Pionerer: Wolf Hirth

Kurt Erhard Wolfram Hirth föddes den 28 februari 1900 i Dettingen unter Teck (nära Stuttgart). Hans 14 år äldre bror var en välkänd flygpionjär före första världskriget (han grundade sedermera Hirth Motoren GmbH som byggde små motorer, en del motorseglare hade Hirth motorer på 60-talet) och han väckte Wolfs flygintresse.

Sin första flygning gjorde han med brorsan 1911. Wolf var före världskriget en aktiv modellflygare. 1918 tog han sin ”Notarbitur”, en ”krigsexamen” som var en förkortad studentutbildning (fanns i Tyskland under första och andra världskriget).

Wolf Hirth under ett motorcykelrace

När Oskar ”Rhönvater” Ursinus 1920 i sin tidskrift Luftsport ”kallade Tysklands ungdom till segelflygtävlingar på Wasserkuppe” (i Tyskland var motorflygning efter Versaillefreden 1919 förbjudet) tog Wolf sin motorcykel (han var passionerad motorcyklist) och körde från Stuttgart till Wasserkuppe som åskådare.

Han blev så begeistrad att han körde tillbaka till Stuttgart och på fyra dagar, sägs det, färdigställde han och några andra ett dubbeldäckat glidflygplan, som påbörjats av Stuttgart Flugverein året innan. Wolf åkte tillbaka till Wasserkuppe med dubbeldäckaren och den flögs de sista dagarna i tävlingen.

1922 lärde Hirth sig själv att segelflyga i en Messerschmit S-12 på Wasserkuppe och deltog senare i Rhöntävlingen med Messerschmitten.

Under 1924 vann Hirth inte mindre än åtta motorcykel tävlingar. I maj 1925 skadade Wolf sina ben svårt i en motorcykelolycka. Vänster ben fick amputeras ovanför knät. På den tiden fanns ju ingen Transportstyrelse så Wolf fortsatte flyga med sin träprotes och delta i motorcykeltävlingar. Hirth är oftast avbildad med en stödkäpp i vänster hand och det var en följd av olyckan. Det sägs att kulan i hans knäled bevarades och Wolf fick senare gjort om den till en cigaretthållare (!).

Hirth med skolflygplanet Grunau 8 ca 1934 – bare 1 ex. byggad och designad i joint venture med Edward Schneider.

I maj 1928 avlade Hirth sin Diplomingenjörsexamen. Han började även motorflyga och han fick Hindenburg-pokalen för några notabla flygningar med en Klemm. Hindenburgpokalen hade satts upp 1928 av rikspresidenten och gamle fältmarskalen Paul Hindenburg. Den delades ut till den som gjort årets främsta flygprestation i Tyskland.

1930 reste Wolf till USA med sin Musterle (ett flygplan konstruerat speciellt för honom) och deltog i amerikanska mästerskapen och här ”uppfann” han termikflygningen. Man hade ju tidigare börjat flyga termik, ofta i samband med frontpassager och cumulusmoln. Robert Kronfeld hade gjort det redan 1928. Men under tävlingen upptäckte Hirth, i torrtermik, att man skulle cirkla brant i termiken för att vinna höjd. Detta var någonting som ingen annan hade gjort tidigare.

Till stor hjälp hade Hirth en variometer. Wolf var en av de första att använda detta instrument. Den 10 mars 1931 strax före klockan 1600 startade han med sin Musterle i gummirepstart på stranden till Hudson floden i New York i en kraftig nordvästlig vind. Han flög hang längs flodstranden och steg (hang på skyskraporna?) till 300 m. Efter en halvtimme blev han nedkallad av polisen eftersom det blev trafikstockningar.

Autograferad foto av Hirth

När Hirth återvände till Tyskland blev han chef för segelflygskolan i Grunau i Schlesien (nära Jelenia Gora i nuvarande Polen).
1931 erövrade Hirth silver-C nummer ett (egentligen borde det varit Kronfeld, fast han var ju av judisk börd……). I Rhöntävlingen 1932 flög Hirth sin Musterle till seger. Och för bl a detta och sin vetenskapliga verksamhet fick han 1932 års Hindenburg-pokal. Hirth är den ende som fått Hindenburg-pokalen två gånger, en gång för motorflygprestationer och en gång för segelflygprestationer.

Hirth i sin Musterle

Wave!
En dag i mars 1933 i Grunau, såg Hirth hur Hans Deutschmann under lång tid flög över Hirschberg och steg till stor höjd. Det fanns ingen termik och inga hang i närheten. Han startade själv i en Grunau Baby och utforskade systematiskt uppvinden.

Hirth tolkade korrekt fenomenet som lävåg. Han publicerade sina erfarenheter. I och med det hade även det ofta förekommande molnet över Hirschberg, som kallades Moazagotl, fått sin förklaring. Deutschmanns och Hirths vågflygningar är de första medvetna vågflygningarna (troligtvis hade det gjorts tidigare utan att man visste vad det handlade om).

Något år senare när Hirth var tävlingsledare för en tävling i Grunau visade sig åter moazagotlmolnet. Hirth kancellerade tävlingsdagen och gav deltagarna i uppgift att utforska vågen systematiskt. De fick varsin sektor att flyga i. På detta sätt lyckades man dokumentera primär- och sekundärvåg och luftmassan mellan dem. Om detta kan man läsa i (den fantastiska) boken ”Exploring the Monster”.

Vad betyder moazogotl? Det sägs att för länge sedan fanns det en bonde i Grunau som när han plöjde sin mark tittade mycket på himlen. Molnen hade en speciell betydelse för honom och då speciellt det långa stationära linsformade molnet som bildades i sydlig vind.

