Test: ASW 28 B – Nygammal standardkärra i ny tappning för klubbruk

Den första ASW 28 B levererades i slutet av juli till Rhönflug Fulda (RFF), som är en av klubbarna på Wasserkuppe. I början av oktober besökte jag Poppenhausen. Nordic Glidings chefredaktör hade, förutom att kolla in statusen på AS 33 Me och AS 35 Mi, gett mig i uppdrag att flyga 28 B. För hur man än vänder och vrider på det är ASW 28 B det första som hänt i standardklassen på mer än 20 år, även om flygplanet inte saluförs som ett ”standardklassflygplan”. Frågan är så klart; vem köper ett sådant flygplan?

Tekst: Robert Danewid / Fotos: Schleicher, Robert Danewid

Nye winglets a’la AS 34 Me på ASW 28 B

Link to automatic translation

När Schleicher bestämde sig för att bygga en elektrisk självstartare valde man att använda den beprövade drivlinan i ASG 32 El och sätta den i den likaledes beprövade ASW 28-18 E. Vidare att använda den nydesignade cockpiten från AS 33 och de nya höga wingletsen. Resultatet blev år 2021 AS 34 Me. Och den kan man läsa mer om här

Och i samma veva, som en spinoff eller bonus, lanserade man ASW 28 B. En drygt 20 år gammal standardkärra som nu lanseras som ett flygplan för klubbdrift, eller som AS själv kallar den ”Allrounder” eller ”standarklassflygplanet för klubben”. Flygplanet visades första gången på AERO i Friedrichshafen år 2019.

I korthet kan man säga att ASW 28 B är en AS 34 med 15 m vinge (tvådelad vinge, 34 har fyrdelad) och utan motor. Byggsättet är samma som i ASW 28-18. Cockpit är samma som i AS 34 Me, wingletsen likaså. Luftbromsarna har försetts med ytterligare en skiva, och är nu tre, som i AS 34 Me. Utvecklingskedjan är alltså ASW 28 -> AS 34 Me -> ASW 28 B. Med andra ord en facelifted ASW 28.

Luftbromsarna består av tre skivor och är riktigt effektiva.

Den första ASW 28 B levererades i slutet av juli till Rhönflug Fulda (RFF), som är en av klubbarna på Wasserkuppe. I början av oktober besökte jag Poppenhausen och Wasserkuppe på den årliga höstresan till nämnda bygd. Nordic Glidings chefredaktör hade, förutom att kolla in statusen på AS 33 Me och AS 35 Mi, gett mig i uppdrag att flyga 28 B.

För hur man än vänder och vrider på det är ASW 28 B det första som hänt i standardklassen på mer än 20 år, även om flygplanet inte saluförs som ett ”standardklassflygplan”. Om man nu inte räknar in neo winglets på LS 8 förstås. Så bara av den anledningen är flygplanet intressant att titta närmare på. Och frågan är så klart; vem köper ett sådant flygplan?

ASW 28 B på Huhnrain (foto R Danewid)

D-2257, som jag skulle flyga, hör hemma på Wasserkuppe, men stod för tillfället på Schleichers hemmafält Huhnrain, där den använts för en fotosejour. Och helt plötsligt blev jag även anlitad som ferry pilot, för ”Delta 57” skulle hem till Wasserkuppe. Det hade jag ju inget emot. Chans till sträckflygning i oktober säger man ju inte nej till, även om det bara är knappt 10 km!

Nytt ryggstöd och nackstöd, ställbart under flygning (foto R Danewid)

Cockpit

Den största skillnaden mot föregångaren är cockpit. Denna kommer alltså från AS 33/AS 34. Först och främst har marknadens rymligaste cockpit blivit ännu rymligare och bekvämare. Ryggstödet och nackstödet, de går att justera under flygning, är omarbetat och medger nu ännu längre piloter. I ASW 28-18 har jag ryggstödet längst bak och pedalerna längst fram. I 28 B har jag ryggstödet lite framåt och pedalerna är inte längst fram. Jag är 187 cm lång.

