Test: ASW 28 B – Nygammal standardkärra i ny tappning för klubbruk

Den första ASW 28 B levererades i slutet av juli till Rhönflug Fulda (RFF), som är en av klubbarna på Wasserkuppe. I början av oktober besökte jag Poppenhausen. Nordic Glidings chefredaktör hade, förutom att kolla in statusen på AS 33 Me och AS 35 Mi, gett mig i uppdrag att flyga 28 B. För hur man än vänder och vrider på det är ASW 28 B det första som hänt i standardklassen på mer än 20 år, även om flygplanet inte saluförs som ett ”standardklassflygplan”. Frågan är så klart; vem köper ett sådant flygplan?

Tekst: Robert Danewid / Fotos: Schleicher, Robert Danewid

Nye winglets a’la AS 34 Me på ASW 28 B

Link to automatic translation

När Schleicher bestämde sig för att bygga en elektrisk självstartare valde man att använda den beprövade drivlinan i ASG 32 El och sätta den i den likaledes beprövade ASW 28-18 E. Vidare att använda den nydesignade cockpiten från AS 33 och de nya höga wingletsen. Resultatet blev år 2021 AS 34 Me. Och den kan man läsa mer om här

Och i samma veva, som en spinoff eller bonus, lanserade man ASW 28 B. En drygt 20 år gammal standardkärra som nu lanseras som ett flygplan för klubbdrift, eller som AS själv kallar den ”Allrounder” eller ”standarklassflygplanet för klubben”. Flygplanet visades första gången på AERO i Friedrichshafen år 2019.

I korthet kan man säga att ASW 28 B är en AS 34 med 15 m vinge (tvådelad vinge, 34 har fyrdelad) och utan motor. Byggsättet är samma som i ASW 28-18. Cockpit är samma som i AS 34 Me, wingletsen likaså. Luftbromsarna har försetts med ytterligare en skiva, och är nu tre, som i AS 34 Me. Utvecklingskedjan är alltså ASW 28 -> AS 34 Me -> ASW 28 B. Med andra ord en ansiktslyft ASW 28 utan egentliga prestanda förbättringar.

Luftbromsarna består av tre skivor och är riktigt effektiva.

Den första ASW 28 B levererades i slutet av juli till Rhönflug Fulda (RFF), som är en av klubbarna på Wasserkuppe. I början av oktober besökte jag Poppenhausen och Wasserkuppe på den årliga höstresan till nämnda bygd. Nordic Glidings chefredaktör hade, förutom att kolla in statusen på AS 33 Me och AS 35 Mi, gett mig i uppdrag att flyga 28 B.

För hur man än vänder och vrider på det är ASW 28 B det första som hänt i standardklassen på mer än 20 år, även om flygplanet inte saluförs som ett ”standardklassflygplan”. Om man nu inte räknar in neo winglets på LS 8 förstås. Så bara av den anledningen är flygplanet intressant att titta närmare på. Och frågan är så klart; vem köper ett sådant flygplan?

ASW 28 B på Huhnrain (foto R Danewid)

D-2257, som jag skulle flyga, hör hemma på Wasserkuppe, men stod för tillfället på Schleichers hemmafält Huhnrain, där den använts för en fotosejour. Och helt plötsligt blev jag även anlitad som ferry pilot, för ”Delta 57” skulle hem till Wasserkuppe. Det hade jag ju inget emot. Chans till sträckflygning i oktober säger man ju inte nej till, även om det bara är knappt 10 km!

Nytt ryggstöd och nackstöd, ställbart under flygning (foto R Danewid)

Cockpit

Den största skillnaden mot föregångaren är cockpit. Denna kommer alltså från AS 33/AS 34. Först och främst har marknadens rymligaste cockpit blivit ännu rymligare och bekvämare. Ryggstödet och nackstödet, de går att justera under flygning, är omarbetat och medger nu ännu längre piloter. I ASW 28-18 har jag ryggstödet längst bak och pedalerna längst fram. I 28 B har jag ryggstödet lite framåt och pedalerna är inte längst fram. Jag är 187 cm lång.

