Robert Danewid: Dags att börja förändringsarbetet?

Link to automatic translation

Det slår mig att dagens segelflyg, precis som det mesta i samhället, blivit så individualiserat. I somras deltog jag i DaSKs (Dansk Svaeveflyvehistorisk Klub) oldtimerweek. Strunt samma åldern på flygplanen och medlemmarna, men här är det ren och skär flygglädje tillsammans med andra likasinnade.

När jag flyger min självstartande ASG 32 racer är det flugna kilometer och medelfarter som är min flygglädje, inte, som det nog borde, själva flygandet.

Alla dessa gamla ”gubbar” som snickrar, underhåller och flyger med dessa klenoder gör det ju av en anledning. Den rena flygglädjen. Är det kanske glädjen att bara få segelflyga tillsammans med andra likasinnade som vi förlorat i dagens segelflyg? Samhörigheten som en gemensam glädje ger i en klubb? Är det därför vi förlorar så många av våra nya medlemmar? Att flygglädjen är borta.

En annan spaning är att vintage gliding (jag hatar ordet ”veteransegelflyg”!) är den enda ”grenen” inom segelflyget som, relativt sett, växer. En anledning är ju att ju äldre vi blir ju mer benägna blir vi att hitta tillbaka till våra rötter. Men vi ser att även unga attraheras av den enkla och billiga segelflygning som vintage rörelsen erbjuder. De internationella rallyn, som årligen anordnas av internationella Vintage Gliding Club, samlar mer än 100 segelflygplan, alltså ett större evenemang än ett VM.

Har vi gjort segelflyget för komplicerat och tekniskt? Vi flyger omkring i flygplan, som idag kan kosta bortåt 3.5 miljoner att köpa, har fancy komputtrar, motorer, internetuppkoppling och andra gadgets. Våra nyblivna segelflygare, det finns ju faktiskt sådana, behöver inte detta när de tagit certet. De behöver en K8/ASK 23 med en bra Winter variometer så de kan lära sig ”yrket” – och sedan gå vidare.

Det sägs att det kostar lika mycket att bygga en K 8 som en AS 33. Men det argumentet håller inte. Det tog ca 1 500 tim att bygga en K 8 medan det tar ca 3 000 tim att bygga en modern hot racer med motor. Men det sägs att marknaden, d v s vi, inte vill ha sådana flygplan. Vem har bestämt det?

Vi förlorar ju ständigt medlemmar. Undersökningar vi gjort i Europa visar att en ny medlem stannar i klubben i tre år. Den onödiga EASA byråkratin är säkert en stor skurk i detta. Men kan det vara så att vi gamla segelflygare, som borde vara mentorer för de nya medlemmarna, försvinner i våra racers på morgonen och kommer tillbaka på kvällen? Och så får de nya rookies klara sig själva.

Kan vi lära något av detta?

Vi måste nog hitta tillbaka till det gamla klubbsegelflyget på något sätt om vi vill att dagens strukturer ska överleva och fortleva. Eller så måste vi hitta nya strukturer och vägar. I vilket fall som helst, det som vi håller på med nu, det duger inte!

Visst kan en väg vara att behålla ”gubbstrukturen” och fortsätta som vi gör. För handen på hjärtat. Vi som håller på med segelflyg trivs för det mesta alldeles förträffligt i våra klubbar. Det är ju därför vi håller på år ut och år in. Alla vill ju ha förbättringar men ingen vill ha förändringar.

Men då dör naturligtvis segelflyget så småningom ut. Vill vi bli fler och överleva måste vi börja förändra oss och anpassa våra gammalmodiga klubbstrukturer och värderingar till det moderna samhälle vi ska verka i. Vår nya CO₂ fria värld kommer att kräva stora anpassningar och vi måste bli mer inkluderande.

Använd vinterns klubbmöten till att diskutera om ni ska fortsätta vara en ”gubb-klubb” (och det finns ju egentligen inget ont i det) eller börja vandringen mot nya värderingar och strukturer för att ha en framtid. Ta bara en så enkel sak som hur man gör sina ”behov” vid startplatsen innan start. Vi killar har ju fått lära oss att man ställer sig vid vingspetsen och pinkar innan start. Men hur gör tjejer? Det kan verka löjligt, men i mina kontakter med klubbar över hela Europa har jag förstått att detta faktiskt är ett stort och reellt problem, som faktiskt i flera fall stött bort kvinnor från segelflyget. Och det finns ju många fler liknande exempel på sådant här. Som egentligen är väldigt enkelt att fixa till. Men man får ju förstås tänka till och tänka om!