ASW 28 B har förstås Schleichers prisbelönta säkerhetscockpit, som först lanserades i ASW 24 1987. 1993 fick Gerhard Waibel under VM i Borlänge OSTIV priset för sin säkerhetscockpit, som sedan använts i alla Schleichers konstruktioner. Det ska genast sägas att alla tillverkare idag har någon form av säkerhetscockpit.

Pedalstället är genialt. Samma som i AS 33 och AS 34 (foto Schleicher)

Pedalstället är genialt. Pedaljusteringen rör sig framåt-inåt och bakåt-utåt. Det gör att man kan ha hela foten mot pedalen och inte behöver trycka med fotens utsida. Speciellt bekvämt för kortväxta piloter.

Instrumentbrädan finns i två versioner. En stor och en som är högre uppdragen och därmed mindre, men ger bättre benplats. Se foto. Även den lilla brädan har gott om plats till instrument.

Den lilla instrumentbrädan ger plats för långa piloter men ändå gott om plats för instrument. Den observante noterar att transponder saknas (foto R Danewid)

Cockpit i ASW 28 B är samma utmärkta som i AS 34 Me (foto R Danewid)

Ventilationen fungerar utmärkt. Den består av dels ett inblås i nosen sam ett riktbart utblås typ bilreglage på höger sida i cockpit.

På det hela taget är cockpit mycket bekväm och funktionell. En av de bättre, om inte bästa, i branschen. Här finns ingen tendens till poststalinism!

Huvudhjulet är ett stort fjädrat 5” hjul med en Tost hjulbroms, som manövreras via luftbromsreglaget. Och hjulbromsen är effektiv!

Vattentankarna, som rymmer 180 l, är konventionella integraltankar. I AS33/34 är vattenventilerna elektriskt styrda, men sådant trams är det inte här. Här är det en mekanisk ventil.

Hjulet är stor och fjädrat. Hjulbromsen är en Tost skivbroms och mycket effektiv (foto R Danewid)

Landstället är stort och fjädrat och manövreringen är den traditionella. Det går lätt att fälla in och ut hjulet.

D-2257 har ”FLARM-blixt” i fenan. Detta är ett tillval och samma som på alla Schleichers flygplan. Det kan noteras att alla segelflygplan baserade på Wasserkuppe har någon form av FLARM-blixt.

FLARM blixt i fenan (foto R Danewid)

D-2257 uppställd för start på Huhnrain (foto R danewid)

Jag tog plats i flygplanet och kunde åter konstatera hur bekväm sittbrunnen är. Mina resekamrater hjälpte mig iväg och Schleicher bossen Ulrich Kremer bogserade i firmans Robin. Som i alla moderna flygplan sitter flygkopplingen i nosen. Starten var helt problemfri, och jag blev lite förvånad över hur snabbt jag lättade. Men det var länge sedan jag flög ett flygplan med så låg vikt. D-2257 väger bara 255 kg tom.

Jag skulle alltså landa uppe på Wasserkuppe, som ligger 500 m över Huhnrain, knappt en mil bort, och molnbasen var bara ca 3-400 m över Kuppe. Det var lite cumulus som höll på att torka ut. Jag lovade mig själv dyrt och heligt att inte koppla under Wasserkuppe, oavsett hur bra det steg. Sent på hösten är ju termiken lite opålitlig och jag tänkte inte unna min kamrater skadeglädjen att behöva se mig landa åter på Huhnrain!

Så jag kopplade i en blåsa mellan Huhnrain och Wasserkuppe, ca 300 m över ”Kuppe”. Här kurvade jag upp mig till molnbasen, som var ca 1 400 m MSL, i en svag höstblåsa. Det var härligt att återigen kurva med en ASW 28 för flygegenskaperna är ypperliga. De nya wingletsen gör flygplanet ännu bättre att kurva med. Vändbarheten (är det agilitet?) är ännu bättre än i gamla 28an. I ca 100 km/h kurvar flygplanet väldigt behagligt. Man ska inte kurva långsammare, det går i och för sig alldeles utmärkt, men då stiger det ofta sämre. Det där med mikroturbulens.

