Solo Flugmotoren satsar på el !

Link to automatic translation

NYHET! Solo tillverkar sedan många år ut och infällbara tvåtakts bensindrivna s.k turbomotorer samt lite större varianter för självstart.

Därför blev vi glatt överraskade vid vårt besök i maj att här pågår en långt framskriden utveckling av elmotorsystem. Initialt för turbo (SSG, self sustaining glider) på lite längre sikt även för självstart (SLG self launching glider). NG kan som fösta tidning presentera denna nyhet.

Wolfgang Emmerich med batteripacken på 6,5 kWh till den nya el-turbon.

I början av 80-talet fick en segelflygande professor Oehler i Berlin en idé om att det kunde vara bra att ha en liten och lätt motor att flyga hem med i stället för att landa ute. Om den skulle vara lätt var det bra med en tvåtaktare.

Från början använde han en Webra motor. Han utvecklade också de fembladiga propellrarna som vid infällning i bakkroppen tillsammans med motorn sitter på en pylon där bladen fälls framåt och således pekar uppåt i infällt läge. Eftersom han monterade systemet i en Ventus hade han kontakt med Klaus Holighaus på Schempp Hirth. Holighaus å sin sida kände via segelflyget en småmotortillverkare i närheten av Kirchheim/Teck i form av Wolfgang Emmerich på Solo.

Flygmotoravdelningen är bara en liten del av firman Solo i Sindelfingen
(Stuttgart)

Solo hade sedan många år tillverkat små tvåtaktsmotorer för olika ändamål, så steget var inte så långt. Solo 2350 som har 350 kubikcm cylindervolym i ”turbo-” versionen för flygbruk är en tvåtaktmotor som fortfarande tillverkas. En hel del successiva förbättringar har införts under tiden.

Enstaka ”one off” självstartande segelflygplan med helt infällbar motor fanns sedan tidigare. Först ut att produceras i serie (32 st) i mitten på 60-talet var Scheibe SF27M med en fyrcylindrig Hirth-Solo motor på 26hk. I slutet av 70-talet kom så finska PIK 20E med Rotax 501 motor som innebar det egentliga genombrottet för SLG.

Att firman ursprungligen blev specialiserad på små motorer härrör från att man befinner sig i ett vinodlardistrikt i sydvästra Tyskland (Sindelfingen). Där fanns ett behov av att kunna spruta vindruvorna mot ohyra. Inte alltid så enkelt då vindruvorna oftst odlades på branta sydsluttningar. Man utvecklade ett mobilt sprutaggregat som man hade på ryggen och som drevs av en liten tvåtaktarmotor.

Tidigare hade man varit tvungen att vara två personer, en som skötte den stationära motorpumpen och matade upp slang till den som sprutade. Nu klarades arbetet med en man, därav uppstod också firmanamnet Solo.

Man utvecklade sedan småmotorer i olika sammanhang som gräsklippare, mopeder, motorsågar, lövblåsaggregat mm under årens lopp. Man hade som mest 1200 medarbetare under perioden då man tillverkade mopeder.

Solo mobilt sprutaggregat

Solo producerar ca 100.000 motorer/året – bare ca 100 är flygmotorer!,

AL-KO köpte 2014 delar av SOLO och tog över motorsågar och trädgårdsutrustning. Solo behöll sprututrustning och skärmaskiner förutom flygmotordelen. Man har fabriker i både Virginia/USA och i Kina.

Men beroende på att firmans grundare och även sönerna som nu är CEO:s har haft flygintresse så har flygmotorer varit en liten offspring i firman ända sedan 60-talet då man gjorde motorn till Scheibes första TMG Motorspatz. Motorkonstruktionen såldes dock till Hirth ganska snart.

Här provkörs alla motorer innan leverans.

Firman är certifierad av EASA som tillverkare, utvecklare och underhållsorganisation. Det betyder att man har alla kontrollfunktioner ”i huset”.

