Ottsjö Fjällflygläger är redo för 2022

Stockholms Segelflygklubbs järngäng Ola Öbom, Torsten Ingers, Jan Rehn och Lars-Åke Gustafsson på Ottsjö-isen.

Link to automatic translation

2021 blev Ottsjölägret inställt, eftersom pandemin fortfarande härjade och vaccinationsläget var osäkert. I januari fattade därför styrelsen det tråkiga men nödvändiga beslutet att för andra gången sedan starten 1961 ställa in ett vågflygläger i Ottsjö.

Men det har hänt positiva saker också! Från Nyköpings Flygklubb har Föreningen Ottsjö Fjällflygläger erhållit en frikostig donation.

Rune Roos Ungdomsfond har ställt sina medel på över 30.000 SEK till lägrets förfogande, för vilket vi är mycket tacksamma. Ett speciellt varmt tack till Lennart Zetterström med familj som gjort detta möjligt. Exakt vad pengarna skall användas till får styrelsen själv bestämma, och en idé vi har är att eventuellt ersätta vår röda trotjänare Algotsro med en nyare och något mer ändamålsenlig husvagn. I nuläget är det dock inte säkert att det hinns med till lägret 2022.

Vidare har vi skaffat 100 st nya broderade tygmärken, så vi står väl rustade för årets lager i mars 2022!

Ottsjö ATC – nu kaldet for ”Algotsro” efter en af Ottsjö-pionererne Rolf Algotsson, som gik bort for nogle år siden. Rolf tilbragte selv ca 2 år af sit liv på isen gennem årene.
Den ydmyge infrastruktur vidner ikke om det enorme arbejde som ildsjælene har udført siden første camp i 1961: De første fly, 2 Bergfalker blev leveret med tog til Untersåker station og fragtet pr hestevogn til Ottsjö.
Sammenlagt har Ottsjö gennem årene produceret over 20 000 starter, over 18 000 flyvetimer, over 1 000 guld-C-højder og 182 diamanthøjdevindinger. Højderekorden på Ottsjö er i øvrigt 10 198 m (det rækker!)

ASK21 och DuoDiscus i svag våg

Och eftersom det inte finns så mycket att skriva om från årets läger, så kommer här istället ett utdrag från en artikel ur Svensk Flyghistorisk Förenings årsbok Flyghistorisk Revy 2019, signerad Bernt Hall, med titeln “Segelflyg i går och i dag”.

Svenska vågflygläger

Vi i Norden är rätt unika i segelflygsammanhang med de flygläger vi anordnar på frusna sjöar. Tidsperioden är oftast vårvintern i mars-april då isarna fortfarande är frusna och det är något mindre kallt. Samtidigt är luftmassan fortfarande tillräckligt stabil vilket är en förutsättning för att våguppvind skall uppstå.

De mest kända våglägren i Sverige är Pirttivuopio vid Kebnekaisemassivet och Ottsjö söder om Åre. Men läger har ordnats även på andra platser som Hallenfjällen, Grövelsjön, Oviken och Tjåmotis. Grundkravet är närheten till berg som sätter igång vågrörelsen i lufthavet när det blåser och en lämplig startplats. Vad kan då vara bättre än en frusen sjö? Det är till och med värt besväret att ploga en startbana på isen om det behövs eftersom dagens segelflygplan inte har skida.

Varför utsätter man sig för detta? Det är kallt, det blåser och man håller till mitt ute på sjön. Och när man stiger uppåt i det iskalla segelflygplanet avtar ju temperaturen ytterligare. Moroten heter höjdvinst. Till skillnad från molnflygning i Cb flyger man hela tiden VFR dvs med marksikt även om huven ibland isar igen på insidan.

I Sverige flyger man även våg på hösten och då från flygfält, speciellt från Hemavan, där man fram till för några år sedan ordnade höstläger. Men även i Dalarna, bl. a från Dala-Järna och till och med vid platåbergen i Västergötland flyger man våg ibland.
I Norge finns det också några flygfält rätt placerade för höstflygning i våg, notabelt Frya, Bjorli och Oppdal även om man på det bästa stället, Vågå, flyger från en is på våren.