ASW 28 är ett ”snällt” flygplan. Tyngdpunkten var väl ”mitt i” (jag hade en 6 kg blyvikt i stjärten). Minsta tillsatsvikt i D-2257 är 84 kg, max vikt i cockpit är nominellt hela 130 kg. Minskar man farten hamnar man till slut i ”sackflug”. Det är då bara att släppa fram spaken så återtar flygplanet farten och fortsätter kurva.

Vinden var västlig och jag flög mot vinden tillbaka mot Huhnrain i en molngata. Här mötte jag en av Fliegerschule Wasserkuppes Duo-Discusar och vi kurvade upp oss till molnbasen i en ännu svagare blåsa. Molnbasen var alltså ca 3-400 m över Wasserkuppe. Cumulusen började torka ut ordentligt och över Wasserkuppe var det nu helblått.

Jag ville inte flyga för långt från Wasserkuppe med den molnbasen, så jag flög mot berget. Det var heldött i luften runt Wasserkuppe. Wasserkuppe är vädermässigt ett rätt kass ställe. Så man kan ju undra varför, fast då visste man förstås inte mycket om meteorologi, man valde detta stället 1920 och fortfarande är kvar. Inte ens det klassiska västhanget går att utnyttja med moderna flygplan! (jag har en dröm om att flyga på det klassiska västhanget, i Martens och grabbarnas spår, och har löfte om att få låna en K 8. För det krävs dylika klenoder till det).

Eftersom jag ville testa de nya tre-skiviga luftbromsarna ville jag göra ett högt varv. Ut med hjulet och anmäl ”Gegenanflug” bana 24 till Flugleitung Wasserkuppe . Duon följde efter mig på medvinden. Det är riktigt kul och lite utmaning att landa på Wasserkuppe. Fältet lutar på alla håll och kanter och jag har landat på bättre utelandningsfält.

Finalfart 110 km/h i den svaga till måttliga motvinden var fint. Luftbromsarna är verkligen effektiva. Och landningen är hur enkel som helst. Skulle det behövas, ganska osannolikt med de luftbromsarna, att vingglida så fungerar det bra enligt medlemmarna i RFF. Och hjulbromsen är effektiv. Det slog mig direkt hur fint flygplanet är för klubbruk. Lätt att flyga och lätt att landa. En utmärkt första-ensitsare.

Jag landade kort på fältet, mittför Rhönflug Fuldas hangar, som ligger i östra delen av Wasserkuppe. Jag blev ståndsmässigt hämtad av presidenten i Rhönflug Fulda i deras onödigt fina 4.2 liters Audi Q7, som enbart används som fältbil!

D-2257 framför RFF hangar. Det enda som skiljer ASW 28 från ASW 28 B i utseendet är de nya högre wingletsen. D-2257 har av ”misstag” fått Me dekoren på wingletsen. De mycket praktiska vingspetshjulen är tillval (foto R Danewid)

 

Rhönflug Fulda är en av fyra segelflygklubbar som flyger på Wasserkuppe. De andra är Rhönflug Poppenhausen, Rhönflug Gersfeld och Oldtimer Segelflug Club Wasserkuppe. Tillsammans driver de Wasserkuppe och Fliegerschule Wasserkuppe, världens äldsta flygskola.

RFF är en liten, men typisk, klubb med bara 20 aktiva segelflygmedlemmar. Förutom ASW 28an har de två ASK 21 och en Rotax-Falke, som de bogserar med. Dessutom en vinsch. De har för närvarande tre elever under utbildning, varav två är unga kvinnor. De anser att ASK 21 är det bästa allroundflygplanet för dem, det duger till allt de håller på med. Och så har de ASW 28an för de mer försigkomna.

Rhönflug Fulda bytte sin ASW 24 mot en ASW 28 B. Varför köpa en ASW 28 B? Jag frågade dem varför de inte valde en LS 8 eller Discus eller något ännu bättre med klaff. Svaret var enhälligt. ”Vi har inga tävlingspiloter i klubben, vi vill ha ett bra flygplan, med bra prestanda som alla kan flyga”. Ett lite annorlunda synsätt än vår svenska syn som säger att man till varje pris ska ha et super-hot tävlingsflygplan.

