Pionerer: Weltensegler

Pionerer
Konstruktører, piloter og tænkere som har udviklet flyvningen

Wasserkuppe, Berg der Flieger, är det högsta berget med sina 950 m i det natursköna Rhön. Det var här det moderna segelflyget startade. Den 15 juli nästa år, 2020, är det 100 år sedan den första Rhöntävlingen började – ett jubileum värt att fira! Att idag vara på Wasserkuppe och ännu bättre, segelflyga och delta i verksamheten där, är något speciellt. När man är på detta segelflyghistoriska berg dyker ett namn upp i olika sammanhang – Weltensegler. Smakar man på det är det ju ett fantastiskt namn – ”världsseglare”.

Restaurant Weltensegler. (Foto R Danewid)

Restaurangen som är inrymd i flygskolan Fliegerschule Wasserkuppe heter Weltensegler. Startplatsen och landningsstråket för vinschstart heter Weltensegler och vid sidan av detta stråk ligger Weltenseglerhanget.

Karta över Wasserkuppe. De tre ”flygplatserna” på Wasserkuppe är markerade liksom Restaurant Weltensegler, Weltensegler startplatsen och Weltenseglerhanget. Vidare är västhanget där Arthur Martens i augusti 1922 flög den första timmen i ett segelflygplan markerad.

Weltensegler vinschstartplats år 2019. Sluttningen bortanför är Weltenseglerhanget. Ungefär vid vingspetsen syns det tredje flygstråket på Wasserkuppe. Här gummirepstartar man ofta med SG 38. Husen längst till höger är bland de första byggda på Wasserkuppe för segelflyget.
(Foto R Danewid)

Vad är då Weltensegler? Man skulle ju kunna tro att folket på Wasserkuppe skulle kunna berätta en massa, men icke. Och dessutom är det svårt att hitta sammanhängande berättelser i litteraturen och på nätet. Så det följande är ett försök till en berättelse, sammanställt ur många olika källor. Och förutom det avslutas artikeln med en spännande hypotes. Sammanfattningsvis har Weltensegler haft stor influens på segelflyget och än idag påverkar det, kan man med fog påstå, t ex nya segelflygplan.

Friedrich Wenk (1893-1966) hade redan som 16 åring byggt och flugit med stjärtlösa glidflygplan. Han lärde sig att en flygande vinge fungerar om den har bakåtsvepta vingar och tyngdpunkten ligger långt fram, då blir den stabil. Under första världskriget blev han vän med piloten Fritz Peschkes och efter kriget byggde de tillsammans en flygande vinge, som Peschkes flög över Feldberg 1920.

Han kraschade visserligen, men den efterföljande publiciteten väckte affärsmannen Alexander Steinmetz intresse. Tillsammans bildade de företaget Weltensegler GmbH i Baden-Baden. Wenk blev chefskonstruktör och Peschkes chefspilot. Målet var att serietillverka segelflygplan (det var förbjudet att bygga motorflygplan) och Weltensegler GmbH är därmed den första tillverkaren av seriebyggda segelflygplan. Sommaren 1921 satte Weltensegler upp en verkstad och sovsalar i enkla skjul på Wasserkuppe. Man skulle dels bygga segelflygplan och dels driva segelflygskola.

En av de först anställda i skolan var Fritz Stamer (1897-1969). Stamer, som jobbade i Reichwehr (riksvärnet), värvades till Wasserkuppe och Weltenseglerskolan av kaptenen i Reichwehr Kurt Student, en f d stridsflygare under första världskriget. Student skulle senare bli flygvapengeneral och högste chef för de tyska fallskärmsstyrkorna (Fallschirmsjäger) och deras huvudbas blev Stendal väster om Berlin. 2020 arrangeras VM i segelflyg i just Stendal. Stamer lärde rekryter från Reichwehr att glidflyga. Motorflygning var ju förbjudet efter Versaillefreden, men segelflyg var tillåtet.

Fritz Stamer och Alexander Lippisch arbetade båda för Weltensegleroch därefter för RRG.
Bilden tagen i början av 30-talet

Stamer kom att sätta sin prägel på segelflygutbildningen och mycket av det han införde lever kvar än idag. T ex var det Stamer som införde utbildningsplanerna för A-, B- och C-diplomen, och det var han som designade de tre mås-märkena, som finns än idag. 1924 övergick han till Martens flygskola som skolchef och 1925-1933 var han skolchef för Rhön-Rossitten Gesselschaft (RRG). Delar av RRG lever delvis kvar än idag som IGC, internationella segelflygkommissionen. Arthur Martens var den förste som, 1922, segelflugit mer än en timme (se NG 2-18) . Martens flygskola finns än idag och heter numera Fliegerschule Wasserkuppe. Det är världens äldsta aktiva flygskola.

