Test: ASW 28 B – Nygammal standardkärra i ny tappning för klubbruk

Link to automatic translation

När Schleicher bestämde sig för att bygga en elektrisk självstartare valde man att använda den beprövade drivlinan i ASG 32 El och sätta den i den likaledes beprövade ASW 28-18 E. Vidare att använda den nydesignade cockpiten från AS 33 och de nya höga wingletsen. Resultatet blev år 2021 AS 34 Me. Och den kan man läsa mer om här

Och i samma veva, som en spinoff eller bonus, lanserade man ASW 28 B. En drygt 20 år gammal standardkärra som nu lanseras som ett flygplan för klubbdrift, eller som AS själv kallar den ”Allrounder” eller ”standarklassflygplanet för klubben”. Flygplanet visades första gången på AERO i Friedrichshafen år 2019.

I korthet kan man säga att ASW 28 B är en AS 34 med 15 m vinge (tvådelad vinge, 34 har fyrdelad) och utan motor. Byggsättet är samma som i ASW 28-18. Cockpit är samma som i AS 34 Me, wingletsen likaså. Luftbromsarna har försetts med ytterligare en skiva, och är nu tre, som i AS 34 Me. Utvecklingskedjan är alltså ASW 28 -> AS 34 Me -> ASW 28 B. Med andra ord en ansiktslyft ASW 28 utan egentliga prestanda förbättringar.

Den första ASW 28 B levererades i slutet av juli till Rhönflug Fulda (RFF), som är en av klubbarna på Wasserkuppe. I början av oktober besökte jag Poppenhausen och Wasserkuppe på den årliga höstresan till nämnda bygd. Nordic Glidings chefredaktör hade, förutom att kolla in statusen på AS 33 Me och AS 35 Mi, gett mig i uppdrag att flyga 28 B.

För hur man än vänder och vrider på det är ASW 28 B det första som hänt i standardklassen på mer än 20 år, även om flygplanet inte saluförs som ett ”standardklassflygplan”. Om man nu inte räknar in neo winglets på LS 8 förstås. Så bara av den anledningen är flygplanet intressant att titta närmare på. Och frågan är så klart; vem köper ett sådant flygplan?

D-2257, som jag skulle flyga, hör hemma på Wasserkuppe, men stod för tillfället på Schleichers hemmafält Huhnrain, där den använts för en fotosejour. Och helt plötsligt blev jag även anlitad som ferry pilot, för ”Delta 57” skulle hem till Wasserkuppe. Det hade jag ju inget emot. Chans till sträckflygning i oktober säger man ju inte nej till, även om det bara är knappt 10 km!

Cockpit

Den största skillnaden mot föregångaren är cockpit. Denna kommer alltså från AS 33/AS 34. Först och främst har marknadens rymligaste cockpit blivit ännu rymligare och bekvämare. Ryggstödet och nackstödet, de går att justera under flygning, är omarbetat och medger nu ännu längre piloter. I ASW 28-18 har jag ryggstödet längst bak och pedalerna längst fram. I 28 B har jag ryggstödet lite framåt och pedalerna är inte längst fram. Jag är 187 cm lång.

ASW 28 B har förstås Schleichers prisbelönta säkerhetscockpit, som först lanserades i ASW 24 1987. 1993 fick Gerhard Waibel under VM i Borlänge OSTIV priset för sin säkerhetscockpit, som sedan använts i alla Schleichers konstruktioner. Det ska genast sägas att alla tillverkare idag har någon form av säkerhetscockpit.

Pedalstället är genialt. Pedaljusteringen rör sig framåt-inåt och bakåt-utåt. Det gör att man kan ha hela foten mot pedalen och inte behöver trycka med fotens utsida. Speciellt bekvämt för kortväxta piloter.

Instrumentbrädan finns i två versioner. En stor och en som är högre uppdragen och därmed mindre, men ger bättre benplats. Se foto. Även den lilla brädan har gott om plats till instrument.