ASW 28 B har förstås Schleichers prisbelönta säkerhetscockpit, som först lanserades i ASW 24 1987. 1993 fick Gerhard Waibel under VM i Borlänge OSTIV priset för sin säkerhetscockpit, som sedan använts i alla Schleichers konstruktioner. Det ska genast sägas att alla tillverkare idag har någon form av säkerhetscockpit.

Pedalstället är genialt. Samma som i AS 33 och AS 34 (foto Schleicher)

Pedalstället är genialt. Pedaljusteringen rör sig framåt-inåt och bakåt-utåt. Det gör att man kan ha hela foten mot pedalen och inte behöver trycka med fotens utsida. Speciellt bekvämt för kortväxta piloter.

Instrumentbrädan finns i två versioner. En stor och en som är högre uppdragen och därmed mindre, men ger bättre benplats. Se foto. Även den lilla brädan har gott om plats till instrument.

Den lilla instrumentbrädan ger plats för långa piloter men ändå gott om plats för instrument. Den observante noterar att transponder saknas (foto R Danewid)

Cockpit i ASW 28 B är samma utmärkta som i AS 34 Me (foto R Danewid)

Ventilationen fungerar utmärkt. Den består av dels ett inblås i nosen sam ett riktbart utblås typ bilreglage på höger sida i cockpit.

På det hela taget är cockpit mycket bekväm och funktionell. En av de bättre, om inte bästa, i branschen. Här finns ingen tendens till poststalinism!

Huvudhjulet är ett stort fjädrat 5” hjul med en Tost hjulbroms, som manövreras via luftbromsreglaget. Och hjulbromsen är effektiv!

Vattentankarna, som rymmer 180 l, är konventionella integraltankar. I AS33/34 är vattenventilerna elektriskt styrda, men sådant trams är det inte här. Här är det en mekanisk ventil.

Hjulet är stor och fjädrat. Hjulbromsen är en Tost skivbroms och mycket effektiv (foto R Danewid)

Landstället är stort och fjädrat och manövreringen är den traditionella. Det går lätt att fälla in och ut hjulet.

D-2257 har ”FLARM-blixt” i fenan. Detta är ett tillval och samma som på alla Schleichers flygplan. Det kan noteras att alla segelflygplan baserade på Wasserkuppe har någon form av FLARM-blixt.

FLARM blixt i fenan (foto R Danewid)

D-2257 uppställd för start på Huhnrain (foto R danewid)

Jag tog plats i flygplanet och kunde åter konstatera hur bekväm sittbrunnen är. Mina resekamrater hjälpte mig iväg och Schleicher bossen Ulrich Kremer bogserade i firmans Robin. Som i alla moderna flygplan sitter flygkopplingen i nosen. Starten var helt problemfri, och jag blev lite förvånad över hur snabbt jag lättade. Men det var länge sedan jag flög ett flygplan med så låg vikt. D-2257 väger bara 255 kg tom.

Jag skulle alltså landa uppe på Wasserkuppe, som ligger 500 m över Huhnrain, knappt en mil bort, och molnbasen var bara ca 3-400 m över Kuppe. Det var lite cumulus som höll på att torka ut. Jag lovade mig själv dyrt och heligt att inte koppla under Wasserkuppe, oavsett hur bra det steg. Sent på hösten är ju termiken lite opålitlig och jag tänkte inte unna min kamrater skadeglädjen att behöva se mig landa åter på Huhnrain!

Så jag kopplade i en blåsa mellan Huhnrain och Wasserkuppe, ca 300 m över ”Kuppe”. Här kurvade jag upp mig till molnbasen, som var ca 1 400 m MSL, i en svag höstblåsa. Det var härligt att återigen kurva med en ASW 28 för flygegenskaperna är ypperliga. De nya wingletsen gör flygplanet ännu bättre att kurva med. Vändbarheten (är det agilitet?) är ännu bättre än i gamla 28an. I ca 100 km/h kurvar flygplanet väldigt behagligt. Man ska inte kurva långsammare, det går i och för sig alldeles utmärkt, men då stiger det ofta sämre. Det där med mikroturbulens.