En annan som började jobba för Weltensegler var Alexander Lippisch (1894-1976), som kom att bli en av de största flygkonstruktörerna genom tiderna. Mest känd är kanske hans Messerschmitt 163, den flygande vingen som blev världens första och hittills enda operativa raketjaktflygplan. För segelflygare är han kanske mest känd för mästerverket Fafnir, som med Günter Groenhoff som pilot gjorde en rad uppseendeväckande sträckflygningar i början av 30-talet (se NG 3-17). Även Lippisch fortsatte till RRG 1925. Världen är liten, Lippisch svåger var Stamer.

I maj 1923 började Alexander Schleicher arbeta för Weltensegler. Han lärde sig även segelflyga i Weltenseglerskolan och blev sedermera flyglärare. I november 1927 startade han sin egna firma nedanför Wasserkuppe, i Huhnrain utanför Poppenhausen. Och där finns den än idag.

Weltenseglers ”skjul” var byggda ungefär vid den nuvarande vinschstartplatsen. Man kan fortfarande se spår av husgrunderna. Det är troligtvis därför platsen idag kallas Weltensegler. Vid sidan av Weltensegler ligger Weltenseglerhanget, som är ett svagt lutande hang mot söder. Det är knappast troligt att man hangflög där med segelflygplan. Idag används Weltenseglerhanget flitigt av modellsegelflygare och är en ”officiell” startplats på Wasserkuppe för dem.

Feldberg ”handstartar” på Wasserkuppe den 14 augusti 1921 med Willy Leusch som pilot. En och en halv minut senare bryts flygplanet sönder i luften och Leusch omkommer. Just detta fotot är taget under ett startförsök innan den fatala flygningen. Svartvitt foto som colorerats av Vincent Cockett.

I Weltenseglers skjul byggde man sommaren 1921 ett nytt segelflygplan konstruerat av Wenk. Givetvis en flygande vinge och den fick namnet Feldberg.
Feldberg hade en spännvidd på 16 m, vingarea på 17 m2, tomvikt 43 kg och max flygvikt 113 kg. Vingen var mycket komplicerad. Den hade inga roder utan man välvde vingen för att styra flygplanet. Det var gjort på ett sådant sätt att man bara kunde välva vingen så att det motsvarade roder neråt – ”spaken fram” – sedan var det meningen att fjädrar drog tillbaka den när man släppte efter på spaken.

Man hade också funderingar på att vingen skulle vara mjuk för att kunna ta upp energi. Vid denna tiden funderade man mycket på dynamisk segelflygning, att kunna utnyttja ”gusts” (vindbyar) i luften för att stiga. Termiken var ju ännu inte upptäckt. I juli 1921 hade aerodynamikern Professor Ludwig Prandtl (i dag kanske mest känd bland segelflygare för Prandtl-röret) skrivit en uppsats om ett segelflygplans möjligheter att segelflyga i ”oregelbundenheterna i den naturliga vinden”.

Den 14 augusti 1921 var Feldberg redo för flygning och man tog ut den på västhanget. Pilot var Weltenseglers provflygare på Wasserkuppe, Willy Leusch. Peter Riedel (se NG 1-18) har i sin fantastiska trilogi, i del 1 ”Start in den Wind”, beskrivit vad som hände, han blev ögonvittne. Han skriver att han var väldigt skeptisk till styrsystemet med fjädrar.

Det blåste bra och fyra man lyfte upp Feldberg och ”slängde” den sedan ut för hanget (se foto). Feldberg steg genast i hangvinden. Kanske släppte en termikblåsa också. Man ser stora cumulus på foto som är tagna vid tillfället. Leusch och Feldberg steg till ca 80 m över startplatsen och han påbörjade en vänstersväng. Nosen gick ned.

Något hände, troligtvis var fjädrarna för veka, för Leusch kunde inte räta upp Feldberg, som hamnade i störtspiral. Vingarna knäcktes och Feldberg gick spikrakt i backen. Leusch omkom omedelbart.

Feldberg med Willy Leusch under den ödesdigra flygningen den 14 augusti 1921

Modell av Feldberg. Finns på Wasserkuppemuseet. Här ser man fjädrarna i stagen på yttervingens ovansida. Modellen i ovankant är en Seeadler. (Foto R Danewid)

News-story om olyckan i tidningen Flight Global, 8 sept. 1921. Flight Global (London) hade en reporter närvarande på Wasserkuppe som rapporterade från ”The Rhön Competition”:
”Apart from this regrettable mishap, the comptetion was free from serious acccidents..”

Den 24 oktober 1911 hade Orville Wright flugit 9 min 45 sek över sanddynerna vid Kittyhawk, North Carolina i USA. Denna flygning anses av många vara den första riktiga segelflygningen. Rekordet överträffades inte förrän 1920 av Wolfgang Klemperer i Schwarze Teufel på Wasserkuppe. Men det var här fråga om flygtid. Weltenseglerhaveriet i augusti 1921 var naturligtvis ett trauma och en stor tragedi. Men efteråt kunde man konstatera att detta faktiskt var historiens första segelflygning där man vunnit höjd med enbart naturkrafterna. Ingen hade tidigare stigit till sådan höjd i uppvind. Världens första riktiga segelflygning, det som vi idag avser med segelflygning, som varade i en och en halv minut, var ett faktum, om än med tragiskt slut.

