Vad Pyrenéerna gömde: Prolog till en segelflygning

Detta hände för en del år sedan på en flygning från Köpenhamn till Madrid när vi passerade Pyrenéerna.

11 000 meter och 50 ton MD80 som håller höjden med båda motorerna på tomgång. Att flyga våg med en MD80 kan vara mycket intressant.

Då fick jag idén att jag en dag ska åka till Jaca, Pyrenéerna och segelflyga: 10 km väster om Jaca ligger det ett segelflygcentra.

Jag och Luis. San Miguel fick inte vara med, det var för tidigt.

Efter en del email med Luis som är chef för centrat och centrats allt i allo, utom flygning, Cristina bestämdes tidpunkt och flygplan. Ödmjuk som man har blivit med åldern så frågade jag om det fanns möjlighet att flyga med safety pilot och det fanns det. ”You took a good decision” tyckte Luis och jag blev tilldelad Clive, en engelsman som bott i Jaca ett antal år och som är instruktör, examinator och mekaniker på centrat.

I mina öron lät det som han talade perfekt spanska men jag är inte övertygad om att lokalbefolkningen tyckte det.

Clive, min safety pilot.

Aerodromo De Santa Cilia

I april förra året körde jag in genom grinden som det stod AERODROMO DE SANTA CILIA på. In på kontoret och träffade Luis och Cristina som visade mig runt på anläggningen. Två stora hangarer med 3 x Robin som bogserflygplan, 1 x ASK21, 2 x TWIN ASTIR, 1 x DG1000S, 1 x DG202 17m, 3 x Jeans Astir samt 1 x DUO DISCUS ”Tango Una”. En hel del privata flygplan fanns där också. Dessutom var där ett sällskap från Lasham som hade kört ner sina flygplan för ha dem baserade där större delen av säsongen.

Tango Una på plattan.

Som på många andra segelflygcentra nere på kontinenten så fanns det både en swimmingpool, restaurang och en bar.
Flygfältet ligger på 684 MSL och har två parallella asfaltbanor 09/27. Norra banan är 856 m och den används normalt för start och den södra 660 m som används för landning. Luftrummet är inget problem. Pamplona i väster och Zaragoza i söder är kontrollerat men upp över bergen är det fritt. Enda risken är att man stöter på en MD80 på 11 000m.

April är lite av mellansäsong förklarade Clive. Vill man ha bra förhållande för våg (böljor) så ska man vara där tidigare under säsongen och det riktiga bra termik vädret kommer först i juni. Då är det inte ovanligt med termik upp till 4-4500m. Jag bedömde mina möjligheter att flyga våg till 11 000 m var ganska begränsade men man kunde kanske hoppas på att komma halvvägs.

Heltäckt på Franska sidan.

Bergsflygning

Första dagen blev det ingen flygning pga. vädret. Vi satt och hängde i baren och det var där jag stötte på San Miguel förste gången. Vad jag inte visste då var att San inte kommer från Spanien utan från Filippinerna, men det var inte så lätt att se.

Första flygdagen var intressant. Jag har lite erfarenhet att flyga i de Skandinaviska fjällen men Pyrenéerna är högre och spetsigare. Högsta punkten är Aneto 3404 m över havet och den bestegs första gången 20 juli 1842.

I Skandinaviska fjällen flyger man ofta över berget men här flyger man inne bland bergen. Koppling över ”stage one”, det är första branten. Här tar man ytterligare höjd och flyger upp till ”stage two”, mer höjd och sedan upp till ”stage three” och har man tillräckligt höjd där så kan man fortsätta upp till de riktigt höga massiven.

Normalt när man är på 2500 m så brukar blåsorna (bubblorna) vara stora som fotbollsplaner, men inte här. Även om man är på 2500 m så har blåsan släppt 200 m under en och de är mycket trånga. Ofta är det en blandning av hang och termik.

Jag trodde ett tag att Clive försökte ta bort allt mitt självförtroende. Han satt i baksits och lät nästan som en slavdrivare.

Mikael, you have to fly more aggressively. The bubbles are very narrow so close to the mountain. Open the circle, close the circle. Keep the speed down. Tighter, tighter. Straight out. Closer to the ridge, closer I said. Stay in the good air and avoid the bad air”. En av tjusningarna med segelflyg är att man alltid har något nytt att lära sig, och det hade jag. Massor!

En härlig känsla att åka omkring med 2-3000 m på höjdmätaren men bara 50 m över backen och i nästa sekund vara 1500 m över backen. Den dagen kom vi inte upp i de riktiga bergsmassiven för molnbasen stoppade oss på 2500. Cumulus Granitus är inte bra för hälsan. Det finns några som provat dem men få har berättat om dem.

Clive hade verkligen koll på läget och jag var tvungen att fråga honom hur många flygtimmar han hade och han svarade, ”well, in this mountain I have about 3000 hours but the clouds and mountains are still playing games with me”.