Idag vet vi att det var lenticularis som bildades över Riesengebirge. Bonden hette Gottlief Motz, vilket betyder Guds kärlek, eller på schlesisk dialekt ”der Moatza Gottl”.

1933 var Hirth med och konstruerade segelflygplanet Moazagotl. Under Rhöntävlingen 1921 hade ett segelflygplan kallat Weltensegler, konstruerat av Dr Wenk, väckt stor uppmärksamhet med sin vinge.

LÆS OGSÅ: Pioneren Weltenseglar

Dr Wenk arbetade i Grunau 1929 när arbetet med Moazagotl började, officiellt med typbeteckningen Grunau 7. Det var ett stort flygplan, 20 m spännvidd, med måsvinge och bakåtsvepta spetsar a la Weltensegler. Flygplanet byggdes under 1931 och 1932 och väckte stor uppståndelse när det deltog i Rhöntävlingen 1933.

Wolf Hirth var en av deltagarna i Professor Georgiis fyra månader långa Sydamerika expedition 1934, tillsammans med Heini Dittmar, Peter Riedel och Hanna Reitsch. I Sydamerika flög Hirth Moazagotl.

LÆS OGSÅ: Pioneren Peter Riedel

Senare det året flög Hirth Moazagotl i Rhöntävlingen och den första dagen flög han 352 km, ett nytt världsrekord och den första segelflygningen över 300 km. I Rhöntävlingen 1937, det första VMet, blev Ludvig Hoffman tvåa i Moazagotl.

När segelflyget i Tyskland, inklusive dess organisationer och tävlingarna på Wasserkuppe, i mitten av 30-talet blev en paramilitär organisation med uniformer och marscher, tog Hirth ett stillsamt avstånd från detta. Han vägrade bära uniform och det finns flera foton som visar honom i fantastiska huvudbonader mitt bland alla uniformer med hakkors. Eftersom Hirth var en välkänd segelflygare både nationellt och internationellt kunde han, förmodligen, göra detta utan repressalier från regimen.

Sällsynt fargbild av Martin Schempp och Wolf Hirth (t.h.)

1935 flyttade Hirth tillbaka till Stuttgart och hjälpte sin vän Martin Schempp att starta firman ”Sportflugzeugbau Göppingen Martin Schempp”. Den första konstruktionen var Gö-1 ”Wolf” (Gö står för Göppingen). Gö-1 var ett ensitsigt övningsflygplan godkänt för aerobatics. Det blev populärt och byggdes i mer än 100 exemplar.

Gö-2 var en moderniserad Grunau-8 tvåsitsare.

Minimoa var Schempp-Hirths första riktiga succé och det var det första högvärdiga segelflygplanet som byggdes i mer än 100 exemplar. Bare 5 är luftvärdiga idag. (foto: Ole Steen Hansen)

Hirth medverkade i konstruktionen av Gö-3 ”Minimoa”, som var en omarbetad och mindre version av Moazagotl. Ordet Minimoa kommer av sammanslagningen av Mini och Moazagotl. Moazagotl hade 20 m spännvidd och upplevdes som tung både i luften och på marken. Minimoa fick en moderniserad ”Wenk-vinge”, med mer bakåtsvepta spetsar, 17 m spännvidd och fribärande vinge. De första prototyperna var högvingade.

Serieexemplaren blev midvingade, fick ett hjul bakom skidan och ett nytt stjärtparti. Glidtalet var 26. Minimoa blev en succé och det var det första högvärdiga segelflygplanet som byggdes i mer än 100 exemplar. Några flyger än idag. Och visst är Minimoa ett av de vackraste segelflygplan som byggts!

1938 gick Hirth in som aktieägare. Firman bytte namn till Schempp-Hirth och flyttade till Kirchheim-Teck, där den än idag finns kvar. I firmans logo finns fortfarande Minimoan.
Samma år konstruerade Hirth tvåsitsaren Gö-4 eller ”Gövier”. Gövier hade sitsarna side-by-side. Även den byggdes i över 100 exemplar innan kriget och efter kriget, när segelflygning åter blev tillåtet, byggdes den i några exemplar. Med en Gövier som bas byggde Hirth Hi 20 MoSe 1938, som var den första motorseglaren med ut och infällbar motor, ett koncept som används än idag.

Tvåsitsaren Gö-4 ”Gövier” (kolla DASKs GÖ-4 s.30!)

Efter andra världskriget förbjöds all flygning i Tyskland. Det dröjde till den 3 augusti 1950 innan Tyska Aeroklubben (Deutsche Aero Club) bildades på ett hotell i Gersfeld i Rhön, inte långt från Wasserkuppe. Wolf Hirth blev den nybildade organisationens första president.

Tyska Aeroklubben återbildades i Gersfeld i Rhön den 3 augusti 1950. Wolf Hirth blev den nybildade organisationens första president.

1958 tilldelades Wolf Hirth av FAI Lilienthal-medaljen, segelflygets högsta internationella utmärkelse.
Året efter, den 25 juli, fick Wolf Hirth en hjärtinfarkt under en flygning med en Lo 150 och han omkom när flygplanet havererade. Han blev 59 år gammal.

Hirth med Schempp kort tid före sin död.

Referenser
(1) Von Hangwind zur Thermik, Peter Riedel, Motorbuch Verlag 1984
(2) Ûber sonnige Weiten, Peter Riedel, Motorbuch Verlag 1985
(3) Handbuch des Segelfliegens, redaktör Wolf Hirth , svenska upplagan 1943
(4) Sailplanes 1920‐1945, Martin Simons, Eqip 2001
(5) Exploring the Monster, Robert F Whelan, Wind Canyon Books Inc, 2000
(6) Glider Profiles, unique gliders from Minimoa production,Cockett, Diekmann, Krieg, Internet
(7) Diverse artiklar och bilder på Internet