Wenk gav sig inte utan fortsatte bygga flygande vingar, både med och utan motor. Och en av hans adepter, Alexander Lippisch, blev fascinerad av konceptet och i mitten av 30-talet ägnade han sig helt åt flygande vingar och gjorde alltså flera framgångsrika konstruktioner. Messerschmitt 163 är bara en.
Weltensegler byggde även ”vanliga” segelflygplan, som t ex skolglidaren Hols der Teufel (”Jävlar anamma” – det var svenska studenter som byggde prototypen, därav namnet) från 1923, konstruerad av Lippisch. Hols det Teufel räknas som stamfader till alla de tusentals skolglidare, t ex SG 38, som kom att byggas. 1925 slängde Wenk in handsken och Weltensegler GmbH lades ned.

Wolf Hirth (se NG 6-17) beställde i början av 30-talet ett nytt segelflygplan, som fick namnet Moazagotl, av Edmund Schneider i Grunau (det var han som också konstruerat Grunau Babyn). Friedrich Wenk, numera med doktorsexamen, arbetade för Schneider i Grunau när arbetet med Moazagotl började, officiellt med typbeteckningen Grunau 7. Han fick i uppdrag att konstruera vingen. Det var ett stort flygplan, 20 m spännvidd, med måsvinge och Wenk gav den bakåtsvepta spetsar a la Weltensegler. Flygplanet byggdes under 1931 och 1932 och väckte stor uppståndelse när det deltog i Rhöntävlingen 1933. 1934 var Hirth den förste, i Moazagotl, att segelflyga över 300 km. I det första VMet 1937 blev Ludvig Hoffman tvåa i Moazagotl. Det byggdes bara en Moazagotl, den överlevde fram till krigsslutet 1945. Då blev den amerikanskt krigsbyte. Och de begrep inte bättre än att de eldade upp den.

Moazagotl var ett stort och tungt flygplan. Därför gjorde man 1935 en mini version av den, som fick namnet Minimoa. Minimoa blev en stor framgång och byggdes i 110 ex av nystartade Schemp-Hirth. Den anses vara det mest framgångsrika segelflygplanet under 30-talet. Och dessutom ett av de vackraste segelflygplan som byggts. Således blev Wenks Weltensegler ideér åter högmoderna på 1930-talet.

Jämförelse: överst Weltensegler Feldberg (1921), därunder Minimoa (1935), underst Discus (1984)

I början av 1980-talet modifierade det amerikanska teknikgeniet Wil Schumann en ASW 12. Han minskade spännvidden från 18.3 m till 15m och gjorde nya vingspetsar, som var bakåtsvepta. I en artikel i amerikanska Soaring beskrev han sina funderingar och slutsatser. AS-WS 12, som den kallades, var riktigt bra. Klaus Holighaus, Schempp-Hirths dynamiske chef och chefskonstruktör, ”låste” på Schumanns ideér och 1984 lanserades Discus med en helt ny vingplanform med bakåtsvepta spetsar. ”Discus-vinge” blev ett begrepp i segelflygvärlden. Idag har de flesta nya flygplan någon form av Discus-vinge, d v s bakåtsvepta spetsar.
Schumann nämner inte Wenk eller Weltensegler i sin artikel. Men titta på bilden med planritningar på Feldberg, Minimoa och Discus. Discus-vinge i all ära, men visst är det i grunden en Weltensegler vinge?

Weltensegler är alltså något som har haft stor inverkan på segelflygets utveckling. Det är märkligt att det är så lite känt och skrivet kring Weltensegler. Om man försöker sammanfatta ”influencen”:
– Världens första fabrik för serietillverkning av segelflygplan
– Världens första segelflygskola
– Weltensegler Feldberg gjorde den första riktiga segelflygningen
– Fritz Stamer och Weltenseglerskolan utvecklade utbildningsmetoder vars kärna fortfarande används
– Fritz Stamer designade våra tre måsmärken (A-, B- och C-märkena)

Vårt C-diplom och C-märket, den internationella symbolen för segelflygare, kommer alltså från Weltensegler
Hols der Teufel, skolglidarnas stamfader, konstruerades av Alexander Lippisch hos Weltensegler och byggdes av bl a Weltensegler
Wenks Weltensegler vinge influerar fortfarande planformen hos moderna segelflygplanvingar

Så nog förtjänar kunskapen om Weltensegler att spridas!

Referenser
– Start in den Wind, Peter Riedel, Motorbuch Verlag 1977
– Vintage Sailplanes 1908-1945, Martin Simons, Kookaburra Technical Publications 1986
– Segelflyg igår och idag, Flyghistorisk Revy, Svensk Flyghistorisk Förening 2019