ASW 28 är ett ”snällt” flygplan. Tyngdpunkten var väl ”mitt i” (jag hade en 6 kg blyvikt i stjärten). Minsta tillsatsvikt i D-2257 är 84 kg, max vikt i cockpit är nominellt hela 130 kg. Minskar man farten hamnar man till slut i ”sackflug”. Det är då bara att släppa fram spaken så återtar flygplanet farten och fortsätter kurva.

Vinden var västlig och jag flög mot vinden tillbaka mot Huhnrain i en molngata. Här mötte jag en av Fliegerschule Wasserkuppes Duo-Discusar och vi kurvade upp oss till molnbasen i en ännu svagare blåsa. Molnbasen var alltså ca 3-400 m över Wasserkuppe. Cumulusen började torka ut ordentligt och över Wasserkuppe var det nu helblått.

Jag ville inte flyga för långt från Wasserkuppe med den molnbasen, så jag flög mot berget. Det var heldött i luften runt Wasserkuppe. Wasserkuppe är vädermässigt ett rätt kass ställe. Så man kan ju undra varför, fast då visste man förstås inte mycket om meteorologi, man valde detta stället 1920 och fortfarande är kvar. Inte ens det klassiska västhanget går att utnyttja med moderna flygplan! (jag har en dröm om att flyga på det klassiska västhanget, i Martens och grabbarnas spår, och har löfte om att få låna en K 8. För det krävs dylika klenoder till det).

Eftersom jag ville testa de nya tre-skiviga luftbromsarna ville jag göra ett högt varv. Ut med hjulet och anmäl ”Gegenanflug” bana 24 till Flugleitung Wasserkuppe . Duon följde efter mig på medvinden. Det är riktigt kul och lite utmaning att landa på Wasserkuppe. Fältet lutar på alla håll och kanter och jag har landat på bättre utelandningsfält.

Finalfart 110 km/h i den svaga till måttliga motvinden var fint. Luftbromsarna är verkligen effektiva. Och landningen är hur enkel som helst. Skulle det behövas, ganska osannolikt med de luftbromsarna, att vingglida så fungerar det bra enligt medlemmarna i RFF. Och hjulbromsen är effektiv. Det slog mig direkt hur fint flygplanet är för klubbruk. Lätt att flyga och lätt att landa. En utmärkt första-ensitsare.

Jag landade kort på fältet, mittför Rhönflug Fuldas hangar, som ligger i östra delen av Wasserkuppe. Jag blev ståndsmässigt hämtad av presidenten i Rhönflug Fulda i deras onödigt fina 4.2 liters Audi Q7, som enbart används som fältbil!

D-2257 framför RFF hangar. Det enda som skiljer ASW 28 från ASW 28 B i utseendet är de nya högre wingletsen. D-2257 har av ”misstag” fått Me dekoren på wingletsen. De mycket praktiska vingspetshjulen är tillval (foto R Danewid)

 

Rhönflug Fulda är en av fyra segelflygklubbar som flyger på Wasserkuppe. De andra är Rhönflug Poppenhausen, Rhönflug Gersfeld och Oldtimer Segelflug Club Wasserkuppe. Tillsammans driver de Wasserkuppe och Fliegerschule Wasserkuppe, världens äldsta flygskola.

RFF är en liten, men typisk, klubb med bara 20 aktiva segelflygmedlemmar. Förutom ASW 28an har de två ASK 21 och en Rotax-Falke, som de bogserar med. Dessutom en vinsch. De har för närvarande tre elever under utbildning, varav två är unga kvinnor. De anser att ASK 21 är det bästa allroundflygplanet för dem, det duger till allt de håller på med. Och så har de ASW 28an för de mer försigkomna.

Rhönflug Fulda bytte sin ASW 24 mot en ASW 28 B. Varför köpa en ASW 28 B? Jag frågade dem varför de inte valde en LS 8 eller Discus eller något ännu bättre med klaff. Svaret var enhälligt. ”Vi har inga tävlingspiloter i klubben, vi vill ha ett bra flygplan, med bra prestanda som alla kan flyga”. Ett lite annorlunda synsätt än vår svenska syn som säger att man till varje pris ska ha bra tävlingsflygplan.