En ASW 28 B kostar idag (oktober 2022) 95 000 € basic, utan instrument och moms. Men priserna kommer att gå upp under 2023, minst 10% säger man. Leveranstiden är för närvarande 2 år. Man har idag sålt ytterligare två ASW 28 B, som är under tillverkning, och har flera förfrågningar.

Det ska bli intressant att se om det finns en marknad för denna sortens segelflygplan. För segelflygets framtid borde det finnas det!

NG tycker

+ fint bygge

+ fina flygegenskaper

+ komfortabel, rymlig och säker cockpit

+ utomordentligt bra luftbromsar

Fakta ASW 28 B

Pris 95 000 euro + moms

Spændvidde 15 m

Vingeareal 10,5 m2

Sideforhold 21,4

Tomvægt 225 kg

MTOM 525 kg

Max. cockpitvægt 130 kg

Max/min vingebelastning 29– 50 kg/m²

Mindste synkehastighed 0,55 m/s

Vne 270 km/t

Bedste glidetal  45

Vandballast 180 l

 




En “classic” ASW 28 18 E fra Vestjyllands SFK i Danmark (foto Ole Steen Hansen)

Historik i Standardklassen – fra ASW 24 til ASW 28

Gerhard Waibels sista konstruktion för Schleicher blev ASW 28, efterföljaren till ASW24, som flög 1988. Även om ASW 24 är det standardklassflygplan som man har mätt upp det högsta glidtalet någonsin på, 44, ansågs den ofta stiga dåligt och fordrade en duktig pilot. LS 7 hade samma syndrom. De blev ingen hit i standardklassen i de stora tävlingssammanhangen. Mikroturbulens blev ett nytt begrepp, och om det kan man läsa på Schleichers hemsida.

https://www.alexander-schleicher.de/en/service/technik/laminar-fliegen-in-turbulenter-luft/

Man kan læse en stor NG-testartikel om ASW 24 vs LS 7 här. 

Redan 1994 lanserade LS en efterföljare till LS 7, den framgångsrika LS 8, som hade löst detta problem. Sedan dess har LS 8 dominerat standardklassen, tillsammans med Discus 2. Det skulle dröja ända till år 2000 innan Schleicher lanserade sin lösning på problemet, ASW 28.

Inte heller ASW 28 blev någon succé på ”tävlingsbanorna”. Min personliga uppfattning är att orsaken till detta är egentligen inte att den är sämre utan att den kom för sent. LS 8 och Discus 2 hade då ”härjat” på tävlingar i sex år och mättat marknaden. Dessutom är det två riktigt fina flygplan, så varför byta till ASW 28? Jag har >500 tim i ASW 28 och har deltagit i flera tävlingar med den och jag har aldrig haft problem att hänga med LS 8 och Discus 2, som flugits av lika dåliga piloter som jag. Men man ska inte kurva för sakta.

Foto under viser prototypen till ASW 28 på Landskrona klubbens fält Viarp i november 2000. Vi hade prototypen i Landskrona under någon höstvecka då Göran Ax skulle skriva kapitlet om aerobatic i flyghandboken.  (foto R Danewid)

ASW 28 prototype på Landskrona

ASW 28-18 E SE-URD med 15 m vinge (foto A Hamre)

År 2003 lanserade AS ASW 28-18, med spännvidd 15 eller 18 m. 28-18 kan även förses med en Solo-motor som turbo och heter då ASW 28-18 E. Den nya 18m vingen designades av Michael Greiner, som senare gjorde ASG 29 och ASG 32. Dessutom förbättrade och moderniserade man hela tillverkningsmetodiken. Så 28-18 är alltså i många delar ett nytt flygplan, åtminstone ”invändigt”.

Totalt byggdes det under åren 2000 – 2019 73 st ASW 28, 18 st ASW 28-18 och 55 st ASW 28-18 E.

Flere test-artikler

NG tester Dynamic WT9.15 GTi

Med Pawnee og Super Cubs som nærmer sig pensionen, er jagten er gået ind på det næste slæbefly. Ikke mindst hos forbundene i Norge og Sverige som har købt Eurofox med 141 hk Rotax. Men Dynamic WT-9 leveres også med samme kraftige motor. Du’r den? NORDIC GLIDING har testet det mod den på papiret mere motorstærke 180 hk Super Cub fra Ålleberg. Resultatet imponerer.
12. oktober 2023/af Jens Trabolt

Eurofox med store muskler – erstatning for Pawnee?

