Robert Danewid: En sommar med “E”

Link to automatic translation

Årets flygsäsong har vädermässigt varit usel! Det håller nog de flesta med om. Sedan jag började flyga 1969 har jag inte flugit så lite vid den här tiden på säsongen som i år och det beror enbart på det dåliga vädret. När halva juli gått har vi bara drygt 1 000 flygningar i RST. Det borde varit 500 fler. Nu hoppas jag på andra halvan av säsongen. Skönheten står redo!

Vi kan dock glädjas åt tre “E”.

E nr 1. Europamästaren i standard Janne Nordh

Det första, och största, är så klart Janne Nordhs seger i EM i standardklassen i Litauen.

Janne är vår bäste segelflygare alla kategorier. Kanske mest känd för sina långflygningar och nästan abonnemang på segern i RST de senaste 10 åren. Men Janne har flugit internationella mästerskap i sin Tant Agda i 20 år och dessutom vunnit ett flertal SM.

Och äntligen ”satt den”. Jannes EM titel är Sveriges första internationella mästerskapstitel sedan Göran Ax vann VM i Tyskland 1981. ”Vi” har i och för sig vunnit flera medaljer under dessa 41 år, men ingen mästerskapstitel. Stort grattis!

E nr 2 och 3. FES pappan Luka Znidarsic i en MiniLAK med FES. Urtypen för nya E-glideklassen?

Det andra E är den kommande El-segelflygkonferensen på Ålleberg 31 augusti – 1 september, Elskå. Under två dagar ska deltagarna få lära sig en massa om el-motorer i segelflygplan och förhoppningsvis provflyga en del. Vi har klart med flera av tungviktarna i branschen att föreläsa och vi har preliminärt tillgång till ASG 32 El, AS 34 Me, DG-1001 e neo, helt nya LAK-17C FES och Discus 2 C FES. Representanter från Lange, Schempp-Hirth, Schleicher, DG och LAK berättar om sina el-satsningar. Vi får även höra om eldrivna vinschar, eldrivna bogserflygplan och lämpliga elbilar att dra segelflygplanvagnar med.

Det är otvetydigt så att el-motorer är framtiden inom segelflyget. Med dessa kommer nya tävlingsformer och nya sätt att segelflyga. Eldrift är framtiden och framtiden börjar nu. Åldern på våra segelflygplan är ofta äldre än 25 år och ännu högre när det gäller våra bogserflygplan. Det innebär att våra flygplan ”lever” länge. När vi köper nya flygplan idag så kommer de att flygas av segelflygare som i många fall ännu inte är födda. Elskå har målsättningen att ge kunskaper till beslutsfattare när det ska inskaffas nya flygplan för en fossilfri framtid de närmaste åren.

Det tredje E är att IGC nu tillsätter en arbetsgrupp för att ta fram tävlingsregler för en ny VM-klass; E-glide. Hur det blir, ska arbetsgruppen titta på, men ambitionen är att kanske redan till nästa år ha klassen färdig för VM. Sedan några år tävlar man i E-glide och det är den tävlingsformen som nu ska ”formaliseras”. Som jag förstått det får man använda en viss energimängd (kWh) förutom den rena segelflygningen. Hur använder man denna ”extra” energi? För att stiga, öka glidtalet mellan blåsorna eller rädda sig från utelandning? Det är ju inte helt uppenbart vilket som är den rätta strategin. Och den varierar säkert dag för dag.

En tanke som känns rätt naturlig är att dagens 13.5 m klass ersätts av den nya klassen. På  årets VM i 13.5m klassen var 10 av 11 deltagande flygplan utrustade med FES. FES är en del av framtidens segelflyg!

Segelflyget har stagnerat i många år nu, det har vi ju alla märkt genom att vi blir färre och färre. Jag tror att ”elektrifieringen” av segelflyget kan vara en vitamininjektion och nytändning vi så väl behöver. Segelflyget kan bli ”grönt” på riktigt!

Så länge vi bogserar med sådana här maskiner, 260 hk ryska stjärnmotorer som drar 90 l bensin och 3 l olja i timmen, kan vi knappast hävda att segelflyg är miljövänligt

Påfyllning av olja i en Wilga. Det är inte den lilla oljekannan som kommer till användning