En ASW 28 B kostar idag (oktober 2022) 95 000 € basic, utan instrument och moms. Men priserna kommer att gå upp under 2023, minst 10% säger man. Leveranstiden är för närvarande 2 år. Man har idag sålt ytterligare två ASW 28 B, som är under tillverkning, och har flera förfrågningar.

Det ska bli intressant att se om det finns en marknad för denna sortens segelflygplan. För segelflygets framtid borde det finnas det! Varför inte en LS 4 C?

NG tycker

+ fint bygge

+ fina flygegenskaper

+ komfortabel, rymlig och säker cockpit

+ utomordentligt bra luftbromsar

– Klasslöst (inget ”hot” tävlingsflygplan)

Fakta ASW 28 B

Pris 95 000 euro + moms

Spændvidde 15 m

Vingeareal 10,5 m2

Sideforhold 21,4

Tomvægt 225 kg

MTOM 525 kg

Max. cockpitvægt 130 kg

Max/min vingebelastning 29– 50 kg/m²

Mindste synkehastighed 0,55 m/s

Vne 270 km/t

Bedste glidetal  45

Vandballast 180 l

 




En “classic” ASW 28 18 E fra Vestjyllands SFK i Danmark (foto Ole Steen Hansen)

Historik i Standardklassen – fra ASW 24 til ASW 28

Gerhard Waibels sista konstruktion för Schleicher blev ASW 28, efterföljaren till ASW24, som flög 1988. Även om ASW 24 är det standardklassflygplan som man har mätt upp det högsta glidtalet någonsin på, 44, ansågs den ofta stiga dåligt och fordrade en duktig pilot. LS 7 hade samma syndrom. De blev ingen hit i standardklassen i de stora tävlingssammanhangen. Mikroturbulens blev ett nytt begrepp, och om det kan man läsa på Schleichers hemsida.

https://www.alexander-schleicher.de/en/service/technik/laminar-fliegen-in-turbulenter-luft/

Man kan læse en stor NG-testartikel om ASW 24 vs LS 7 här. 

Redan 1994 lanserade LS en efterföljare till LS 7, den framgångsrika LS 8, som hade löst detta problem. Sedan dess har LS 8 dominerat standardklassen, tillsammans med Discus 2. Det skulle dröja ända till år 2000 innan Schleicher lanserade sin lösning på problemet, ASW 28.

Inte heller ASW 28 blev någon succé på ”tävlingsbanorna”. Min personliga uppfattning är att orsaken till detta är egentligen inte att den är sämre utan att den kom försent. LS 8 och Discus 2 hade då ”härjat” på tävlingar i sex år och mättat marknaden. Dessutom är det två riktigt fina flygplan, så varför byta till ASW 28? Jag har >500 tim i ASW 28 och har deltagit i flera tävlingar med den och jag har aldrig haft problem att hänga med LS 8 och Discus 2, som flugits av lika dåliga piloter som jag. Men man ska inte kurva för sakta.

Foto under viser prototypen till ASW 28 på Landskrona klubbens fält Viarp i november 2000. Vi hade prototypen i Landskrona under någon höstvecka då Göran Ax skulle skriva kapitlet om aerobatic i flyghandboken.  (foto R Danewid)

ASW 28 prototype på Landskrona

ASW 28-18 E SE-URD med 15 m vinge (foto A Hamre)

År 2003 lanserade AS ASW 28-18, med spännvidd 15 eller 18 m. 28-18 kan även förses med en Solo-motor som turbo och heter då ASW 28-18 E. Den nya 18m vingen designades av Michael Greiner, som senare gjorde ASG 29 och ASG 32. Dessutom förbättrade och moderniserade man hela tillverkningsmetodiken. Så 28-18 är alltså i många delar ett nytt flygplan, åtminstone ”invändigt”.

Totalt byggdes det under åren 2000 – 2019 73 st ASW 28, 18 st ASW 28-18 och 55 st ASW 28-18 E.