Portræt: Öttsjö og Vågå – når isen kalder

Åre

Från de mycket strapatsrika expeditionerna till fjällen från början av 30-talet och framåt med inriktning främst på hangflygning tog det rätt många år innan man kom igång på allvar i Sverige. En språngbräda var Årelägret sm från slutet av 40-talet och framåt arrangerades av Östersunds Flygklubb (senare Segelflygklubb) på Åresjöns is.

Åre var perfekt för hangflygning, dock inte optimalt placerad för vågflygning även om lägret fortsatte ända in på 90talet. Några Guld-C-höjder nådde man men inga Diamant-C-höjder. Men lägret har gett många flygtimmar och femtimmars på hanget över skidåkarna på Åreskutan.

En Bergfalke gjorde t ex två femtimmars med olika piloter samma dag. Några spektakulära utelandningar har det också blivit på Man har därvid även ”repstartat” en Bergfalke för hand som råkat landa på Åreskutan. Men också många trevliga stunder på stamstället Bagaregården och i Åres nattliga nöjesliv.

Även i Grövelsjön i Dalarna ordnades det fjällflygläger av Borlänge FK under åren 1961-68. Man hade ett utmärkt milslångt hang att ta sig upp på för att fånga vågorna. Problem med att snöröja en startbana på isen när allt fler flygplan inte kunde ha skida gjorde att man upphörde med lägret i slutet av 60-talet.

Blankis och lenticularis, en vinnande kombination!

Ottsjö

Under 1961 startade sedan både Ottsjölägret söder om Åre med Rolf Algotson som motor och Grövelsjön i Dalarna med Borlängeklubben som arrangör. I början flög man med skidor både på bogserflygplan och segelflygplan. Förutsättningarna var tuffa med mycket slit och släp. Under detta det första året nådde man 4800 meter i våg med den Hütter Hü 17 som nu hänger i museet på Ålleberg. Det gav kraft och lägret har anordnats allt sedan dess. Den s k Ottsjöhissen, en rotor som ofta står där i norra sjökanten gjorde att man kunde koppla lågt, ta sig upp i denna med ibland 10 m/s till vågen (video)

Man har gjort guldhöjder med 3100 meter topphöjd och då inser man att det går att koppla lågt, riktigt lågt. Stig Kernell flög våg under 3,5 timmar i Super Cub med avstängd (!) motor.

Många Guld-C-höjder (3000 meter höjdvinst) och Diamant-C-höjder (5000 meter höjdvinst) har tagits i Ottsjö. Men inte varje år, några år har det inte blivit mer än glidflygningar över det vackra landskapet p g a vädret.

Men Ottsjö är inte bara segelflygning. Skidåkning, både på längd och utför, varma våfflor på berget och social samvaro är också viktiga ingredienser, varför man återvänder år efter år för en eller två veckors vistelse. Vissa år har varit riktigt bra och toppas av 1986 då Per Fornander var uppe på strax över 10.000 meter. Ett svenskt rekord som fortfarande gäller när detta skrivs. Samma år fick man över 80 Diamant-C-höjder.

Lennart Zetterström och Rolf Algotson, lägrets grundare på gott humör rekordåret 1986

Stocholms Segelflygklubbs DG-1000

Ottsjölägret arrangerades från början som ett privat initiativ men blev sedan en stiftelse där flera av landets klubbar ingick men övergick sedan till Föreningen Ottsjö Fjällflygläger. Det är mycket som skall hanteras innan ett fjällflygläger förutom anmälningar, boende, snöröjning av startbanor, frakta flygbensin till isen, syrgasbehållare, inhyrning av bogserflygplan mm. Man har en väl inarbetad kader av entusiaster som varit med länge och som sörjer för planering och logistik. Lägret besöks dessutom ofta av utländska segelflygare.

Fram till 2017 lyder statistiken:

1 103 Guld-C
184 Diamant C
18 868 flugna timmar

Så långt Bernt Hall och artikeln i Svensk Flyghistorisk Revy.
Sedan 2017 har Ottsjö levererat ytterligare 6 Guld-C och över 200 flygtimmar, och i mars 2022 är det dags igen. På www.ottsjowavecamp.se finns all information om hur man kommer till Ottsjö, hur man bor i Ottsjö, elektroniska anmälningsformulär och mycket mer.

Vi ser fram emot ett fantastiskt läger!