Ventilationen fungerar utmärkt. Den består av dels ett inblås i nosen sam ett riktbart utblås typ bilreglage på höger sida i cockpit.

På det hela taget är cockpit mycket bekväm och funktionell. En av de bättre, om inte bästa, i branschen. Här finns ingen tendens till poststalinism!

Huvudhjulet är ett stort fjädrat 5” hjul med en Tost hjulbroms, som manövreras via luftbromsreglaget. Och hjulbromsen är effektiv!

Vattentankarna, som rymmer 180 l, är konventionella integraltankar. I AS33/34 är vattenventilerna elektriskt styrda, men sådant trams är det inte här. Här är det en mekanisk ventil.

Landstället är stort och fjädrat och manövreringen är den traditionella. Det går lätt att fälla in och ut hjulet.

D-2257 har ”FLARM-blixt” i fenan. Detta är ett tillval och samma som på alla Schleichers flygplan. Det kan noteras att alla segelflygplan baserade på Wasserkuppe har någon form av FLARM-blixt.

Jag tog plats i flygplanet och kunde åter konstatera hur bekväm sittbrunnen är. Mina resekamrater hjälpte mig iväg och Schleicher bossen Ulrich Kremer bogserade i firmans Robin. Som i alla moderna flygplan sitter flygkopplingen i nosen. Starten var helt problemfri, och jag blev lite förvånad över hur snabbt jag lättade. Men det var länge sedan jag flög ett flygplan med så låg vikt. D-2257 väger bara 255 kg tom.

Jag skulle alltså landa uppe på Wasserkuppe, som ligger 500 m över Huhnrain, knappt en mil bort, och molnbasen var bara ca 3-400 m över Kuppe. Det var lite cumulus som höll på att torka ut. Jag lovade mig själv dyrt och heligt att inte koppla under Wasserkuppe, oavsett hur bra det steg. Sent på hösten är ju termiken lite opålitlig och jag tänkte inte unna min kamrater skadeglädjen att behöva se mig landa åter på Huhnrain!

Så jag kopplade i en blåsa mellan Huhnrain och Wasserkuppe, ca 300 m över ”Kuppe”. Här kurvade jag upp mig till molnbasen, som var ca 1 400 m MSL, i en svag höstblåsa. Det var härligt att återigen kurva med en ASW 28 för flygegenskaperna är ypperliga. De nya wingletsen gör flygplanet ännu bättre att kurva med. Vändbarheten (är det agilitet?) är ännu bättre än i gamla 28an. I ca 100 km/h kurvar flygplanet väldigt behagligt. Man ska inte kurva långsammare, det går i och för sig alldeles utmärkt, men då stiger det ofta sämre. Det där med mikroturbulens.

ASW 28 är ett ”snällt” flygplan. Tyngdpunkten var väl ”mitt i” (jag hade en 6 kg blyvikt i stjärten). Minsta tillsatsvikt i D-2257 är 84 kg, max vikt i cockpit är nominellt hela 130 kg. Minskar man farten hamnar man till slut i ”sackflug”. Det är då bara att släppa fram spaken så återtar flygplanet farten och fortsätter kurva.

Vinden var västlig och jag flög mot vinden tillbaka mot Huhnrain i en molngata. Här mötte jag en av Fliegerschule Wasserkuppes Duo-Discusar och vi kurvade upp oss till molnbasen i en ännu svagare blåsa. Molnbasen var alltså ca 3-400 m över Wasserkuppe. Cumulusen började torka ut ordentligt och över Wasserkuppe var det nu helblått.

Jag ville inte flyga för långt från Wasserkuppe med den molnbasen, så jag flög mot berget. Det var heldött i luften runt Wasserkuppe. Wasserkuppe är vädermässigt ett rätt kass ställe. Så man kan ju undra varför, fast då visste man förstås inte mycket om meteorologi, man valde detta stället 1920 och fortfarande är kvar. Inte ens det klassiska västhanget går att utnyttja med moderna flygplan! (jag har en dröm om att flyga på det klassiska västhanget, i Martens och grabbarnas spår, och har löfte om att få låna en K 8. För det krävs dylika klenoder till det).