Flere test-artikler

Test: ASW 28 B – Nygammal standardkärra i ny tappning för klubbruk

Den första ASW 28 B levererades i slutet av juli till Rhönflug Fulda (RFF). I början av oktober besökte jag Poppenhausen. Nordic Glidings chefredaktör hadegett mig i uppdrag att flyga 28 B. För hur man än vänder och vrider på det är ASW 28 B det första som hänt i standardklassen på mer än 20 år, även om flygplanet inte saluförs som ett ”standardklassflygplan”. Frågan är så klart; vem köper ett sådant flygplan?
28. oktober 2022/af Jens Trabolt

Test: ASH 25 vs Nimbus 4D – “There is no substitute for span”

Långa vingar har alltid fascinerat segelflygare. Robert Kronfelds Ku 4 Austria (med öknamnet Elefant) från 1931 hade 30 m spännvidd. Det rekordet stod sig till 2000 då eta med 30.9 m spännvidd flög. Jag tror att de flesta segelflygare någon gång drömt om att få flyga, och kanske äga, ett flygplan i öppna klassen. Det är ju det bästa av det bästa.
Denna artikel handlar om två av de mest byggda och populära flygplanen i öppna klassen, tvåsitsarna ASH 25 och Nimbus 4D. Vad ska man köpa?
3. oktober 2022/af Jens Trabolt

Test: Schempp-Hirth Duo Discus FES

Duo-Discus, en av de vanligaste tvåsitsarna i Danmark, Norge och Sverige, är ett populärt och fantastiskt segelflygplan. Nu har man tagit det naturliga steget och försett även Duo-Discus med FES. Och då kallas den rätt och slätt Duo FES. Naturligtvis har Duo FES stått högt upp på NGs ”test bucket list” i mer än ett år. I mitten av maj fick vi tillfälle att resa till Slovenien och både besöka FES-fabriken och flyga Duo FES. Det ultimativa klubb 2-sitsar?
1. juni 2022/af Jens Trabolt

Test: Grob 109 B ”Able” Rotax

Grob 109 B er et populært motorsvævefly, bygget i cirka 300 eksemplarer. Det er drevet af en 2,5-liters Grob 2500EA 1-motor på 95 hk. De fleste af disse motorer er gamle, og reservedelssituationen er kritisk. Selve flyvemaskinen har masser af liv endnu, så hvad gør man så? Man får producenten Grob til at designe et retrofit af den fuelinjectede Rotax 912IS 100 hk motor med ny MT constant-speed-propel. Vi har prøvet prototypen.
19. november 2021/af Jens Trabolt

Test: Lange Antares 21 E

Antares är en starkt lysande röd superjättestjärna på himlen. I det här sammanhanget även en starkt lysande stjärna när det gäller elektrifierat segelflyg i toppklass. Antares var första el-SLG (Self Launch Glider) i serieproduktion 2004 och firman är fortfarande ledande vågar vi påstå, här i den uppdaterade 21-meter versionen.
11. oktober 2021/af Jens Trabolt

Test: AS 34 Me: ”Man tager vad man haver”

AS 34 Me är den första serietillverkade elektro-seglaren från en av de stora tillverkarna; Härlig att flyga och en drivlina som är det enklaste jag använt och som har goda prestanda, säger NORDIC GLIDINGs testpilot Robert Danewid.
30. september 2021/af Jens Trabolt

Test: Discus B vs LS-4: Standardklasse på budget

Det er ikke alle som har et par millioner i overskud til køb af fly. Vi kigger derfor her på budget-fly konstrueret til datidens standardklasse og som nu flyver i klubklassen: Må vi præsentere 2 evergreens i svæveflyvehistorien; Rolladen Schneider LS4 og Schempp-Hirth Discus B
21. juni 2021/af Jens Trabolt

Test: Duo-Discus vs DG-1000: Showdown i 20-meterklassen

Vilken är bäst? Vad är skillnaden? De ska vi titta närmare på. Att båda flygplanen fortfarande är i produktion efter 28 respektive 21 år och att de egentligen inte har någon konkurrent i sin nisch indikerar ju att det är fina flygplan.
16. juni 2021/af Jens Trabolt

Test: Ventus 3 vs JS 3 – mer lika än olika

Vilken är bäst? Vilken skall jag köpa eller drömma om att jag hade? Svaret är att det beror mer på vem Du är, vilka primära användningsområden du prioriterar, än skillnader i prestanda eller flygegenskaper! Största skillnaden som grund för dina val ligger nog i olika motoralternativ.
11. maj 2021/af Jens Trabolt

Test: AS 33: State of the art i 18 m-klassen?

