 3 Long Range vs. Volkswagen ID4 i trailertest. Begge biler er fantastiske trailer-biler, men har en relativt lav begrænsning på 1000/1200 kg. Ejer man en Arcus eller andet tungt fly, skal man vælge noget andet. Vi har derfor testet en af de nyeste elbiler: Hyundai Ioniq 5 og Volvo XC 40 Recharge som kan køre med selv de tungeste 20 meter- og åbenklasse-fly. Men tænk over kørekortet!
18. januar 2022/af Jens Trabolt

Jagten på det første svævefly

Christina Solberg fra Aarhus Svæveflyveklub har fået ny flyvemaskine, en LS1-f. Her er hendes historie.
12. januar 2022/af Jens Trabolt

Erfaringer med el-spil: Adgangsbillet til den grønne omstilling?

Svæveflyvning er en grøn sport. Vi flyver jo på solens energi, ikke sandt? Altså bortset fra de kulsorte 7 liter benzin som den støjende, men trofaste Pawnee kræver for en gennemsnitlig start. Straks bedre er det at spilstarte med et benzindrevet spil. Men i en tid, hvor fossile brændstoffer er under politisk pres, bør enhver strategiprocess i klubben inkludere tanker om elektriske spil. Her er 2 udenlandske klubbers erfaringer.
11. januar 2022/af Jens Trabolt

Mindeord: Tidligere IGC-præsident Tor Johannessen død

Svæveflyver, militærpilot, SAS-kaptajn, modtager af Otto Lilienthal-medaljen, rekordholder, VM-pilot, VM-official og meget, meget andet. Norske Tor Johannessen døde nytårsaften 2021, 92 år gammel, men nåede meget i sit lange liv.
5. januar 2022/af Jens Trabolt

Åska och drivis – Nedslag i loggboken

"Nu började vädret att snabbt bli riktigt bra. Molnbasen steg och var nästan 2 500 m. Och cumulusen började växa på både höjd och bredd. Något var på gång.
Jag insåg att det nu gällde att se till att flyga hem så fort som möjligt. Hur kunde en dag, som enligt prognoserna skulle bli en fin sommardag, förvandlas till en magnifik uppvisning i ”åska och drivis”? Segelflygväder är utan tvekan intressant och bjuder ofta på mysterier och överraskningar, skriver Robert Danewid her om en yderst mindeværdig flyvning.
28. december 2021/af Jens Trabolt

”Santa One” på finale: Julemanden flyver naturligvis Dimona

En gruppe entusiaster fra danske Aarhus SFK gav cancer-syge børn på Skejby Sygehus en stor jule-oplevelse midt i modgangen.
22. december 2021/af Jens Trabolt

Vi ønsker en glædelig jul. Tak for 2021!

Kære læsere og annoncører. 2021 blev et vildt år for NORDIC GLIDING. TIl dato har over 100 000 unikke besøgende læst over 280 000 artikler. Det betyder, at svæveflyvningen i Norden kommer ud til en massivt større målgruppe end med et trykt magasin og med en kønsmæssig mere ligelig fordeling.
21. december 2021/af Jens Trabolt

Robert Danewid: Min önskelista

Kära tomten!
Nu är det dags att summera 2021, se fram mot 2022 och skriva årets önskelista till dig. Här har du, i spridd ordning, min önskelista
17. december 2021/af Jens Trabolt

To fluer med et smæk (og en trailer)

Producenterne af svævefly kan ikke stole på kvantespring inden for aerodynamik eller materialevidenskab. Der skal nye ideer til for at fastholde ønsket om at købe nye svævefly.
Tidligere Schleicher-konstruktør Michael Greiner diskuterer her et nyt koncept, som giver mulighed for en stor variation i spændvidde – hvordan ville det være med et fly med 18- og 26 meter-tipper i en og samme trailer?
17. december 2021/af Jens Trabolt

Pilotstaffetten: Arild Solbakken

"Jeg er optimist og tror seilflygingen absolutt har livets rett i en ellers stadig mer overfladisk verden med et mylder av døgnfluetilbud uten tilsvarende egenverdi". Det siger norske Arild Solbakken som fortsat er et aktiv i norsk svæveflyvning i denne udgave af Pilotstafetten.
14. december 2021/af Jens Trabolt