En delegation fra Seilflyseksjonen rejste til England i starten af maj måned. Missionen var klar – at vurdere om slæbeflyet Eurofox med den stærke 141 hk-motor er nogen værdig erstatning for den gode gamle Pawnee.
17. maj 2023/af Jens Trabolt

Test: AS 33 Me – “Dreamglider”

Nordic Gliding har skrivit flera artiklar om Schleichers ”Me-koncept”. Mest av den anledningen att segelflygets framtid är elektrisk och Schleicher ligger långt framme i elektrifieringen av segelflyget. Nu har vi - som första media, testat AS 33 Me som är Schleichers nyaste produkt. Den sofistikerade tekniken i drivlinan och den eleganta integrationen är summan av fabrikens erfarenhet av elektrifiering hittills. AS 33 Me är en fröjd att flyga, rapporterar Robert Danewid.
27. april 2023/af Jens Trabolt

Test: LAK 17C FES – banbrytare med FES, nu med självstart från marken!

Man unnar verkligen de litauiska entusiasterna i LAK all framgång. Möjligen att de tre 3:orna i 18-m klassen - Ventus 3, AS 33 och JS 3 - är marginellt bättre. Men bara ytterst lite. Speciellt de som kanske inte aspirerar på VM-titlar får här ett mycket gott och väl fungerande alternativ till en mer överkomlig kostnad.. Och produkten vi testat, LAK17C FES ger verkligen mycket glädje för pengarna kan vi säga redan från början.
2. marts 2023/af Jens Trabolt

Test: ASW 28 B – Nygammal standardkärra i ny tappning för klubbruk

Den första ASW 28 B levererades i slutet av juli till Rhönflug Fulda (RFF). I början av oktober besökte jag Poppenhausen. Nordic Glidings chefredaktör hadegett mig i uppdrag att flyga 28 B. För hur man än vänder och vrider på det är ASW 28 B det första som hänt i standardklassen på mer än 20 år, även om flygplanet inte saluförs som ett ”standardklassflygplan”. Frågan är så klart; vem köper ett sådant flygplan?
28. oktober 2022/af Jens Trabolt

Test: ASH 25 vs Nimbus 4D – “There is no substitute for span”

Långa vingar har alltid fascinerat segelflygare. Robert Kronfelds Ku 4 Austria (med öknamnet Elefant) från 1931 hade 30 m spännvidd. Det rekordet stod sig till 2000 då eta med 30.9 m spännvidd flög. Jag tror att de flesta segelflygare någon gång drömt om att få flyga, och kanske äga, ett flygplan i öppna klassen. Det är ju det bästa av det bästa.
Denna artikel handlar om två av de mest byggda och populära flygplanen i öppna klassen, tvåsitsarna ASH 25 och Nimbus 4D. Vad ska man köpa?
3. oktober 2022/af Jens Trabolt

Test: Schempp-Hirth Duo Discus FES

Duo-Discus, en av de vanligaste tvåsitsarna i Danmark, Norge och Sverige, är ett populärt och fantastiskt segelflygplan. Nu har man tagit det naturliga steget och försett även Duo-Discus med FES. Och då kallas den rätt och slätt Duo FES. Naturligtvis har Duo FES stått högt upp på NGs ”test bucket list” i mer än ett år. I mitten av maj fick vi tillfälle att resa till Slovenien och både besöka FES-fabriken och flyga Duo FES. Det ultimativa klubb 2-sitsar?
1. juni 2022/af Jens Trabolt

Test: Grob 109 B ”Able” Rotax

Grob 109 B er et populært motorsvævefly, bygget i cirka 300 eksemplarer. Det er drevet af en 2,5-liters Grob 2500EA 1-motor på 95 hk. De fleste af disse motorer er gamle, og reservedelssituationen er kritisk. Selve flyvemaskinen har masser af liv endnu, så hvad gør man så? Man får producenten Grob til at designe et retrofit af den fuelinjectede Rotax 912IS 100 hk motor med ny MT constant-speed-propel. Vi har prøvet prototypen.
19. november 2021/af Jens Trabolt