AS 33 fick sitt typcertifikat för 18m versionen den 29 september och den 1 oktober fick NGs ”utsände”, som första utomstående, tillfälle att flyga AS 33.
11. december 2020/af Jens Trabolt

Test: DG-1001 e neo

Vad är räckvidden? Första 2-sitsaren med FES! Nu har DG lanserat en ny version av DG-1001, nämligen DG-1001e neo med FES och nya neo-vingspetar. DG-1001e neo är den första tvåsitsaren med FES-systemet. Nordic Gliding fick som det första segelflygmagasin prova flygplanet.
8. december 2020/af Jens Trabolt

Test: SH Arcus Turbo 2020-edition

Storsælgeren Arcus fra Schempp-Hirth fejrer 10 året med flere opdateringer som kompletterer en i forvejen yderst vellykket konstruktion. Vi prøver den "lette" turbovariant Arcus T.
23. oktober 2020/af Jens Trabolt

Test: SZD 54-2 Perkoz

NG tester SZD 54-2 Perkoz. Er den alternativ til ASK 21 og co.?
28. december 2019/af Jens Trabolt

Test: Hph 304 ES Shark

HpH 304 ES Shark är en fortsättning på den populära Shark-serien. Den här gången med en FES-elmotor i nosan.
4. oktober 2019/af Jens Trabolt

Test: LS 8 e neo

NG tester LS 8 e neo: Med eller utan FES-installation är LS-8 neo ett utmärkt och enkelt flygplan med fina prestanda även för klubbruk och sällanflygare dessutom med som det verkar, en liten edge över en ”gammel 8:a” och Discus 2.
3. oktober 2019/af Jens Trabolt

Test: Schempp-Hirth Arcus M 2020-edition

Efter 10 år som topsælger i den flappede 20-meterklasse har Schempp-Hirth nu opdateret Arcus med en række forbedringer.
5. september 2019/af Jens Trabolt

Test: Pureflight Onix

Som det første medie i verden har NORDIC GLIDING testet ΦNIX - verdens første elektriske TMG med ordentlig rækkevidde.
6. juli 2019/af Jens Trabolt

Test: HpH 304 Shark MS

Vi har prøvet Hph 304 MS Shark med selvstarts-system fra Binder. Trods det drabelige navn er det en venlig fisk i lufthavet.
11. maj 2019/af Jens Trabolt

Test: DG 1001 M

DG har vind i sejlene med DG 1001 Club-serien. NG har prøvet den motoriserede variant, M, som imponerer med stærk motorisering, enkel klub-venlig håndtering og god performance.
17. oktober 2018/af Jens Trabolt

Test: Stemme S12

Stemme S12 er med 25 meter spændvidde en ordentlig TMG-basse, som kræver en solid bankkonto og mange stærke venner. Men hvordan flyver den? Reportage fra et flyvende visit.
19. juli 2018/af Jens Trabolt

Flere nyhedsartikler

Stor billedbog fortæller historien om dansk flyvning

Den historisk velbevandrede Ole Steen Hansen er bl.a. kendt som flittig skribent i Nordic Gliding. Nu er han klar med et digert værk om ”De små fly” – historien om den lette flyvning i Danmark.
25. november 2022/af Jens Trabolt

Vågå Wave Camp 2023: Kursus i diamanthøjde

Vågå Wave Camp arrangeres 11-18. marts 2023 for 32. gang i Norge. Det er blandt verdens flotteste flyveoplevelser, og er man sulten efter en diamant-højde samt at lære bølge-håndværket og fjeld-flyvning på en sikker måde bør man tilmelde sig SveDaNor-kurset arrangeret af Seilflyseksjonen i Norges Luftsportsforbund.
22. november 2022/af Jens Trabolt

