Ur elevens synvinkel, CharlieBravo rapporterar från Danmark

Det var dags att lämna tratten på riktigt. Inte bara flyga tratt-i-tratt på kanondagar, utan lära sig att sträckflyga på riktigt. Av dem som verkligen kan. Rapport från Swedanor kurs i Arnborg.

Tekst: Fredrik Pellebergs / Foto: Claus Nedergaard Jacobsen & Poul Christoffersen

Om författaren Fredrik Pellebergs: Flygklubb – Siljansnäs Ålder – 46 Utbildning – Ingenjör Yrke – Charterpilot (men det hjälper inte vid segelflygning) Fritid – Segelflyg och veteranbilar

Link to automatic translation

SveDaNor-strækflyvningskursus på Arnborg

NORDIC GLIDING mener

+ Bra mix av teori och flygning.
+ Inspirerande segelflygmiljö i Arnborg
+ Bra boende i stugor

– Dyrt med färgebiljett då man har med flygplan i släpvagn

Vi var fyra vetgiriga elever samt vår instruktör Claus och vädermannen Niels. Kursen innehöll både teori och flygning när vädret tillät. Det passade fint att första dagen var lite kulen, då kunde vi beta av mycket av teorin.

Gruppebillede af deltagerne til strækflyvningskurset. Men vad kostar et swedanor-kurs? Kursavgift 950DKK, Boende 90DKK/dygn. Flygbogsering 200DKK/bogsering-400m, Färgebiljett Varberg-Grenå T/R med släp 4900SEK (!)

Andra dagen såg också lite grå ut och det blåste en halv pelikan, som danskarna säger. Vädermannen förklarade hur kraftig vind kunde skapa långa system av molngator i Danmark. Fram på eftermiddagen stack en annan pilot in huvudet i lektionssalen och berättade om just sådana molngator där det inte behövdes någon som helst kurvning.

Nu blev det fart på oss kan jag lova. Fort ut och montera alla flygplan och upp i luften snarast möjligt.




Den halva pelikanen levde upp till sitt namn men vi kom upp i termiken. Som svensk var jag lite tveksam till det här att flyga utan att kurva så jag satte strax igång med att snurra åt alla möjliga håll för att utnyttja termiken. Det visade sig efter en stund vara helt onödigt och bara förvirrande. Det bästa var att bara flyga rakt fram i vindriktningen under molnen.

Skygader – bemærk skyggen på jorden

Det gällde att försöka känna sig fram till var den bästa stiglinjen fanns. Vädermannen jämförde det med att cykla på en banvall. Om man trillar ned åt ena sidan gäller det att luta åt motsatt håll för att komma upp på mitten igen.

Nu var det kanske inte direkt någon banvall denna dag, det var nog lite bredare än så. Vi susade fram och åter i dessa molngator resten av eftermiddagen och landade framåt klockan åtta, hungriga och frusna. Det blev ytterligare en Chicago från den lokala pizzabagaren.

Tredje dagen såg riktigt bra ut. Vädermannen presenterade fina grafiska kartor över diverse avancerade parametrar. Det pekade på fint sträckväder, dock med få eller inga Cu. Vi fick en uppgift på 172km att genomföra så det blev dags att montera planen igen, här i Danmark verkar de flesta montera upp- och ned varje dag. Själv nöjde jag mig med att natta DGn med sin pyjamas.

Find Thomas fra luften!
Thomas Fries udelandet ved Ejer Baunehøj med V8. (Tip – til venstre i billedet)

Thomas Fries udelandet på Ejer Baunehøj med V8

Vi kom i luften och började fara omkring åt alla håll för att hitta bra termik innan start. Tanken var att vi skulle försöka flyga som en grupp, men det visade sig vara svårt att få alla samlade samtidigt på samma plats och samma höjd. Vi startade ut på vår uppgift på lite olika tidpunkt med hopp om att komma ikapp längre fram på sträckan. Det gjorde vi ibland och andra gånger valde vi olika väg.

För mig var det lite knepigt att navigera också, GPSen finns ju förstås att titta på, men jag försökte också bilda mig en uppfattning om de olika danska städerna etc. på Jylland. Efter ett par dagar gick det bättre att ha koll på omgivningarna.

Tillbaka till uppgiften, första benet gick öster ut mot Aarhus, det gick ganska bra. Victor8 och jag gled i en stiggata och första brytpunkten rundades med skaplig höjd. Över radion fick vi besked om att försöka finna termiken över plantagerna. Hmm, vad kan nu det vara? Det måste väl vara danska för lantbruk gissade jag. Så jag satsade på att överflyga åkrar, men det var ingen succé. Till slut gick det upp för mig att det nog var skog han menade.