Idag leds firman av bröderna Wolfgang och Andreas Emmerich. Lite kuriosa är att den tredje brodern Roland Emmerich som bor i USA är världsberömd filmregisör med filmer som Stargate, Independence Day m.fl.

Flygmotoravdelningen leds av Wolfgang som en del av hans samlade CEO-ansvar på Solo. Han är en sann flygentusiast som själv har en Ventus 2CM och en egenhändigt byggd RV 7 motorkärra. Även Wolfgangs båda söner jobbar i flygmotoravdelningen. Helt klart gillar man att utveckla och förbättra. Firman är certifierad av EASA som tillverkare, utvecklare och underhållsorganisation. Det betyder att man har alla kontrollfunktioner ”i huset”.

När vi gick runt och tittade på flygmotoravdelningen gick vi förbi och hälsade på en av sönerna som höll på med några metalldelar. När vi frågade vad det var svarade han att det är pylonen till vårt nya elmotorsystem. -Va? Solo, elmotor? Jajjamän och man visade inte utan stolthet bland annat deras egenutvecklade batterisystem som skall förhindra storskalig brand/kortslutning i batteriet och ge i stort sett bibehållen effekt om det skulle inträffa. Man microisolerar problemområdet.

En battericellsförpackning med fail-safe system

Emmerich jr jobbar med propellertornet till den nya el-turbon

Jo, det är en batteri-driven skateboard! Kul experiment är en del av ”Research and Development” hos Solo. (Ironisk nok så kalder Tesla det rullende bil-chassis med motor og batteri for ”The Skateboard”, men her er det altså et ægte skateoard, red.)

Konceptet blir tvåbladig propeller på pylon och initialt i turboversion (fx til Schleicher ASG 29, red.). Goda 6 kWh medger 25 min stigning. Styrsystemet BMS (Battery Managment System) utvecklas av Schicke Electronics som även ligger bakom DG:s suveräna DEI system som konkurrenten ILEC först nu tycks ha kommit ifatt.

På vår fråga säger man också att man inte räknar med några större problem att operera dessa i riktigt kalla omgivningar som Skandinavien förutsatt rätt hantering. Batterierna kan till exempel med låg energiförbrukning hållas värmda före och under flygning.

Parallellt jobbar man givetvis med detta även inom bilindustrin. Intressant är att ”tvärs över gatan” i Sindelfingen finns Mercedes utvecklingsavdelning och de har nu huvudinriktningen att initialt elektrifiera de större och dyrare modellerna. Huvudkontoret ligger i Stuttgart.

Flygmotoravdelningen är bara en liten del av firman Solo (Solo producerer ca 100.000 motorer om året – bare ca 100 er flymotorer!, red.) och har bara 4 medarbetare. Man upplever att det här är något direktörerna tycker är kul att hålla på med. Turbomotorn 2350 på 24 hk finns i Schempp-Hirths, Schleichers, DG:s, LAK, Antares 18 m.fl flygplan och har sammanlagt byggts i ca 2000 exemplar. I Schleichers och DG:s flygplan finns den även med elektrisk startmotor. I Schempp-Hirths flygplan får man dyka igång turbon.

Den större för självstart 2625 finns i Schempp-Hirths, DG, Binder (EB) och HPH:s flygplan (Shark) och har byggts i ca 1000 exemplar. De senaste utvecklingarna är 2625 02i med insprutning och redundanta system för insprutning och tändning och den har fungerat så bra att men också utvecklat en variant utan redundanta system vilket medför lägre vikt och kostnader bl.a.

Det skall bli intressant att följa Solos elmotorprojekt. Parallellt kommer man att fortsätta utvecklingen och tillverkningen av de bensinmotordrivna varianterna under överskådlig tid. Vi kunde konstatera att Solos flygmotortillverkning i allra högsta grad lever och utvecklingen in i framtiden drivs av duktiga och intresserade chefer och medarbetare.

Flygmotoravdelningen är bara en liten del av firman Solo och har bara 4 medarbetare.