Guld på Segelflygets konference

En værdig europamester Janne Nordh hædret med Anders Hyllanders Minnesfond på årets ”Billingehus”-konference.
21. november 2022/af Jens Trabolt

De nyeste elektriske svævefly –  priser og leveringstider

For mindre end 10 år siden var elektrisk motoriserede svævefly en absolut sjældenhed, og mange producenter var skeptiske overfor konceptet. Nu er det el-motorer i de fleste nye fly.  Men har du råd? Her kommer priser og leveringstider her på slutningen af 2022.
17. november 2022/af Jens Trabolt

Jens Trabolt: “Flyskammen kommer – også til en klub nær dig”

Der er i dag ingen børn eller unge som ikke er bekendte med temaer omkring klimaforandringer og kuldioxid, og dagens accepterede aktiviteter kan meget vel ende med at blive totalt udskammet i morgen.  Men hvad har det med svæveflyvning at gøre? Faktisk en del, kunne man frygte. Men der findes håb for vores elskede sport, skriver NORDIC GLIDINGs redaktør Jens Trabolt her,
14. november 2022/af Jens Trabolt

Mindeord: Poul Skjold Hansen 1939-2022

Vores far, Poul Skjold Hansen er sovet stille ind efter 6 måneders sygdom. ”Et pragtfuldt liv – jeg gør det gerne igen!”, var hans vurdering, skriver Søren og Mikkel Skjold Hansen her i dette mindeord.
9. november 2022/af Jens Trabolt

Robert Danewid: “Är skandinaviskt kvinnonätverk vägen framåt?”

Det finns ett intresse för segelflyg bland kvinnor ”därute”. Det ser vi i den statistik som kan utläsas ur Nordic Glidings läsartrafik. Även om vi bara är 6 % aktiva segelflygande kvinnor är 20% av NGs nordiska läsare kvinnor. Det vill säga att det finns ett stort antal kvinnor ”därute” som tittar på vår sport. Men vi ser dem inte i klubbarna. Kan en lösning vara att skapa skapa en stark community bland våra kvinnor och sedan låta dem själva rekrytera fler kvinnor?
8. november 2022/af Jens Trabolt

Ekstreme Bahia – med Kawa på ekspedition

Vi forbinder normalt Brasilien med mange eksotiske ting, primært karneval, fremragende fodboldspillere, Amazonasskoven eller en statue af Kristus i Rio. Men meget få mennesker forbinder Brasilien med tørre plateauer og svæveflyvning. Men sådan ser mindst halvdelen af landet ud i et ækvatorialt tørt klima. 16 gange verdensmester i svæveflyvning, Sebastian Kawa har udforsket ukendte områder i Brasilien med en lille gruppe af andre svæveflyvepiloter. Her er hans rapport.
4. november 2022/af Jens Trabolt

AS Skunkworks – behind the scenes

Världens äldsta tillverkare av segelflygplan har mycket på gång. Här tar vi en närmare titt "behind the scenes".
2. november 2022/af Jens Trabolt

Fyrværkeri, eksplosioner, flyvemaskiner!

Det britiske airshow-team Aerosparx flyver et vildt demo-program med 2 Grob 109B-motorsvævefly – omgivet af ild og røg. Showet inkluderer flyvning og manøvrer, som bestemt ikke er en del af en standard omskoling til TMG. Men Aerosparx går til grænsen, takket være mange års erfaring og nøje planlægning. NORDIC GLIDING har talt med Aerosparx Flight Lead Rob Barsby.
31. oktober 2022/af Jens Trabolt

Nordiska Mästerskapet i Konstflyg 2023 – Segel samt Motorflyg.