Andra dagen skulle det blåsa lite mer. Tyvärr så blåste det nästan parallellt med bergskedjan men efter någon timmes kämpande med termik och ridge flying kom vi upp i en våg till 5000m. Enligt min Oudie så blåste det 320/65.

Andorra

Tredje dagen blev mycket intressant. Som vanligt så kopplade vi på ”stage one”, mer höjd, vidare till ”stage two”, mer höjd, vidare till ”stage three” och sedan upp bland de sågtandskantade bergen. Molnbasen var högre den här dagen så jag undrade om vi inte kunde flyga upp till Andorra. ”Well, I`m not sure about that. There are some mountain pass we have to go clear of but we can give it a shot”.

No way out and no place to land.

Clive förklarade, att på vägen till Andorra fanns det två pass där man måste ha minst 2800 m för att komma förbi. Passerade man det första passet så kom man in i en dal och kom man under 2800 m så ”there is no way out and there is no place to land”. Nu var det bergsflygning med stort B. Med vingspetsen nästan skrapande på bergskanten i 180 km/h och i nästa sekund brant upptagning och in i en termikblåsa.

Vi kom fram till första passet på drygt 3000 m så vi kunde gott fortsätta mot det andra. När vi passerade dalen så tittade jag ner längs bergskanterna och jag var mycket tacksam för att jag hade Clive med mig. Med” There is no way out and there is no place to land” i färskt minne.

Vi flög termik ihop med en flock stora örnar men Clice varnade mig.”Don´t fly beneath them, if you scare them they folding their wings, looking for an escape route, and you might get 10 kg of eagle on your head and you will suffer from headache the rest of the week”.

Molnen stoppade oss på 2500m.

Vi kom fram till Andorra, tittade ner på alla skidanläggningar och hotell och sedan började vi hemflygningen. På vägen hem passerade vi Aneto, den högsta toppen, gjorde ett par slag fram och tillbaka tills vi var strax över toppen och sedan fortsatte vi hemåt. Efter fem timmar och kalla fötter var det trevligt att återförenas med San tillsammans med lite salami, oliver och en ostbit.

De kommande dagarna blev det fler trevliga flygningar bland bergen och det var bara att konstatera att för en ” flat land pilot” så har man mycket nytt att lära sig.

Flygpriser

Tango Una, Duo Discusen som jag hyrde, kostar 60 EUR/tim. men jag hyrde den hela veckan för 850 EUR. En månads medlemskap kostar 75 EUR och är obligatoriskt och det är en kostnad man får betala på de flesta ställen. Bogseringen kostar 5 EUR/minut och instruktör kostar 30 EUR/tim.

Bo och äta

Det är billigt att bo och äta i Jaca. Jag betalade för ett fyrstjärnigt hotell med frukost och spa 50 EUR/natt. I Santa Cilia och andra småbyar i närheten av flygfältet kan man bo betydligt billigare på pensionat och B & B. På restauranger inne i Jaca kan man få en tre rätters meny med ett glas vin alt öl för 12-14 EUR. Vill man sedan vara riktigt ekonomisk kan man gå på lokala Supermarcado och köpa en liter cerveza för 60 cent.

San Miguel har dessutom två kusiner. Den ena heter San Miguel Eco och den andre heter San Miguel 0,0. Den första är ekologisk medan den andre är alkoholfri, men jag träffade inte på någon av dem

Har man familjen med rekommenderas Pyrenees resort (Centro de Vacaciones Pirineos). En trevlig miljö med ett skogsområde, pooler, tennisbanor bar och restaurang. Bekväma och moderna bungalows för 4-6 personer till mycket fördelaktiga priser.

Alternativa aktiviteter

Om man har familjen med som inte flyger eller om det är icke flygbart väder finns det mycket annat att göra. Det finns fantastiska vandringsleder, river rafting, ridning, vingårdar att besöka etc. Centrat har också samarbete med lokala turistbyrån och det kan erbjudas färdiga utflyktspaket.

Hur kommer man dit?

Från Skandinavien är det lättast att flyga till Barcelona och hyra en bil där. Det är ca 350 km från flygplatsen till Santa Cilia. Från Köpenhamn, Stockholm och Oslo går det dagliga flygningar till Barcelona.

Summering

Jaca och Santa Cilia är ställen jag vill rekommendera. Själv har jag bestämt mig för att åka dit igen. Flygningarna var fantastiska och jag ångrar mig inte att jag flög med safety pilot även om jag blev ”released for solo flight” efter tre dagar. De har dessutom krav på att man ska bli ”utcheckad” av en instruktör innan man får flyga solo. Bergsflygning är lite speciellt och man måste ha respekt för vädret och bergen. Cumulus Granitus ska man inte leka med.

Flygning 6 av 7 möjliga dagar och totalt 20 timmar är jag nöjd med. Flygpriserna är ungefär som de är på de flesta andra ställen men mat och boende billigt och det finns alternativa sysselsättningar om det inte är flygning eller man har familjen med sig.
Om du är intresserad så har jag kontaktuppgifter.
Mikael Roslund.
mikael.roslund@outlook.com