Test: Lange Antares 21 E

Antares är en starkt lysande röd superjättestjärna på himlen. I det här sammanhanget även en starkt lysande stjärna när det gäller elektrifierat segelflyg i toppklass. Antares var första el-SLG (Self Launch Glider) i serieproduktion 2004 och firman är fortfarande ledande vågar vi påstå, här i den uppdaterade 21-meter versionen.
11. oktober 2021/af Jens Trabolt

Test: AS 34 Me: ”Man tager vad man haver”

AS 34 Me är den första serietillverkade elektro-seglaren från en av de stora tillverkarna; Härlig att flyga och en drivlina som är det enklaste jag använt och som har goda prestanda, säger NORDIC GLIDINGs testpilot Robert Danewid.
30. september 2021/af Jens Trabolt

Test: Discus B vs LS-4: Standardklasse på budget

Det er ikke alle som har et par millioner i overskud til køb af fly. Vi kigger derfor her på budget-fly konstrueret til datidens standardklasse og som nu flyver i klubklassen: Må vi præsentere 2 evergreens i svæveflyvehistorien; Rolladen Schneider LS4 og Schempp-Hirth Discus B
21. juni 2021/af Jens Trabolt

Test: Duo-Discus vs DG-1000: Showdown i 20-meterklassen

Vilken är bäst? Vad är skillnaden? De ska vi titta närmare på. Att båda flygplanen fortfarande är i produktion efter 28 respektive 21 år och att de egentligen inte har någon konkurrent i sin nisch indikerar ju att det är fina flygplan.
16. juni 2021/af Jens Trabolt

Test: Ventus 3 vs JS 3 – mer lika än olika

Vilken är bäst? Vilken skall jag köpa eller drömma om att jag hade? Svaret är att det beror mer på vem Du är, vilka primära användningsområden du prioriterar, än skillnader i prestanda eller flygegenskaper! Största skillnaden som grund för dina val ligger nog i olika motoralternativ.
11. maj 2021/af Jens Trabolt

Test: AS 33: State of the art i 18 m-klassen?

AS 33 fick sitt typcertifikat för 18m versionen den 29 september och den 1 oktober fick NGs ”utsände”, som första utomstående, tillfälle att flyga AS 33.
11. december 2020/af Jens Trabolt

Test: DG-1001 e neo

Vad är räckvidden? Första 2-sitsaren med FES! Nu har DG lanserat en ny version av DG-1001, nämligen DG-1001e neo med FES och nya neo-vingspetar. DG-1001e neo är den första tvåsitsaren med FES-systemet. Nordic Gliding fick som det första segelflygmagasin prova flygplanet.
8. december 2020/af Jens Trabolt

Test: SH Arcus Turbo 2020-edition

Storsælgeren Arcus fra Schempp-Hirth fejrer 10 året med flere opdateringer som kompletterer en i forvejen yderst vellykket konstruktion. Vi prøver den "lette" turbovariant Arcus T.
23. oktober 2020/af Jens Trabolt

Test: SZD 54-2 Perkoz

NG tester SZD 54-2 Perkoz. Er den alternativ til ASK 21 og co.?
28. december 2019/af Jens Trabolt

Test: Hph 304 ES Shark

HpH 304 ES Shark är en fortsättning på den populära Shark-serien. Den här gången med en FES-elmotor i nosan.
4. oktober 2019/af Jens Trabolt

Test: LS 8 e neo

NG tester LS 8 e neo: Med eller utan FES-installation är LS-8 neo ett utmärkt och enkelt flygplan med fina prestanda även för klubbruk och sällanflygare dessutom med som det verkar, en liten edge över en ”gammel 8:a” och Discus 2.
3. oktober 2019/af Jens Trabolt

Test: Schempp-Hirth Arcus M 2020-edition

Efter 10 år som topsælger i den flappede 20-meterklasse har Schempp-Hirth nu opdateret Arcus med en række forbedringer.
5. september 2019/af Jens Trabolt

Flere nyhedsartikler

Land i sigte – klokken 7 om morgenen!