Richard Eppler, plastflygplanens pappa 1924-2021

Professor Richard Eppler avled i slutet av november i en ålder av 97 år. Eppler är en av de stora aerodynamikerna, speciellt vad gäller vingprofiler för modell- och segelflygplan.  Epplers största bidrag till segelflyget är dock att han är en av papporna till fs24 Phönix - det första segelflygplanet byggt helt i plastkomposit
10. december 2021/af Jens Trabolt

Kvinde-VM med kontrovers

Kvinde-VM i Australien blev omgivet af kontrovers omkring det australske teams brug af live tracking. Nu har det internationale tribunal - ledet af svenske Reno Filla - afgivet sin dom i sagen. Alle australske piloter er blevet fuldstændigt diskvalificeret. Tribunalet anser deres konkurrenceresultater under kvinde-VM for at være ugyldige, fordi de blev opnået under forhold som ikke var fair.
8. december 2021/af Jens Trabolt

Test-kavalkade 2021

NORDIC GLIDING har verdens største opdaterede samling af test-artikler. Vi flyver de nyeste konstruktioner og tester gerne fly-typerne mod hinanden. Missede du en artikel i 2021? Så er hele oversigten her!
7. december 2021/af Jens Trabolt

Minns du stickan? Nostalgitripp för nördar

Minns du finalglidningsstickan? Idag använder vi, såklart, digitala finalglidningsstickor, d v s segelflygdatorer, som själv hämtar input från GPS, fart-, höjdmätare och inlagd polarkurva. Fantastiska hjälpmedel, som gör att man kan finalglida med avsevärt bättre precision än med den gamla ”analoga” stickan. Men för att förstå hur finalglidningen fungerar kan det därför vara en god idé att förstå de bakomliggande sambanden.
7. december 2021/af Jens Trabolt

Hr. 48-Volt og hans flyvemaskiner

Tyske Anton Roth eller bare Toni, som han kaldes i flyve-miljøet, er elektroingeniør, opfinder og trike-instruktør. Han har ombygget flere flytyper – herunder svævefly – med elektriske motorer.  Spørger man ham om elektrisk flyvning er svaret: ”Intet er umuligt” – og det er måske også hemmeligheden bag hans succes.
3. december 2021/af Jens Trabolt

Pilotstafetten: Christina Solberg

"Til flyveklubbens introaften dukkede der 25 ældre mænd op og mig. Mændene synes fortællingen om aerodynamik var uhyre interessant, mens det eneste jeg kunne tænke på var hvornår jeg mon kunne prøve at flyve sådan et svævefly!" Det siger Christina Solberg om sin intro til svæveflyvning i denne udgave af Pilotstafetten.
2. december 2021/af Jens Trabolt

Kan en cub også flyve sådan?

Göran Ax (1942-2018) fra Landskrona FK var dobbelt verdensmester, tidligere jagerpilot, højt anset SAS-kaptajn – og skulle det vise sig - en formidabel kusk på klubbens Piper Cub, da jeg skulle fotografere ASH 31 og EB 28 til en reportage til NORDIC GLIDING i 2013. Den opvisning glemmer jeg aldrig. Her er et ”Nedslag i logbogen”
30. november 2021/af Jens Trabolt

Svedanor-kurserne i 2022 er klar

Svedanor er de officielle nordiske kurser for piloter som ønsker at videreudvikle sig. Det er kurset specielt tilrettelagt af eksperter som mestrer den specifikke disciplin - fx i Aerobatic, stræk- IMC- eller fjeldflyvning. Se oversigten her samt link til tidligere års kursusrapporter.
29. november 2021/af Jens Trabolt

Condor Danmark vinder pris for landskab

Den lille forening fejede store milliard-virksomheder af banen, da publikumsprisen i går aftes blev uddelt på årets Kortdage arrangeret af GEOFORUM i Aalborg.
25. november 2021/af Jens Trabolt