Det är nu klart att nästa års Nordiska Mästerskap i Konstflyg med segelflygplan kommer att genomföras på Söderhamns Flygplats, skriver Anders Trygg, tävlingsledare NM 2023 i denne invitation
31. oktober 2022/af Jens Trabolt

Test: ASW 28 B – Nygammal standardkärra i ny tappning för klubbruk

Den första ASW 28 B levererades i slutet av juli till Rhönflug Fulda (RFF). I början av oktober besökte jag Poppenhausen. Nordic Glidings chefredaktör hadegett mig i uppdrag att flyga 28 B. För hur man än vänder och vrider på det är ASW 28 B det första som hänt i standardklassen på mer än 20 år, även om flygplanet inte saluförs som ett ”standardklassflygplan”. Frågan är så klart; vem köper ett sådant flygplan?
28. oktober 2022/af Jens Trabolt

Jens Hansen: “Hvor er Dansk svæveflyvning og DSvU på vej hen?”

Formand i DSvU, Jens Hansen, giver her på sæsonslutningen et bud på, hvor han mener DSvU skal fokusere kræfterne i den kommende tid.  
26. oktober 2022/af Jens Trabolt

Flyvevåben-piloter ”tester” svæveflyvning

DAC, Danish Air Cadets, er en stor mulighed for unge danske svæveflyve-piloter at komme nærmere på drømmen om at blive pilot i Forsvaret. I forrige uge var rollerne dog byttet om, da Instruktørerne på den militære flyveskole i Karup fik et lynkursus i svæveflyvning og svar på spørgsmålene: Hvordan flyver svævefly? Hvordan uddannes svæveflyvere?
24. oktober 2022/af Jens Trabolt

I luften efter en pause på 56 år

Den danske svæveflyvehistoriske klub, DASK har fået endnu et klenodie, en Dobbeltraab IV, i luften efter en pause på en menneskealder. Men ikke uden sværdslag: Hvordan genskaber man eksempelvis flyets logbog, når den er blevet væk?
12. oktober 2022/af Jens Trabolt

Håvard Gangsås: “Når nettene blir lange og kulden setter inn….”

"I vår sport må vi ha troen, enten det er været, luftfartsmyndighetene eller lommeboka", skriver styreleder i S/NLF Håvard Gangsås i denne hilsen.
11. oktober 2022/af Jens Trabolt

Lentic-galore i Norge

Bjorli wavecamp rockar fett med fantastiskt höstväder. Naturupplevelsen att flyga i Norge är enorm vare sig det är på hanget, i termiken eller vågen. Den lenticularisoptik vi upplevde i Bjorli på måndagen och tisdagen var spektakulär! Den lycka man såg i piloternas ansikten på kvällen går inte att beskriva! Men det är ingen lek för oerfarna.
10. oktober 2022/af Jens Trabolt

Test: ASH 25 vs Nimbus 4D – “There is no substitute for span”

Långa vingar har alltid fascinerat segelflygare. Robert Kronfelds Ku 4 Austria (med öknamnet Elefant) från 1931 hade 30 m spännvidd. Det rekordet stod sig till 2000 då eta med 30.9 m spännvidd flög. Jag tror att de flesta segelflygare någon gång drömt om att få flyga, och kanske äga, ett flygplan i öppna klassen. Det är ju det bästa av det bästa.
Denna artikel handlar om två av de mest byggda och populära flygplanen i öppna klassen, tvåsitsarna ASH 25 och Nimbus 4D. Vad ska man köpa?
3. oktober 2022/af Jens Trabolt

Oh là là! Til fjeldflyvningskursus i St Auban – i Dimona!

At man vælger at tage på flyvekursus på det franske nationalcenter i St Auban er ikke noget unikt. Det er det derimod, at man som danske Claus Kjær Jensen og klubkammeraten Alexander Borrel-Jensen fra Kolding fravælger passagerflyet til Nice og i stedet flyver klubbens Dimona derned. Oh là là!
27. september 2022/af Jens Trabolt

Kaptajnen blev elev (igen)

Danske Søren Enderlein, 56, fra Nordsjællands SFK er luftkaptajn. Han lærte at flyve på svævefly som teenager, men familieliv og jobbet i den kommercielle flyvning krævede en pause på næsten 35 år. Nu er han tilbage i luften i den motorløse flyvning.
”Det giver mig en enorm ro og glæde dybt ind i sjælen at kunne flyve svævefly igen”, fortæller han om gensynet med den tabte kærlighed.
20. september 2022/af Jens Trabolt