Eftersom jag ville testa de nya tre-skiviga luftbromsarna ville jag göra ett högt varv. Ut med hjulet och anmäl ”Gegenanflug” bana 24 till Flugleitung Wasserkuppe . Duon följde efter mig på medvinden. Det är riktigt kul och lite utmaning att landa på Wasserkuppe. Fältet lutar på alla håll och kanter och jag har landat på bättre utelandningsfält.

Finalfart 110 km/h i den svaga till måttliga motvinden var fint. Luftbromsarna är verkligen effektiva. Och landningen är hur enkel som helst. Skulle det behövas, ganska osannolikt med de luftbromsarna, att vingglida så fungerar det bra enligt medlemmarna i RFF. Och hjulbromsen är effektiv. Det slog mig direkt hur fint flygplanet är för klubbruk. Lätt att flyga och lätt att landa. En utmärkt första-ensitsare.

Jag landade kort på fältet, mittför Rhönflug Fuldas hangar, som ligger i östra delen av Wasserkuppe. Jag blev ståndsmässigt hämtad av presidenten i Rhönflug Fulda i deras onödigt fina 4.2 liters Audi Q7, som enbart används som fältbil!

 

Rhönflug Fulda är en av fyra segelflygklubbar som flyger på Wasserkuppe. De andra är Rhönflug Poppenhausen, Rhönflug Gersfeld och Oldtimer Segelflug Club Wasserkuppe. Tillsammans driver de Wasserkuppe och Fliegerschule Wasserkuppe, världens äldsta flygskola.

RFF är en liten, men typisk, klubb med bara 20 aktiva segelflygmedlemmar. Förutom ASW 28an har de två ASK 21 och en Rotax-Falke, som de bogserar med. Dessutom en vinsch. De har för närvarande tre elever under utbildning, varav två är unga kvinnor. De anser att ASK 21 är det bästa allroundflygplanet för dem, det duger till allt de håller på med. Och så har de ASW 28an för de mer försigkomna.

Rhönflug Fulda bytte sin ASW 24 mot en ASW 28 B. Varför köpa en ASW 28 B? Jag frågade dem varför de inte valde en LS 8 eller Discus eller något ännu bättre med klaff. Svaret var enhälligt. ”Vi har inga tävlingspiloter i klubben, vi vill ha ett bra flygplan, med bra prestanda som alla kan flyga”. Ett lite annorlunda synsätt än vår svenska syn som säger att man till varje pris ska ha bra tävlingsflygplan.

En ASW 28 B kostar idag (oktober 2022) 95 000 € basic, utan instrument och moms. Men priserna kommer att gå upp under 2023, minst 10% säger man. Leveranstiden är för närvarande 2 år. Man har idag sålt ytterligare två ASW 28 B, som är under tillverkning, och har flera förfrågningar.

Det ska bli intressant att se om det finns en marknad för denna sortens segelflygplan. För segelflygets framtid borde det finnas det! Varför inte en LS 4 C?

NG tycker

+ fint bygge

+ fina flygegenskaper

+ komfortabel, rymlig och säker cockpit

+ utomordentligt bra luftbromsar

– Klasslöst (inget ”hot” tävlingsflygplan)

Fakta ASW 28 B

Pris 95 000 euro + moms

Spændvidde 15 m

Vingeareal 10,5 m2

Sideforhold 21,4

Tomvægt 225 kg

MTOM 525 kg

Max. cockpitvægt 130 kg

Max/min vingebelastning 29– 50 kg/m²

Mindste synkehastighed 0,55 m/s

Vne 270 km/t

Bedste glidetal  45

Vandballast 180 l