Yves Gerster fra Schweiz er ikke bare en kapabel pilot. Han er også nysgerrig, og med et et godt Europa-kort på væggen finder han inspiration til nye imponerende flyvninger. For få uger siden fløj han fra St Auban i Frankrig til Corsica – og retur!
17. april 2024/af Jens Trabolt

Bag kulissen før Aero

I næste uge starter Aero Messe i Friedrichshafen med et stort opbud af svævefly-producenter. Messen er enorm, og det samme kan siges for den store energi som mange virksomhederne lægger i at deltage. Hos Alexander Schleicher i Poppenhausen har man startet forberedelserne mindst et halvt år forvejen.
12. april 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 4: Om olika landningsteknik

10. april 2024/af Jens Trabolt

Var med på Ungdomsläger 2024

Häng med på ungdomsläger sommaren 2024 – ett minne för livet!
I sommar anordnar Segelflygförbundet och KSAK åter igen ett utbildningsläger i segel och motorflyg som genomförs 21-26 juli på Ålleberg i Falköping.
8. april 2024/af Jens Trabolt

Morning Glory: Unikt vejrfænomen i ødemarken

“Morning Glory” er en sjælden begivenhed i atmosfæren i det nordlige Australien; En bølge som rejser gennem atmosfæren med cirka 40 km/t. Foran dette fænomen løfter luften sig laminart. Bagved Morning Glory kan der være ekstrem turbulens. Manden bag SkySight-prognosen Matthew Scutter rejste 2500 km hver vej for at opleve at flyve svævefly på Morning Glory.
4. april 2024/af Jens Trabolt

Mod alle fire ror-stop på Wavecamp

Wavecamps med flyvning fra frosne søer er en verdens-unik signatur for den svenske og norske svæveflyvning. Årets lejre i Vågå og Ottsjö er netop afsluttede, mens verdens nordligste i Kebnekaise fortsat pågår.
3. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet fyller 100 del 2: Sverige visar vägen till DK-skolning

I del 1 av denna artikelserie fick vi höra historien om hur C-diplomet har format och fortsätter att utgöra grundmodellen för segelflygutbildning. Men visste du att det var segelflyget i Sverige som vi idag kan tacka för de pedagogiska framstegen med 2-sitsiga plan? Den historien kommer här i sista delen av "C-diplomet fyller 100 år".
2. april 2024/af Jens Trabolt

C-diplomet 100 år Del 1: Segelflygutbildningen växer fram

Måsmärket, eller C-diplommärket, fyller 100 år i år, 2024. Under större delen av 1900-talet var märket en välkänd symbol för segelflyget. Man bar det med stolthet och speciellt om man fått det utökat till silver-C eller ännu häftigare till guld-C, kanske även med diamanter. Idag förefaller det som att måsmärkenas status är låg och att de rentav fallit i glömska. Men idag, 100 år senare, utgör ideen fortfarande hela grunden för all segelflygutbildning.
27. marts 2024/af Jens Trabolt

Mere slæberevolution i Norden

Sidste år erstattede Seilflyseksjonen i NLF og Segelflyget de gamle Pawnee og Supercub med køb af 141 hk-Eurofox. Nu følger flere nordiske klubber trop.
”At NLF valgte flyet efter grundig research var for os en bekræftelse af, at det var det rigtige fly”, fortæller styreleder i Drammen Flyklubbs Seilflygruppe Fredrik Øystese, som netop har bestilt samme fly.
22. marts 2024/af Jens Trabolt

Nye handicaps skal gøre klubklassen mere fair

Den yderst populære klubklasse er konstrueret med henblik på, at ældre og dermed prisbillige fly, der ikke længere er i top, fortsat skal kunne konkurrere i nationale og internationale sammenhænge. Hemmeligheden er handicapkoefficienter som gør det muligt for at holde et mesterskab for en klasse, hvor flyene kan være meget forskellige. I Danmark bliver disse handicaps nu ændret, så konkurrencen bliver mere fair end før.
21. marts 2024/af Jens Trabolt