Andra benet gick söderut och var lite knepigare men det gick det också, sen skulle vi halvvägs tillbaka norrut mot sista brytpunkten. Nu blev det lite kris, jag försökte hitta stig över en ”plantage” som ju skulle vara en bra termikkälla, det ryckte lite i variometern och jag lyckades hålla en nolla en stund, men det var mycket svårcentrerat. Som en räddande ängel kom Claus in över radion och sa åt mig att gå lite österut där han markerade en fin blåsa. Bort dit och där steg det kraftigt.

Thomas Fries i V8

En liten stund senare var jag på 1500m. Tänk vad fort det kan gå från pressat läge till framtidstro.

Sista benet gick kanon och givetvis steg det hela vägen in mot mål så att jag kom in onödigt högt. Men vad gjorde det, nu hade jag efter några timmars flygning faktiskt lyckats komma i mål på denna min första riktiga sträckflygning.

Strax efter landade AlfaRomeo som blivit utsänd på en 300km uppgift för att han behövde få en utelandning. Någon sådan blev det ej, däremot en gulddistans och måldiamant!!!

Fjärde dagen liknade den föregående vädermässigt, men med det goda vädret koncentrerat till området nära Arnborg. Vi fick en något kortare uppgift som liknade en liggande åtta med mittpunkten över flygplatsen. Torrtermik idag igen och nu fokuserade vi på att hålla ihop gruppen.

Denna gång gick det riktigt bra och det var fantastiskt kul att flyga tätt ihop, ibland på rad och andra gånger lite utspridda för att täcka ett bredare område.

Första ”öglan” på banan gick fint med samma terräng som dagen innan.

De danska piloterna pekade stolt ut ”Himmelsbjerget”, Danmarks högsta punkt. Den var dock svår att urskilja trots sina imponerande 148m.

Efter passage över flygplatsen gled vi ut på andra delen av banan, på den västra sidan av Jylland. Nu blev det mycket sämre väder nästan helt utan termik. Efter att vi vänt vid näst sista brytpunkten kom vi alla ner på låg höjd. Vi hjälptes åt att söka av ett område för att finna något att hänga i. Det lyckades efter lite kamp och vi kunde runda sista brytpunkten och glida hem.

Vädret på flygplatsen var fortfarande bra och jag själv och AlfaRomeo kom överens om att flyga första delen av banan igen men denna gång fokusera på att hålla upp farten. Eftersom vi visste förhållandena i området kunde vi satsa lite hårdare denna gång. Det lyckades också bra och jag höll 71km/h på denna del av banan. Nu fick det dock vara nog och luftbromsen åkte ut för att tvinga ned CharlieBravo genom den sedvanliga termikblåsan i nedflygningssektorn. Strax över 200km blev det denna dag, inte illa för en rookie!

För att fira dagens framgång blev det middag på en klassisk dansk krog, ”Uhre kro”. Som av en slump hade en av oss elever utelandat på en åker strax utanför Uhre by, så det blev kombinerad hämtning och middag denna kväll. Vi fick alla en riktig dansk ”böf”.

Vid något tillfälle förevisade jag min DG-300 för mina nya vänner, stolt pekade jag på den mysiga Alcantara/fårskinnsinredningen. De sa att den ”liknar en bordell” och vi skrattade alla gott.

Sista dagen bjöd även den på torrtermik och vi startade för en gruppflygning igen. Nu var vi så taggade att vi inte kunde vänta på vår instruktör, han fick komma ikapp om han kunde (lite bättre flygplan och mycket bättre pilot).

Nu var det riktigt god stämning och vi hjälptes åt på sträckan. När en av oss kom lite lågt så drog Kilo3 luftbroms för att komma ned och hjälpa till med centreringen längst ned i blåsan. Nu var vi verkligen ett härligt gäng.

Det var en kort bana men vi körde två varv och det blev över 200km även denna dag.

Kursen var slut och vi körde in till Herning för middag, kinesiskt på danska. Jag tog farväl av mina nya vänner och fick en god natts sömn. Då återfärden till Sverige inte skulle gå förrän söndag förmiddag tänkte jag flyga en sväng på lördagen också. Nu blåste det nästan en hel pelikan men jag startade ändå. Det slutade på en åker vid Ejstrupholm, men det är en annan historia.

Vad har jag lärt mig under denna vecka?

Psykologi vid sträckflygning är viktigare än man tror. Man kan flyga längre än man anar och det gäller även när vädret inte är perfekt. Det är bra att känna sig bekväm med utelandning, då tänker man inte så mycket på det och hela upplevelsen blir mer fokuserad på att lyckas.

Mat måste man ha med ombord. Bröd är inte så bra, smulor överallt. Bananer är ganska bra men kladdiga. Bäst visade sig vara morötter. Man måste också dricka mycket särskilt vid torrtermik. Det bästa är en ”påse” som heter ”Camelback”, finns i olika storlekar på sport och friluftsaffärer.

Förberedelser är A och O vid segelflygning. Väl förberedd kan man fokusera helt på dagens flyguppgift, väderbriefing mm. Dåligt förberedd så blir det snart stressigt och man gör misstag.

Strækpilotens værktøj

Termikens utbredning är inte så enkel att förutse, men vi fick lära oss en hel del av både Niels och Claus om hur det kan se ut vid olika vädertyper. Särskilt intressant var hur en termikblåsa kan se ut vid stark vind, centrum ligger upp i vind med ett abrupt slut på vindsidan. Med vinden kan man dock räkna med en gradvis minskning av stig.

System i luftrörelser går att göra prognoser för. Det finns en Dr. Jack som utvecklat dataprogram för det som verkar fungera ganska bra (RASP).
Marktyper vid utelandning är bra att veta lite om. Färg, struktur, hinder, lutning mm är avgörande. Man ska även betänka vilken årstid det är, hur högt har sådden växt?

Det mest spännande med denna kurs var dock att lära känna nya människor med vitt skilda bakgrunder, men med vårt gemensamma intresse för flygning. Det ger mersmak för att deltaga i framtida kurser/läger/tävlingar.

Flere SveDanor-kurser i artiklerne her:

Bliv bedre som pilot

Årets SveDaNor-kurser er offentliggjort. Skal det være fjeld-, stræk-, ava- eller IMC-flyvning? Og hvad bliver egentlig muligt med tanke på Corona?

Vågå Wavecamp: Barbeque on ice

Der regnede ikke med diamant-højder ned fra himlen på årets Vågå Wavecamp, men hvad gør det, når man har fast is under støvlerne, høj sol og masser af grillpølser?

”Sklitur” over jætternes bosted

Vågå Wavecamp 2018: Har man bare den mindste smule romantik i blodet er det umuligt at modstå kombinationen af is, fjeld og svævefly. 2018-versionen af Vågå var træfsikker

”Acro for alle” på SVEDANOR

Vi, elevene smilte allerede fra første dag på kurset etter vår første lazy eight med solen høyt på himmelen som øyemerke, skriver Rebecca Hansen, deltager i årets SVEDANOR-akrokursus på Starmoen

Når isen kalder

”Giv mig vinter og hunde, så må I for mig beholde alt andet for jer selv”, konkluderede polarforskeren Knud Rasmussen for 100 år siden. Men vinteren kalder endnu på Vågå Wavecamp, Ottsjö Fjällflygläger og Kebnekaise Wavecamp.

AAAAAVA!

Uh! Den blå side er ned. Den brune er op. Der er noget som ikke stemmer! Nu ingen panik. Alt er under kontrol. Det er bare årets SweDaNor Ava-kursus på det svenske nationalcenter Ålleberg. Kom med næste gang. Du bliver en bedre pilot, når du lærer kunstflyvning.

Going IMC!

IMC i svævefly - kan man det? Good news – det kan man lære på Sveriges nationalflyvecenter i Ålleberg. Men vær beredt – det er ikke let. Det kræver gode stick’n’rudder-skills og ikke alle kan holde flyvesygen på afstand. IMC-kursus må dog inkluderes i enhver svæveflyvers ”Bucket list”.

Ur elevens synvinkel, CharlieBravo rapporterar från Danmark

Det var dags att lämna tratten på riktigt. Inte bara flyga tratt-i-tratt på kanondagar, utan lära sig att sträckflyga på riktigt. Av dem som verkligen kan. Rapport från Swedanor kurs i Arnborg.

Flyv som en Ørn i Norge!

Det er ikke bare i Arnborg, man kan drikke af ”visdommens kilde”.
Det smukt beliggende Ole Reistad Center dannede i juni rammen om det norske SveDanor-strækflyvningskursus.

+ Fantastisk god instruktion
+ Meget varieret og smukt terræn
+ Gode faciliteter på Starmoen

– Udelandinger kræver omtanke

Ekstremt varieret terræn omkring Ole Reistad Center ved Elverum – ca. 2 timers bilkørsel nordøst for Oslo. Skulle man få lyst til regulær fjeldflyvning er det bare at sætte kursen mod nordøst.

Kurset bød på på daglige opgaver opdelt i Spurve-, Falke- eller Ørneklassen. Her har finske Janne Virki taget hul på Spurve-opgaven med Ingar Pedersen i bagsædet.

Øyvind Wasmuth fra NTNU Flyklubb udfører obligatorisk udelanding med klubbens Twin Astir…. (foto: Svein Sæterbø)

Samme mand snakker med bonden efterfølgende

Vokser med opgaven; En af de yngre kursister prøvede kræfter med ”Ørne”-opgaven på 271 km, og lander her mægtig stolt i LS-4 efter mere end 5 timers krævende flyvning.

Alt hvad der er værd at vide om vejret og strækflyvning kogt ned til en enkelt time: Ole Baartvedt gav en fremragende lektion i strækflyvningens ”black art”. Det er bare at lytte!

Ole Reistad Center byder på forbilledlige forhold for kursisterne. Ingen gamle og sure hytter her.