Skövde flygklubb igår, idag och i morgon

Skövde FK flyttade förra året, då kommunens framtidsplaner för flygfältet i Skövde inte var garanti för fortsatt verksamhet. Klubben har nu fått fotfäste hos vänner på flygplatsen i Falköping och sammanslagningen av resurser har resulterat i en av Europas finaste klubbflottor. Fritt luftrum dessutom! Skövde FK:s Bernt Hall berättar här om de kanske största förändringarna i klubbens snart 90-åriga historia.
20. marts 2024/af Jens Trabolt

Ove Hillersborg får Göta-pokalen

Göta-pokalen, skænket af Aeroklubben i Göteborg, er dansk svæveflyvnings højeste udmærkelse. Den uddeles i år til Ove Hillersborg for hans store indsats i dansk svæveflyvning gennem årene. 
12. marts 2024/af Jens Trabolt

Bulltofta-skrönor del 3: “Hangflygning”

"När planet var rakt över vinschbilen utlöste Gamil saxen och klippte wiren. Annalisa flög ett litet stycke, svängde 180 grader och kom ännu en gång över bilen, nu med 150 m wire i nosen. Den
svepte som en pisksnärt och vi på marken kastade oss undan. På vägen in mot hanget snodde wiren sig några varv kring ett taggtrådsstängsel, rycke upp en staketstolpe på var sida och drog planet nedåt i nästan negativ vinkel varefter brottstycket i nosen brast."
7. marts 2024/af Jens Trabolt

Svæveflyve-piloter inspicerede kandidat til fremtidens elektriske slæbefly

Til weekendens IGC-møde i Toulouse var der indlagt et besøg hos Aura Aero, som har indgået aftale med det franske svæveflyveforbund om at levere fremtidens elektriske slæbefly.
6. marts 2024/af Jens Trabolt

Flyv hurtigere end Ib Braes og vind 10 000 DKK

Modsat golf og tennis er svæveflyvningen normalt ikke en sport, hvor man tjener penge på sine resultater. Og dog! Til mindehøjtideligheden for den danske rekordpilot Ib Braes på Arnborg for kort tid siden blev ”Ib Braes hastighedspokal” offentliggjort. Flyver man hurtigere end han gjorde i 1975 på en 100 km FAI trekant, så er der helt op til 10 000 kroner på højkant.  
5. marts 2024/af Jens Trabolt

Mindeord: Solo-motorpioneren Wolfgang Emmerich 1951-2024

Wolfgang Emmerich gik bort i januar efter længere tids sygdom, men hans signatur kommer til at findes i alle svæveflyveklubber verden rundt i mange år fremover. Han var en drivende kraft i udviklingen og produktion af de små Solo-motorer, som revolutionerede svæveflyvningen.
29. februar 2024/af Jens Trabolt

Svævefly på job og i fritiden

Ulf Ringertz er professor i Flygteknik på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm samt passioneret svæveflyve-pilot. Et af hans mange projekter er en elektrificeret version af det lille svenske 12 m svævefly Windex.
28. februar 2024/af Jens Trabolt

Robert Danewid: “Man måste känna sin historia för att möta framtiden”

C-diplomet och ”måsmärket” fyller 100 år i år. I januari höll jag ett webinar om segelflygutbildningen under 100 år. När jag gjorde researchen till det insåg jag hur mycket av 30-tals strukturerna som fortfarande finns kvar i segelflyget. På gott och ont.
27. februar 2024/af Jens Trabolt

Solformørkelse i TMG – stik den!

Mange piloter har en ”bucket-list”, noget man gerne vil prøve her i livet. Det kan være bølge-flyvning i Norden, hangflyvning i Alperne eller noget helt tredje. Her er en ny ide: Sidste år, d. 20 april, fløj australske Barry Hendy 3500 km fra sin base i Benalla ud til vestkysten af Australien i en Phoenix-TMG for at opleve en total solformørkelse i 15 000 ft. Stik den!
22. februar 2024/af Jens Trabolt

Ny hangar giver flyveglæde i hverdagen

Det er meningsløst at have dyre fly, hvis de er utilgængelige. Nye hangarer giver komfort og smidighed i hverdagen for en række nordiske klubber, senest med byggeprojekt i Midtsjællands SFK.
20. februar 2024/af Jens Trabolt